Så kom då SCB:s majmätning, den enda av alla mer eller mindre spekulativa opinionsundersökningar som bygger på ett rejält underlag. Och på nytt spekuleras det hit och dit. Jag ska inte hänge mig åt detta ältande som andra bloggar så väl täcker in, utan bara med några korta citat ur ledaren i ”Dagens Arena” markera min position i sammanhanget.
http://www.dagensarena.se

”Kan det rentav vara så att kampanjen mot oppositionens ”skattechock” genomskådats av väljarna som just så småfuttig och desperat som den varit? Man blir inte glesbygdsfientlig för att man vill höja bensinskatten med fyrtionio öre när de borgerliga höjt med tjugonio. Och de rödgröna är knappast stockholmsfientliga bara för att en minoritet av de rikaste stockholmarna får höjd skatt……..
Men socialdemokraterna borde också i sin valkampanj fokusera mer på de växande klyftorna – till exempel det ojämlika vårdvalet som också oroar borgerliga sympatisörer. Så lite som 75 000 väljare bytte sida och avgjorde valet 2006. I en allt mer lättrörlig värld kan ingen valutgång tas för given.”

Klockrent – precis som Monas budskap i Helsingborg i tisdags. Orättvisor och ojämlikhet ska angripas och rättviseprofilen i budskapet skärpas. Då går det vägen den 19:e september.

Och nu till något mera substantiellt. Den borgerliga politiken för sänkta löner – med en fördjupning av redan växande klyftor som följd.
I moderaternas tappning är det pressen på lönerna som är jobbpolitiken. Sänkta ersättningar till sjuka och arbetslösa och skatteavdrag för den som jobbar – det är färdvägen mot sänkta löner. En allmän press neråt på lönerna, det är målsättningen säger den tidigare moderate statssekreteraren, Per Jansson. Lägre ersättningar och lägre skatter tvingar ner kraven och hårdast blir förstås pressen på dem som tjänar minst. Där slår de sänkta ersättningarna i trygghetssystemen hårdast och där är konkurrensen om jobben också tydligast. Det är också därför en servitör eller hotellstäderska betalar fem gånger så hög a-kassa som en akademiker.

Visserligen försöker finansminister Anders Borg via in bockfoten och dölja det hårda budskapet. Men borgerliga ekonomer som Lars Calmfors och Stefan Fölster har avslöjat hans innersta avsikter. Borg är rädd att förlora en öppen debatt. Ty vem är intresserad av en politik som leder till sämre löneutveckling och större klyftor?

Centerpartiet är mera rakt på sak. Där pläderar man öppet för lägre ungdomslöner. Centerns ungdomsförbund går i spetsen: ”Sälj er för 1 000 kronor mindre än andra och erbjud chefen ett arbetsår utan semester. Lägst lön vinner." Och Maud Olofsson, med en tynande väljarkår bakom sig, fyller på. Försämra lagen om anställningsskydd.

Sist men inte minst vill folkpartiet vara med i tävlingen om sänkta löner. Ja, partiet går till och med längre än sina högervänner. Folkpartiet vill över hela landet införa den s k Landskronamodellen vilken innebär att socialbidragstagare ska tvingas att måla och sköta trädgården (gratisjobb hos kommunala chefer har redan utförts) hos folk utan annan ersättning än en bakelse. Följdeffekterna av detta redan gentemot socialbidragstagare cyniska handlingssätt talar man tyst om. Men de blir förstås att jobb som skulle utförts till marknadsmässiga löner trängs undan och arbetslösheten stiger.