TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 


Sedan åtminstone slutet av 80-talet har socialdemokratin successivt flyttat sin politik högerut.Den tredje vägens politik har slutat i två svåra politiska bakslag. Under rubriken ”Mittens dike” skriver Tvärdrags redaktör Daniel Suhonen tänkvärt på Aftonbladets kultursida den 15 oktober. www.aftonbladet.se.


Suhonen konstaterar inledningsvis att den s k tredje vägens politik, som skapades av SPD:s Gerhard Schröder, och Labours Tony Blair med hjälp av sociologen Anthony Giddens har visat sig vara en återvändsgränd.” ”Det kallades förnyelse att överge keynesianismen för en politik av sociala nedskärningar och skattesänkningar eller med Olle Svennings ord: Tredje vägen var de nya liberalerna. …Som den belgiske statsvetaren Chantal Mouffe konstaterat fungerar socialdemokratin inte utan en höger-vänsterkonflikt. Tredje vägen smittade socialdemokratin med nyliberalismens kalla öga, det är den tyngsta förklaringen till den här höstens nederlag. Och nu försöker de som ordinerat den mittenväg, som fört socialdemokratin till sitt andra raka nederlag, styra utvecklingen.”

 

Just precis. Och som gubbar ur lådan dyker nu partiets besserwissrar upp och förklarar att det var det rödgröna samarbetet som orsakade valförlusten. I denna skara befinner sig bl a ordföranden i Stockholms läns partidistrikt Mikael Damberg, PR-konsulten Niklas Nordström och oppositionsrådet i Stockholms läns landsting, tillika partistyrelseledamoten Ilija Batjlan.

 

I Christer Isaksson bok ”Den nya vän(s)tern”placeras dessa socialdemokrater, inte oförtjänt längst till höger. Nordström var också ledamot i Arenas och Timbros kommission om välfärdens framtida finansiering och spred där budskapet att var och en måste betala mer ur egen fick för framtidens välfärd. ”Nu reser Nordström och hans gamla SSU-kompis och kollega i Prime-gruppen United Minds opinionschef Carl Melin runt i arbetarrörelsen med Primes valanalys.”

 

Suhonen ger i artikeln den inte oviktiga upplysningen att Prime och United Minds drivs av nyliberaler. Marie Söderqvist Traulau, Carl-Fredrik Sammeli och Jonas Hellman med förflutet i Stiftelsen ”Fritt Näringsliv, Skattebetalarnas förening" och "Fria moderata studentförbundet" har engagerat några socialdemokrater som råder arbetarrörelsen att fortsätta högerut.
När Damberg, Nordström och Batljan nu försöker inbilla menigheten att partiet gick för långt åt vänster i årets valrörelse så är verkligheten bl a den att 69 av 71 jobbskattemiljarder skulle kvarstå vid ett maktskifte. Vari vänstervridningen i detta består, återstår för de tre att förklara.

 

I Norge har det socialdemokratiska partiet förnyat sig vänsterut, vilket gett valframgångar. Och i Tyskland gör nu SPD upp med arvet från ”Die neue Mitte. De rödgröna leder nu opinionen i Tyskland.
Mot denna verklighetsbakgrund är det smått fantastiskt att läsa en intervju med Ilija Batljan i Veckans Affärer – www.va.se/nyheter/2010/10/14/rosornas-kris-formogenhetsskatten-ar.perv/

 

Batljan värjer sig mot beteckningen ”högersosse” och kallar sig ”folkhemssosse”. Vari hans folkhemsideal består, framgår emellertid inte heller av intervjun. Lika lite intervjusvaren någon som helst upplysning om hur en modern socialdemokratisk välfärdspolitik ska se ut. Hela artikeln präglas i stället av ett idisslande gnäll om hur felaktig valrörelsens upplägg var.
Att gå samman i en rödgrön koalition var skräp, att återinföra förmögenhetsskatt och fastighetsskatt perverst och korkat. Vidare får vi veta att Batljan är prokapitalistisk (om vi nu inte visste det förut).Samtidigt som det rödgröna samarbetet först avvisas avslutar Batljan med följande fantastiskt konkreta råd till socialdemokratins sympatisörer: ”Har man tagit fan i båten får man ro honom i land. Nu gäller det att göra sin hemläxa.”

 

Nu är dessbättre Batljan inte ensam i den båt som ska försöka kryssa socialdemokratin in på ett valvinnande vatten. I den s k kriskommissionen (framtidskommission hade varit ett mera framåtsyftande och optimistiskt ordval) finns bl a progessiva personer som Kajsa Borgnäs och Morgan Johansson, vilka står så långt från nyliberalt tankegods, som det bara går att komma.



Du måste känna dig stolt över din livsgärning i det att du är ansvarig för hela den högervridning som partiet anklagas för av Suhonen et al. Visst är det bekvämt att kasta skit på "högersossar" av idag men det är ju faktiskt de som satt i riksdagen för tiden som bär det egentliga ansvaret. Jag gratulerar dig samtidigt som jag förstår att det måste kännas nödvändigt att tvätta av sig detta smutsiga ok. Men om grisen kan bli ren i lera så går det nog även för riksdagsledamoten att bli ren genom lögner om vilka som ansvarar för den "farliga högervridningen".
Mvh Erik.

För övrigt tycker jag att riksdagsgruppen förde en bra och och för tiden viktig politik under åren mellan 1982-2002, trist att inte du tycker detsamma.


Bengt Silfverstrand: Den kulan visste tydligen var den tog. Det är ju märkligt hur känsliga de gubbar är som kritiserar partiets politik från höger. Lika märkligt är deras oförmåga/ovilja (stryk det inte tillämpliga) att kunna debattera i sak och precisera vilken politik de skulle vilja föra i stället för den nuvarande.

Tala om för menigheten varför socialdemokratin ytterligare ska närma sig borgerligheten.

Sen är din avslutning alldeles fantastisk. Även jag tycker nämligen att riksdagsgruppen förde en efter omständigheterna bra politik under åren 182-2002. Problemet ligger inte på den nivån utan att partiet under lång tid har saknat långsiktighet och en genomtänkt linje om hur man vill förändra samhället.

Att det är trångt i mitten och svårt för många väljare att upptäcka skillnader mellan socialdemokratin och borgerligheten kan väl ändå ingen med någorlunda ogrumlad blick ha undgått att märka.

Med ditt griniga inlägg bevisar du bara att du ansluter dig till de sårade oskulders skara, där Nordström m fl redan befinner sig.

Men skälen till "högervridningen", när man t ex gav upp Meidners politik för full sysselsättning till förmån för ett inflationsmål, var ju att den förda keynesianska politiken ledde till devalveringar hela tiden. Den förmådde inte skapa de resurser som den utlovat. Skuldkris och hög inflation blev följden.

Så vad göra? Politik är inte bara att vilja. Politik är även att kunna. Och man kan inte blunda för ekonomiska realiteter. I vartenda inlägg av Suhonen där han berör 70-talets ekonomiska politik undviker han att beröra konsekvenserna av den politik han förespråkar.


Bengt Silfverstrand: Det ligger en del i din verklighetsbeskrivning. Men problemet är att man överdrivit inflationsbekämpningen på sysselsättningens bekostnad. Under den tid Urban Bäckström var riksbankschef så erkände han i utfrågningar med oss i finansutskottet att riksbankens räntepolitik under en tid varit rent deflationistisk.

Keynesiansk politik innebär sedan ingalunda att man struntar i inflationen. Suhonens kritik går ju i grunden ut på att vi drivit inflationsbekämpningen för långt och gett upp sysselsättningsmålet. Det finns inget som säger att vi måste finna oss i en arbetslöshet på 8-10 procent bara för att kunna hålla prisökningarna under kontroll. När det sedan dyker upp socialdemokrater som tycker att vi tagit en farlig vänstersväng, så måste Suhonens artikel ändå ses som en sund motvikt.
Och inte med ett ord kommenterar han sitt eget ansvar...


Bengt Silfverstrand:
Då läser du dåligt innantill. Jag tar som sagt ansvar för den tid jag varit socialdemokratisk riksdagsledamot och konstaterar samtidigt att kritiken mot att partiet tagit ut svängarna till vänster för kraftigt saknar saklig grund.
"Saknar saklig grund"? Att bjuda in Vänsterpartiet, de forna kommunisterna som endast ytligt tvättat bort sin kommunism ur de skrivna dokumenten trots att vårt parti alltid varit mycket noga med att hålla dem utanför vissa centrala områden, till regeringskoalition är dessvärre en extremt tydlig vänstersväng som väljarna motsatte sig.


Bengt Silfverstrand: Här kom bekräftelsen. Det är det gamla vänsterspöket som fortfarande svävar som en osalig ande över de socialdemokrater, för vilka förnyelse, är att backa bandet och återinföra "de bakvända bidragens Sverige", skatteavdrag typ RUT etc, vilka bevisligen i första hand gynnar de bättre ställda inkomsttagarna.

Att en person som gärna vill framstå som den bättre vetande sedan inte känner till att det sedan till att vänsterpartiet under en längre tid varit ett parlamentariskt stödparti till socialdemokraterna är ganska fantastiskt. Och som vanligt undviker Laakso sakfrågorna. Vari bestod vänstersvängen rent sakpolitiskt?
Du är lustig du. Jag har vid otaliga tillfällen påminnt dig om just det som du inleder din text med, nämligen att socialdemkratin har verklighetsanpassats åt höger. Vid dessa tillfällen har du bara fräst att ni var tvungna att släppa på Keynes-dogmerna pga ekonomins internationalisering, och att det inte alls var fråga om något ideologiskt skifte.

Nu låter det precis tvärtom. SAP har medvetet gått åt höger, och borde återgå till Keynesiansk stimulansekonomi (trots att det bevisligen inte fungerar i en global ekonomi. Stimulansen kan lika gärna hamna utomlands, och därmed vara värdelös för den stat som bekostade den.)

Sedan konstaterar jag att Ilija Batljan, till skillnad från dig, har blivit både vald och återvald till KSO i en borgerligt lutande kommun. Kanske har han ändå inte sådär jättemycket att lära av dig.


Bengt Silfverstrand: Socialdemokratin har aldrig försökt verklighetsanpassa sig, det är en av förklaringarna till dess politiska framgångar. Så t ex var 1990 års skattereform, en typisk strukturreform och en verklighetsanpassning om man så vill. Att bredda skattebaserna var i grunden riktigt. Men problemet och misstaget var att reformen var underfinansierad med ca. 100 miljarder kronor. Socialdemokratin köpte det borgerliga konceptet att dynamiska effekter skulle lösa detta problem, vilket alltså visade sig vara fel.

När det sedan gäller Keynes och verklighetsanpassningen, så börjar nu flera europeiska s-partier att ta honom till heders igen. Såväl det tyska som det engelska s-partiet har dragit viktiga lärdomar och konstaterat att "Mittens rike" inte ledde till varaktiga framgångar.

Jämförelsen med Batljans valframgångar är närmast löjlig. Jag blev senast jag kandiderade till ledande poster - i kommunen med råge vald till första platsen. Nu är jag back-up politiker och stöder vårt förstanamn Lennart Nilsson, som med råge slog ut bunkerli(s)tans kandidat.

Här är det inte fråga om att lära utan att se verkligheten i vitögat. Socialdemokratins utslätade profil, sammangyttringen i mitten ledde åter igen till ett bakslag.
Bra talat Bengt. Det börjar nu komma många underliga sk anlyser av vilka Batjlans inlägg i media bara är ett. Det gemensama är högervridning som bedrivs via angrepp på Mona. Här gäller det att hålla kursen rak och istället se fram mot en mera tylig vänsterprofilering och at miljöfrågorna lyfts fram på rätt sätt. Baa på det sättet blir vi och vårt parti et riktigt alternativ till högervågen.

Det jag saknde i valrörelsen var att man inte vågade gå på offensiven. Det började ta sig på slutet med diskussionen om utförsäkring men tyvärr kom den spurten för sent


Bengt Silfverstrand: Jag delar din uppfattning om svagheten i valrörelsen. Sammangyttringen i mitten missgynnade oss definitivt.
Fast det är väl ganska många som gått högerut?
Folket har gått högerut.
Vänsterpartiet har gått högerut och fått stora valframgångar, sen gick de vänsterut och fick det svårare.
KPMLr har gått åt höger.
Sovjetunionen har fallit och öststatsväldet också, vilket är en tydlig högervridning.
LO har gått högerut och driver inte längre löntagarfonder.
Kina har gått högerut och fått vissa framgångar.

I det senaste valet gick socialdemorkaterna till vänster, genom att slå sina påsar ihop med vänsterpartiet som förvisso gått till höger men har ändå legat till vänster som socialdemokratin, samtidigt som moderaterna gick till vänster och fick folkets förtroende.

Frågan är vad slutsatsen av detta är? Inga enkla slutsatser, det förstår vi när vi exempelvis läser Suhonen som också tänker i kors.


Bengt Silfverstrand: Tack för bekräftelsen. Visst har det skett en allmän högervridning i det svenska samhället. Men när du påstår att socialdemokratin gått åt vänster i senaste valet, så tycks du ha svårt med orienteringen. Att gå samman i en koalition med vänsterpartiet innebär ingalunda någon vänstervridning av politiken. Samma typ av samarbete finns sedan en tid tillbaka i Norge och har inneburit en förstärkning av den samlade vänstern, inkl. arbeiderpartiet.

Inte heller kan jag dela din uppfattning att moderaterna gått till vänster. Att delvis lägga beslag på socialdemokratisk retorik men sedan i praktiken driva klassisk högerpolitik med skattesänkningar som det viktigaste instrumentet innebär sannerligen inte någon "vänstervridning."

Nej, slutsatserna är förvisso inte enkla men varför denna upprördhet över att Suhonen ifrågasätter några av de vanligaste borgerliga/s-nyliberala dogmerna och konstaterar att det faktiskt inte går några avgrundsdjup i den praktiska politiken mellan de båda blocken.
Du kritiserar M för bland annat skattesänkningar . Sverige har ju ffa väldigt höga skatter. Höginkomstagare har redan världens högsta marginalskatter etc. etc.
Tror du då att bla. ännu högre skatt är en vettig väg att gå


Bengt Silfverstrand: Det finns ingen som förordat en generell höjning av skatterna. Skatteuttaget måste själfallet anpassas efter vilken nivå och kvalitet vi vill ha på välfärden. För övrigt så är det nu flera EU-länder som närmar sig det svenska skatteuttaget.
Jämförde du just partiernas interna provval med de allmänna valen? Jag hoppas verkligen att jag missförstod.

Du må vara vald hur många gånger som helst av dina partikamrater (även om det även där tycks finnas ett visst motstånd, noterar jag.) Men om väljarna förkastar ditt parti på valdagen så spelar ju det interna stödet ingen roll. De partianslutnas andel av väljarkåren är ju inte direkt massiv.

Och här är det bara att konstatera att även om både Nynäshamn och Höganäs är borgerliga kommuner så har en av dem både valt och valt om socialdemokratiska kommunledningar 2002 och 2006. 2010 uteblev emellertid framgången, då Batljan istället satsade på landstingspolitiken.

Du har aldrig valts till KSO, på två försök. Det har han. Så jag vidhåller att det kanske inte i första hand är dina eller Daniel Suhonens valanalyser som SAP bör lyssna på.


Bengt Silfverstrand: Nu får du faktiskt sluta att spela korkad. Jag jämför de röster som väljarna avgivit. Och vad jag för egen del i min förra kommentar hänvisade till att jag är personvald till det uppdrag i kommunfullmäktige jag just nu innehar. Och detta utan att driva någon personvalskampanj.

Din jämförelse med Batljan i sammanhanget är med andra ord helt barock. Försök kommentera sakfrågan nästa gång du tar till orda här.
Notera ordet "regeringskoalition" Bengt, läs sedan regeringsformen och dra dina egna slutsatser varför vi aldrig blandat in de forna kommunisterna i regeringsarbete men att det gjordes ett tydligt avsteg från den principen nu och att vi föll som en sten i opinionen från det att den tidigare vägvinnande principen övergavs till förmån för den nya policyn. Jag skulle aldrig få för mig att beskylla dig för okunnighet för övrigt, finner det märkligt att du inte drar dig för det när jag verkligen inte skriver om "parlamentariskt stödparti" utan om regeringsparti i koalition. Visst förstår du skillnaden?


Bengt Silfverstrand: Det är rent ut sagt barnsligt att prata om de forna kommunisterna. Vänstersamarbete i riksdagen är sedan länge etablerat och de verkliga eftergifterna inför det nu aktuella rödgröna samarbetet har vänsterpartiet fått göra.
Ja, jag förstår skillnaden, men vad som fungerat väl i Norge kan inte vara fel att pröva även i Sverige.
Jag tycker också att Stig-Björns inlägg i mycket bekräftar bilden av en del av ett parti som försöker göra ett sk Indskt reptrick. Man försöker vara socialdemokrat utan att egentligen vara det. Och som et brev på posten kommer valresulatet. Vem tror at väljarna ska lockas av något slags grisskär nyans i stället för den riktiga röda färgen?

Mona har gjort det bäst av en svår situation.Men eftervalsdebatten måste rikta strålkastaren på varför många av relativt nyivalda företrädare inte riktigt verkar känna sig som socialdemokrater.

Det verkar som om de är löss i den röda fanan igen och då gäller det hissa den och låta den vaja ordentligt i vinden så att även de objudna gäserna får känna av frska luten.
Förvånande att så många har gått på myten att moderaterna gått mot mitten eller vänster som Stig-Björn skriver.

Hur man uttrycker sig och agerandet sakpolitiskt är är två skilda saker. Schlingmanns nyordskonster har tydligen lurat många. Och nu har han blivit statsanställd också.

I övrigt håller jag med Bengt, högerpartier finns det nog av.
De tidigare mittenpartierna har blivit högerpartier, inte gick bättre i valet för det. Det sägs ibland att väljare har svårt att se någon större skillnad mellan partierna, om alla går åt höger blir det ännu svårare.



Bengt Silfverstrand: Jomenvist är det så. Det är en anpassad retorik som förklarar det mesta av moderaternas valframgångar. Endast en tydligare oppositionen mot denna rödluvepolitik kan vända trenden.
Inte för att retas Bengt, eller jo, lite kanske. I valet 2002 fick du 253 personkryss (etta på listan), i valet 2006 fick du 232 kryss (etta på listan) och i årets val bara 60 kryss (nia på spränglistan). Är det för att du är så omåttligt populär i kommunen som kryssen blir färre eller är det för att du styr och itrigerar i kulisserna som kryssen blir färre? Eller vad är din förklaring?
Här i kommunen ville en miljöpartist som gjort mycket bra ifrån sig på senare år, ställas längre ned på listan för att släppa fram andra, resultatet blev att hon kryssades in förbi alla andra kandidater. Så brukar det gå för populära företrädare, jag är ledsen att din populäritet inte slog igenom på samma sätt i Höganäs.


Bengt Silfverstrand: Ja, den retningen tåler jag väl och den visar bara hur du med alla medel försöker undvika en sakdebatt.

I årets val ställde jag upp som back-up och drev personvalskampanj (härtill var vi nödda och tvungna) för Lennart Nilsson. Den kampanjen blev mycket framgångsrik och Lennart toppar nu listan med flest personkryss. Betonglistans Augustsson detroniserades härmed.

Du vet alltså inte här vad du pratar om. Hur skulle det vara om du höll till sakfrågan. Vänstermyten i politiken.
En liten uppmaning till Erik Laakso. Låt oss lyfta blicken bort från personargumenten på kommunvalsnivå och istället fortsätta diskutera den viktiga frågan som ställs i bloggen. Hur kan man vara socialdemokrat utan att vara socialist?

Strax före , under och efter valet var där mycket underligheter i media. Visserligen okommenterade och man ska verkligen vara försiktig och inte se media som några sanningssägare...men

Uppgifter av typen- går inte valet bra så kommer jag att börja jobba för WHO

Eller den deckarskrivande extraknäckande advokaten som tar time out under valrörelsens sista skede och flyttar till USA

För det var väl inte det som var meningen med välfärdspolitiken - i alla fall inte den allmänna


Bengt Silfverstrand: Jag kan upplysa dig om att anledningen till Laaksos personfixering är att han är hans egna intensiva ansträngningar att bli riksdagsledamot föll på hälleberget.
Tom, med all respekt är det i Silfverstrands fall centralt att diskutera hans oerhörda populäritet eftersom han bygger sin existens på den.

Saken är för övrigt den att det inte finns vare sig "högersossar" eller "vänstersossar", de är begrepp som används i partiets kotterier för att smutskasta partivänner på värsta tänkbara sätt och Silfverstrand är en driven man i smutskastningens anda.

Vi är socialdemokrater och vi arbetat ideologiskt för den mycket speciella form av socialism som utvecklast av och i partiet. Vi kallar den för demokratisk socialism men den har väldigt lite med den ursprungliga socialismen att göra. Sedan finns det alltid de som förläst sig på mer än 150-åriga dokument och som tror att det är där dagens politik går att forma och som därför vill förstärka och förtydliga "socialismen" i partiet. Andra har förläst sig på 40-åriga dokument och tror att det är där svaren finns. Bara de riktigt modiga vågar titta på samtiden och försöka se in i framtiden där inga dokument är skrivna än. Silfverstrand hör inte till dem då han mest har sin livsluft i intriger, kotterier och smutskastning av partivänner.


Bengt Silfverstrand: Nu får du skärpa dig Laakso. Mycket kan kan jag kritiseras för men jag kan verkligen inte hjälpa att din hett åtrådda längtan till riksdagen inte gick i uppfyllelse.

Ytterligare tramsinlägg av detta slag kommer att raderas. Det var vänstermyten vi skulle diskutera.
" Vi är socialdemokrater och vi arbetat ideologiskt för den mycket speciella form av socialism som utvecklast av och i partiet. Vi kallar den för demokratisk socialism men den har väldigt lite med den ursprungliga socialismen att göra."

Inte underligt att väljarna är förvirrade.


Bengt Silfverstrand: Förvirringen beror sannolikt mer på att ideologi och praktik inte samverkar.
Ouch, den var snygg Silfverstrand. Det är ju verkligen det jag sitter och grämer mig över dagarna i ända. ;)

Det är ju exakt vänstermyten jag diskuterar i mitt senaste inlägg, då i formen av myten om höger- och vänstersossar.
Du gillade inte heller att jag kritiserar regeringssamverkan med det forna kommunistpartiet som en del av "vänstermyten".

Vad får jag kritisera för att du ska bli nöjd? Jaha, inte kritisera. Ja då förstår jag.

Jag ber att få återkomma, eller inte. :)


Bengt Silfverstrand: Ja, det verkar ju faktiskt så, eftersom du ständigt har behov av att kommentera mina politiska uppdrag under devisen "Surt, sa räven!"
Vad gäller myter och kategorisering av socialdemokrater, så är det inte min "uppfinning". Det är faktiskt ett allmänt vedertaget sätt att bringa ordning i positionerna på den politiska skalan, senast använt av Christer Isaksson i hans senaste bok.

Nej, jag tycker det är under en debattörs värdighet att hänga fast vid gamla kommunistspöken. Dagens vänsterpartister är lika goda demokrater som oss socialdemokrater och vi har under lång tid samverkat i riksdagen. Bl a står vänsterpartiet bakom flera stora ekonomiska uppgörelser med s-regeringar, senast unde Göran Perssons tid som statsminister.

Du får självklart kritisera vad du vill, men jag tror att debatten skulle tjäna på om du fokuserar på sakinnehållet i mina bloggar.

Intressant finner jag det dock att du känner så stark dragningskraft hit....
Tom, det är en partilinje som fungerat utmärkt i 130 år eller så, skulle dagens väljare vara mindre dugliga att utröna den idag menar du?
Ett av socialdemokratin (och Sveriges) problem är det historiska perspektivet.

Bloggaren illustrerar detta mycket väl i detta inlägg om socialdemokratins högervridning. Den historiska sanningen är att SAP länge administrerade ett Sverige med låga skatter, låg grad av politisk inblandning och låg politisk ambitionsnivå. Arbetsmarknaden överlämnades till förhandlingar mellan parterna. De politiska partierna fick inga statliga stöd, och statsmakten var väldigt liten.

Så skedde under sent 60-tal och tidigt 70-tal en drastisk vänstersväng då alla tidigare normer lämpades överbord. Skattetrycket höjdes snabbt och mycket, staten expanderade, LAS och MBL infördes och social ingenjörskonst blev högsta mode. Löntagarfonder föreslogs, partistöd infördes samt läkarkåren och apoteken förstatligades.

Därefter har en långsam och stegvis återgång till den svenska "ursprungslinjen" vidtagit. När det gäller område efter område har SAP övergivit 70-talsåsikterna och återgått till åsikterna man hade på 60-talet.

För de flesta svenskar är detta inget problem. Undantaget är de som tror att den vänsteravvikande tiden är normalfallet, inte undantaget, i svensk och socialdemokratisk historia.


Bengt Silfverstrand: Jag har varit mycket tydlig när jag konstaterar att det socialdemokratiska partiet gjort en verklighetsanpassning, 1990 års skattereform är ett uttryck för detta, men att marknadsanpassningen gått för långt vilket vi nu ser de tydliga konsekvenserna av i form av tappat väljarstöd.

Drastiska vänstersvängar i sammanhanget ser uppenbarligen bara dem som hänger sig åt fantasier.
Jag noterar att Bengts uppfattning tycks vara att "Socialdemokratin har aldrig försökt verklighetsanpassa sig...". Det tycker jag torde vara rätt märkligt med tanke på att världen brukar betraktas som föränderlig. Är detta kanske en förklaring till Socialdemokratins fallande stöd?

Eller är en mer trolig förklaring att världen förändras men Bengt uppfattningar består? Jag tror mer på det senare.


Bengt Silfverstrand: Du noterar som ofta rakt ut i det blå. Världen är förvisso föränderlig och detta måste självfallet också prägla socialdemokratin. Vad jag i likhet med många andra konstaterat är att marknadsanpassningen gått för långt, vilket sannolikt är en del av förklaringen till de två senaste socialdemokratiska valförlusterna.

Om det du benämner marknadsanpassning gått för långt hur kommer det sig då att Vänstern, som svårligen är ett parti med förståelse för marknadens behov, backar stadigt i de senaste valen?

Om Socialdemokratin är för mycket höger torde rimligtvis väljare strömma till vänstern som behåller sin avoga inställning till marknader. Då så inte är fallet utan att väljare överger S och V till förmån för MP och M kan knappast en eventuell marknadsanpasning vara svaret.




Bengt Silfverstrand: Därför att skillnaden mellan vänster och höger blivit för otydlig.Även vänsterpartiet har gått högerut. Och att s-väljare gått till MP visar ju bara att många väljare uppskattar ett parti som kräver politiska ingrepp mot miljöförstöringen.
Att vissa väljare gått från (s) till (m) är ju heller inte särskilt märkvärdigt, då detta sistnämnda parti utan skrupler lagt beslag på en del klassisk s-retorik.
Okej Silfverstrand, då ska vi se om jag förstått saken rätt.
Eftersom jag inte kom in i riksdagen (eftersom mitt partidistrikt placerade mig på icke-valbar plats men dock först av de norduppländska namnen) vid förra valet (2006) så ska jag hålla truten när jag tycker du framför osedvanligt korkade åsikter, eftersom du kom in i riksdagen under åren 1976-2002. Stämmer den uppfattningen?

Att Christer Isaksson framfört sina försök att få lite strålkastarljus på sig i valrörelsen betyder inte att han är någon sanningsprofet i mina ögon, jag menar att han är helt absurt ute och snedseglar, kanske delar ni flytetyg?

Om du nu inte ville diskutera vänsteranpassningen i årets valrörelse utan hellre min riksdagskandidatur för mer än 4 år sedan så står det givetvis dig fritt, skriv en bloggtext om det vetja. Men skriv då inte en bloggtext om vänsteranpassningen när du inte förmår att diskutera ämnet, bäste Bengt.


Bengt Silfverstrand: Nej, du får gasta bäst du vill, men det blir en smula patetiskt när du ständigt fokuserar på min politiska karriär. Så din uppfattning stämmer alltså inte.
Inte heller Christer Isaksson är någon sanningsprofet, men åtminstone en uppfriskande motvikt till allt gnöl som ständigt framförs från sällskapet "Diffusa socialdemokrater" där uppdragen som konsult tycks vara den främsta meriten.

Jag vill visst diskutera valrörelsens turer, men med mitt ganska långa perspektiv i riksdagen så kan jag konstatera att socialdemokratin under mycket lång tid fört vad som skulle kunna kallas mittenpolitik (rörelsen har gått åt höger), möjligen någon gång med en vänstersväng-light.

Hoppas du härmed kan sova lugnare och hålla dig till ämnet.
Så egentliga röster lika många människor på socialdemokratin idag som igår? Skillnaden är tydligen att vissa misstagit sig på S och M då skillnaden är liten och att M har fräckheten att förändra sig.

Kanske inte den förklaring jag skulle satsa pengar på, men den stämmer väl med uttalandet att "Socialdemokratin har aldrig försökt verklighetsanpassa sig...".





Bengt Silfverstrand: Återigen ett tramsinlägg. Rörel(s)riktningen har gått högerut och väljarna har haft svårt att skilja (s) från borgerligheten.

Vad gäller moderaternas förändring så är den kosmetisk medan retoriken i vissa stycken närmat sig klassisk socialdemokratisk sådan.
"Drastiska vänstersvängar i sammanhanget ser uppenbarligen bara dem som hänger sig åt fantasier."

Den som inte ser att Sverige, under socialdemokratiskt styre, gjorde en markant vänstersväng jämfört med tidigare politik under sent 60-tal har problem. Oavsett om det gäller skattetryck, marginalskatter, mängden tvingande lagstiftning, social ingenjörskonst eller förstatliganden är det skillnader av närmast Himalya-mått mellan 60- och 70-talet.


Bengt Silfverstrand: Ja, just fantasier. Jag har själv under många år i riksdagn kunnat följa politiken på närma håll och kan konstatera att den rört sig åt höger. Budgettak och överskottsmål kan nog bara betraktas som vänstersväng av dem som står med huvudet djupt ner i sanden.
Det är alltså en del av socialdemokratins högervridning att vilja bilda regering med vänsterpartiet?
Verkligen?

Väljarna känner inte igen socialdemokraterna, men känner väljarna igen det samhälle de lever i då? Varför skulle de det?
Det är en konservativ dogm som drabbat socialdemokratin där igenkänning blivit det heliga, som om idealet är att samhället är detsamma över tid...

Och varför skulle väljarna rösta på moderaterna, står de att känna igen måntro? Eller röstar folk på moderaterna för att de uppfattat dem som förändrade?





Bengt Silfverstrand: Självfallet inte. Det handlar som du mycket väl vet om en långsiktig trend, delvis påkallad av yttre omständigheter, men också i vissa stycken självförvållad. Jag tänker då t ex på 1990 års skattereform, som var riktig i grunddragen (bl a de breddade skattebaserna) men som kapitalt misslyckades med att uppnå några s k dynamiska effekter.

Att väljarna inte känner igen socialdemokraterna måste åtminstone till en del bero på att vårt budskap är oklart och otydligt.

Att många väljare (men gubevars bara knappt en tredjedel) röstar på moderaterna är väl inte så konstigt. Då den egna kärnmoderata politiken inte gick hem så anpassades budskapet och man drog sig inte ens för att använda socialdemokratisk retorik och socialdemokratiskt bildspråk.
Bengt Silfverstrand,
Att du betecknar inlägg som inte delar din åsikt som trams tar jag som en komplimang.

Väljarstödet för vänsteralternativen minskar, väljarna strömmar till höger och din förklaring är att vänstern har gjort en högersväng. Utöver detta, som Stig-Björn påpekar, vill S bilda regering med V och detta är fortfarande en del av högersvängen? Jag vill påstå att den analysen är rätt unik och att det handlar mer om förhoppningar om hur någonting bör vara än hur saker och ting faktiskt är.


Bengt Silfverstrand: I de delar där inlägg vantolkar framställningar, så tar jag mig friheten att beteckna det som trams. Väljarstödet för (S) minskar, men det ökar för miljöpartiet, som också är ett parti som går ganska långt, och i vissa stycken längre än (s) då det gäller statliga/politiska interventioner i marknaden. Detta tolkar jag så att miljöpartiets politik gentemot väljarna i vissa stycken framstått som klarare än socialdemokratins.

Mot den bakgrunden och med hänvisning till svaret till Stig-Björn, så är din koppling mellan V och högervridning ingenting annat än nonsens - eller trams, om du så vill.
Så din slutsats är att när väljarkåren rör sig åt höger är receptet att kliva åt vänster trots att de vänsteralternativ som finns inte vinner fler röster.

Det känns... inte så där progressivt, men det är uppenbarligen inte meningen heller.


Bengt Silfverstrand: Fel igen. Socialdemokratin har i praktiken sedan åtminstone slutet av 80-talet rört sig högerut. Detta återspeglar sig i den långsiktigt nedåtgående trenden. Någon vänstersväng är det alltså inte fråga om.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar.

FÖRNAMN

EFTERNAMN

E-POSTADRESS (valfritt, publiceras ej)

WEBBADRESS (valfritt)


KOMMENTAR PÅ INLÄGGET




Regler för kommentarer

I den här bloggen eftersträvar vi en öppen debatt och välkomnar kommentarer. Men vi vill att tonen där vi tilltalar varandra är artig och att det som lyfts fram hör till ämnet för det inlägg som kommenteras.

Kommentarer som bryter mot följande punkter tas bort:
  • ej undertecknade med förnamn och efternamn
  • kränker andra personer eller utmålar dem som brottsliga
  • är rasistiska, homofobiska, sexistiska eller diskriminerande
  • innebär brott mot tystnadsplikten
  • uppmanar till brott eller annat som bryter mot lagen
Observera även att kommentarer med länkar till webbsidor innehållande något av ovanstående, inte är tillåtet, såvida det inte är av stor vikt i sammanhanget.

Din kommentar kan även bli borttaget om:
  • du använder hundratals utropstecken eller nonsensord
  • vi misstänker att skribenten inte använder sitt eget namn
Ägaren till respektive hemsida har dock rätt att, utöver dessa regler, själv avgöra vilka kommentarer som skall finnas i bloggen. Upprepade brott mot dessa regler kan innebära att du spärras från att kommentera i bloggen på hemsidan.

När en kommentar görs loggas IP-adress samt tidpunkten när kommentaren gjordes, vilket gör det möjligt att ta reda på från vilken dator kommentaren härstammar ifrån. Alla kommentarer som bryter mot svensk lag rapporteras till polis och Internetleverantör, vilket kan medföra fängelse och/eller böter samt att Internetleverantören stänger ner Internetuppkopplingen för personen som gjort kommentaren.


Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM