TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 


Skånes partidistrikts årskongress, som hölls i Malmö i helgen, gästades av Ylva Johansson. Hon talade klarspråk.
Nej, jag är i och för sig inte förvånad. Men det kan vara värt att nämna eftersom inte alla s-budskap, i sanningens namn, alltid är glasklara. Ett exempel är partiets uppenbarligen något kluvna inställning till de s k RUT-avdragen, en närmast skamlös subventionering av rika människors parkettpolering m m.

 

Ylva tog inte upp denna fråga, vilket efter omständigheterna nog är klokt, men var desto mera knivpskarp när det gäller tunga rättvisefrågor som sjukvården. Här slog Ylva fast - i klar och positiv kontrast till de s-märkta akademiker som ska sätta sig och diskutera framtidens finansiering av välfärden tillsammans med borgerliga Timbrofundamentalister – att vi även i framtiden har råd att finansiera välfärden gemensamt. ”Det handlar om prioriteringar. Det är ett politiskt val.. Det ska inte vara möjligt att kunna köpa sig förbi köer i sjukvården.” Just precis. Klarare kan det inte sägas.

 

B-alliansregeringen har sänkt skatten med 100 miljarder kronor under innevarande mandatperiod. Och man gick till val på att sänka med ytterligare 100 miljarder under nästa mandatperiod. Bara de inställda skattesänkningarnas politik skulle räcka långt för att finansiera den välfärd som uppenbarligen också en stor majoritet av svenska folket anser ska finansieras gemensamt via skattesystemet.

 

Det är lätt att dela Ylva Johanssons uppfattning att en ideologisk debatt om sjukvården i hög grad skulle gynna socialdemokratin eftersom vi här kan peka på klara skillnader gentemot borgerligheten. Dags att ta den ideologiska debatten nu! Som socialdemokrater ska vi heller aldrig acceptera att man sänker A-kassan för att kunna sänka skatterna för de rika.



Det jag tycker hon missar är i så fall detta:

Den som ur egen ficka betalar för att få vård betalar inte mindre skatt. Den som betalar sin vård ur egen ficka tar alltså inga resurser från någon annan, utan tillför endast: först och främst till den gemensamma välfärden (skatten är alla svenskars största utgiftspost, oavsett hur mycket man tjänar), och sedan - för pengar man själv tjänat ihop - ytterligare resurser till vården.

Den som ur egen ficka betalar för att få vård avstår dessutom från sin egen plats (som man redan betalat för) till en medmänniska som också är i behov av vård. Detta gynnar omgivningen.

Den som ur egen ficka betalar för att få vård tränger sig alltså inte förbi någon annan i kön, utan avstår från sin köplats helt och hållet. Den som ur egen ficka betalar för att få vård tränger inte undan någon annan, utan är en nettogivare till systemet. Det är en person som förtjänar tack, och ett beteende som ska uppmuntras.

Inte förbjudas.


Bengt Silfverstrand: Att den som betalar ur egen ficka inte betalar mindre skatt, har inte med saken att göra. Det avgörande i sammanhanget är att alla människor är lika inför vård och sjukvård. Den som köper sig förbi köer minskar ju i praktiken utrymmet för de som finns i kön och förlitar sig på det gemensamt finansierade och i demokratisk ordning beslutade systemet.

Det är trots allt fantastiskt intressant att läsa denna Bergska drapa. Inte ens högerfolket i regeringen skulle våga sig på ett så halsbrytande försvar för gräddfiler i sjukvården.
På vilket sätt blir det en gräddfil att betala två ggr för något man har rätt till?




Bengt Silfverstrand: Detta är kvalificerat nonsensprat. Den skatt var och en betalar är inte öronmärkt för något speciellt ändamål. Skatteuttaget ska givetvis ses som en solidaritetshandling. Vi betalar fortfarande i allt väsentligt sjukvården gemensamt. Det är denna finansieringsprincip de rödgröna vill behålla. Den rödgröna alliansen markerar tydligt och klart att det inte ska finnas några gräddfiler i sjukvården. Penningstarka ska inte kunna köpa sig en plats förbi i kön.
Trots många meningar kvarstår frågan på vilket sätt är det att betrakta som en gräddfil att betala för någonting man som laglydig och skattebetalande medborgare har rätt till två ggr?

Ur statens perspektiv är det ingen dålig affär då intäkter, i form av skatteintäkter, strömmar in utan att några kostnader, i form av utförd sjukvård, uppstår. Utöver detta betalar personen med försäkringen moms vilket ytterligare kommer staten till del.

Så ur ett ekonomiskt perspektiv torde detta vara en lysande idé då samma person betalar till staten i flera led för samma tjänst.


Bengt Silfverstrand: Vad det alldeles solklart handlar om är att bättre bemedlade i en gräddfil betalar för att få förtur till operation eller annan behandling i sjukvården. Och återigen så går det givetvis inte att för varje individ särskilja till vilka olika ändamål, hans eller hennes skattepengar går.

Logiken i ditt resonemang är att vi ska ha två sorters entréer till sjukvård. En för patrasket och en för de välbärgade som därmed kan köpa sig privilegier.

Men tack för att du på ett "lysande sätt" klargjort den ideologiska skiljelinjen. Den socialdemokratiska är att alla ska ha rätt till en god sjukvård på lika villkor.
Då var vi tillbaka till det bombastiskt viftande med fjäderpennan. Det kanske är klokt att klargöra att jag aldrig har gjort någon åtskillnad mellan människor så om några skall betraktas som patrask och andra välbärgade är det din uppfattning.

Vad jag däremot har sagt att det finns ekonomiska aspekter som gör det till en bra affär för staten att människor betalar försäkringar som täcker händelser som redan är betalda över skattsedeln. Dock är det helt felaktigt att detta skulle ske på bekostnad av skattebetalare. Dessutom är det ingen som påstått att försäkringar skall ersätta dagens solidariska finansiering.

Den stora skillnaden är tydlig dvs det handlar om principer. Finns det en kö skall alla stå i denna och vänta på sin tur oavsett konsekvenser. För att vara konsekvent bör sålunda samtliga medborgare, utan undantag, snällt ställa sig i kön och vänta och vänta och vänta. Detta inkluderar elitidrottare, politiker etc som idag genom försäkringar betalar dyrt för snabbare hjälp.

Men om allting skall bli som förr, och där den bärande principen tycks vara ju förr desstå bättre, så är det helt korrekt att hävda det oändliga köandets förträfflighet.


Bengt Silfverstrand: Det bombastiska står du själv för genom att hävda att det blir billigare för samhället att det finns två system inom sjukvården. Ett för vanliga människor med små och måttliga inkomster. Och ett gräddfilssystem för bättre bemedlade. Om ett gräddfilssystem skapas så innebär givetvis detta att resurserna i form av läkare- och sjuksköterskekompetens etc. konkurrerar med de resurser som behövs i det offentliga systemet.

Sedan är det förstås rent nonsens att påstå att "medborgare utan undantag snällt ska ställa sig i kön och vänta och vänta."

Det offentliga systemet ska självfallet förbättras på de punkter där svagheter finns. Det handlar om tillgänglighet i form av öppettider m m samt tillgång till läkare kompletterande vårdpersonal. Här finns många exempel på hur köer kortats genom resurstillförsel. Det handlar bl a om starr- och höftledsoperationer.

Med andra ord är det ingen bärande princip att allt ska vara som förr. Men systemets utveckling får självfallet inte bli beroende att ett antal människor med tjock plånbok genom denna ska erbjudas förtur till sjukhusvård.
Återigen bör det poängteras att systemet med försäkringar skapar fördelar för staten. Detta betyder inte att dessa fördelar nödvändigtvis är eftersträvansvärda, men likafullt existerar de.

Om det, som Bengt förespråkar, enbart skall finnas ett system att tillgå har den enskilda medborgare svårt att göra annat än att vänta. Rimligtvis betyder detta att de alternativ som finns idag t.ex vård utomlands eller för den delen försäkringar skall tas bort. Detta är en återgång till ett tidigare system som visat sig bristfälligt.

Jag tror inte detta är rätt väg att gå lika lite som jag tror att ett system med enbart försäkringar är lyckat.


Bengt Silfverstrand: Återigen och slutligen ska understrykas att det självfallet inte är någon fördel för staten att medborgara värderas efter sin ekonomiska styrka.

Det är om allas rätt till sjukvård på samma villkor som den här debatten handlar om. Och här uppenbarar sig ju intressant nog en fråga som definitivt skiljer socialdemokratisk samhällssyn från borgerlig dito. Och får man tro folkopinionen i frågan, så år detta en av den rödgröna sidans absolut främsta vinnarfråga i sammanhanget.


Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!



Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM