För den som till äventyrs tvivlat så utgör dagens signerade ledare av tidningens politiske redaktör Peter Wolodarski ett flagrant bevis på att tidningen står i ett synnerligen intimt beroendeförhållande till Sveriges ekonomiska elit företrädd av Svenskt Näringsliv. I något som väl ska vara ett försök till recension av Svenskt Näringslivs tidigare vd Ebba Lindsös bok ”Livet, makten och konsten att våga vara sig själv” (Albert Bonniers förlag) gör Wolodarski följande slutkläm:
”Men för alla som hoppas på ett Sverige med fler framgångsrika entreprenörer och företagare är det en lättnad att hennes sejour på Svenskt Näringsliv blev kort.”

Klarare och tydligare kan Karl Marx metafor ”Intresset ljuger aldrig” manifesteras. Vad är det då som ur tandemparet Wolodarski-DN/Svenskt Näringsliv ligger Ebba Lindsö till last.
Jo, att hon ansåg att näringslivet borde skruva ner sin retorik, betona mjuka värden, ägna sig mer åt pragmatism än ideologi. Ebba Lindsös försök att tona ner Svenskt Näringslivs militanta hållning gentemot samhället och löntagarsidan blev alltså hennes fall. Många har väl på mer eller mindre goda grunder redan misstänkt att det var där skon klämde. En kvinna som försökte nyansera Svenskt Näringslivs manschauvinistiska hållning hade få utsikter att lyckas. Med Wolodarskis och DN:s klarspråk har vi fått den fullständiga bekräftelsen.

Även om Lindsös bok uppenbarligen är ett delvis bittert försvarstal för att hon inte insåg i vilken lejonets kula hon gett sig in i, så kan ett par avslöjanden vara nyttiga för den allmänpolitiska debatten och det ensidiga skallet på LO och Wanja Lundby-Wedins ansvar för AMF-härvan. Till och med Woldarski tvingas också erkänna att Ebba Lindsös vrede mot hur skandalöst den tidigare vd:n Göran Tunhammar kom undan i AMF-affären var berättigad.

Till sist måste tillfogas att Ebba Lindsö i sin bok mycket klart antyder att hon kan tänkas göra karriär inom det kristdemokratiska partiet. Enligt förljudanden från ledande KD-håll hoppas man där till och med att Lindsö ska bli partiets lyft över fyraprocentsspärren. Lindsös misstag med att acceptera VD-jobbet i Svenskt Näringsliv bestod i att hon inte i tid genomskådade
därvarande vargmentalitet. Med sitt vurmande för KD tycks hon inte ha upptäckt att detta parti också är en ulv – fast i sin retorik ofta klädd i fårakläder.