Ja, att vi behöver kommunerna som demokratiskt organ närmast medborgarna är väl ostridigt. Landstingens existensberättigande kan däremot diskuteras men det är inte ämnet för denna blogg.
Nej, den fråga jag här på fullt allvar vill ställa är om landet och medborgarna verkligen är betjänta av en organisation – SVERIGES KOMMUNER OCH LANDSTING som till namnet ska vara en politikerledd arbetsgivarorganisation för kommuner och landsting men som i praktiken har utvecklats till en koloss på tjänstemannafötter.

Bengt Göransson, tidigare skol-utbildnings-och kulturminister, nu en stark folkrörelseröst i debatten, har slagit huvudet på spiken i följande formulering som finns att läsa i ”Citizen Schein” (Mediahistoriskt arkiv – 14 - red. Lars Ilshammar, Pelle Snickars. Per Vesterlund.

”Jag var – och är alltjämnt – skeptisk till det slags organisation som både dåvarande Kommunförbundet och nuvarande Sveriges Kommuner och Landsting representerar. Riksintressen ska enligt min mening hanteras av riksdagen, inte av ett kvasidemokratiskt ”rikskommunalt” organ där tjänstemannainflytandet ofta tenderar att agera så att den kommunala självstyrelsen begränsas.”

Precis så förhåller det sig. Det är i praktiken tjänstemän i ett närmast gigantiskt kansli som i utredningar, rapporter och ett stort flöde av dokument agerar som en stat i staten. ”Kommunpartiets” intressen ställs inte sällan i motsats till riksintresset. Som ett konkret exempel på dilemmat kan nämnas den rapport från SKL som dragit slutsatsen att kommunalskatten måste höjas med 13 kronor. Den bygger på en ren framräkning av huvudsakligen historiska siffror nämligen kommunernas ökade kostnader för utbyggnad av barnomsorgen till full behovstäckning och genomförandet av en långtgående handikappreform.
Och detta är inte den enda tjänstemannaprodukt från Sveriges Kommuner och Landsting som blivit slagträ i den allmänpolitiska debatten.

Det kan förvisso hävdas att Sveriges kommuner och landsting behöver någon form av miniorganisation som samordnar löneförhandlingar och viss service till kommunerna och landstingen. Men att dagens ”kvasidemokratiska” och ”rikskommunala” organ med nuvarande tjänstemannatyngd skulle behövas kan starkt ifrågasättas.