Håkan A Bengtssons inlägg i Aftonbladet den 12 juli under rubriken”Det räcker inte att S och LO kramas”, www.aftonbladet.se
har väckt en del reflexioner och kommenteras bl a av Björn Andersson under bloggrubriken ”Hur tänker vi revidera vår politik.” http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1749&blogg=34201 Tankegångarna rymmer en del intressanta iakttagelser men i båda fallen handlar det, som så ofta, i försök till mer eller mindre djupsinniga analyser över socialdemokratins dilemma, om mer eller mindre halvkvädna visor.

I båda inläggen lyser t ex marknadsfundamentalismens sammanbrott och det vakum detta har skapat för en socialdemokratisk offensiv för ökad jämlikhet och rättvisa helt med sin frånvaro.
Betydligt vassare är då Bo Rothsteins artikel i ”Efter Arbetet” nr. 21/2009 under rubriken ”Därför går det så dåligt för socialdemokraterna” – www.efterarbetet.se

Rothstein konstaterar mot bakgrund av sammanbrottet för den nyliberala ideologin och de finansiella marknadernas kollaps att Europas socialdemokrater borde ställa ojämlikheten i centrum i stället för att anamma identitetspolitiska idéer.
Rothstein finner vänsterns politiska nederlag svårförståeligt mot bakgrund av de överväldigande forskningsresultat som visar att ekonomisk ojämlikhet har en starkt negativ påverkan på människors välfärd.

”Den mycket uppmärksammade forskning som Richard Wilkinson och Kate Picket presenterat visar att ju mer ojämlikt ett samhälle är, desto mer förödande är dess sociala problem. ”I sin nya bok ”The Spirit Level” visar de att ojämlikhet inte bara är dåligt för de mer resurssvaga medborgarna utan också har en klart negativ påverkan på större delen av medelklassen. Ett intressant exempel som anförs är att psykisk ohälsa är fem gånger så vanligt i de mest ojämlika OECD-länderna jämfört med de minst ojämlika.
Rothstein finner det vara en gåta varför partierna till vänster i Europa saknat förmåga att göra politik av dessa empiriskt sedan länge synnerligen välbelagda forskningsresultat. ”Att minska ojämlikheten, vilket sker effektivast genom olika generella välfärdsprogram, förefaller ju vara en synnerligen god investering.”

Och vad som är socialdemokratins problem i Europa är också den svenska socialdemokratins problem. Håkan A Bengtssons  ”kramperspektiv” är märkligt inte minst ur den synpunkten att socialdemokratin med sitt envisa fasthållande av den generella välfärdspolitiken och inkomsttrygghet i stället för grundtrygghet ju redan fångat in stora delar av medelklassen. Den halvdana kompromissen om pensionerna är ett olyckligt undantag, som jag ska återkomma till i ett inlägg om några dagar.

Det var med andra ord länge sedan socialdemokratin begränsade sina omfattningar till enbart LO-kollektivet.
En offensiv för ökad jämlikhet och rättvisa och en förnyad offensiv för den generella välfärdspolitik som alltmer naggas i kanten är med andra ord en god investering för framtiden, en investering som kommer mycket breda medborgargrupper till del.