TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 


En halv miljon människor har trängts ut ur a-kassan som en följd av regeringens utsvettningspolitik. Nu vill socialdemokratin rätta till dessa uppenbara missförhållanden.
(S) vill bl a sänka den enskildes kostnad för a-kassan och höja taket i densamma. I dialog med fackföreningsrörelsen vill man göra en mera sammanhållen översyn av hela regelverket.
Det socialdemokratiska initiativet, som presenterades av partiets arbetsmarknadspolitiske talesperson Sven-Erik Österberg på DN-debatt den 4 januari har uppkallat en av tidningens ledarskribenter – läs politruker – Hanne Kjöller till gråt och tandagnisslan.

 

Med sänkta egenavgifter är det inte längre någon försäkring utan ett arbetslöshetsbidrag gastar Kjöller. Hon förfasar sig samtidigt över att ”skattebetalarna för stå för mellanskillnaden.”
Resonemanget är rena struntpratet och visar bara att Kjöller, lika lite som den regering hon i fått och torrt försvarar, fattat innebörden i ordet solidaritet.

Ty förutom att de som uppbär a-kassa bidrar till densamma med en egenavgift, så är de samtidigt skattebetalare. Och att skattebetalarna kollektivt bidrar till en del av finansieringen av a-kassan är ju en solidaritetshandling. Arbetslösa och skattebetalare finansierar gemensamt en försäkring som garanterar den drabbade arbetslöse en viss inkomst. Genom att samhället gemensamt upprätthåller en förhållandevis hög nivå på försäkringen kan den arbetslöse i sin tur upprätthålla en inkomstnivå som bidrar till att stärka efterfrågan och köpkraft, vilket i sin tur är till gagn för alla medborgare. Minskad köpkraft leder oförbehållsamt förr eller senare till arbetslöshet.

 

Slutsats: a-kassan är även med en partiell skattefinansiering en försäkring för att garantera den arbetslöse en rimlig inkomst och inget bidrag som Kjöller och hennes borgerliga meningsfränder ständigt tjafsar om.
I Kjöllers DN-drapa framskymtar också sedvanligt borgerligt/nyliberalt fackföreningsförakt. ”Socialdemokraterna vill med sockrade och mer lättillgängliga ersättningar locka tillbaka alla dem som flytt facket.”
Ja, herre du milde. Om effekten av ett förbättrat försäkringsskydd vid arbetslöshet bidrar till att de som tvingats lämna facket på grund av borgerlig klåfingrighet i form av höjda a-kasseavgifter, så är det väl fullt logiskt och konsekvent att många återvänder till facket när
de åter får råd att betala avgiften.

 

En upprustning av a-kassa, sjukförsäkring och likvärdiga skattevillkor för pensionärer och löntagare är spjutspetsar i den samlade arbetarrörelsens program inför höstens val.
Och det är förstås det som så djupt oroar b-alliansen och deras följsamma politruker på DN-s ledarsida.



Man är livrädd från högersidan att
solidaritet ska drabba dem. De vill helst att hela kakan ska tillfalla dem och resten av folket struntar de i.

Bra skrivet Bengt.
Trots att jag står utanför A-kassan så betalar jag varje månad A-kasseavgift för att eventuellt kunna komma tillbaka i A-kassan när jag behöver den.

Jag lämnar också regelbundet in arbetsgivarintyg till A-kassan för att eventuellt kvalificera in mig igen i densamma.

Det tycks som som om många tror att den som står utanför A-kassan inte kan komma in i densamma igen?
Du, ju mindre man betalar i a-kassa desto mindre får man tillbaka i bidrag.

Hur lite tycker du är lagom?


Bengt Silfverstrand: Frågan är irrelevant. Vad det handlar om är att ersättningen ska vara så hög som möjligt i förhållande till den lön man haft.
Varför gilla skatteavdrag för a-kassa men inte för dammtussejakt? Vad är logiken? Särintresset ljuger aldrig?


Bengt Silfverstrand: Det handlar inte om något skatteavdrag, utan att skattekollektivet i en gärd av solidaritet med de arbetslösa tar en del av kostnaden för a-kassan.
Men hörninini, jag får inget tillbaka från A-kassan därför att jag har stämplat ut. Och lagom har jag inte skrivit något om?

Däremot betalar jag till A-kassan för att ev. kvalificera mig i framtiden ifall jag måste stämpla igen.

Jag har stämplat ut.
Naturligtvis måste en ny s-regering omvandla den nuvarande fattig-kassan till en riktig arbetslöshetsförsäkring som har låg avgift som är lika för alla kassor dvs solidarisk, och även ta det extra steget som förkortas 80/80 dvs att 80% av medlemmarna skall få ut 80% av lönen vid arbetslöshet.
Men vi måste också lära något av det moras som borgerligheten satt välfärdssystemen i - när vi institutionaliserade sjukkassorna och a-kassorna en gång utsatte vi dem för den här risken - en klåfingrig borgerlighet rev ner det mödosamt uppbyggda skyddsnät som fanns DÄFÖR ATT DE KUNDE. De föll under politikens domvärjo, och de fick makten!
Vad har vi lärt oss av detta? Kan tåla att tänka på.
Britt Schönbeck



Bengt Silfverstrand: Exactly!
"En halv miljon människor har trängts ut ur a-kassan som en följd av regeringens utsvettningspolitik" - genom att ta bort avdragsgsrätten för a-kasseavgiften. "Nu vill socialdemokratin rätta till dessa uppenbara missförhållanden" - genom att införa avdragsrätten igen.
F.ö. är alla som väljer att stå utanför a-kassan genom att inte betala avgiften garanterade ett belopp genom alfakassan. Inte mycket men alltid något, och valet är fritt. Genom jobbskatteavdraget har man möjlighet att välja om man vill lägga en del av de extra pengarna på a-kassa eller något annat. Ökad frihet i den delen m.a.o. Större delen av a-kassan betalas redan över skattsedeln - som alla vet.


Bengt Silfverstrand: De uppgifter du nämner är väl kända och innebär inget som helst försvar för att bedriva en politik som marginaliserar en halv miljon människor.

Det är bara genom att solidariskt ansluta sig till en a-kassa som man har ett ordentligt stöd vid arbetslöshet. Givetvis under förutsättning att vi har en regering som är beredd att inte bara i ord utan också i praktisk gärning vill och vågar bekämpa det växande utanförskapet.

Ditt valfrihetsresonomang är ungefär lika urbota dumt som det som uttrycktes av fransosen som i politik mot den franska vänstern hävdade att den fattige som den rike hade lika stor frihet att sova ute under Paris broar.

Barnbidrag infördes i Sverige 1937 och var då inkomstprövat. Så kallat allmänt barnbidrag infördes 1948 och var på 260 kronor per barn och år.(Källa:Wikipedia)
Barnbidraget är så gammalt, så det fick heta vad det var, när det kom till, och ingen har kommit på idén att ändra namnet till barnförsäkring. Föräldraförsäkringen är yngre och heter försäkring, vilket klingar bättre än bidrag. Den är "gratis", så alla är med ("alla ska med"); även de som aldrig har tänkt bli föräldrar. Tänkt på det?
Men vad har detta med ämnet för bloggposten att göra? - En hel del faktiskt!


Bengt Silfverstrand: Även dessa fakta är väl kända. Ett socialt stöd behöver inte nödvändigtvis formellt kallas försäkring för att praktiken vara detta. Ett allmänt stöd omfattande alla barn är vida överlägset avdrag med vilka det kan manipuleras genom s k skatteplanering.

Ditt inlägg andas även denna gång ren avundsjuka över att de ekonomiskt/sociala stöd som skapats av arbetarrörelsen är vida överlägsna det bidragssystem som borgerligheten infört, trots att de i valrörelsen lovade att i stället minska bidragen.
Bra att du Bengt och andra på s-bloggar följer upp Sven-Erik Österbergs utmärkta inlägg i Dagens Nyheter om hur socialdemokraterna tänker rätta till arbetslöshetsförsäkringen. Jag uppfattar det som en återgång till klassisk socialdemokratisk politik vilket innebär att partiets förnyare med sin nyliberala framtoning inte har mycket att bidra med, när allt kommer till kritan. Här skulle jag förresten vilja uppmärksamma på en artikel från The New York Review of Books med titeln ”What is Living and What Is Dead in Social Democracy”, som finns på länken
http://www.nybooks.com/articles/23519

Det är klart att, som Bengt pekar på, det bara är trams – och det med eftertryck – att benämna arbetslöshetsförsäkringen för bidrag, likt Dagens Nyheters Hanne Kjöller och hela följet av avlönade internettroll som kletar ned varje tänkvärt inlägg på nätet med sina enfaldiga kommentarer, bara för att villa bort korten. Hanne Kjöllers argument att inte hela socialförsäkringspremien täcker utgifterna kan väl ingen seriöst arbetande försäkringsmänniska ta på allvar. Vad ska man förresten med hennes argumentering kalla sjukförsäkringen, som i likhet med arbetsskadeförsäkringen genererar stora ekonomiska överskott.

Variationer i ekonomin kan lämpligen hanteras med utjämningsfonder som buffertar. Det har också funnits sådana, både i sjukförsäkringen och i arbetsskadeförsäkringen, men tog bort av Bildt-regeringen under perioden 1991-94, för att på känt manér användas för andra ändamål än de avsedda.

Nej det är bara att konstatera, att arbetslöshetsförsäkringen är en försäkring, liksom övriga socialförsäkringar. Det är inte försäkringsrörelselagens tillämplighet som är det avgörande kriteriet för vad som är försäkring.

När det gäller att arbetslöshetsförsäkringen finns en gammal och djup diskussion från 20- och 30-talen att anknyta till. Vi behöver inte uppfinna hjulet på nytt fast många tycks leva i den tron. En arbetslöshetsförsäkring går endast att driva i samhällelig regi, eftersom den innehåller stora politiska risker. Det är bara ett peka på föreställningarna om full sysselsättning eller Milton Friedmans begrepp NAIRU (slå upp förkortningen på exempelvis Wikipedia).

Problemet bland de offentliga försäkringarna för socialdemokratin är de offentliga pensionerna, där man slagit sig ihop med allianspartierna och effekten blivit en pågående förvandling av pensionssystemet till ett komplicerat grundpensionssystem. Det är klart att allianspartierna är nöjda med den situationen, som framgår att Expressens ledare den 10 januari:
http://www.expressen.se/ledare/1.1838719/100109-en-populistisk-pensionsdebatt

Expressen säger att omvärlden är grön av avund på Sverige. Det är faktiskt inte sant. Ingenstans i världen kan man förmå sig till att åstadkomma något liknande – av realistiska politiska skäl – hur gärna än den politiska eliten skulle vilja det.

Vi har nu dessvärre fått ett offentligt pensionssystem som är dåligt för de äldre men ännu sämre för de yngre.

Här måste socialdemokratin bestämt tänka om. Allianspartierna struntar fullkomligt i alla överenskommelser, vilket de visar med att ha infört olika grundavdrag för pensionärer och yrkesarbetande.



Bengt Silfverstrand: Hej Jan,

Jag delar din syn på tingens ordning inom socialdemokratin och behoven av en reformering av systemen i allmänhet, och av pensionssystemet i synnerhet.
Är barnbidraget en försäkring? Bara så jag förstår hur ni tänker om bidrag kontra försäkring.


Bengt Silfverstrand: Barnbidraget är vad det är - ett bidrag riktat till alla med barn upp till viss ålder.
Jaha, hur skall pensionssystemet reformeras, tycker ni, Jan och Bengt?


Bengt Silfverstrand: Till att börja med borde premiereservdelen skrotas. En allmän pensions storlek ska inte vara beroende av mer eller mindre lyckade spekulationer på börsen.
Tack för raka svar!

Om du med premiereservdelen menar ppm-delen av den allmänna pensionen, så håller jag med. Den gör säkert ingen samhällsekonomisk nytta utan göder mest en massa fondarbetare. Och de flesta löntagare är inte tillräckligt insatta eller intresserade för att förvalta sitt pensionskapital själv.

Att allmänna pensionen (inkomstdelen) är ett fördelningssystem, som ger raka rör från produktion till pension, tycker jag är bra. Däremot gillar jag inte att tillfälliga svängningar på börsen skall påverka pensionerna. Man skriver ju på
http://www.regeringen.se/sb/d/2634/a/14442
att "AP-fondernas roll är att utjämna svängningar i balansen mellan pensionsavgifter och pensioner, I SYNNERHET PÅ LÄNGRE SIKT" och
"När den stora efterkrigsgenerationen börjar gå i pension från ca 2010 kommer pensionssystemets utgifter att överstiga de löpande inkomsterna. AP-fonderna är dimensionerade för att klara sådana obalanser UTAN ATT PENSIONERNA SKA BEHÖVA PÅVERKAS NEGATIVT."

Allmänna pensionen borde ha en garanterad nivå och överskottet delas ut på lämpligt, "rättvist" sätt. Fast de gånger överskottet minskar skulle väl det föras ut av media och då rådande politiska opposition som att pensionerna sänks. Precis som när avkastningsdelen i tjänstepensionerna sänks. Inget nytt under kjolen - förlåt, under solen.
Ett offentligt pensionssystem ska vara förmånsbestämt – det är inte minst viktigt sedan också de stora avtalspensionssystemen i huvudsak omvandlats till avgiftsbestämda system (ITP-systemet dock med mycket lång övergångstid). Innebörden är att pensionsnivån ska stå i ett rimligt förhållande till arbetsinkomsten under ett aktivt arbetsliv – relationen måste diskuteras och inte mörkas undan som skedde vid 1990-talets pensionsomläggning. Kraven har konsekvenser för pensionsålder, avgifter, buffertfondernas storlek, socialförsäkringssystemets utformning på övriga områden, så att ingen medborgare ställs åt sidan som nu – allt dolt under floskler om valfrihet och ”du bestämmer själv”.

Några riktmärken från historien för vad som då ansågs vara önskvärt kan ju vara värt att nämna. Innan ATP-systemet infördes fanns det arbetspensioner i huvudsak för högre tjänstemän på den privata sidan (SPP-pension) och vissa anställda inom den offentliga sektorn. Pensionen uppgick till cirka 80 % livsvarigt. Detta omformades för ATP-systemet till cirka 2/3 av lönen för ungefär 95 % av de anställda, vilket sedan snabbt kom att fyllas ut först genom ITP-avtalet, som sedan inom en femtonårsperiod fick efterföljare på andra avtalsområden.

Intjänandetiden sattes efter SPP-mönster till trettio år men den intjäningstiden visade sig bli för kort. Å andra sidan är det nuvarande systemet krav på uppemot 45 år, med en sämre arbetsmarknad, helt orimligt. Det är alltså vad man kallar parameterförändringar som måste ske. Inte som man gjorde med ett systemskifte, som inte löste några problem.

PPM-systemet skall avskaffas direkt – hur redan avsatta pengar ska förvaltas på bästa sätt får utredas i särskild ordning. Trots att oerhörda belopp lagts ned på att få det svenska folket att vara aktiva väljare, vägrar det delta i farsen. Människorna visar dagligen genom att ställa sig utanför hela valproceduren, att detta är ett i hög grad oönskat system. Det finns ingen rimlig förklaring till att enskilda personer ska ägna sig åt en denna pseudo-verksamhet i stället för åt produktivt arbete.

Ändå fortlever systemet och det beror bara på att finansbranschen hittills (åren 2001 – 2008) hämtat hem åtta garanterade miljarder kronor i intäkter från det, trots att medborgarna förlorat alldeles för mycket av sina. Faktum är att pengarna fortsättningsvis successivt kommer att förloras i den stora härdsmälta, som världens finansiella system står inför – för att eliminera de ohållbara skulder som fortsätter att etableras bl a på grund av att systemet hålls under armarna med nya billiga krediter som inte går till produktion.

PPM-pengarna ska i stället gå direkt till fördelningssystemet för att stärka upp dagens pensionsutbetalningar. Det är enkelt att förklara kravet med att pensioner nationalekonomiskt sett i huvudsak är konsumtion här och nu, dvs förbrukning av en del av dagens produktion.

AP-fonderna som ett buffertsystem ska i princip återgå till den form de hade före pensionsomläggningen och användas för strukturinvesteringar landet i stället för att användas som spekulativt kapital. Det var driftbilligt och bra.

Bara som en illustration kan nämnas Riksrevisionens granskning av Arlandabanans ekonomi. Den utländska finansiär, som finns med i systemet och gör att banan kallas privat, tar inga som helst ekonomiska risker. Dessa ligger i stället helt på svenska staten (tacka den tidigare kommunikationsministern Mats Odell för det). Här skulle AP-fonderna ha gjort reell ekonomisk nytta! Samtidigt är Arlandatåget genom sin nuvarande utformning ekonomiskt ineffektivt genom att banans kapacitet inte kan utnyttjas fullt ut på grund av för dyra färdbiljetter.

Slutligen. Det är produktivt arbete som tryggar pensionerna för det stora flertalet medborgarna, inte spekulation i värdepapper.



Bengt Silfverstrand: En utomordentligt klarsynt redogörelse av hur ett pensionssystem måste vara konstruerat för att vara trovärdigt gentemot den stora och nu växande grupp som för sin välfärd och livskvalitet är beroende av detsamma.
Tack Jan för bra svar.

Även om AP-fonderna inte är svindlande mycket pengar - drygt 80 000 kr per svensk eller ca det dubbla per löntagare - så är det horribelt att, vad jag förstår, det mesta förvaltas på börsen (svensk och utländsk) så att dess imaginära värde varierar högst avsevärt. Att det i sin tur sänker pensionerna är minst sagt stötande, även om det är med små belopp. Det ger desutom uppslitande debatter och motsättningar helt i onödan, och pengarna kunde, som du säger, användas bättre i produktiv verksamhet.

Det verkar som många faktiskt inte har förstått din slutkläm.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar.

FÖRNAMN

EFTERNAMN

E-POSTADRESS (valfritt, publiceras ej)

WEBBADRESS (valfritt)


KOMMENTAR PÅ INLÄGGET




Regler för kommentarer

I den här bloggen eftersträvar vi en öppen debatt och välkomnar kommentarer. Men vi vill att tonen där vi tilltalar varandra är artig och att det som lyfts fram hör till ämnet för det inlägg som kommenteras.

Kommentarer som bryter mot följande punkter tas bort:
  • ej undertecknade med förnamn och efternamn
  • kränker andra personer eller utmålar dem som brottsliga
  • är rasistiska, homofobiska, sexistiska eller diskriminerande
  • innebär brott mot tystnadsplikten
  • uppmanar till brott eller annat som bryter mot lagen
Observera även att kommentarer med länkar till webbsidor innehållande något av ovanstående, inte är tillåtet, såvida det inte är av stor vikt i sammanhanget.

Din kommentar kan även bli borttaget om:
  • du använder hundratals utropstecken eller nonsensord
  • vi misstänker att skribenten inte använder sitt eget namn
Ägaren till respektive hemsida har dock rätt att, utöver dessa regler, själv avgöra vilka kommentarer som skall finnas i bloggen. Upprepade brott mot dessa regler kan innebära att du spärras från att kommentera i bloggen på hemsidan.

När en kommentar görs loggas IP-adress samt tidpunkten när kommentaren gjordes, vilket gör det möjligt att ta reda på från vilken dator kommentaren härstammar ifrån. Alla kommentarer som bryter mot svensk lag rapporteras till polis och Internetleverantör, vilket kan medföra fängelse och/eller böter samt att Internetleverantören stänger ner Internetuppkopplingen för personen som gjort kommentaren.


Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM