TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 


”För så här är det ju: ”Den tid vi lever i borde vara en skördetid för vänstern men är det än så länge inte. När man ställer sig frågan varför så faller den rakt igenom maktanalyser och klimatfakta och landar slutligen i existensen. Radikalen blir inåtvänd. Men den inåtskådande blir också radikal.” Orden är Göran Greiders i hans ganska nyligen utkomna bok ”Det måste finnas en väg ut ur det här samhället.”  (Ordfront). Det är en både djupgående men mycket lättläst analys av den svenska vänsterns och socialdemokratins dilemma.

 

Mycket talar för att socialdemokratin skulle ha allt att vinna på en ny offensiv för ökad jämlikhet. Greider kan i det sammanhanget åberopa liberala ekonomer som Paul Krugman och Joseph Stiglitz. Den senare konstaterar bl a ”Under de senaste trettio åren har ojämlikheten ökat. I själva verket har vi överfört pengar från fattiga till rika, från människor som skulle spendera pengarna till folk som inte behöver spendera pengarna och resultatet är en försvagad samlad efterfrågan.” Det finns med andra ord både sociala och ekonomiska skäl att lägga om politiken i jämlikhetsskapande syfte. Det starkaste empiriska stödet för att alla tjänar på ökad jämlikhet återfinns i Kate Pickets och Richard Wilkinsons bok ”Jämlikhetsanden”, som redan blivit en klassiker. Bilden som växer fram är entydig. Mer jämlika samhällen klarar sig nästan undantagslöst bättre i alla avseenden. Problemen är allt från tre till tio gånger så vanliga i de mer ojämlika samhällena.

 

Hälsan följer på ett närmast obevekligt sätt den sociala klasstegen och uppenbarar ojämlikhetens landskap mer än mycket annat. Och det är inte minst de stora och växande sociala skillnaderna i hälsa som borde uppröra även liberaler och socialdemokrater på högerkanten som Kjell Olof Feldt och Niklas Nordström, vilka i sin kritik av Mona Sahlins ledarskap nyligen i stället låter påskina att mittenväljarna i Stockholm är ointresserade av socialdemokraternas jämlikhetsbudskap.

 

”Ekonomi och social position bestämmer i hög grad hälsa och livslängd i Sverige. Snabbast ökar skillnaderna bland kvinnor. Vill vi ha det så” - frågar Göran Dahlgren under rubriken ”Minska klyftorna” i en mycket upplysande och sakligt tung artikel i tidskriften ”Socialpolitik”

www.socialpolitik.com

Dahlgren är gästprofessor vid University of Liverpool, och har tidigare varit departementsråd och chef för sjukvårdsenheten inom Socialdepartementet och folkhälsoråd vid Folkhälsoinstitutet.
”I dagens Sverige ökar klasskillnaderna när det gäller möjligheten att leva ett långt liv med relativt god hälsa. Låginkomsttagare drabbas dubbelt så ofta av ohälsa och förtida död jämfört med höginkomsttagare”, konstaterar Dahlgren bland annat. Många länder som Norge, Finland, England och Skottland har utvecklat nationella strategier för att minska de sociala skillnaderna i ohälsa. Och Dahlgren menar att det nu är hög tid att utveckla en svensk hälsopolitisk jämlikhetsstrategi.

 

I dag är inkomstskillnaderna i Sverige de största som uppmätts sedan Statistiska Centralbyrån, SCB, började mätningarna 1975. Dahlgren konstaterar att detta även ur ett folkhälsoperspektiv är mycket negativt, eftersom ökade inkomstskillnader leder till ökad och ojämlikare hälsa. Även den tilltagande barnfattigdomen uppmärksammas i artikeln. ”Vart fjärde barn till ensamstående föräldrar lever i fattigdom. Drygt vart tionde om man ser till alla barn i Sverige.”

 

Dahlgren slår med stor tydlighet fast att politisk vilja är helt avgörande för att utveckla och genomföra en effektiv strategi för bättre och jämlikare hälsa. ”Det som krävs är en långsiktig nationell hälsopolitisk jämlikhetsstrategi som förstärker och kompletterar de insatser som redan görs för att förbättra hälsans villkor i allmänhet och för utsatta grupper i synnerhet.”

 

Med dessa tunga fakta som bakgrund finns det än en gång anledning att ställa konkreta frågor till ängsliga (s)-politiker som Ilija Batjlan, Anders Johansson, Robert Noord, Niklas Nordström m fl.
Är Stockholmare ointresserade av jämlikhet? Och är de försiktiga rödgröna skattehöjningarna för att återställa åtminstone en del av vad som gått förlorat i det sociala välfärdsnätet under de borgerliga åren ett hot mot socialdemokratiska valframgångar i Stockholmsområdet?








Om du ändå hade vänt på ditt resonemang. Nu letar du främst anledningar till att höja skatten.

Börja med vad du anser att samhället behöver mer resurser till!

Vad vill du att samhället ska göra:

för dem som ingen vill ge ett jobb?

för att göra så att fler barn får växa upp med två föräldrar?

för de hemlösa?

för de långtidssjuka?

osv.

Först när du berättat vad du vill att samhället ska göra för dem du vill att samhället ska hjälpa mer finns det anledning att börja diskutera om skattehöjningar är en möjlig och/eller bra väg för att skapa de resurser samhället behöver.

Vi kanske istället ska använda våra gemensamma resurser på ett annat sätt.

Om du svälter kanske du blir lite gladare om fler svälter men du blir inte mätt.

Det är lägsta nivån som är problemet inte klyftorna i sig. Gör man klyftorna i sig till ett huvudproblemet då har man låtit avundsjukan ta över sitt liv.




Bengt Silfverstrand: Jag letar inte alls anledningar till att höja skatten. Jag ställer konkreta frågor om de skattehöjningar som de rödgröna nu de facto föreslagit.
Per: Håller med dig i sak om att skattehöjningar bör kopplas till idéer om hur pengarna skall användas.

Vad vi faktiskt ser idag är att klyftorna ökar och jag skulle vilja hävda att välståndet för dem som befinner sig längst ned även det blir sämre. Mer pengar måste pga alliansens politik läggas på grundläggande trygghet som t.ex. A-kassa. Påeldningen av ekonomin med skattesänkningar för löntagare har tillsammans med de låga räntorna eldat på bostadsprisen, vilket i slutändan drabbar den enskilde i form av ökade kostnader. Vi ser också hur utförsäkringen av sjuka förpassat en mängd sjuka till en mycket lägre nivå där de tvingats till t.ex. att ta socialbidrag för att överleva.

Detta drabbar givetvis den enskilde, men även deras familj och deras barn, negativt. Däri ligger sänkningen av lägsta nivån.

Du har rätt i att lägsta nivån är viktig. Lägsta nivån skall läggas på en så pass hög nivå att de som trots allt tvingas till att befinna sig på lägsta nivån har en bra chans att igenom egna initiativ ta sig upp på en högre nivå. Men nu gör lägsta nivån tyvärr inte det.



Bengt Silfverstrand: Ja, skattehöjningar inte bara bör utan ska alltid kopplas till vilka ändamål som avses. Så sker också i det förslag som de rödgröna presenterat.
Per, du har förklarat och beskrivit att klyftor inte är ett problem på kanske det bästa sättet jag någonsin har sett i skriven form....

Rent generellt så kan man sammanfatta att klyftor är inte ett problem så länge de som har det sämst hela tiden får det bättre!



Bengt Silfverstrand: Jo, klyftorna är ett klart problem och det finns nu också ett gediget vetenskapligt underlag för detta.
Det håller jag med om Jonas. Det är inte de sämre ställda som behöver se rikedom för att förstå sin situation när de nte är kostnaden. Kostnaden står de rika för som slänger köper nytt förbrukar med skiftande mode och lever på de fattiga. Pers beskrivning var inte det bästa men talade ändå på något sätt för återgivningen av problemet hos andra.
Fattiga behöver lyfta sig ur situationen, rika behöver inte förstå att dela med sig)
Rika människors allmänna och kända uppfattning är grund till problemen. Att de vidhåller att tillgång är oändliga. Råvara naturliga tillgångar och valuta)

Denna tesen för rika är då att fattiga människor även om de är närmast obegränsat antal är då inget problem. Inget problem för dem själva eller för rika bara situationen, vanebilden dvs perspektivet om problemen förhåller sig likadant.
Fast det är ju inte råvaror som gör oss rika, och inte de som är oändliga. Det är vår iderikedom att kombinera dessa till begåvade tjänster och finurliga produkter som skapar värdena. Vårt materiella välstånd ökar, men materialåtgången _minskar_.

Eftersom vår uppfinningsrikedom är en oändlig resurs, så är det inget nollsummespel. De rika blir rikare och de fattiga blir rikare. Det är verkligheten bakom klyftorna.

" jag skulle vilja hävda att välståndet för dem som befinner sig längst ned även det blir sämre." kan man naturligtvis HÄVDA, men det blir ju inte mer sant för det.

Det enda som återstår är Greiders, Silfverstrands m fl upprördhet över att folk får det bättre. Att uppröras över att andra får det bättre än man själv, när man själv får det bättre och erbjuds möjlighet att göra det ännu bättre, det är ren oginhet.


Bengt Silfverstrand: Du är fullständigt ute och reser. Jämlikhetsanden ger det sammanfattande bästa och utförligaste underlaget för att alla rika såväl som fattiga tjänar på jämlikhet.
ytterligare utvecklande om de ekonomiska principerna alltså..

betydelsen behöver inte vara att materialåtgången minska när vi är fler om ägandet av tillgångarna materialet valutan råvarorna rikedomarna. Råvaror ändliga resurser minskar när vi är fler om -värdet- att dela med oss. Denna uppfinningsrikedom som nämns behöver ett större perspektiv än att bara omfattas av materealistiska värderingar. Rikedom om mer än bara materealistiska värderingar. Intressant är att gemensam, gemensamt värderad mänsklig kraft, styrka dvs kunskap mycket väl ökar, förändrar värderingar som socialt värde. Motsatsen är kapitalistiskt värde) Jag påstår alltså att människor utan uppmärksamhet om gemenskap dvs gemensamt ägande värderar materealism högre än gemenskap. Utebliven kärlek kostar helt enkelt mer. Föder kapitalister. Ökar produktion i världen, ökar utgifter ökar utsläpp förvärrar klimatproblemen. Finner vilja att förändra landets grundskole system eller varför inte kortfattat med oförstånd och vilja vill se förändringar om hur vi betygsätter mänskliga värderingar, värderingar om hur vi ser och vill leva i vår tillvaro med de större möjligheterna dvs jämlikhet.

Detta välståndet kan inte beskrivas vara endast en värdering om bara en betydelse. Det behöver ett större perspektiv än så för att förstå hur ekonomi har en tillväxt när det fördelas mellan människor.
Det kan ske en tillväxt av råvaror resurser, ekonomi när vi är fler om -värdet- att dela med oss.
Hur ska denna tanke om ekonomi, ekonomiska möjlighet, jämlikhet. "Jämlikhetens ande" kunna sprida sin kunskap ge information nå väljarna utan beräkning i matematik eller ord som gemenslkap omtanke. Eller för den delen som kristet budskap.

20 procent är i valet och kvalet om vad de ska välja. De bör kanske antas vara utan värderingar när de inte finner sitt val.
Det intressanta är väl snarast det hyckleri som Bengt ger uttryck för. Å ena sidan angrips regeringen för en internationell finanskris som tillfälligt har dämpat tillväxten, å andra sidan stödjer han sig på en bok av Greider och på det senaste numret av Tvärdrag, vilka har det gemensamt att de argumenterar mot tillväxt.

Och är man besatt av klyftor men ointresserad av tillväxt återstår det vanliga resultatet av socialism. Ingen tillväxt, och alla är lika fattiga.

Så i den meningen är nog "minskade klyftor" farligt, ja. Inte bara för stockholmare utan för människor i allmänhet.


Bengt Silfverstrand: Hyckleriet står du själv för. Regeringen angrips inte alls för den internationella finanskrisen. Jag stöder mig heller inte alls på enskilda inlägg i frågan. Jag konstaterar att det gedigna vetenskapliga underlag som "Jämlikhetsanden" presenterar följs upp av andra, bl a Göran Greider i en bok som det förutsätter att man läst innan man kommer med aningslöst tyckande som i ditt inlägg här ovan.
I boken pläderar han för nolltillväxt i den rika världen, men medger generöst de fattiga ländernas rätt att fortsätta med kapitalism tills dess att de nått vår standard.

Har du någon saklig invändning mot mitt påstående? i så fall får du gärna ge en sidhänvisning ur hans bok.

Intressant med detta är att han medger att kapitalism och marknadsekonomi skapar tillväxt, men ändå motsätter sig detta. Det innebär på sikt att han är emot välfärd, eftersom befolkningen lär fortsätta öka, medan ekonomin inte får göra detsamma.

De som idag lider av cancer, hjärt- och kärlsjukdomar eller någon liknande borde ifrågasätta hans tal om att det var bättre på mormors tid (som han menar i boken). För några decennier sedan var cancer en dödsdom för varje barn som fick det. I dag överlever tre av fyra. DET är tillväxt.

Skälet till att Greider kan bluddra på som han gör är att de flesta, även jag, betraktar honom som en underhållare. Någon man inte kan ta på allvar, eftersom hans åsikter helt enkelt är för verkighetsfrämmande. Han är en sjuttiotalsrelik, en levande och vandrande anakronism.

Det är också därför som de socialdemokrater som faktiskt har styrt partiet under de gångna trettio åren inte längre lyssnar på sådana som han.

Och därför, för att avsluta poängen, blir det så fantastiskt när man stöter på bekännande socialdemokrater som på fullt allvar menar att Greider bör tas på allvar, när han pläderar för nolltillväxt och kräver "en väg ut ur detta samhälle".


Bengt Silfverstrand: Jämlikhetsfrågorna har efter alltför många nyliberala år med girigheten i högsätet äntligen kommit i fokus.

Det finns nu också ett starkt empiriskt underlag för att hårdare driva jämlikhetsfrågor. Mer jämlika samhällen mår ur olika aspekter bättre än ojämlika sådana.

När detta står klart uppstår djup oro i de nyliberala leden.

Att sedan nyliberalerna läser de aktuella skrifterna som en viss potentat läser bibeln är ju inte ägnat att förvåna.

Vad gäller Göran Greider så har han inte alls förespråkat nolltillväxt. Vad han med utomordentligt starka fakta och övertygande sociala/politiska argument pläderar för är balanserad tillväxt och att de rika länderna genom en solidarisk politik ska ge u-länderna utrymme för att höja sin standard. Greider motsätter sig varken tilväxt eller marknadsekonomi.

Och vad gäller hälsoaspekternas betydelse i sammanhanget så framgår dessa mycket klart också när det gäller experters - som Göran Dahlgrens - syn på saken.

Fakta, empati och politisk vidsyn sammanfaller med andra ord i de dokument jag här hänvisat till. Ökad jämlikhet gynnar samhällsutvecklingen för alla grupper.

Picket/Richardson (Jämlikhetsanden), Göran Greider (Det måste finnas en väg ut ur det här samhället) och Göran Dahlgren (Minska klyftorna - artikel i "Socialpolitik" nr. 2 Maj 2010).


Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!



Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM