Så kom turen till Ranelid själv – svensk rekordhållare i blomsterspråk
Och jag vill bara här tillfoga några korta reflektioner.
När Ranelid försökte göra ett stort nummer av att andra – Linda Skugge, Leif GW Persson och Expressens förre kulturchef Per Svensson - varit elaka mot honom så grävde han en grop av sig själv när han svarade med samma, ja t o m villt sluggande argument.
Ranelids belackare kan enligt denne inte skriva. Frågan är om Ranelid själv är den litteräre gigant som han så gärna vill påskina. Vackert språk, jodå, men innehållsmässigt inte särskilt märkvärdigt.
Hans problem blir då att skillnaden mellan den store August Strindberg och den lille Björn Ranelid är ungefär lika stor som mellan danska Himmelsbjerget (100 m högt) och Kebnekajse…..
2010-01-03, 12:21 Permalink
Andra bloggar om: Politik Socialdemokraterna Mona sahlin Kultur Media Björn ranelid Kulturbloggen Strindberg Expressen Linda skugge Per svensson Leif gw persson Stjärnorna på slottet 
Jag såg en människa som berättade ur hjärtat om hur han uppfattat en offentlig mobbningskampanj.
Men alla uppfattar ju saker och ting olika. Jag kan dock inte säga att jag är direkt chockad över att just du producerar ett sånt här inlägg dagen efter programmet. Bengt Silfverstrand: Då har du gått på en rejäl mina. Vad Björn Ranelid excellerade i var en ohämmad kärleksförklaring till sig själv. Något som bl a Leif GW Persson m fl för länge sedan upptäckt. Och den mobbningskampanj BR talar om existerar bara i hans egen inbillningsvärld. De namngivna personer han nu går till storms mot har ifrågasatt Ranelids storhet som författare. Något som en person med så pretentiösa krav på att ständigt synas i offentlighetens ljus som BR faktiskt får finna sig i.
Du kunde inte låta bli, va? Det var en allt för tuff rubrik för att låta den ligga? "Stjärna hänger läpp"... När så stor del av det som skadat den här mannen genom åren handlat om just den här fysiska deformiteten...
Ännu ett slag under bältet. Och du kallar Dig Socialdemokrat? Fy skäms!!! Jag skall villigt erkänna att jag inte läst Ranelid. Jag läser nästan inga samtida svenska skönlitterära författare därför att så få av dem håller måttet, men jag kommer definitivt att läsa Ranelid nu! Mannen är artist, konstnär. Han har blivit trampad på och spottad på av dem som normalt befinner sig utom räckvidd för ett kontraslag, men nu kom det! Och det gick hela vägen in! Linda Skugge är en pajas. Peter Svensson en charlatan. Det har jag alltid tyckt. Men att DU, som kallar dig Socialdemokrat, ställer dig på mobbarnas sida och tar parti mot en människa som är annorlunda och sticker ut... SKAM! Bengt Silfverstrand: Nej, jag skäms verkligen inte för att jag kritiserar en pösmunk. Någon mobbningskampanj har Ranelid sannerligen inte utsatts för. Åtminstone inte från de namngivna personer han nu öste sin galla över i TV. Per Svenssons brott består i att han låtit Linda Skugge rescensera Ranelids bok "Kvinnan är första könet". Och Skugges brott i att hon inte gillade boken. Leif GW Persson har inte, som Ranelid påstår, kallat honom "nigger." Och Ranelids läpp har ingen av dem överhuvudtaget berört. Jag ställer mig med andra ord inte på några mobbares sida. Däremot förbehåller jag mig rätten att betrakta Ranelid som "musen som röt."
Vet inte hos vem insikt funnit sig jag.
Lågt Bengt....
Bengt Silfverstrand: Då får du vara vänlig att precisera dig. Om man inte skulle ha rätt att kritisera en person som lider av ett obegränsat självhävdelsebehov och som dessutom är ute i totalt ogjort väder när det gäller påstådda påhopp från namngivna personer, ja då är det vrkligen illa ställt.
@Bengt! Du glömmer att vi lever i IT-åldern. Skugges "rescension" finns att tillgå för den som är hågad och´att, som du, antyda att det var fråga om ett allmänt ogillande av ett skönlitterart verk är att gå på väldigt slak lina. Nu rörde det sig i stället av rent effektsökeri från en person som tidgare gett sig in i "litterära strider" med hysteriskt tonläge och övermåttan osaklig och vass penna. Förmodligen lider DENNA person av ett enormt självhävdelsebehov och såg figuren Ranelid som ett tacksamt mål för sitt etter.
Smaken är som baken när det gäller konst och artisteri, men i det här fallet, när man blandar in föremålet för ens gall-skriveriers utseende och familj, så är man inte anständig. Speciellt inte om man ljuger! Intressant att du inte kommenterar det jag inledde med... Det där om DITT rubkikval refererande till den hängande läppen. Inser du verkligen inte själv att du där passerat den goda smakens och det hövliga samtalets gräns, så är du en precis lika god kålsupare som Skugge och att säga att jag är besviken på dig, är ett understatement. Bengt Silfverstrand: Nej, jag glömmer inte alls att vi lever i IT-åldern. Jag har själv anpassat mig alldeles utmärkt efter denna ålder. Låt vara att Skugge är av samma skrot och korn som Ranelid själv, när det gäller effektsökeri och självhävdelsebehov. Det avgörande är att hon aldrig blandat in hans läpp i sammanhanget. Jag har detaljstuderat samtliga de inlägg som Ranelid spydde galla över i lördagens TV-sändning. Vad man än säger om kritiken så inte handlade det om mobbning. Mitt rubrikval är ironiskt. Det var Ranelid själv som lade ut texten om läppen. Det enda läppaktiga i hans framträdande var just att han hängde läpp därför att andra offentliga personer tagit sig friheten att kritisera den i högsta grad offentliga personen Ranelid. En person som själv i tid och otid sticker ut huvudet, men sedan gråter krokodiltårar när personer - av ungefär samma läggning - skjuter tillbaka.
Jag har läst två böcker av Ranelid, ganska bra om än inga litterära mästerverk. Dessutom läser jag med nöje hans krönika l Dagens Arbete (fd Metallarbetaren).
Visst snackar han mycket och yvigt och hans attack mot sina belackare var lite överdrivet, men nog kan det väl få finnas plats för personer som inte är så slätstrukna och korrekta. Du Bengt tar ju också till storsläggan, så du sitter delvis i samma båt när det gäller personangrepp. Bengt Silfverstrand: Vi kan ha olika uppfattningar om Ranelids författarskap, men några litterära mästerverk är det knappast fråga om. Även jag läser hans krönikor i Dagens Arbete. De är av blandat kvalitet, men ibland läsvärda. Men det är ju inte detta som saken handlar om. Min kritik handlar om Ranelids roll som sårad oskuld. Ingenting annat.
Du är inte nyansernas mästare. Ditt inlägg med tydliga drag av lyteskomik passar varken en socialdemokrat och än mindre en ordförande för en lokalavdelning i DHR. Du har tyvärr ett bristande omdöme.
Bengt Silfverstrand: Nu tog du chansen Jan. Att du som i andra sammanhang framhåller din förträfflighet som språkman inte uppfattat ironin i sammanhanget kan jag förstås inte göra mycket åt. Björn Ranelid har inte utsatts för någon lyteskomik av de personer han kritiserar. Det var han själv som i programmet gjorde ett stort nummer - genom att göra just temat "hänga läpp" till en huvudingrediens. Detta har man full rätt att kritisera, särskilt som det är fråga om en offentlig person som gör allt för att synas och höras, kritisera andra men ägna sig åt gråt och tandagnisslan när det drabbar honom själv. Om något är lågvattenmärke i detta sammanhang så är det din självvalda sammanblandning av mitt ordförandeskap för DHR. Den uppgiften har jag ingen som helst anledning att skämmas för.
Det var ett av dina sämre inlägg herr Silferstrand.
Jag har inte läst mycket utav Ranelids alster men uppskattat hans krönikor i Dagens arbete och han har gett ett sympatiskt om än självgott intryck då han framträtt i TV och radio. Men låt han vara en man som klär sig stiligt med både kläder och ord, mig stör det inte. Sverige behöver profiler med talang och han är sannerligen en. Att sedan inte hävda att han varit utsatt för en mobbningskampanj är endast ett försök att förlänga mobbningen. Läs vad som skrivits och sagts om honom utav mindre begåvade skribenter. Skugge har ju till och med velat be om ursäkt även om hon inte gjort det ännu, vad skulle vara orsaken till att hon velat göra detta om hon nu inte gjort något fel? Rubriken till ditt inlägg är skrämmande dåligt. Bengt Silfverstrand: Omdömet får stå för dig och andra som hemfaller åt devot kändisdyrkan. Ranelid har valt att i tid och otid sticka ut huvudet och skräder som bekant inte orden när det gäller synnerligen bitsk kritik av sina vedersakare. "Imaginär ryggbrytning" var hans senaste bidrag i denna debatt och den riktade sig mot personer som förvisso kritiserat honom men aldrig ens varit i närheten av ett så brutalt ordval. Om Ranelid varit utsatt för mobbning i andra privata sammanhang undandrar sig min bedömning. Att kalla litteraturkritik och kritik från författarkollegor (t ex Leif GW Persson) för mobbning vittnar bara om dåligt omdöme och om att göra allt för att söka martyrskapet. Vad rubriken syftar på har jag redan bemött i andra inlägg. Det är Ranelid själv som gjort läppen till huvudämne.
Detta var ett verkligt lågvattenmärke. Jag har med intresse följt BS inlägg, men trodde inte att han skulle kritisera på det sätt som han gjort.
Att man kan ha olika uppfattningar i frågor, det tillhör demokratin. Men att i rubriken kritisera en hängande läpp på en person, tillhör inte "allmänn hyfsning". Ord som pösmunk kanske passar bättre på den som skrivit inlägget? Nu sjönk BS ännu lägre på min uppfattning om en sann socialdemokrat! Har man kinte BS uppfattning i olika frågor, då är den personen inte vid sina sinnens fulla bruk! Bengt Silfverstrand: Det får du tycka om du vill. Jag har klart och tydligt redogjort för på vilka grunder jag kritiserar Ranelid. Det är hans sanslösa självgodhet och osedvanligt ömma tår kritiken gäller. När han sedana använder samma metoder - och t o m spetsar på med formuleringar som att han nu "imaginärt knäckt" några namngivna personers ryggar, så är det faktiskt på sin plats att ta ner personen i fråga på jorden. Resten av dina tillmälen saknar relevans. Du har som synes trots att du undviker sakfrågan fått komma till tals. Därför faller ditt tal för att man måste dela min uppfattnnig för att få yttra sig platt till marken. Vem som sedan är sann eller mindre sann socialdemokrat har inte med saken att göra. Att kritisera uppblåsthet, självberöm och oförmåga att som offentlig person tåla kritik är inte bara en mänsklig rättighet. Det är faktiskt en skyldighet. Åtminstone för alla oss som hyllar yttrandefriheten.
Hm
Jag har läst tre av Björns böcker, kanske fyra. Jag tyckte mycket om dem. Det är det som räknas. Att han sen är en skör person är ju uppenbart. Hans böcker handlar ju också om sköra och utsatta personer. I alla fall de som jag har läst. Krigaren (2001) David Puma och drottning Silvia (2002) Bär ditt barn som den sista droppen vatten (2004) Läs dem! Åtminstone "Bär ditt barn..." Den är helt otrolig. När jag läst den klart så började jag genast från början igen... Bengt Silfverstrand: Jag respekterar givetvis att vi har olika uppfattningar om Björn Ranelids kapacitet som författare. Jag tycker att de vackra orden för det mesta döljer budskapet. Den enda bok av BR som jag tycker höjer sig över medelmåttigheten är "Mitt namn ska vara Stig Dagerman." De inlägg i Dagens Arbete där Björn Ranelid tar parti för svaga personer solidariserar jag mig med i högsta grad. Men Ranelid som fått all den uppmärksamhet och all den mediala uppbackning när han beställt gråterskor ska sannerligen inte beklaga att det i offentlighetens ljus också kan blåsa snålblåst.
Ta re lungt. jag hittade en kul omröstning som ställer allt på huvudet :-)
Angående Stjärnan på slottet Gick Björn Ranelid för långt? Ja (19.6 %) Nej (80.4 %) Totalt har 41809 personer röstat. Omröstningen startade 2010-01-02 21:16 Vilket måste innebära att mer än 8 av 10 svenskar står på Björn Ranelids sida i den här affären :-) Källa: http://wwwc.aftonbladet.se/vss/special/storfragan/visa/0,1937,44045,00.html För övrigt: God fortsättning på det nya året // mvh Max Bengt Silfverstrand: Nej, omröstningen ställer inte alls något på huvudet. Den bekräftar bara hur Ranelid lyckats i rollen som sårad oskuld. Om människor som inte läst något av hans fejd med andra självupptagna personer och tror att det är hans läpp som hånats, så är omröstningsresultatet självfallet inte överraskande.
Man kan ha olika uppfattningar om Björn Ranelid som författare. Otvetydigt är också att han har ett stort ego. Man kan t.o.m. som Leif G W Persson få tycka att Ranelid är tramsig( fick inte använda det uttryck som Leif G W använde). Men du har gått över en gräns Bengt. Det finns ingen ironi i det du skriver. Det är ren och skär lyteskomik.
Om du någon gång skulle kunna erkänna att du gått för långt, när du ger dig på andra personer, är jag övertygad om att du skulle få respekt för ett sådant erkännade.Jag har emellertid aldrig sett dig erkänna att du gått för långt. I ditt inlägg om Ranelid har du gått för långt. Du klarar inte av att erkänna det. Däför förtjänar du inte respekt utan kritik. Bengt Silfverstrand: Ja, det kan man verkligen ha och det är inte om hans författarskap i och för sig detta handlar. Det är hans oproportionerliga ego som det finns anledning att kritisera. Om personer sedan i syfte att spela martyrer använder ett tidigare lyte, som ingen av de berörda kritikerna med ett ord ens berört, så får han självfallet stå sin kast om det är martyrskapet som kritiseras. Om du sedan inte låtsas att du inte fattat innebörden i begreppet "hänga läpp" (i detta fallet spela martyr på en tidigare utseendesdefekt) så kan jag inte göra mycket åt detta. Men kom inte att påstå att jag ägnat mig åt lyteskomik. Något sådant är mig fullständigt främmande. Sen gör du ju den verkliga moraliska kullerbyttan när du nu ägnar dig åt den personkritik (och t o m med så många ord som mot en så obetydlig person som mig) som du i alla andra sammanhang fördömer. Den kritik jag här möter kan jag bära. Det är i sig ett bärande inslag i yttrandefriheten. Att du inte har samma förmåga kan väl ändå inte jag hjälpa.
Silfverstrand fäktas med halmgubbar...
Tar det verkligen emot så mycket att tillstå att man kanske begått ett övertramp? Hur är det egentligen med empartin, eller det kanske är viktigare att "ha rätt"? Undrar vem som har ett svullet ego.... Du påstår att du studerat Skugges inlaga... Hur kan du då ha missat den här passagen: "...var på samma författarfest som Björn Ranelid en gång. Han satt där med sitt blonda lockiga hår, helt orörlig i en stel pose. Han var brunbränd, renrakad på armarna, iklädd ett LINNE och läppglans..."? För det första stämmer inte detta. Skugge var aldrig på samma fest som Ranelid överhuvudtaget. Det har hon tillstått i efterhand. Och vad har Ranelids utseende med hans bok att göra? Eller varför kränker Skugge Ranelids läsare som hon gör? Är detta en rescension av ett skönlitterärt verk, eller? Och sedan börjar hon hacka på att Ranelid i ett självutlämnande avsnitt av boken berättar om sin missbildning. Hon raljerar över detta på ett onödigt kränkade sätt! Läs gärna om Skugge v/s Ranelid här: http://www.sourze.se/Linda_Skugge_och_Hatet_10481608.asp Eller här: http://www.gt.se/1.54983 Du retar dig uppenbarligen på Björn Ranelid. Han är lite för flamboyant, lite för välklädd, lite för mycket manér och lite för hög uppfattning om sig själv. Därför skall han "plockas ner på jorden"... Varför är det så hemskt med människor som är lite "för mycket"? Som inte går i Dressman-kostym och kör Volvo 240? Ranelid må vara självupptagen (tyckte jag inte alls efter att ha sett samma program som du) och han må ha tagit i från marken när han klippte till, men det är han som blivit kränkt av Skugge, Leif GW och Robert Gustavsson. Är det inte den som utsätts för något kränkande som har ett visst tolkningsföreträde? Jag förstår att du tillhör den generation svenska män som har väldigt svårt att erkänna egna tillkortakommanden, att man kanske varit för plump eller för taskig. Det tar emot att säga "Ojsan, ursäkta mig, det var inte meningen", utan istället ger du dig in i en helt meningslös ordväxling där slutprodukten helst ska vara att du egentligen haft rätt hela tiden och alla vi andra är antingen taskmörtar som driver en dold agenda (komma åt DIG) eller helt missförstått dina Goda Intentioner. Jag tycker du skall fundera ett par varv till och kanske även över ditt val av rubrik, vilket också är det jag främst hängt upp mig på! Gott Nytt! Lars Bengt Silfverstrand: Nej några halmgubbar fäktas jag sannerligen inte med. Din mångordidga utläggning tyder på att du antingen har svårt att förstå elementära fakta eller medvetet ägnar dig åt att sprida dimridåer. Vad jag m fl reagerat mot är Björn Ranelids försök att medelst ett gammalt lyte som ingen av de offentligt utpekade vedersakare han utan replikmöjligheter från vederbörande utgöt sin galla över i "Stjärnor på slottet" försöker göra sig själv till martyr. Det är Ranelid själv som ägnar sig, om inte åt lyteskomik, så åtminstone om lytestragik. Det är med andra ord hans självupptagenhet och självömkan som jag gisslat inte någonting annat. Och det begriper förstås alla som vill begripa. De som inte vill kan jag inte göra mycket åt.
Det handlar manske mer om en bekräftan och det är väl inget att hänga läpp för det heller.
Bengt Silfverstrand: Nej sannerligen inte.
Så himla lågt.
Vi har här en mobbingdebatt som sattes igång av Björn Ranelid som tog tillfället i akt när han var värd i ett program med väldigt stor publik: Fångarna på slottet, att hämnas sina mobbare som när de fått tillfälle som recensenter (Skugge) t ex istället för att koncentrera sig på boken hånar författarens utseende. Det kallas för mobbing och jag hatar mobbing var än den uppträder: i kulturlivet, i politiken, i den offentliga debatten. Håll er till verket, saken, sakfrågan och gå inte på författarens, föredraghållarens, och för den delen politikerns utseende ... tänk bara på journalisten Elisabeth Höglunds Golgatavandring p g a "fel" frisyr ... Fy för den lede! Så lågt! Bengt Silfverstrand: Ja, stackars Eva Andersson som blivit så tagen att Ranelids gråtmildhet att hon inte upptäckt vad som döljer sig bakom hans rökridåer. Någon mobbning av Ranelid har sannerligen inte förekommit från de personer han hoppar på i programmet. Om man kallar kritiska rescenioner av Ranelids böcker för mobbning, ja då har man hamnat ordentligt på sniskan. För min egen del handlar kritiken mot Ranelid om hans självömkan och makalösa försök att spela sårad oskuld. Ingenting annat. Lika lite som Ranelids utseende intresserar jag mig för övrigt för Elisbeth Höglunds frisyr. Men när personerna ifråga på bästa sändningstid beställer gråterskor då har man sannerligen anledning att reagera. Lågheten i sammanhanget står de för som tycker att offentliga personer ska få bära sig åt hur som helst. De gråtmilda försvaren för Björn Ranelids självömkan påminner också starkt om den SVD-journalists plädering för att kungahuset inte ska få utsättas för kritik.
Härskartekniker... Är det sådant man lär sig som aktiv -och kontroversiell- politiker? Vad är det du insinuerar att jag har svårt att förstå? Vilka är "dimridåerna" jag försöker lägga ut? Såhär många brukar inte kommentera din blogginlägg, Bengt, och du har själv peggat för detta i det att du pinglade bloggen i Aftonbladet... Lite av ett "Jag tycker minsann OCKSÅ"-syndrom, liksom. Nu ville du TRYCKA TILL den "uppblåsta pösmunken Ranelid".... Men det gick inte som du tänkt dig.
LÄS EN GÅNG TILL: Vad i Linda Skugges rescension är exempel på hur en god litterär rescension ser ut? Vad? Har du ens brytt dig om att klicka på länkarna jag satte in i mitt förra inlägg? Det kan man inte tro... Nu får jag det till uppemot 95% av alla som kommenterat ditt bloggande om Ranelid är kritiska mot ditt ordval. Det är alltså fler än jag som talar om MOBBING här, Bengt! Det BORDE föranleda en viss eftertänksamhet från din sida, men du framhärdar.... Du har minsann inte gjort något fel. Vi andra är "beställda gråterskor" som saknar dina insikter i hur det egentligen förhåller sig med Björn Ranelid, hans författarskap och -framför allt- hans uppblåsta ego och manér! Ranelid förefaller ha mått rejält dåligt i samband med den här trista historien och det är varken din, Linda Skugges eller min sak att döma om hans känslor varit överdrivna eller missriktade. Det är dessutom som så att Linda Skugge har ett visst överläge i det att hon är en återkommande kollumnist i en av Sveriges största tidningar. Hon kan skriva vad hon vill och hon kan försäkra sig om att få sista ordet. Alltid! Du som politiker borde veta hur det är när drevet går och hur svårt det kan vara att komma till tals på dina vilkor. Björn Ranelid tog tillfället i akt när han hade en ganska stor del av svenska folkets uppmärksamhet, att rikta den mot hur plumpt och elakt vissa journalister agerar. Medvetet elakt för att såra eller skada. Det finns inget som heter att bara för att man är en s.k "offentlig person" som "sticker ut", så skall man kunna "ta" att spottas på! Jag tycker Ranelid gjorde rätt, jag tycker du försöker klå åt dig billiga poänger och jag hoppas DU slipper stå ivägen för "drevet" när de fått upp vittringen på blod, om du någon gång skulle råka slicka fel på ett frimärke! Bengt Silfverstrand: Om ifrågasättande av offentliga personers gråtmilda självupptagenhet är härskarteknik, ja då har du nog hamnat rejält på sniskan i den här debatten. Fasligt vad du sedan behöver många ord för att försvara Ranelids excesser och fokusering på personer som ifrågasätter hans storhet. Ranelid är självfallet i sin fulla rätt att utgjuta sin galla över alla som inte knäböjer inför honom, men då får han självfallet också finna sig i att de drabbade går i svaromål. Men det är just där skon klämmer. Ranelid är när allt kommer omkring ett 2000-talets svar på HC Andersens berömda saga om "Prinsessan på ärten." Läs den sagan och drick ett glas mjölk. Det brukar lugna.
Det är bra att visa känslor. Det är bra att se verkliga känslor visas av äkta människor. Det är ett sådant spel om känslorna på alla sätt. Bekräftelse behöver vi alla som person. Är Björn extra tydlig med sin personlighet så ger han kanske alla andra på så sätt en extra tydlighet om att vi själva kan vara lite mer tydliga med de känslor vi har. Så det handlar kanske trots allt inte om bara Björn. Vad tror du.
Bengt Silfverstrand: Jomenvisst är det bra att kunna visa känslor, Anders. Men om känslorna ibland bedrar visheten och övergår i uppenbart självberöm, då finns det också anledning att reagera på den typen av känslor.
Bengt,
låt oss reflektera lite över inläggen som lagts i din blogg. Två frågor kan vara passande härvid: 1) Känns det inte som om du gått för långt i något avseende? 2) Känns det verkligen som om du har 100 procent rätt i allt du skrivit? Där innerst inne i ditt hjärta, efter att du med din mest empatiska och humanistiska förmåga försökt tyda, tolka och läsa inläggen vilka mödosamt har skrivits i din blogg, ja där inne finns svaren. Vill du och känner du för det får du hemskt gärna dela med dig av din reflektion. Bengt Silfverstrand: Svar på fråga 1: Nej, eftersom det inte finns något i den kritik mot Björn Ranelids excesser i självberöm som ens ligger i närheten av mobbning, så anser jag mig vara i min fulla rätt att ironisera över hans stora EGO. 2: Har aldrig en sekund hävdat att jag har rätt i allt. Jag respekterar självfallet andra uppfattningar också i den här frågan. Samtidigt som jag hävdar min egen yttrandefrihet i sammanhanget. Jag har noga läst alla svaren De flesta (och det var ju nästan förutsägbart - efter Ranelids sedvanliga monolog) bygger på hans egen tolkning av mobbning. Då jag också läst vad Skugge, Leif GW Persson, Robert Gustavsson m fl sagt i sammanhanget, så kan jag bara konstatera att Ranelid iklätt sig "Prinsessans på ärten" skepnad. Inget av vedersakarnas inlägg har det minsta med mobbning att göra.
Jag förstår dig Bengt och håller på sätt och vis med. Nu har jag ingen som helst rätt att uttala mig om Björn men för att spela med, göra dig sällskap. Följa med och nå botten där jag har min boning ibland så vill jag säga att situationen gör mig riktigt osäker.
Å det 1 a´ så kan jag inte riktigt riktigt placera Björns känslouttryck i en kapitalbaserat bedragen självömkan eller att han inte ger intryck av erfarenhet på något sätt. Å det 2 a´ så är situationen som jag förstår det en 50/50 win-lose situation att kritisera något så ärligt ovanligt. Även om det är ett skådespel så är det då en ovanligt ärlig lögn vi betraktat och var kan du tro dig kunna uppleva detta igen. Jag menar att medverkar han på detta sättet offentligt på något sätt till förändringar så är han värd god kritik istället för detta. Sedan kommer jag att tänka att detta är ett väldigt bra exempel om det subjektiva och objektiva och det vill jag inte vara sen att demokratiskt utnyttja. Din eller min, för den delen -Vår egna personliga analys av situationen är inte mindre rättvis då du/vi helt utesluter andra människors egenskaper med de egna personliga egenskaperna att analysera. Jag misstänker ganska starkt att de andra herrarna vid detta ögonblicket funnit deras manliga gemenskap att spänna upp fjäderdräkterna tillsammans minst lika misslyckat och inte blev det väl bättre av att de mer känslomottagliga kvinnorna stod på Björns sida. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska tro. Helt målavgörande står det i varje fall inte till någon om detta. Ett gråtande ego kan inte vara lika stort som när det fyller ut en kostym. Bengt Silfverstrand: Problematiseringar är i sammanhanget ganska onödiga. Frågan gäller om en skattesubventionerad och parti- och åsiktsmässig mediakanal som SVT ska tillhandahålla obeskuret utrymme för en offentlig person som blivit gisslad av andra offentliga personer. Observera att Ranelid som villkor för att ställa upp i programmet krävde att få tala ut utan redigering.
Det var ju en otrolig anstormning...... många ömma tår och upprörda känslor.
Vill först och främst säga att jag inte läst några av Ranelidsböcker eller artiklar. Har hört honom live på sundstorget i Helsingborg för ca 15 år sedan. I övrigt har karln funnits mycket perifert i mitt medvetande. För ett tag sedan läste jag en artikel i Arena, tror jag det var, där skribenten tog upp "mobbningen mot Ranelid" så jag har hört svängarna tidigare men i övrigt har jag nog ganska "oförstörda ögon" i denna fråga. När jag såg hur kommentarerna i Bengts blogg "började explodera" så tog jag mig tid när jag åter fått i gång bredbandet hemma att se avsnittet av Stjärnorna på slottet i går kväll. Och isolerat utifrån det programmet så framstår följande ord som min sammanfattning av Ranelid uppträdande; Egocentrarad Självgod Självhävdelse dryg sårad oskuld Vad har mannen för problem? osäkerhet? Eller så vårdar han bara sitt varumärke............. Ja, nu har jag också givit mig ut på detta "Hänt i veckanvattnet" där alla ni andra upprörda bloggkommentatörer befinner er i...... GOD FORTSÄTTNING Lennart
Alla sitter med samma törst i båt på salt vatten
Bengt Silfverstrand: Nja, alla är nog inte lika törstiga. Törstigast av alla när det gäller publicitet torde emellertid utan tvekan vara Björn Ranelid.
Ja egoismen var under högre förtäring" hos en person så hög att inget fanns kvar för de andra kanske det kan uttryckas. Uppmärksamheten koncentrerades således en och samma person menar jag. Situationen föranledde på detta sättet att en person fick all uppmärksamhet då som idag. Därav mitt missförstånd att tolka situationen Bengt.
Frågan faller kanske istället om vem som egentligen uppmärkammade egoism och hur egoism då ska tolkas, hos vem uppmärksamheten bör placeras för att tolka egoism. Fanns bara en sorrts situation en sorts egoism? Ranelid försökte kanske bara balansera upp möjligheten för andra att skapa sig en egen rättvis uppfattning med egen programtid för att ty Bengt.. Hur många fanns att kritisera och hur många var kritiserade och vad var den egentliga orsaken. Kan vi vara säkra om den. Är vi så säkra om orsaken för att ställa, rikta kritiken. Hur säkra behöver kritiker känna sig vara.
Blottades på något sätt en annan sorts "egoistisk vana" på detta sättet. En egoistisk vana en kritiker av samma karaktär inte skulle upptäcka med det egna beteendet att således ingå i det. Vad är de rätta glasögonen att bära för att tolka "rätt och riktigt" Alltid desamma glasögonen.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |
Bengt Silfverstrand
 Valkrets: Höganäs, Skåne Adress: Näckrosvägen 9 260 40 Viken Mobil: 076-211 7481 Visa mina kontaktuppgifter
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av Erik Eriksson - 3 januari 12:43, 2010 
Bengt Silfverstrand, Näckrosvägen 9, 260 40 Viken, Mobil: 076-211 7481, Skicka e-post till mig
Copyright © 2013 Bengt Silfverstrand, www.s-info.se
0,13867
