Så har turen kommit till tredje kapitlet i Torbjörn Nilssons ”(s)edelärande” bok – ”De omänskliga – berättelser om politik (Weyler)”. Kapitlet heter ”Vi bygger landet – Ett parti”.
Det handlar om fraktionsstriderna inom det socialdemokratiska ungdomsförbundet – SSU.

Veronica Palm – då aktiv SSU-are – nu socialdemokratisk riksdagsledamot ställde tidigt de frågor som går som en röd tråd genom hela framställningen och som fortfarande är högaktuella både för SSU och hela det socialdemokratiska partiet – ”Hur ska vi hitta tillbaka till känslan av att vi brinner för någonting? Hur ska väljarna känna att vi brinner?”
Uppenbarligen var detta tyvärr inte huvudproblemet för den högerfalang som länge styrde SSU:s politik. Det var i stället att bekämpa vänsterkrafterna inom förbundet. Vänstern inom socialdemokratin och inte den borgerliga högern var alltför länge SSU-s huvudmotståndare.

”En riktig socialdemokrat, en norrbottnning, hyllade en person i taget och följde patriarken som bestämde vad som var fel och rätt. Fan ta den jävel som svek! Detta var Niklas Nordströms bakgrund när han valdes till ordförande för SSU. Han blev ingenting av det som EU-kritikerna hade hoppats.”
----
”Underskotten i de svenska offentliga finanserna var enorma och med Göran Persson högst upp tystnade diskussionen om förnyelse. Niklas Nordström sörjde denna tystnad. Han och förbundsledningen ville ha egenmakt, mer valfrihet, fler företag, mindre statssocialism. De ville klargöra att ungdomsförbundet – framtiden – låg till höger om partiet.”
----

"Nordström centraliserade makten i SSU. Han ville ha en mer professionell organisation med smart PR. Han lät en amerikansk konsult göra en rapport som visade att SSU, för att få ett tydligare genomslag, måste tala med en röst. Det samlades ett gäng runt Nordström som blev viktigt för de närmaste årens utveckling: förbundssekreteraren Pernilla Mobeck från Östergötland, Mats Lindström från Norrbotten, Mikael Damberg från Stockholms län, så småningom också Anders Lindberg från studentklubben i Göteborg och Carl Melin från Dalarna. De, särskilt Nordström och Mobeck, försökte visa vilka det var som bestämde men möttes av allt hätskare kritik. Efteråt berättas olika historier om tusen och en skärmmytslingar.”
----

"En sak till hände på kongressen i Göteborg. Förbundsledningen knöt upp Jonas Nygren från Helsingborg. På en Bommersvikskurs året före hade Jonas Nygren rest sig upp och talat emot Luciano Astudillo. En skåning som tog strid med Skånes representant i förbundsstyrelsen, det var precis vad Nordström behövde. Under en av de sista kongressdagarna kom en person i kretsen runt Nordström fram till Jonas Nygren, som fick instruktioner om att befinna sig vid en viss tid på ett visst café på Avenyn. Jonas gick dit, och där satt Niklas Nordström. Det var det första i en lång rad hemliga möten han kom att ha med SSU-ordföranden. –Vad kan vi göra för att hjälpa er, frågade Niklas Nordström?”
----

”Allra viktigast var Stockholms län, Norrbotten, Östergötland och Kalmar. Denna högerns maktbas hade så småningom möten inför alla kongresser och styrelsemöten och gjorde upp strategiska spörsmål. De hade egna utbildningar, mejllistor och kurser. Vänstern svarade med samma mynt. Skåne, Stockholms stad och delar av Västerbotten utgjorde kärnan på deras internmöten. Förbundsstyrelsen slutade egentligen att fungera. Det var, som en idag högt uppsatt socialdemokrat uttrycker det, slut på tiden när delegationerna från distrikten kunde rösta fritt. Nu gjordes allt upp i förväg och ingen fick bryta linjen.”

---

”Helsingborg inledde olika typer av samarbeten och utbyten med Stockholms län, Norrbotten, Östergötland och Kalmar. Jonas bjöds med på resor och fick alltid höra det senaste skvallret. I gengäld skulle han och klubben göra livet så svårt som möjligt för vänstern i Skåne och pumpa upp sina egna medlemssiffror”

----

”Jonas höll valmöte med ett arbetarkommunmöte i Helsingborg och fick massor av socialdemokrater att gå in i SSU och rösta. Vid ett annat tillfälle skrev han in en hel invandrarförening som inte hade något med SSU att göra, men där han hade några bekanta. Alla röster var viktiga. Folk från hela SSU åkte till Skåne för att hålla koll.”
”Åttio personer trängde ihop sig i den här enda bussen som åkte mot Helsingborg. Spanarna ringde Jonas som fick panik.
-Ring polisen, skrek han i telefonen.
-Vadå ringa polisen?
-Ring polisen och säg att det åker en överlastad buss från Malmö till Helsingborg och säg att de bryter mot trafikreglerna!
----

”Damberg vann med 126 röster mot 124 för Luciano Astudillo.”

Ja, så gick länge till i SSU. Och på den vägen är det för Niklas Nordström och hans adept Jonas Nygren. Nordström har i de yttersta av dessa dagar satt sig i en kommission som tillsammans med högerfolk från Timbro ska ta fram förslag till hur den gemensamma välfärden i högre grad ska finansieras med högre avgifter och privata tilläggsförsäkringar.

För Nygren blev luften i Helsingborg och Skåne så småningom alltför kvav. Han flyttade norrut, är kommunpolitiker och skriver debattinlägg tillsammans med de socialdemokrater från Stockholms län, som tror att väljarna brinner för mer av privata lösningar i stället för ökad jämlikhet och rättvisa.

Det finns emellertid ljuspunkter i nuet. I SSU:s tidskrift ”Tvärdrag”ställs i ett fullmatat och intressant nummer på temat ”Efter tillväxten de för hela socialdemokratin avgörande framtidsfrågorna: ”Har vänstern ett svar på ett samhälle utan tillväxt? Ska vi fördela mer och arbeta mindre, eller? Hur ser idéerna om ett annat, kanske bättre samhälle på andra sidan ut?"

Lika spännande läsning som den ideologiska nytändningen i partiets idétidskrift ”Tiden”, till vars senaste nummer jag ska be att få återkomma om några dagar.

Till dess – GLÖM INTE ATT DEMONSTRERA FÖRSTA MAJ. FÖR JÄMLIKHET OCH RÄTTVISA!