Under rubriken ”Friskolornas vinster utarmar inte skolan”, går förre finamsministern, numera ordföranden i Friskolornas Riksförbund, Kjell Olof Feldt till angrepp mot Carin Jämtins uppmaning till socialdemokraternas partikongress om en begränsning av privata friskolebolags vinster.
Feldt inleder sitt debattinlägg på dagens ”DN-debatt” med en plädering för vinstens betydelse för företagande och risktagande. Resonemanget är allmängiltigt och oantastligt så länge det handlar om marknadsanpassat företagande. Men nu hör till saken att skolan inte är någon marknad och inte att jämföra med t ex flygbolag som tidigare ledare inom friskolan anställt som jämförelseobjekt.

Följande passusar i det Feldtska inlägget är av särskilt intresse för en kritisk granskning:
”Om partikongressen följer Jämtins linje skulle dessa medborgare få beskedet att en socialdemokratiskt styrd stat ska beröva dem möjligheten att återfå det kapital de satsat och byggt upp.” Detta är med förlov sagt en djup orättvis betraktelse. Ty grundbulten i det satsade kapitalet är ju pengar som de privata friskolebolagen fått till skänks av skattebetalarna. Vidare skriver Feldt: ”Debatten inom socialdemokratin lider av en betänklig slagsida, i varje fall när det gäller friskolorna. Det finns ett motstånd mot hela friskolei´den som får sin näring ur föreställningar om att deras existens utarmar den kommunala skolan, både resursmässigt och genom segregering av eleverna.” Här är Kjell Olof Feldt ute på riktigt tunn is, eller djupt vatten om man så vill.

Ty samme Feldt som nu av någon oförklarlig anledning nu plötsligt inte ser utarmnings- och segregeringsriskerna tog upp just dessa trådar till kritisk analys i sin bok ”Rädda Välfärdsstaten” (Norstedts 1994) Här kan det för tydlighetens skull var på sin plats med ett längre citat ur boken: Sid. 127: ”Givetvis finns det i ett socialt och ekonomiskt skiktat samhälle alltid tendenser till en segregerad skola. Men staten får inte förstärka denna tendens genom att tillåta eller t o m uppmuntra ett socialt urval som bygger på föräldrars betalningsvilja eller på de enskilda skolornas önskan att rekrytera ”bästa möjliga” elevmaterial. Tyvärr är det vad som håller på att ske. Den borgerliga regeringens ambition är uppenbarligen att antalet privatskolor skall växa på den kommunala skolans bekostnad, gynnade av förmånliga bidrag och socialt ambitiösa föräldrars val. Jag ser det som en uppenbar risk att den senaste ”valfrihetsreformen”, där skolorna för sin ekonomi blir beroende av var föräldrarna placerar den s k skolpengen, ökar avståndet mellan ”bra” och ”dåliga” skolor. Och att urvalet av elever till dessa skolor får ett starkt samband med deras sociala förutsättningar i övrigt.
Socialdemokraterna ha, om jag förstått saken rätt, redovisat sin avsikt att riva upp denna reform om de vinner valet. Utan att jag vågar påstå att den svenska skolan därmed görs kapabel att ge alla unga människor bättre chanser att klara sig på framtidens arbetsmarknad, synes det mig ändå vara ett steg i rätt riktning.”
När jag på socialdemokraternas kongress i Västerås 2001 frågade Kjell Olof Feldt om han fortfarande stod kvar vid den uppfattning om friskolornas hot mot den kommunala skolan som han uttryckt i sin bok ”Rädda Välfärden”, svarade han obetingat JA!

Och då det som 1994 bara var ett embryo till utarmning och segregering har rullat på med ökad hastighet sedan dess, så framstår Kjell Olof Feldts friskoleförsvar i dagens DN som sakligt synnerligen dåligt underbyggt. Friskoleskeptikern Kjell Olof Feldt i sin fria roll som
författare till boken ”Rädda Välfärdsstaten” har förvandlats till en närmast sorglig gisslan för den privata friskolelobbyn.