B-pressen har som bekant ansträngt sig till det yttersta för att vaska fram några politiska poänger med Sveriges ordförandeskap i EU. Ordförande Reinfeldt har fått rejält med fototillfällen och kunnat spela statsman utan att ha något substantiellt att säga.

Rent patetiskt blir det därför när b-pressen efter valen av president och utrikespolitisk talesperson försöker läsa in detta som en framgång för Reinfeldt. ”Väl godkänt för Reinfeldt” skriver t ex Helsingborgs Dagblad och håll er nu för skratt när ni får läsa vad tidningens politiske chefredaktör bygger denna uppfattning på:

1.” Han lyckades få ihop EU:s toppskikt utan uppslitande
motsättningar."  Vill man veta varför två färglösa politiker fick
toppjobben kan man t ex läsa engelska "Guardian". Tidningen skriver att Reinfeldts strävan var att ha en
kandidat till varje post.  Företrädare för Östeuropa klagade och jämförde  
med den sovjetiska politbyrån.  Reinfeldt förklarade då att öppenhet inte var att tänka på, då det handlade om ett så känsligt avgörande!!!!! Att
informera unionens undersåtar om de eventuella kandidaternas eventuella 
avsikter var detöverhuvudtaget inte tal om. Den saken var förbehållen de inre
kretsarna.  Den transatlantiska Bilderberggruppen kunde vid en middag
inspektera den tilltänkte presidenten. Herman van Rompuy, för tillfället belgisk
premiärminister.  Rompuy förklarade frankt att han ämnade bättra på EU:s
budget med unionsomfattande skatter.  Normalt läcker inte ett pip ut från sällskapets sammankomster men nu kom kandidatens
federalistiska planer snabbt till medias kännedom. Någon sökte göra honom 
omöjlig.  Men Rompuy var Merkels och Sarkozys man, och när britterna fick 
utrikesministerposten var saken klar. Slutsats 1: Det var EU:s stormakter
som såg till att det blev proillösa personer som fick de två på papperet
ledande EU-posterna.  Att Barosso strålade av glädje över valen och
berömde Fredrik Reinfeldt ska naturligtvis ses i skenet av att hans egen roll inte blir så betydelselös som den skulle blivit med t ex en
karismatisk person som Tony Blair på presidentposten.

Eller som DN skriver i sin lördagsledare:
"Merkel och Sarkozy var påtagligt nöjda. De stora länderna har nu lyckats få
en medlande sekreterare snarare än en ledare som kan stjäla rampljuset.
Washington och Peking lär fortsätta att ringa till de viktigaste europeiska huvudstäderna, inte till Bryssel, när storpolitiken ska avgöras."

Slutsats 2: Reinfeldts roll i sammanhanget är mera att likna vid kommunfullmäktigeordförandens.  Det var han, i sin egenskap av formell EU-ordförande som klubbade beslutet.

2. HD igen: ”På hemmaplan gjorde han (Reinfeldt – min anm.) en
elegant gest när hanavstod från att sätta en partivän på kommisionärsposten." Ja herre, du milde. Hur
skulle det se ut om Reinfeldt, efter att nära nog ha kramat musten ur
åtminstone två av sina småsyskon i b-alliansen – och med tillgängliga
opinionssiffror - utsett ytterligare en moderat till ett politiskt toppuppdrag.
Säga vad man vill om den borgerliga pressen. Men stora anspråk på sina
politiska företrädare har de inte när det kommer till kritan.
På den inrikespolitiska fronten fortsätter den borgerliga cirkusen.
Allmedan Reinfeldt kan sola sig i skenet av ett EU-ordförandeskap 
ytterligare en dryg månad kämpar de illa sargade småsyskonen – främst centerpartiet och kristdemokraterna för sin politiska överlevnad. Folkpartiet har det något bättre förspänt, men vrider för säkerhets skull sin politik ytterligare några steg åt höger, allt i sin strävan att fånga upp de högerväljare, som inte gillar moderaternas försök att spela arbetarparti.

Den kloke Bengt Göransson tillhör dem som genomskådat spektaklet och skriver bl a så här i senaste numret (40/2009) av ”Efter Arbetet”. ”Och då ser jag ett mönster i ministrarnas arbetsfördelning. Kristdemokraten Hägglund delar ut vårdnadsbidrag som lite försörjningsstöd till arbetslösa invandrarföräldrar medan de deltar i folkpartisten Sabunis kurser i oskriven svenska. Och så får arbetsmarknadsminister Littorin, han med den köpta examen, chansen att dela ut arvoden till småskojare som leder Sabunis kurser!”

The show must go on…..