I motsats till vad några enskilda s-bloggare påstår så har socialdemokratin i dag en ganska rik flora av mediala arenor på vilka de görs mer eller mindre framgångsrika försök att föra en idédebatt med socialdemokratiska förtecken.

Aktuellt i Politiken är av förklarliga skäl ett direkt språkrör för partiet men tidningen för partiets talan på ett levande och intresseväckande sätt. Till kategorin mera idékritiska publikationer kan sedan nämnas:

Efter Arbetet – en av många efterlängtad efterföljare till dagstidningen Arbetet, vars begränsningar är att den i huvudsak bara når sydsvenska läsare och att den bara utkommer en gång i veckan (varje fredag)

Partiets idépolitiska nestor Tiden har genom sin nye chefredaktör Bo Bernhardsson fått ett ordentligt lyft genom sin spännvidd.

SSU:s Tvärdrag läser jag med välbehag inte minst för partiets tydliga vänsterprofil, uppgörelser med nyliberalism och nygammalt tankegods inom dagens socialdemokrati.
Dagens Arena tillhör också favoriterna inte minst för att dess förmåga att vidga det idépolitiska perspektivet.

LO-tidningen måste också få en plats här eftersom den så pedagogiskt klockrent ständigt framhäver betydelsen av facklig-politisk samverkan som en
förutsättning för arbetarrörelsens möjligheter att spela en ledande politisk roll
även i framtiden.  Slutligen vill jag nämna tidskriften ”Arena”. Detta som ett litet apropå till Dan Josefssons och Daniel Suhonens spänstigt kritiska artikel på Aftonbladets kultursida häromdagen
http://www.aftonbladet,.se/kultur/huvudartikel/article6413622.ab?service=print

”Käftsmäll” kallar Peter Swedenmark artikeln http://www.peterswedenmark.se

och det omdömet kan man nog instämma i, även om kanske ”lustmord” är
ännu mer relevant. Jag delar nämligen helt artikelförfattarnas uppfattning att ”Arena” med sitt elfenbenstornperspektiv i hög grad bidrar till ”att skapa en förvirrad och svag socialdemokrati utan maktanalys, en fackföreningsrörelse stadd i reträtt, och ett rödgrönt vänsteralternativ som, även om man förhoppningsvis lyckas återta regeringsmakten i höstens val, lider av katastrofalt dåligt självförtroende.”

Även om redaktionen, som Josefsson och Suhonen framhåller är nära lierad med den socialdemokratiska partiledningen, så vore det en olycka om Mona Sahlin m fl i denna partiledning skulle dela Arenaredaktionens uppfattning, när man t ex som i ledaren i senaste numret hävdar att det aldrig mer kommer att formas någon stark vänsterrörelse. Arenas redaktion tror inte på någon politisk eller facklig organisering från vänsterns sida en uppfattning som, om den delas av Mona Sahlin, vore rent katastrofal för socialdemokratin.
Men nu tror jag som sagt inte att det är så illa ställt.
I Arenavänsterns (!) tankevärld är vi alla fria att välja det liv vi önskar oss. Den slutsatsen påminner starkt om den franska klassikern om att den rike liksom den fattige har lika stor frihet att sova under Paris broar…..
Huvudet på spiken slår Josefsson och Suhonen i följande stycke värt att citera:

”Mitt under pågående högerrevolution fortsätter alltså Arena att fokusera på allt annat än just centrala politiska maktförskjutningar i samhället. Inte ett ord skrivs om politiken för att krossa fackföreningsrörelsen, om kriget mot de sjukskrivna, om klyftorna som ökar. Om man bara hade läst tidskriften Arena under de tre senaste åren skulle man ha kunnat missa att vi fått en borgerlig regering.”
Men så illa ställt verkar tillståndet inom det socialdemokratiska partiet trots allt inte vara.

Gubevars befinner sig också lejonparten av partiets nuvarande väljare och sympatisörer liksom sannolikt även potentiella sådana utanför de akademiska värmestugor inom vilka tankar som ”Arenaredaktionens” kan frodas mer eller mindre ostört.