TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 


Så kom beskedet att folkpartiets självständigt tänkande och den för både parti- och alliansledning obekväma riksdagsledamoten Birgitta Olsson till sist ändå blev utnämnd till EU-minister. Posten stod till folkpartiets förfogande, men partiledare Björklund kämpade länge för att Olsson, trots obestridlig kompetens för uppgiften, skulle förbigås.
Birgitta Olsson har nämligen under hela sin tid som riksdagsledamot haft den egenskapen att hon inte med hull och hår svalt allt som major Björklund instruerat sina fp-trupper att tycka.

 

Hon har till och med haft fräckheten att hålla fast vid folkpartiets socialliberala arvegods i en tid då partiet skändligen svikit dessa sina ideal och sin idémässiga värdegrund.

 

Nu ska dock ingen tro att det enbart var andra fp-kandidaters nej till uppdraget som fick Björklund att till slut ta Birgitta Olsson till nåder. Nej enligt förljudanden från vanligtvis välunderrättade källor i såväl riksdagshus som liberala värmestugor med säte i huvudkommunen så kom Björklund i pressläggningsögonblicket på snilleblixten att Birgitta Olsson sannolikt kommer att göra mindre skada för allians och parti som EU-minister i en regering, där manöverutrymmet för självständigt tyckande förvisso är betydligt snävare än i en riksdagsgrupp.



Summa summarum gratulerar du alltså Alliansen till ännu en kompetent minister.


Bengt Silfverstrand: Det är inte fråga om någon gratulation bara ett konstaterande att Birgitta Olsson tillhör den kompetenta delen i b-alliansens synnerligen brokiga skara.
"...att hon inte med hull och hår svalt allt som major Björklund instruerat sina fp-trupper att tycka."

Detta är ett stort demokratiskt problem i Sverige. Varför betala för 349 riksdagsmän/kvinnor när det bara får framföras sju åsikter, partiledarnas?

Statsministerns majoritet i Riksdagen bestämmer lagen i Sverige och partiledningar/stämmor bestämmer partilistornas ordningsföljd. Då får vi automatisk politiska papegojor i stället för självständiga politiker som fritt kan debattera problem och lösningar och sedan helst låta folket avgöra i folkomröstningar.

Riksdagsmännens självständighet skulle stärkas betydligt om de valdes av väljare i enmansvalskretsar, då hade varje riksdagsman sin egen maktbas, sina väljare i valkretsen och alla skulle veta vem det var och hur han/hon röstade i olika frågor.

Idag så piskar alla partiledningar in hur riksdagsmännen skall rösta annars riskerar de att åka ut, det är alltså partiledningen som är riksdagsmannens chef, inte väljarna, det är fel princip som skadar förtroendet vår demokrati.

Nu tror jag inte för ett ögonblick att borgerliga partiers partiledningar skulle vara bättre eller sämre än de socialistiska på att piska sina riksdagsmän, som Herr Silfverstrand verkar vilja påstå i sin rödfärgade kritik ovan.


Bengt Silfverstrand: Nej, egentligen är det inte det stora problem som media och en del blåögda betraktare vill göra det till. Det tillhör närmast det självklara att en riksdagsgrupp, och då i synnerhet den som tillhör majoritetskonstellationen måste visa stor lojalitet mot sin regering.

Den poäng jag framhöll i fallet Birgitta Olsson är att hon visat sig trogen de socialliberala grundvärderingar som folkpartiet nu till förmån för nyliberalism och krypande inför starka kapitalintressen övergivit.

Vad sedan gäller enmansvalkretsar så betackar sig glädjande nog en betryggande majoritet såväl av svenska folket som riksdagspartierna för en sådan odemokratisk ordning.
Johnny A har helt rätt. Vägen till en god demokrati i SVerige kan bli svår.

Vi saknar maktdelning, nämligen att

lagstiftande makten, dömande makten och verkställande makten är fristående från varandra.

Det betyder att riksdagen skall vara lagstiftande och den som bestämmer skatter och förser rättsväsendet och den verkställande makten med pengar. Talmannen är ordförande.

rättsväsendet skall vara oberoende av riksdagen och den verkställande makten och ledas av högsta domstolen.

den verkställande makten skall ha som uppgift att verkställa besluten i riksdagen och att tillse att administrationen av Sverige fungerar. Den verkställande makten skall ledas av statsministern.

Över allt detta sitter den folkvalda statschefen och har som sin främsta uppgift kontrollmakten - att tillse att samtliga institutioner följer grundlagen och allmän lag.
Att ha utnämningsmakten och att träffa avtal med främmande makt.

I dagens läge har statsministern all denna makt samlad hos sig och därför bli det så trassligt med fronderande ledamöter, med utnämningar m.m.




Bengt Silfverstrand: Vad är poängen med detta inlägg. Det innehåller ju idel självklarheter och vad gäller statsministerns trassel så står han nog för det mesta själv genom att inte ens känna till faktauppgifterna i den jobbfråga som han vann valet på genom att slå blå dunster i folk.
"Vad sedan gäller enmansvalkretsar så betackar sig glädjande nog en betryggande majoritet såväl av svenska folket som riksdagspartierna för en sådan odemokratisk ordning."

Herr Silfverstrand bemödar sig som vanligt inte med några argument i sin kritik av enmansvalskretsar utan nöjer sig med att de är odemokratiska och då är det så.

Herr Silferstrand har också en förkärlek för ordet nyliberal som han framför som om det vore ett skälsord och tycker ändå att han rätt att förbjuda mig att använda formuleringar som den ofantliga sektorn för att betona den offentliga sektorns storlek som slukar 50% av vår BNP, vilket är störst i världen. Det är varken rättvist eller jämlikt, ideal som jag trodde Herr Silferstrand höll högt.

Vill tacka Per Kjellén för mycket intressanta tankar kring hur vår demokrati skulle kunna förbättras och det skulle vara mycket intressant att kunna ta del av en sådan debatt, vet möjligen Herr Kjellén var en sådan debatt kan tänkas föras?


Bengt Silfverstrand: I begreppet odemokratisk ordning så ligger klart ett argument som jag självfallet kan utveckla. Enmansvalkretsar leder ofelbart till tvåpartisystem vilket givetvis begränsar den demokratiska mångfalen och valfriheten. Systemet tenderar bevisligen också att öka penningpungens betydelse för att bli vald, vilket också det är olyckligt ur demokratisk
synpunkt.

Nyliberal är ingalunda ett skällsord bara en heltäckande benämning för personer vars politiska filosofi bygger på egoism och den starkes rätt.

Däremot är det ren och skär demagogi att beskriva den gemensamma - skattefinansierade - sektorn som ofantlig. För det första är det fel att 50% omfördelas. Transfereringspengar användes till största delen till konsumtion och går därför i stor utsträckning tillbaka till den privata sektorn.

För det andra handlar den gemensamma sektorn om omfördelning av resurser från ekonomiskt priviligierade till mindre bemedlade.

Att du avslutningsvis försöker sätta dig på höga hästar genom att underkänna debatter och synpunkter som du inte delar säger förstås också det något om nyliberala själars sätt att föra debatt.
Johnny A: Diskussion om statsskicket debatteras inte i Sverige.

Vi har just haft en grundlagsutredning och i direktivet till den var socialdemokrater och moderater överens om, nämligen att statsskicket inte fick diskuteras.




Bengt Silfverstrand: Jomenvist diskuteras statsskicket. Att det inte sker i grundlagsutredningen kan även jag beklaga, men vem som helst som är intresserad av dessa frågor kan självfallet föra fram sina tankar.
Bengt Silfverstrand! Vad är poängen med din blogg? Det innehåller ju idel självklarheter - hela tiden.


Bengt Silfverstrand: Detta var nog ett av de praktfullaste skott i egen fot som hittills förekommit på dessa sidor. Hur kan det då komma sig att du ständigt måste invända mot dessa självklarheter.
Bengt S. Skriver: "i en regering, där manöverutrymmet för självständigt tyckande förvisso är betydligt snävare än i en riksdagsgrupp."

Och sedan i mitt inlägg om Regeringsformen: "Bengt Silfverstrand: Vad är poängen med detta inlägg."

Jo poängen med mitt inlägg var att påpeka att vår regeringsform koncentrerar all makt till regeringschefen/statsministern. Statsministern väljer själv sin regering, utan val, utan granskning, utan krav på att en regeringsmedlem skall sitta i riksdagen eller ens vara sympatisör med alliansen. Regeringen är en grupp som arbetar solidariskt, en för alla och alla för en.
Birgitta Ohlsson måste vara medveten om detta efter alla år i politiken. Självklart är det slut med egna idéer och slut med fronderingar.

Enligt vår regeringsform är statsministern mycket nära totalitära maktbefogenheter. Tänk på det när Mona Sahlin vinner valet!




Bengt Silfverstrand: Att såväl en riksdagsgrupp som en regering måste fungera som ett lag är så självklart så det knappast behöver påpekas och har ingenting med regeringschefens ställning att göra.

Statsministern är lagledare i regeringen och som sådan måste han självfallet ständigt värna om lagets integritet och sammanhållning.

Sen tycker jag det är alldeles utmärkt att vi i vårt land har ett system som innebär att statsministern väljer sin egen regering. Detta är en absolut förutsättning för att en regering överhuvudtaget ska kunna fungera.

Detta innebär förstås inte att det för Birgitta Olsson är slut med egna funderingar.

Att påstå att statsministern enligt vår regeringsform är mycket nära totalitära maktbefogenheter är en grov överdrift. Under mina 26 år i riksdagen upplevde jag ett stort antal gånger att statsministern och partiledaren fick gå kritiker till mötes. Att detta inte ska behöva ske inför dräglande mediareportrar är närmast en fördel för demokratin.
Jag antar att de inte kan eller förmår beskriva frustrationen de bär på över att inte kunna göra det arbetet de verkligen velat och kunnat om de blev erbjudna den rätta tjänsten där deras kunskap har kommit till sin fulla rätt när de samtidigt ändå är glada att kunna göra mer nytta än vid de tidigare tjänsten. Man vill inte tolkas vara otacksam av uppdragsgivare men än sämre allmänhet. Det har då den betydelsen att det är totalt omöjligt att arbeta med det de verkligen har känsla för. Självklart är det ett schackdrag av regeringen att öppna "fel" möjligheter för dem för att säkra makten. Större kunskap än den egna som tar över uppgifterna, uppmärksamheten vill ingen maktutövare se vid sin sida.

Mycket arbete med de nya plikterna kan sedan efter en tid göra att viljan glädjen som är drivkraft till förändringar sjunker för att sedan gnaga även på koncentrationen. Så fungerar makten och kanske är den mer manligt än kvinnligt utövad i praktiken. Vem har inte upplevt att vara tvungen att stänga av för att orka med att tjäna kapitalet och vardagen. Du som låginkomsttagare eller en gång sådan kanske förstår vad jag försöker beskriva. Det gäller att inte vara för klok och duktig inför makten på så sätt att du har bättre lösningar, större perspektiv än de som anser sig vara skapta med höga befattningar och håller du dig inte vän med dem som sagt så får du inte utföra det du älskar. Att hjälpa skapa förändringar på det sätt du känner och veta att du kan bäst. Du tar det du erbjuds och bjuder dem ett leende för att inte vara "otacksam".

Men du kan inte befria dig från känslan att du kan till och med bättre än så som du får chansen till eller hur. Och det ger bra betalt så det lindrar eller hur. Kapitalet betalar dig men är det din vilja vad du verkligen vill.


Bengt Silfverstrand: Se svar på ovanstående inlägg.
Visst kan Birgitta Ohlsson fundera men hon kan inte längre frondera.

Regeringschefen leder regeringsbildningen. Vid en ny riksdags första möte skall en talman väljas. Det har alltid varit så, att den vinnande partiledaren i valet får en talman från sitt parti och sedan skall denne man förhandla med de andra partierna om regeringsbildningen. Detta är inte demokratiskt.

Administrationen i Sverige var tidigare känt för en opartisk tjänstemannakår. Utnämningen av verkschefer och andra högre statliga tjänstemän ligger hos regeringschefen utan några formella krav. Detta är ovanligt i demokratier och på gränsen till att det anses vara otillbörligt.

Lagstiftningen ligger hos de flesta demokratier hos riksdagen eller andra benämningar på den lagstiftande församlingarna. I Sverige lär 90 procent av lagarna föreslås av regeringen och endast 10 procent kommer direkt från den lagstiftande församlingen.

Budgetmakten ligger praktiskt taget helt och hållet i regeringen och inte hos riksdagen.

Kontrollen av regeringens handlande ligger i ett utskott med majoritet för regeringschefens allians. Mycket stötande ur demokratisk synpunkt.

Internationella avtal ingås med regeringschefen, något som EU inte gillar och andra demokratier vill helst se internationella avtal på nationell basis och inte på politisk.

Alla dessa formella rättigheter ger regeringschefen makt. Detta betyder givetvis inte att regeringschefen inte skall kunna ta hänsyn till kritik. Alla dessa formella rättigheter finns fastlagda i vår Regeringsform varför jag inte kan kalla det en grov överdrift att påpeka att det är mycket ovanligt att kombinera denna makt med ämbetet som regeringschef. Makten är totalitär i den betydelsen att mycket få maktbefogenheter ligger utanför regeringschefen.


Bengt Silfverstrand: Nej, det är ju precis vad jag sagt. Det är betydligt svårare, och ska rimligen också så vara, att frondera i en regering än i en riksdagsgrupp. Och just mot den bakgrunden var det naturligtvis smart ur Björklunds synvinkel som partiledare för folkpartiet att "vingklippa" Birgitta Olsson.

Maktfördelningen i det svenska parlamentariska systemet är när allt kommer omkring väl avvägd.
Jaså maktfördelningen är väl tillgodosedd, säger du.

Mellan vilka institutioner är då makten fördelad?


Bengt Silfverstrand: Ja menar då den demokratiska makten, alltså fördelningen mellan riksdag, regering och domstolar i första hand. I praktiken har emellertid media och den ekonomiska eliten företrädd av näringslivet en betydligt större makt än den som bygger på demokratiska val.
Har det då ingen betydelse att regeringschefen via talmannen som utsetts av hans parti är ordförande i riksdagen. Har det ingen betydelse att regeringschefens påarti normalt har majoriteten i alla utskott. Har det ingen betydelse att regeringschefens partis gruppledare uppfattas som garant för att regeringschefens vilja genomförs i parlamentet.

Har det ingen betydelse att alla utnämningar till högsta domstolen och domstolsverket direkt och utan offentlighet ombesörjes av regeringschefen.

Har det ingen betydelse att regeringschefen har alla formella befogenheter att styra det mesta i landet.
1 kap 6 § Regeringsformen säger: Regeringen styr riket. Den är ansvarig inför riksdagen.

Men riksdagen kontrolleras av regeringschefen.

Att kalla detta för maktdelning avviker från vad som i resten av världen menas med maktdelningsprincipen.

För att maktdelning skall fungera krävs att i nationen finns en president/statschef, som har dessa övergripande befogenheter, och givetvis framför allt den s.k. kontrollmakten.


Bengt Silfverstrand: Jo det har förvisso betydelse, men svenska folket är fullt medvetna om vilka som är statsministerkandidater även om de formellt väljs in som riksdagsledamöter.

Att du har uppfattningen att riksdagen kontrolleras av regeringschefen visar på en närmast total okunnighet om hur riksdagen fungerar.

Nu råkar jag ha 26 års erfarenhet av riksdagsarbetet och har under den tiden verkat med sammanlagt sex statsministrar, varav 3 socialdemokratiska. Jag har alltså en synnerligen god insyn i relationerna statsministern/regeringschefen kontra riksdagen.

Bra att du bekänner färg med dina avslutande ord, vilka med dagens förhållanden i Sverige betyder att du vill ge kungen mer makt i relation till Sveriges folkvalda riksdag och den av denna riksdag utsedda regeringschefen.
I mitt inlägg den 2 februari klockan 13:21 skriver jag: "
Över allt detta sitter den folkvalda statschefen och har som sin främsta uppgift kontrollmakten - att tillse att samtliga institutioner följer grundlagen och allmän lag.
Att ha utnämningsmakten och att träffa avtal med främmande makt."

Sedan skriver jag att ämbetet 'president/statschef' är nödvändigt för att maktdelningsprincipen skall fungera.

Detta vrider du till: "att du vill ge kungen mer makt i relation till Sveriges folkvalda riksdag och den av denna riksdag utsedda regeringschefen."

Totalt gripet ur luften. Jag har en teori, att närhelst diskussion om den nuvarande Regeringsformen med sin maktkoncentration till regeringschefen, ja då störtar socialdemokraterna fram och säger att kritikern vill öka kungens makt. Min uppfattning är att Sverige inte är en monarki, något som påstås ganska ofta. Jag grundar det på att i Regeringsform och i Riksdagsordning inte finns ett ord om kungens befogenheter. Det finns bara en paragraf om att kungen är statschef. Alltså har socialdemokraterna lyckats få till det att Sverige är en monarki utan några som helst kännetecken på en monarki. Inte ens den ofta påstående representativa uppgiften finns med. Det måste betyda, att kungen endast kan representera Sverige på statsministerns uppdrag och med statsministerns bekräftelse att betala kostnaderna för resan. Detta är helt i linje med det jag nämnde tidigare nämligen att all makt i praktiken ligger hos statsministern, och det är detta som är det totalitära inslaget i svenska grundlag, författad och antagen av en socialdemokratisk majoritet.






Bengt Silfverstrand: Nej, det är inte gripet ur luften alls. Du erkänner ju t o m i detta inlägg att ämbetet president/statschef är nödvändigt för att maktdelningsprincipen ska fungera. Detta innebär med all önskvärd tydlighet att du tycker att statschefen - som i Sverige är kungen - ska ha någon form av maktbefogenhet, vilket ju är häpnadsväckande minst sagt ur demokratisk synpunkt.

Om du inbillar dig att statsministern står över riksdagen, ja då har du uppenbarligen inte förstått hur riksdagen fungerar. Jag har personligen själv upplevt många situationer på riksdagsgruppen då dåvarande statsminister fått backa från sin ursprungliga position. Statsministern är, ehuru inte maktlös, underställd riksdagen inte tvärtom. Detta är ett grundläggande faktum som alla som ger sig in i den här debatten borde känna till.

Annars hamnar man som du på sniskan.
Det är inte lätt att debattera med Bengt.

Trots att jag skrivit i kommentarer på denna blogg att jag anser att statschefen skall vara folkvald och trots att jag skrivit på andra inlägg på denna bloggsida, att jag anser att statschefen skall vara folkvald så anser Bengt att jag hamnat på sniskan.

Eftersom jag skrivit att det behövs en statschef för att maktdelningsprincipen skall fungera så uppfattar Bengt detta på det viset att jag bekänner färg och att jag anser att Sverige skall bli en odemokratisk monarki - eftersom kungen är statschef.

Bengt - jag argumenterar för en liberal konstitution i Sverige med en folkvald statschef med ansvar för maktdelningsprincipen - alltså sinsemellan oberoende institutioner för lagstiftande makten, dömande makten och verkställande makten.

Har du någon uppfattning om detta?





Bengt Silfverstrand: Ja nu gällde förstås min kritik det minst sagt korkade förslaget att svenska förtroendevalda politiker ska utfrågas efter samma modell som EU-tjänstemän.

Men ok om du menar att även statschefen ska vara folkvald, så måste detta innebära att du är för republik. I så fall är vi överens på just den punkten. En president ska självfallet vara folkvald. Därmed har jag väl klargjort min uppfattning.
Johnny Andersson - "Herr Silferstrand har också en förkärlek för ordet nyliberal som han framför som om det vore ett skälsord "


Det är inte bara bengt som tenderar att använda ordet på ett negativt sätt. Det gör väldigt många människor runt om i vårt land. Inte minst här inne på s-info och jag själv.



Bengt Silfverstrand: Exactly!
Med tanke på debatten om Cecilia Wikströms tankeoreda så måste jag tillägga följande.

Jag anser att statschefen skall väljas i särskilt val.
Alltså, det skall vara ett val till statschefsämbetet, ett val som är öppet för alla medborgare, inte bara förtroendevalda till andra församlingar eller ämbeten.


Bengt Silfverstrand: Ok. Bort med monarkin. Inför folkstyre även när det gäller statschefen.
Din rubrik är nu efter efter alla kommentarer på något sätt talande för hela denna diskussionen i sig Bengt. Varför jag skriver så vet jag inte, ens det. Men neutraliserat ser det ut att vara så det räcker och blir över.


Bengt Silfverstrand: Precisera dig gärna.
Monarkin kan inte tas bort av anledningen att Sverige inte är en monarki.

Inför demokrati och det skulle betyda att Regeringsformen skulle lägga fast statschefens uppgifter och befogenheter. Därefter skall statschefen väljas i särskilt val av hela valmanskåren.

Efter Bengts inlägg är det tydligt att de förtroendevalda har alltför oklara uppfattningar om vår grundlag och vårt statsskick. Därför bör statschefen inte väljas av riksdagen.


Bengt Silfverstrand: Nej, vem har påstått det. Men om vi ska fullständiga vår demokrati så krävs att monarkin avskaffas och ersätts av ett system där valet av statschef är demokratiskt. Självklart är då att dennes uppgifter och befogenheter ska läggas fast i Regeringsformen. Under förutsättning att det går att övertyga svenska folket om att det är odemokratiskt att statschefen (kungen/drottningen) ärver sitt ämbete, ja då är det närmast en demokratisk självklarhet att statschefen/presidenten ska väljas av svenska folket i ett direkt val.

Som framgår av detta har jag som tidigare riksdagsledamot, liksom sannolikt nuvarande besättning i riksdagen, fullständigt klart för mig om hur vår grundlag och vårt statsskick fungera resp. hur det borde fungera.

Sluta därför upp med övermaga påståenden som inte har någon täckning i verkligheten.
Fram till 1974 hade Sverige 1809-års konstitution. När den kom till var det en av de modernaste konstitutionerna i Europa med klara erfarenheter av den Amerikanska konstitutionen och inslag från tankarna kring den franska revolutionen.

Sverige hade skapat den första moderna konstitutionella monarkin.

Under åren fram till 1974 ändrades denna konstitution så att den följde med i den demokratiska utvecklingen. 1866 avskaffades ståndsriksdagen, runt 1900 avskaffades den tarifferade rösträtten, så infördes rösträtt för kvinnor och 1974 hade Sverige en konstitutionell monarki av den typ som rena demokratier accepterade. Men det var fortfarande en monarki.

Runt 1950 tillsatte socialdemokraterna en grundlagsutredning som kom med olika förslag och det som slutligen antogs i början av 70 talet och genomfördes slutligen 1974. Den författning som antogs vill jag inte klassificera, men den saknar statschef och den förelades inte folket i val, endast detta med att författningsförändringar får endast genomföras av riksdagen med två val emellan.
Två stora publika frågor var på tapeten - det kommunala sambandet och den s.k. Torekovkompromissen. För mig är Torekovkompromissen den största bluffen i svensk historia. Jag har många gånger försökt få reda på vad kompromissen bestod i och jag har bara kunnat komma fram till att borgerligheten accepterade den totalt undermåliga författningen enligt utredningen mot att en paragraf att kungen skulle vara statschef med enbart cermoniella uppgifter. Inte ens de cermoniella uppgifterna finns fastlagda, annat än att kungen tar emot utländska ambassadörer.

I och med detta avskaffades monarkin i Sverige och nu skriver du att nu gäller det att få svenska folket att acceptera det närmast självklara att statschefen skall väljas av svenska folket i direkta val. Bra. Då sätter vi igång. Eftersom kungen = statschefen inte har några som helst befogenheter så låter vi den nuvarande Regeringsformen vara i fred och lägger in några nya paragrafer i 5 kap. Rubriken på 5 kap. blir statschefen och riksföreståndaren. De paragrafer som läggs till specificerar riksföreståndarens ämbete, dennes uppgifter och befogenheter. Dessa uppgifter och befogenheter är de som normalt tillkommer en statschef i en demokrati. Kungen i egenskap av statschef hålls underrättad om detta men i övrigt blir det bara små anpassningar i resten av författningen.
Men vi får inte glömma att riksföreståndaren skall väljas i särskilda val med annorlunda mandatperiod. När vi ändock är i farten, så kan vi väl plocka in att kommunala val skall hållas enligt kommunens beslut dock senast 5 år efter föregående val.

Har jag ditt stöd?



Bengt Silfverstrand: Det var en lång utläggning om det som trots allt är tämligen välbekant och samtidigt till stora delar okontroversiellt.

Min inställning i frågan om statschef är följande:
Antingen behåller vi nuvarande ordning med kungen som ceremoniell och formell statschef utan några som helst befogenheter.

Eller så tar vi det steg som vore det naturliga ur demokratisk synpunkt. Vi avskaffar monarkin och låter folket välja en president i direkt val.

Presidenten får begränsade befogenheter. något åt det tyska hållet. Vi behåller sedan vår nuvarande regeringsform och riksdagsordning när det gäller regering och riksdag. Partierna gör i valrörelser klart vilka företrädare man vill ha i riksdagen. Riksdagspartierna godkänner och talmannen utser formellt den som majoritetskonstellationen för fram som statsminister. Statsministern utser sin regering. Konstigare behöver det inte vara.
Tack för svar.

Alltså antingen gör vi ingenting eller väljer vi president i direkt val. Vilket föredrar du själv. Jag föredrar val av en president.

När vi valt president så måste ju denne president få vissa befogenheter. Även om Tyskland är en förbundsrepublik så duger jämförelsen bra. Presidenten får de befogenheter som den tyske förbundspresidenten har.

Men sedan vill du behålla Regeringsformen och alltså ta ifrån presidenten sina befogenheter igen. Talmannen blir fortfarande regeringsbildare. Vart tog presidenten vägen?

Allt är precis som förut bara med den skillnaden att antingen har vi avskaffat monarkin eller också har vi inte gjort det. Av maktdelning syns ingenting. Men du tycker väl att det är jag som är på sniskan igen eller?


Bengt Silfverstrand: Nej, självfallet anser jag att en folkvald president är det bästa alternativet. Dock är jag tillräckligt realistisk för att inse det meningslösa i att driva frågan om monarkins avskaffande i en valrörelse. Inte ens den frispråkiga Birgitta Olsson skulle begå denna harakirihandling.

Nej, jag vill alls inte behålla regeringsformen just på den punkten. Men om vi väljer det tyska systemet eller någonting ditåt så innebär det inte att förbundskanslerns och parlamentets makt väsentligen beskärs. Vad gäller Tyskland vill jag dock inte för allt smör i Småland ha någon författningsdomstol. Juridiken har redan gjort alltför stora ingrepp i demokratin.
Om en författningsdomstol inte får förekomma, då har idén om ett presidentämbete avlövats. Med din tidigare hänvisning till Tysklands författning så finns i den författning en skrivning ungefär så här: En författningsdomstol är det yttersta tecknet på en rättsstat. Jag delar den uppfattningen.

Det gäller inte att avskaffa en monarki eftersom Sverige inte är en monarki. Det finns inget i Regeringsformen som säger att Sverige är en monarki. Det finns bara uppgiften om att kungen är Sveriges statschef. Nästa steg är att under kapitlet statschef finns bara regler om vad som skall hända om kungen lämnar landet utan regeringens tillstånd mer än 6 månader och mer i den stilen.

Det gäller att reglera en statschefs ämbete och sedan instifta ämbetet och bestämma om val till ämbetet.

När du nu inte vill ha en författningsdomstol och inte inser att det gäller att införa ett statschefsämbetet utan vill behålla så nära total makt som möjligt till ordföranden i ett visst parti, som du tydligen fortfarande anser vara vald till statsminister, ja då är du bärare av det jag kallar totalitära tendenser i den svenska författningen.




Bengt Silfverstrand: Nej, det är den inte alls. Genuina demokratier behöver inga domstoler som överprövar politiska beslut. Att grundlagarna följs är en uppgift som väl kan klaras av lagrådet.

Sen är du ute och reser beträffande monarkin. Det är väl uppenbart att vårt land är en monarki. Kungen är statschef, om än en avlövad sådan.

I din avslutande argumentering är du åter ute på djupt vatten. Författningsdomstol behövs inte för att införa republik. Jag har redan sagt att en statschef, president, i en sådan republik bör väljas direkt av folket. Sen ankommer det på den majoritetskonstellation som i val till riksdagen fått svenska folkets förtroende att bilda regering att suveränt utse vilka som ska sitta i denna regering.

Snacket om totalitära tendenser i den svenska författningen är mot denna bakgrund rent struntprat.
Bengt S. skriver: "Genuina demokratier behöver inga domstolar som överprövar politiska beslut." Vilket också kan skrivas som att politiker inte behöver följa lagen.

Som du säkert vet så omges lagrådet med 'bör' och många andra försvagningar som gör att lagrådet är långtifrån de befogenheter som t.ex. den tyska författningsdomstolen har.

Monarki är ett erkänt statsskick. Demokratier har mjukat upp enväldet inom genom begränsningar i och kontroll av monarkens maktutövning och inflytande - den s.k. konstitutionella monarkin. (men genuina demokrater behöver ju enligt dig inte bli överprövad - så en monarki kan tydligen enkelt övergå i diktatur i din värld.) Monarki som definition på att en person har titeln 'statschef' är ingenstans erkänt som 'monarki'. Det är faktiskt ganska häftigt att det finns så många som anser att Sverige är en monarki utan att monarken har något inflytande och ingen plats i författningen. Mycket märkligt.

Du vill alltså ha republik utan kontroll av att statschef, regering och riksdag och för övrigt hela förvaltningen kontrolleras av en från sina uppdragsgivare fristående domstol. Du går med på att ha en folkvald statschef men du förutsätter att inga ändringar görs i Regeringsformen och Riksdagsordningen. Det betyder att statsministern kommer att ha statschefsämbetet som nu. Om statschefen inte skall ha några befogenheter så kan vi väl lika gärna fortsätta med vår låtsasmonarki, eller???

Är det rent struntprat att ha en författning utan maktdelning där all makt av betydelse är samlad hos statsministern. Att en statsministerkandidat genom valet av talmannen praktiskt kontrollerar regeringsbildningen är förhållanden som återfinns hos totalitära författningar men aldrig i demokratiska författningar.




Bengt Silfverstrand: Nu vrider du till det igen. Jag har tydligt och klart sagt att propositioner prövas i förekommande fall av lagrådet. Det är fullt tillräcklgit och ingen överprövning i sig. Som praxis från förvaltningsdomstolar runt om i världen visar, så rör det sig, liksom i fallet med EG-domstolen, om mer eller mindre direkta överprövningar av politiska beslut. Domstolens utslag i den s k Lavaldomen är ett klart och flagrant exempel på att jurister satt sig över politiska beslut.

Med andra ord ska vi betacka oss för att ett system med förvaltningsdomstol också införs i Sverige.

Ditt resonemang om monarkin är också ett cirkelresonemang. Vi har i Sverige en monarki med en icke-folkvald statschef/kung.

Om vi inför ett republikanskt statsskick visavi statschefen så kan detta precis om vi flera länder med sådant statsskick, t ex Finland och Tyskland, mycket väl hållas isär gentemot regeringschefen. Och det är regeringschefen/statsministern som riksdagen efter talmannens sondering hos partiledarna utser.

I den delen av demokratin behöver vi ingen klåfingrig inblandning av jurister eller andra demokratin överprövande organ.

Den maktdelning idisslar om finns redan. Och än en gång talet om totalitära inslag i den svenska författningen är och förblir struntprat.


Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!



Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM