|
Stycket är ett citat ur tidigare skol- kultur- och utbildningsminister Bengt Göranssons nyligen utkomna bok ”Tankar om politik”(Ersatz förlag)
2010-07-24, 07:56 Permalink
Andra bloggar om: Politik Socialdemokraterna Mona sahlin Bengt göransson Nyliberalism
Om det är några som vill vidga perspektiven och delta i en debatt om idépolitiken, ja då är nyliberalerna några av dem. Att då använda ett citat av Bengt Göransson som skulle kunna uppfattas som ett förlöjligande av nyliberalerna, det är i alla fall inte kännetecknande för Bengt Göransson.
Min uppfattning är att begreppet nyliberal kom till för att betona skillnaden gentemot socialliberalerna och framför allt den liberalism som har sin grund i frikyrkan. Att vara nyliberal betyder för mig, att söka sig till grundidén för liberalismen, den klassiska liberalismen. Att i få ord förklara den klassiska liberalismen så blir 'Frihet från tvång' de mest lämpliga. Kommer du att visa hur Bengt Göransson alltid varit en förkämpe för just friheten från tvång? Bengt Silfverstrand: Nyliberalernas bidrag till idépolitiken bygger på nattståndna idéer från manchesterliberalismens dagar. Frihet från tvång är ett inskränkt frihetsbegrepp. Den enes frihet - nyliberalens och kundperspektivets är inte sällan den andras - medborgarnas ofrihet. Läs boken och kom igen sedan.
Ett av manchesterliberalismens kännetecken är frihandel. Är det frihandel, som du avser med 'nattstånden'?
Du har rätt i att 'Frihet från tvång' inte är absolut. Liberaler anser att ett visst tvång är nödvändigt för att staten skall kunna fullfölja sina uppgifter. Statens uppgifter skall vara så få som möjligt och rimligt. Men att din frihet skulle betyda min ofrihet - det är inte liberalismens idé. Friheten är inte absolut och min frihet begränsas av att alla andras frihet är densamma som min. Jag emotser din recension av 'Tankar om politik' och efter att läst den skall jag bestämma om jag skall köpa boken. Bengt Silfverstrand: Nej, självfallet rör det sig inte om frihandeln. Det som förenar manchesterliberalism med nyliberalism är i stället den dogmatiska tron på den individuella friheten ett perspektiv där man glömmer bort att en enskild persons frihet kan vara andras ofrihet. Till Göranssons tankar om de här tingen återkommer jag som sagt.
Det nattståndna i manchesterliberalismen och nyliberalismen skulle alltså vara att den enes frihet kan vara den andres ofrihet.
Bengt vet att alla liberala riktningar har det gemensamt att alla människor har samma frihet och samma rättigheter. Begränsningen ligger i att min frihet inte får begränsa din frihet och vice versa. Berätta då vad i liberalismens idéer som medför att en persons frihet kan vara en annan persons ofrihet. Kan det vara att du uppfattar 'Frihet från tvång' som dogmatisk tro? Bengt Silfverstrand: I praktiken innebär förstås ett ökat utrymme för gräddfiler och privata lösningar där plånboken avgör tillgången till sjukvård, social omsorg och en skola tillgänglig för alla att den enes frihet blir den andres ofrihet. Det är konsekvensen av nyliberalismen men självfallet inget man i teorin låtsas om.
Om någon betalar för privat tillhandahållen vård hellre än att stå i den socialistiska brödkön sker två saker:
1) Personen avlägsnas från kön, till fromma för dem som står bakom 2) Personen får inte igen något av sina skatteinbetalningar i form av vård, till fromma för balansen i det ekonomiska system som den offentliga sjukvården utgör Om man däremot hade kunnat lämna kön OCH ta sina skattepengar med sig hade Bengt haft en poäng, nämligen att friheten att göra så på sikt innebär att rätten till sjukvård på andras bekostnad minskas och kanske försvinner helt. Det vanliga motargumentet mot detta är att den som köper privat vård hellre än att solidariskt avlida i de socialistiska köerna lägger beslag på arbetstid som därmed inte kommer de köande till godo lika snabbt. Det argumentet är felaktivt av flera skäl: 1) Det finns inget som säger att den privata vården hade tillhandahållits det offentliga systemet i vilket fall 2) Utbudet är inte konstant, utan tenderar öka med efterfrågan Så på samma sätt som relativ fattigdom (det struntbegrepp som exempelvis Jämlikhetsanden bygger på) inte kan utrotas med mindre än att staten inför lönetak, kan den privata vården inte slås ut med mindre än att folk förbjuds kurera sig för egna pengar. Låter onekligen som en skön ny värld - eller snarare som en återgång till tiden före murens fall. Bengt Silfverstrand: Det föraktfulla uttrycket "socialistiska brödkön" avslöjar egentligen allt om den nyliberale skribenten. Som bl a utvecklingen av starr- och höftledsoperationer, liksom resurstillflödet i vissa landsting visar, är det fullt möjligt att minska köerna till den offentliga vården genom resurstillförsel och förbättrad tillgänglighet genom att bl a öppna fler operationslinjer. Just det utbudet ökar med efterfrågan, och det är fullt möjligt för det solidariskt finansierade systemet att öka utbudet som en följd av ökad efterfrågan. Beträffande jämlikhetsanden, så har ännu ingen nyliberal skribent lyckats hitta trovärdiga argument mot Jämlikhetsandens slutsatser. Av ett "förödande" rikhaltigt statistiskt material, vars relevans ingen kan förneka, har författarna visat att alla - även bättre ställda - tjänar på ökad jämlikhet. Sen har ingen påstått att folk inte ska få kurera sig för egna pengar. Vad det handlar om är att man inte genom privata försäkringslösningar eller andra nyliberala modeller ska kunna köpa sig förbi köer i det offentligt finansierade systemet. Bengt Göranssons bok "Tankar om politik" innehåller också den (se särskild blogg) intressanta reflektioner om ihåligheten i markandssystemet, när det drabbar verksamheter som av rent humanitära själ måste vara behovsstyrda.
Nu var ju inte poängen att Jämlikghetsandens statistik går att motbevisa, utan att den är absurd.
Låt mig ta bara ett enda konkret exempel: Sveriges fattigaste kommun, i meningen störst andel av befolkningen som tjänar mindre än 60 procent av medianinkomsten, är *trumvirvel* Danderyd! Japp! Danderyd är, enligt Jämlikhetsandens mått, Sveriges fattigaste kommun. Enligt samma mått är Gagnef, Östhammar, Pajala och Jokkmokk synnerligen rika och välmående kommuner, ty där är inkomstspridningen begränsad och jämlikheten hög. Och än en gång är det klarlagt att den socialistiska jämlikheten syftar till jämlik fattigdom. (Vissa undantag medges dock för den politiska eliten, vilken medges rätten att bo, till exempel, i välmående villasamhällen på den skånska guldkusten.) Bengt Silfverstrand: Omfattande statistik som entydigt visar att jämlika samhällen över hela linjen är bättre samhällen än ojämlika sådana ger god grund för slutsatsen att vi ska satsa på en jämlikhetsskapande statistik. Att betrakta detta som absurt säger det mesta om hur nyliberalismen ser på verkligheten. Ditt resonemang om Danderyd etc. passar bättre på absurditeter. Jämlikhetsanden har inte denna förenklade syn på jämlikhet. Man mäter från olika håll och med olika mått på välfärd och när samtliga mått talar i samma riktning så drar man sina slutsatser. Det går självfallet inte att på en enda eller bara ett par faktorer dra sådana slutsatser och därför faller ditt Danderydsexempel platt till marken.. Din slumening och din syn på socialism är bara ytterligare ett exempel på nyliberalismens förenklade och absurda människosyn. Att sedan blanda in "välmående villasamhällen på den skånska guldkusten" i sammanhanget är ytterligare ett exempel på att du inte vet vad du talar om. Flera villaområden i Viken skapades under socialdemokratisk ledning och har en mycket jämn inkomstspridning därför att människor även med begränsade inkomster hade råd att köpa tomterna på 60- och 70-talen. Det är i ett sådant område jag själv bor. Nej, Johan Ingerö, läs på bättre, och fundera, som Bengt Göransson rekommenderar nylibealerna, en stund till innan du drar slutsatser som leder käpp rätt åt skogen. Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg! |







