|
Jag spelar just nu (hattmakaren) i "Alice i underlandet" på Kullateatern. Denna barnpjäs har en del att lära även oss vuxna:
Vilken väg ska socialdemokratin då välja? Ja, motsägelserna är många och ofta förvillande i de s k valanalyser som hittills presenterats. Vi ska nog vara mycket försiktiga och akta oss för de sireners locktoner som säger att socialdemokratin måste gå anpassningens väg, d v s ytterligare släta ut sin vänsterprofil. Och vad innebär förnyelse?
De rödgröna har uppenbarligen ett starkt övertag bland förstagångsväljarna och ett nästan lika klart underläge hos pensionärerna. Vad ska vi dra för slutsatser av detta? Är inte förstagångsväljarna framtidens folk?
Vad som inte får glömmas bort i sammanhanget är att moderaterna uppenbarligen kortsiktigt vunnit på sin ”arbetarvänliga” make-over. Stölderna av socialdemokratisk retorik,-utbytet av finansvalpen mot en blåklädd arbetare på valaffischerna, vaktslåendet kring LAS (av allt att döma en läpparnas bekännelse, eftersom det går stick i stäv mot vad borgerlighetens kärnväljare tycker) och Borgs och Odells råskäll på giriga bonuskramare, är tydliga exempel på att moderaterna gett upp hoppet om att vinna val på traditionell borgerliga politik.
Att borgerlighetens småsyskon håller på att slukas av moderaterna måste väl ändå i den rena självbevarelsedriftens intresse leda till vissa omprövningens tankeställare hos folkpartiet, centern och kristdemokraterna.
Klokt om detta skriver Magnus Wennerhag i sin fredagsledare i ”Efter Arbetet” – www.efterarbetet.se
”En ytterligare fallgrop var den ständiga diskussionen om medelklassens förlorade förtroende för (S)….. Men om man ser historiskt har medelklassen aldrig förmåtts rösta socialdemokratiskt främst med hjälp av skattesänkningar. Snarare har stödet från denna grupp brott på att man övertygats om att även samhällets mellersta skikt gynnas av en generell välfärdspolitik.
2010-09-25, 12:54 Permalink
Andra bloggar om: Politik Socialdemokraterna Mona sahlin Valet Regeringen Alliansen Rödgröna Efter arbetet Alice i underlandet Moderaterna Valanalys
Det gäller ju att se att (m) faktiskt är ett mittenparti numera, och inte det gamla högerpartiet. Det är säkert skrämmande, det var nog lättare att svälja småpartier som i princip kunde inlemmas under högerflanken i (s). Nu handlar det om ett parti som är närmast högerflanken i (s) men är därutöver lika stort som hela socialdemokratin, det är inget man inlemmar. Hur i h-e ska ni hantera detta? Eller kommer ni fortsätta att skrämmas med "den moderatledda" regeringen? Dödsdömt.
c är radikalare än m vad gäller företagarnas frihet, fp är mer förvisso vänster vad gäller trygghetssystemen, men har böjt sig för alliansen. Kvar i fp är fokus på mer sunt förnut (dvs. det som vänstern övergivit): "gammelskola", kärnkraft, försvaret. Kd står stabilt för att i mindre utsträckning gynna de som i högre utsträckning avstår umgänge med de egna barnen. M är med andra ord ett mittenparti i sammanhanget, och förknippas numera med ordning och reda i finanserna. Därmed behövs ett vänsteralternativ, eftersom mitten är överlämnad. Nu behöver ni ledare som kan argumentera för välfärdssatsningar som kommer alla till del, och som du påpekar, gör att alla tjänar på det. Även om det betyder skattehöjningar även för vanligt folk. Tror man på något kan kan man förklara detta något. Det är riktigt allvarligt, eftersom många många röstat på (s) genom åren i förhoppningen om ett stabilt mittenalternativ som garanterat ordning. När den rollen tappas, hur i h-e tar man tillbaks den? Bengt Silfverstrand: Förvisso är moderaterna inte i sin retorik det gamla högerpartiet. Men i sin praktik är högerpolitiken fortfarande utstuderad. Hela det moderata upplägget går ju ut på att genom utsvettning mot sjuka, arbetslösa och marginaliserade grupper i det svenska samhället åstadkomma att dessa tvingas ta jobb till låga löner. Samtidigt kommer privatiseringsvågen att fortsätta, något som socialdemokratin måste bjuda ett betydligt kraftfullare motstånd än hittills. Så nog finns det underlag för att bekämpa högerpolitiken. Delar sedan helt din uppfattning att socialdmokratin måste formulera ett tydligt vänsteralternativ och argumentera för välfärdssatsningar som kommer alla till del.
Det ska bli intressant att följa s-bloggarna under kommande mandatperiod. Fram till förra veckan har portalen främst kännetecknats av alla indignationsutbrott, och mer eller mindre uttalade antydningar om att Alliansen bluffade till sig segern 2006 med falsk retorik.
Men nu är regeringen inte längre bara vald, utan även omvald, och med en rödgrön marginal mot de rödgröna som rimligen borde stämma till åtminstone något försök till eftertanke här i krokarna. Åtminstone här är det dock tydligen More of the same som gäller, även fortsättningsvis. Uppenbarligen är samtiden och dess verklighet alltjämt socialdemokratins främsta motståndare. Det var synnerligen passande att er valvaka hölls på ett museum. Bengt Silfverstrand: För jag börja med att hälsa nyliberalen Johan Ingerö tillbaka till s-info. Jag förstod att frestelsen för snar återkomst skulle bli för stor. Indignationsutbrotten här är när allt kommer omkring nog mycket måttfulla. I synnerhet i jämförelse med både den rädsla för det nya parlamentariska läget, de oblyga försöken att splittra den rödgröna alliansen och den insikt om sjukförsäkringssystemets orimliga konsekvenser som de snart uppätna småpartierna inom b-alliansen gav uttryck för bara några dagar efter valet. Vad gäller b-alliansens retorik så kan det ju under alla förhållanden konstateras att den långt ifrån alltid stämmer med praktiken. Moderaternas använde inte sällan s-retorik och begravde borgerliga käpphästar som LAS m m. Och när det gällde de skandallösa bonussystemet så lyckades Anders Borg överrösta Tomas Östros i indignationskören. Beträffande "More of the same", så räckte det uppenbarligen inte för de rödgröna att trängas i mittenskiktet. Den förda politiken kommer alltid att omprövas när den inte lyckas, och detta kommer givetvis att ske även nu. Men frågan kvarstår ändå - Vilken väg ska socialdemokratin välja? Och hur ska borgerligheten hantera de växande klyftorna i samhället. Om inte ansvarstagande partier i den svenska riksdagen tar itu med de ökade klyftorna i det svenska samhället, så kommer detta med stor sannolikhet att innebär att Sverigedemokraterna kommer att växa. Ty det var ju på missnöjet de skördade sina mandatvinster.
Vi kan nog vara ense på punkten att det ser ut att bli en väldigt spännande eftervalsdebatt, både vad gäller S och vad gäller SD samt hur de senare ska hanteras så att de inte växer ytterligare (och helst krymper.)
Sedan vill jag bara förtydliga att jag alls icke varit borta från s-info. Däremot har jag varit ohyggligt begravda av arbete, och har därför varit förhindrad att förgylla din vardag med mina kloka kommentarer. Jag ber om ursäkt för härvid orsakat missmod. Bengt Silfverstrand: Något missmod har du inte skapat, bara en viss undran.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |







