Trots Mona Sahlins och de rödgrönas klara besked om att de orättvisa avdragen för s k hushållsnära tjänster kommer att avvecklas av en rödgrön regering fortsätter några socialdemokrater att försvara orättvisan och kalla kampen för att ta bort denna orättvisa för renlärighet som kan kosta en valseger. Mot s k renläriga sossar som försvarar genomdiskuterade kongressbeslut ställs s k pragmatiska sossar, läs sossar som bygger sina ställningstaganden på de senaste dygnens opinionsvindar.

Jan Andersson, en av de mest ihärdiga försvararna av socialdemokratiska kongressbeslut börjar nu hemfalla åt pessimism inför valet. Han kallar beslutet att stå fast vid avvecklingen av RUT-avdraget som en eftergift åt ”de renläriga ideologerna.”
Låt oss försöka bringa klarhet i tankeoredan. RUT-avdragets försvarare hävdar att de skapat jobb – närmare bestämt 11.000 nya sådana och att de tillgodoser en stor efterfrågan hos många dubbelarbetande.

Sanningen är att inte ens partsintressen som branschorganisationen Almega har en aning om hur många jobb som faktiskt tillkommit p g a RUT-avdraget. Sanningen är vidare att det till övervägande delen är en välbeställd övre medelklass – för att inte säga överklass i storstäderna – som utnyttjar avdragen.
Aningslösa i kubik blir RUT-avdragets socialdemokratiska försvarare när de inbillar sig att borgerligheten kan leva på att gnugga händerna över de rödgrönas ställningstagande i frågan.

Det framstår väl som givet för alla som följer politiken att de rödgröna kommer med ett alternativ i god tid före valet. Ett sådant alternativ kan ju heller inte vara särskilt svårt att utforma.
Stora behov föreligger inom äldrevården vars resurser minskat. I barnomsorgen har barngrupperna blivit större och öppettiderna mindre. Det saknas sålunda förvisso inte behov av hushållsnära tjänster i det svenska samhället. Sådana behov tillgodoses då bäst och mest rättvist genom att stödet riktas till de mest behövande – äldre människor och barnfamiljer. De som i övrigt önskar anlita privata tjänsteföretag, som arbetar på en konkurrensutsatt marknad ska inte subventioneras via skattesystemet.

En rödgrön regering kan t ex med fördel växla subventioner till hushållen mot en höjning av barnbidragen.  8 miljarder skulle räcka till en höjning av barnbidragen för alla barn upp till tolv år med 500 kronor i månaden.