|
I sammanfattning innebär förslaget: * Solidarisk finansiering av en basförsäkring via skatten (på arbete)
Motiven för detta systemskifte i socialförsäkringssystemet sägs vara att
Dagens samordning mellan försäkringssystemets aktörer Försäkringskassan-Landstingen-A-kassan och arbetsförmedlingen sägs fungera dåligt. Det ligger något i detta, men om det är samordningen som mankerar, så torde det gå utmärkt att klara den uppgiften genom striktare och av statsmakterna fastställda regler. Vägen över privatisering är förstås tillkommen i det uppenbara syftet att skapa ytterligare en lukrativ marknad för de privata försäkringsbolagen.
Som synes har man i den föreslagna modellen hämta inspiration från den senaste pensionsreformen. Den föreslagna tilläggsförsäkringen motsvaras av den olycksaliga premiereserven, vars spekulativa inslag bl a lett fram till ökade orättvisor i pensionssystemet.
Riktigt dråpliga blir skriftens författare när de skriver att om man är missnöjd med en viss försäkringsgivare så kan man byta. Känner ni möjligen igen modellen från dagens elmarknad, där valfriheten varken givit lägre priser eller bättre överblick för elkonsumenterna. Enligt författarna leder slutligen det föreslagna systemskiftet till lägre skatter. Hur den ekvationen ser ut talar man försiktigtvis inte om.
Nu gäller det för alla goda krafter som vill försvara och förstärka standardtryggheten i vårt socialförsäkrigssystem att mota Stefan, Roger och högerns systemskiftesivrare i grind. Det räcker mer än väl att vi redan har ett pensionssystem som till inte oväsentliga delar bygger på
2009-11-11, 14:36 Permalink
Andra bloggar om: Politik Socialdemokraterna Mona sahlin Skattebetalarna Robert gidehag Stefan fölster Socialförsäkring Arbetslöshetsförsäkring Sjukförsäkring A-kassa Pensioner Grundtrygghet Standardtrygghet
Det kan ju ha att göra med att det monopolförsäkringsbolag, FK, som vi betalar in rätt så dyra pengar till; fungerar så dåligt.
Folk, vanlig arbetarklass, långtidssjuka, m fl, får idag inte den ersättning och hjälp som de har rätt till, som de, du, jag, alla faktiskt betalar väldigt dyra pengar för. Dyrare än i andra OECD-länder, men inte bättre. I andra europeiska länder låter man både inkomstbortfallsförsäkringen liksom sjukvårdsförsäkringen ligga hos olika privata aktörer. Genom skattefinansierad solidarisk omfördelning sprids kostnader och risker, så att finansieringen inte slår mot de svaga. Däremot, eftersom försäkringsbolagen är vinstdrivna och privata, har de ett jättestort intresse av att ge sina kunder bra service. Det privata näringslivet är ju som bekant slav under sina kunder. Man kan i Sverige idag knappast förakta de svaga och utsatta mer än genom att tvinga dem i händerna på FK. Bengt Silfverstrand: Om någon gett absurd teater ett ansikte i det här fallet, så är det Ola Berg. Han tycks inte ens ha reda på hur försäkringsmarknaden - med många redan mäktiga privata försäkringsbolag - ser ut. Sen kallar han privatiseringen av trygghetssystemet för en "solidarisk omfördelning" och kallar det privata näringslivt för slavar under sina kunder, ja då blir komiken fulländad. Förvisso är FK långtifrån fulländad, men dess organisation och regelverk går att förändra genom politiska beslut. Förutsatt att den politiska viljan finns förstås. Att nuvarande b-alliansregering inte är uppgiften mäktig är heller inget argument för privatisering av trygghetssystemet.
När högern nu klarat sälja apotek och privatisering i stor skala av skolväsendet, sjukvård och äldreomsorg har kammen givetvis växt så att man nu vill aktualisera det man altid stått för nämligen att tryggheten ska bestå av en låg grundtrygghet och privata försäkringar för dem som har råd. Så var stridslinjer i ATP-striden som vanns med en nedlagd FP-röst.
Den allmänna socialförskringen har haft stöd av S och FP, när det partiet var socialliberalt.Nu är FP ett rätt extremt högerparti och vi har anledning tro att de tillsammans med övriga högern kommer med förändringar i fråga om allmänna socialförsäkringarna och Försäkringskassan. I Dagens Industri skrev någon att när apoteken nu är sålda kan turen har kommit till försäkringskassan. Stefan Fölster morfar eller vad det nu blir Gunnar Myrdal han pläderade för allmän trygghet i ett jämlikhetens Sverige och styrkte detta med att anföra att Sverige utvecklades på ett sätt som väckte internationell uppmärksamhet tack vare den svenska modellen. Jag har sagt i min AK att vi i valrörelsen måste ta strid för den svenska modellen. Om nuvarande utveckling där nästa allt offentligt ska bli privat kommer även demokratin i kläm. Vem vill engagera sig om förtroendeuppdrag som bara avser att utse kontrollanter för entreprenader. Bengt Silfverstrand: I striden för den svenska modellen har du här på sydfronten också många trogna vapendragare.
Ola Bergs inlägg ger anledning till en reflexion. Nu har Alliansregeringen lyckats sabba både A-kassa och Socialförsäkring. Då kommer som ett brev på posten att man kan plädera för privatisering av rubbet för det "kan i alla fall inte bli sämre".
Sedan skriver han: Genom skattefinansierad solidarisk omfördelning sprids kostnader och risker. Om det är något vi insett under alliansregeringens härjningar så är det att allt tal om solidarisk omfördelning framstår som falskt snack. De har varit mästare på osolidarisk omfördelning.
Även om filmen Sicko är en väldigt riktad referens tycker jag att den visar hur en del av denna "maknaden" kommer att bli.
Då jag anser att man inte ska bli rik pga att andra mår dåligt tycker jag att detta förslaget är uruselt.
En organisation där man har medlemmar vars enda syfte är att minska skatten så mycket som möjligt, kan aldrig någonsin värna svaga i samhället.
Även om detta förslag skulle minska skatten 30% så inte skulle de 100 000 som är medlemmar i skattebetalarnas förening vara nöjda , de skulle fortsätta inbetala medlemsavgifter för att få skatten sänkt ännu mer, och ännu mer, och ännu mer. Hela grejen går ut på att gynna dessa giriga medlemmar. De 100 000 som är medlemmar i skattebetalarnas förening består minsann inte av några fattigpensionärer eller massor sjuka eller arbetslösa eller låginkomsttagre . Nä det består av främst herrar, herrar i övre medelåldern, bosatta främst i storstäder och med en ekonomi som är i övre medelklassen och däröver. Ja det svaret fick jag när jag frågade skattebetalarnas förening om medlemsantalet samt vad det var för samhällsskikt. Så inbilla sig att ett socialförskringssystem "tillverkat av gririgbukar som Fölster, Gidehag " skulle gynna lågavlönade eller sjuka, arbetslösa, eller förtidspensionerade. då är man menlös om man tror det. Skattebetalöarnas förening var den organisation som starx före valet kvällen före eller nåt liknande, Hade ett TV-program om Göran P. om hans herrgård hur han bodde granne med rikknösar o.s.v Det programmet var det som faktiskt avgjorde valet. Efter valvinsten för borgarna omtalade f.ö skattebetalarna att de var mycket nöjda med programmet dels vad det betydde, men ävne att det sändes på bästa tid, och de medgav även att det var avgörande för valvinsten. Så kära läsare, vi måste se upp med denna organisation, ju fler rika vi får ju fler medlemmar får denna organisation och ju mer risk är det att kommuner stat offenlig sektor roffas på pengar till förmån för rikas intressen men till nackdel för alla som är i beroendeställning.
Jag har en otäck känsla av att detta är framtiden. Det svenska samhället har varit på defensiven ända sedan 70-talet då staten och fackföreningarna tog för stor makt från medborgarna.
Idag balanseras denna makt av ett massivt utanförskap som håller facket och socialdemokratin i schack. Vägen ur detta järngrepp ligger i att vitalisera och återuppbygga svenskt näringsliv. Detta verkar (s)-kongressen ha insett, även om det så här i början är mer ord än konkreta förslag. Hur ser samhället annars ut? Om sjukvården eroderar vidare, pensionssystemet sviktar och försäkringskassans handläggningstider växer vidare, vem kommer då att vara intresserad av att finansiera systemet? Inte tillräckligt många. Vägen bort från skräckvisionen går inte via tvångsstyrning utan via ett dynamiskt, växande samhälle. Bengt Silfverstrand: Statens makt manifesteras när den politiska makten som f n kopplas samman med den ekonomiska makten. Under socialdemokratisk styre har hela tiden den ekonomiska makten varit en stark, mestadels alltför stark motvikt. Att prata om att fackföreningar tagit från medborgarna makt är kvalificerat prat i nattmössan. Fackföreningarna konstitueras av sina medlemmar och är viktiga som starka motparter till arbetsgivarna på arbetsmarknaden. Utanförskapet i sammanhanget står b-alliansregeringen för. Detta utanförskap har ökat under deras maktinnehav.
Förr blev vi matade med "tillväxt först och fördelningspolitik i andra hand". Nu är det nya stämmor i trummorna "Stärka arbetslinjen"
Syftet är detsamma. Försvaga det offentliga och gå över till privata "lösningar". Valfriheten omfamnar dock inte alla. . . Samma spel förda av samma spelare, så att säga! Det är nu vi måste ta klara ställningstagande för det offentliga. Vi tummar inte en sekund. Även om vi inser att det finns brister i de olika myndigheterna. Men då måste vi angripa problemen där de finns och förbättra servicen för medborgarna.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |







