I början av 90-talet besökte jag en familj, vars lille ettårige pojke fått skallen ”kluven” sedan familjens bil blivit påbackad av en lastbil, vars chaufför talade i mobiltelefon. Detta blev för mig signalen till ett antal riksdagsmotioner med krav på att telefonering under bilkörning endast skulle få ske med s k handsfreeutrustning.

Motionerna väcktes med ständigt nya forskningsrön som underlag men avslogs med alltmer krystade motiveringar från Vägverket, som menade att lagstiftning på området var onödig. Efterhand har Vägverkets - numera Trafikverkets - negativa hållning mjuknat och deras egna utredningar visar att reaktionstiden ökar med 40 procent vid mobilprat i handhållen telefon. I Sverige beräknas mobiltelefonanvändning orsaka 10-20 människors död i trafiken varje år. Att SMS:a medan man kör bil ökar olycksrisken med hela 23 gånger. Detta är lika farligt som att köra bil kraftigt berusad. Även ett stort antal polisrapporter talar entydigt för att det är förenat med betydande trafikrisker att tala i handhållen telefon under bilfärd. På polishåll talas numera till och med om att telefonering i bil blivit en ren ”landsvägsplåga.”

Sverige har antagit det kanske mest avancerade och framsynta programmet för trafiksäkerhet på vägar - NOLLVISIONEN. Men när det gäller mobiltelefonanvändning vid bilkörning är Sverige nu ensamt i Europa om att tillåta mobiltelefonprat vid ratten utan handsfree.
När de obotfärdigas sista förhinder mot en lagstiftning mot mobilpratande under bilfärd utan handsfree, den nyss avgångne infrastrukturministern Åsa Torstensson ©, nu försvunnit från scenen, och sakkunniga på området som bl.a. Motormännen, pläderar för lagstiftning, så borde tiden vara mogen för införande av en lag som kräver handsfreeutrustning vid prat i mobiltelefon under bilkörning.

Bengt Silfverstrand
Tidigare riksdagsledamot (s)