Med centerpartiets och Maud Olofssons senaste utspel – att sälja ut delar av kronjuvelen i det statliga ägandet, Vattenfall – så har man definitivt lämnat folkrörelselägret och parkerat sig på den högerplats som moderaterna retoriskt lämnat för att spela rödluva.

Utspelet sker under det vanliga och slitna mantrat: ”Staten ska inte äga och driva företag.”

Självfallet ska inte detta vara ett självändamål. Inte heller ska staten ha som målsättning att maximera det statliga ägandet av företag. Däremot är det lika dogmatiskt att företräda en linje som säger att staten inte får agera på en kommersiell marknad. Inte ens i borgerligt styrda länder som Frankrike, Storbritannien och Tyskland har man en så trångsynt inställning till statlig företagsamhet.

Vattenfall har i statlig regi varit ett framgångsrikt och vinstgivande företag. Den kritik man kan rikta mot företaget är bl a dess utländska (läs: tyska) engagemang i kolkraft och dess alltför svaga satsning på förnybar energi. Dessa brister kan emellertid hänföras till alltför svag styrning via ägardirektiven något som en skärpning av energipolitiken kan rätta till.
Maud Olofsson är också ute på hal is när hon påstår att lönsamheten kan förbättras genom nya ägarförhållanden – läs privatisering. Sakliga belägg för denna doktrinära uppfattning saknas emellertid. B-alliansens utförsäljning av statliga egendom – färska exempel apoteken – visar i stället att det är stora koncerner som köper upp skattebetalarnas egendom.

Thomas Östros (s) har därför rätt när han hävdar att en utförsäljning kommer att leda till högre elpriser och att vinsterna hamnar i utländska koncerners bolag i stället för i Sverige.
Centerpartiets närmast panikartade utspel ska givetvis ses i skenet av partiets dåliga opinionssiffror. Och strategin inom borgerligheten är uppenbarligen att dessa ska förbättras genom högerröster – ”kamrat fyra procent”, och inte genom att återta rollen som folkrörelseparti i mitten.
Här har emellertid de rödgröna en given chans till profilering. Att motverka utförsäljning av svenska folkets egendom och därmed överföring av vinster till utländska storbolag har alla förutsättningar att tilltala en bred folkopinion.