|
Det är som om själva tiden ropar på nya, övergripande lösningar, större utrymme för politiken och en bred kamp mot orättvisor. I alla händelser kan man tycka att en revanschsugen socialdemokrati lätt borde kunna formulera medryckande framtidsstrategier. Men icke. Behärskat och mediatränat diskuterar Mona och Fredrik friskolor, vårdval och betyg medan en armé av unga i Sverige står utan arbete, långtidsarbetslösa tvingas till socialen, gettoiseringen tilltar och en populistisk höger vinner mark.”
Jag kan i stort sett instämma i denna analys och menar att det är högt på tiden att socialdemokratin utifrån tilltagande ekonomiska klyftor, ökad arbetslöshet och social utslagning formulerar både ett handlingsprogram och en mera långsiktig politik för ökad jämlikhet. Identitetspolitiken i all ära, men det är de ökade klassklyftorna som socialdemokratin borde sätta i centrum. Det handlar då om att använda den ekonomiska politiken i allmänhet och inte minst skattepolitiken för att utjämna skillnader. Det borde inte vara svårt att utifrån aktuella fakta om hur borgerliga skattesänkningar genomförts på bekostnad av anständig behandling av sjuka och arbetslösa formulera ett alternativ som återskapar socialdemokratins förtroende som jämlikhetens och rättvisans verklige förkämpe.
Av en ren händelse kom jag när jag bläddrade bland ”Mina dokument” att stöta på ett anförande som jag höll i riksdagens allmänpolitiska debatt den 16 oktober 1991. Jag citerar slutstycket av anförandet: Tröst för Alf Är det inte just slumpens cynism som är adelsmärket för denna nyliberalgamla borgerliga politik. Ekot från Tegnérs dagar. Tärningen är kastad. Har du tur, blir det högt nummer. Slår du en etta blott. Var glad ändå…
Och kopplat till våra dagars politiska verklighet. Inte mycket nytt under solen….
2009-12-07, 13:53 Permalink
Andra bloggar om: Politik Socialdemokraterna Mona sahlin Alf svensson Kristdemokraterna Dn Helsingborgs dagblad Gunnar bergdahl Sören sommelius Jämlikhet Rättvisa Klassklyftor Identitetspolitik Kultur Tegnér Skatter
Det finns inget som enar oss känslomässigt när det mänskliga värdet inte uppskattas men nu talar vi med varandra eller..
Bengt Silfverstrand: Jo, det verkar så.
Underbart svar
Det vore intressant om du vid tillfälle ville reflektera lite mer ingående kring varför ditt kära arbetarparti valde en, enligt dig, så nyliberal väg från det tidiga åttiotalet och framåt. Att så skedde påpekas rätt ofta, men du skriver aldrig om varför. Detta trots att du vid tillfället var tämligen välplacerad.
Är det exempelvis din mening att åttiotalet fungerade sämre än sjuttiotalet? Vad var rätt i omsvängningarna och vad motiverade dem? Jag väntar spänt. Formuleringens gåva har du ju, till skillnad från många andra s-bloggare. Så varför får vi aldrig höra om detta? Bengt Silfverstrand: Kring detta har jag givetvis redan reflekterat och kommit fram till att den politiken inte varit helt lyckad. Vad inlägget handlar om är de slutsatser vi borde dra av att en politik med alltför liberala och ibland nyliberala inslag varit helt misslyckat ur jämlikhetssynpunkt. Det går sedan inte att jämföra olika decennier rakt över eftersom förutsättningar inom resp. tidsskikt delvis varit annorlunda. Vad sedan gäller omsvängningarna så var dessa delvis en följd av omvärldsförändringar och att marknaden tog över allt större delar av politiken. Det var således i stor utsträckning anpassningspolitik det handlade om. Politiken kapitulerade helt enkelt på flera samhällsområden.
Bengt;
Det är trevligt att se att du har ett lite djupare tänkande och kan kritisera ditt eget parti. Tyvärr låter alltför många bloggare på s-info som partimegafoner som enbart rabblar upp oneliners och färdiga citat. Aldrig något kritiskt tänkande. Så även om vi ligger på varsin sida av den politiska skalan så är det trevligt att läsa din blogg.
Bengt,
Tyvärr kan man konstatera att det är inte bara en straffspark som vi missar utan många genom den tystnad som råder. Allt går tillbaka på nyliberalismens påverkan på arbetarrörelsen under 1980-talet och inte minst när partiet i regeringsställning inte längre vågar vara socialdemokrater utan duckar inför högerns ideologiska kampanj. Arbetarrörelsens konflikträdsla kommer från nyliberalismens och medelklassens mylla och har påverkat arbetarrörelsens inte bara politiskt utan även ideologiskt där pragmatism och enklast möjliga sökande efter konsensus har inneburit att det ser ut som det gör idag. LO:s nya utredning (se DN idag) är ett bevis för att arbetarrörelsens måste våga vara socialdemokratisk på nytt. annars är jag rädd att slaget är förlorat på lite sikt. Se även http://ingemarnyabloggen.blogspot.com/2009/12/det-befasta-fattighuset.html Mvh/Ingemar Bengt Silfverstrand: Ingemar, Jag delar din uppfattning och tycker att LO:rapporten kan vara en god utgångspunkt för en rejäl s-offensiv.
Jag upplever socialdemokratin som tyglad av sina forna misstag. Utan att ha läst Marx särskilt ingående ser jag ändå en grund för analys i form av att beskriva samhällsutvecklingen som en kamp mellan olika krafter.
Med ett Sverige som i många stycken inte hämtat sig efter 70/80-talens excesser i form av skattehöjningar och fackliga rättigheter (inkl löntagarfonder) har vi idag en motverkande kraft i form av en massiv och permanent arbetslöshet, det s.k. utanförskapet. Detta är denna knut som måste lösas för att komma vidare. Problemet är att socialdemokratin inte har en aning om hur detta skall gå till. Bengt Silfverstrand: Du ha missat poängen. Vad det nu handlar om är att dra konsekvenserna av gjorda misstag. Och det finns nu ett mÿcket gediget underlag för en socialdemokratisk offensiv för ökad jämlikhet. Läget är ungefär detsamma som när socialdemokratin inför 68 års val tog de här frågorna på allvar.
Svaret är väl antagligen för enkelt kanske. För enkelt för att tolkas vara trovärdigt för en socialist att genomföra och för svårt för en kapitalist att tro på. En kapitalist är väl endast ärlig till ett kapital vad jag förstår. Det gör att kapitalet måste finnas direkt på förhandlingsbordet". Så kan det inte fungera för en socialist, vilket gör att historien börjar om och om igen.
Detta med fel brister och misstag av politiska ledare. Det är väl så att detta funnits i svensk historia men inte sorteras kritiken för något som säger att det vid tillfällen varit mycket svårt att förutspå dem. En sådan ursäkt är heller inget att försvara misstagen med inför landets befolkning för en politiker. Dubbel lögnen är då på plats precis som religionen. Det ena kan inte fungera utan det andra. Kättad för och mot viljan. Bengt Silfverstrand: Försök håll dig till ämnet. Det här handlar om att dra konsekvenserna av ökade orättvisor och klyftor i samhället.
Jag blir mer och mer politiker !
"Det var faktiskt Henrik som började ! " :/ Läser på tills imorg)
Jag ser två sätt att uppnå jämlikhet:
1. På "marknadens villkor": löser vi arbetslösheten gör tillgång och efterfrågan att klyftorna minskar. Arbetskraftsbrist är det bästa sättet att höja låga löner. 2. Med lagstiftning. Min åsikt är att vi vandrade väg ett till c:a -68 och väg två sedan dess. Jag tycker att väg ett har visat sig vara bättre? I gengäld är den betydligt besvärligare. Bengt Silfverstrand: Att jämlikhet inte kan uppnås på marknadens villkor visar ju all erfarenhet och inte minst de senaste rapporterna om växande klyftor i samhället. Lagstiftning är därför uppenbarligen nödvändig.
http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1474&blogg=37825×tamp=20:31:58
9 e´strofen 3dje stycket -C-Moll Efter pausen (antagligen en lång paus) 10 e´ strofen första stycket. Tonart A-Dur !
Imorgon försoven och pekpinnen har jag eldat upp)
Lagstiftning har sin plats. Men om lagstiftningen leder till färre jobb genom för mycket detaljreglering blir den kontraproduktiv eftersom marknadskrafterna då verkar i motsatt riktning.
Bengt Silfverstrand: Ingen har talat om detaljreglering. Men att marknaden fått för stort spelrum och starkt bidragit till de växande klyftorna visar att politiska beslut måste tas för att vända utvecklingen.
Grundfrågan du ställer - och som DN-artikeln berör - är egentligen: Hur kan det komma sig att det i en tid när det råder vänstervåg inte finns någon vänster som lyckas surfa på den?
Inom socialdemokratin har vänstern fått igenom ett vänsterpartisamarbete, men är i sakfrågorna mer alienerad än på länge, och exempelvis vänsterpartiet mer marginaliserade än under den "nyliberala" Schymans ledning. Det "borgerliga" miljöpartiet får stora framgångar verkar det som, medan moderaterna och SD växer. Som sagt. Vänstervåg utan vänster, vad beror det på? För en gångs skull har jag inte ett självklart svar. Men anar att det inte är, som vänstern brukar tro när de har motgångar, att det är någon annans fel. Bengt Silfverstrand: Något givet svar har inte heller jag. Jag kan ändå som bl a LO-utredarna också är inne på konstatera att det är den politiska viljan det hänger på om det ska bli någon kursändring åt vänster. Sen är det nog något övermaga att påstå att miljöpartiet är borgerligt, även om du garderar dig med att sätta detta inom citationstecken. Det är väl snarare partiets klara profilering i miljöfrågor och Maria Wetterstrands framtoning som förklarar partiets uppgång. Och eftersom inte socialdemokratin ännu inte utmärkt sig för någon tydlig vänsterpolitik så återstår ju den möjligheten fortfarande.
Jag ser fram emot en socialdemokrati som går till val på att lagstifta bort klyftorna. Det blir något för oss politiska proffstyckare att sätta tänderna i!
Bengt Silfverstrand: Ja, om det vore så väl.
Fast de som klagar över socialdemokraternas mittenorientering är väl oftast de som påminner om att miljöpartiet ibland bolat med de borgerliga? De är inte helt koscher när det gäller arbetsrätten, gillar valfrihet, gullar med småföretagare och en massa annat som vänstern inte gillar.
Och nu har de framgångar i opinionen, medan vänsterpartiet går tillbaka, samtidigt som tidsandan är tydligt vänster. Bengt Silfverstrand: Nu är du alltför slarvig, Stig-Björn. En mittenorientering behöver ju inte vara fel. Problem blir det först när orienteringen blir så suddig att väljarna får svårt att skilja mellan höger och vänster. Och vad gäller gullandet med småföretagare, så har denna "sjuka" drabbat alla partier mer eller mindre. Att vänstern inte skulle gilla småföretagare är en myt. Om sedan tidsandan är vänster, så är ju detta ett gott argument för att socialdemokratin ska vässa sin vänsterkarda.
En stilla fråga. Finns det några "Högerröster" i vänsterpressen??
Bengt Silfverstrand: Ett stilla svar. Det finns det säkert.
Vet inte jag men liv i luckan eller tvångsvård lär vänta mig men politiken ska väl tala för en utveckling -utveckling för människor så gemensamt fungerande tillsammans som möjligt och då kan det inte fortsätta att stirra blint på ideologier och förutsagda lösningar dvs den politiskt teoretiska kompassen (höger & vänster)
Självständighet behövs kanske, självständigt tänkande och en ständig grundvärdering om varför den politiska mer kärnan" är utformat på detta sättet med flera olika tankar och viljor. Allt handlar om så bara i teorin hos var och en att slå ihop huvuden med olikheter för att komma fram till de bästa gemensamma besluten. Lyfter vi sedan blicken ut mot samhället så är det där inget annorlunda. Vi vill inte uppleva klyftor som skiljer människor. Bengt Silfverstrand: Nej, och vill vi inte uppleva klyftor som skiljer människor så ska politiken givetvis läggas om i en riktning som motverkar resp. utjämnar klyftor.
Allt jag känner till är vänsterprassel
Bengt Silfverstrand: Så synd att ditt perspektiv inte är större.
Jag förstår bättre men inte tillräckligt bra. Jag läser vidare. Det känns rätt.
Tack för svaren Bengt. Bengt Silfverstrand: Alldeles rätt. Fort- och folkbildning brukar ge resultat.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |







