Har man barnbarn i åldern 7 till 2,5 år är det ingen risk för ”sysselsättningskris”. Det vill säga om viljan finns. Och den finns i hög grad hos morfar/farfar Bengt – snart 68! Häromdagen var det dags för något som utlysts som ”grottvandring” på en av de verkliga pärlorna i nordisk natur – KULLABERG.
Visst besöktes två grottor, men ”vandringen” som jag begick tillsammans med dottern Ulrika, 42, och dottersonen David 7, visade sig snarast vara en bergsklättring, om än av light-modell.
Häftigast var passagen längs en bergvägg med endast minimala klipputsprång att sätta ner fötterna på. Men en upplevelse var det. Inte minst för David som såg stolt ut när vi nått målet.

Men på frågan om han ville göra om det blev svaret kort och koncist. Aldrig!

Kullaberg och områdets förvaltning har engagerat mig ända sedan jag gav mig in i politiken på tidigt 70-tal. En av mina första motioner som riksdagsledamot var ett förslag att omvandla naturreservatet Kullaberg till nationalpark. Förslaget röstades ner av den dåvarande borgerliga riksdagsmajoriteten vid 1978/79 års riksmöte. Det föll med en enda rösts övervikt.
Mera framgångsrik blev jag i min aktion 1979 att stoppa avbemanningen av fyrplatsen. Frågan blev till och med så het att dåvarande statsministern Ola Ullsten i valrörelsens sista skälvande minuter såg sig föranlåten att under stort massmedialt uppbåd åka ut till fyrplatsen tillsammans med sin kommunikationsminister Anita Bondestam. Paret blev vederbörligen utskälltav dåvarande fyrmästaren Alvar Sundberg och på min fråga till Ullsten om han tänkte stoppa den planerade avbemanningen fick Anita Bondestam att gå i taket och ropa: ”Den frågan ska du inte ställa till Ola utan till mig.” Varpå jag efterkom uppmaningen och kunde snart konstatera att Sundberg fick stanna kvar på sin post fram till pensioneringen.

Mänskliga ögon på platsen har trots fyrens automatisering visat sig vara till 
stort gagn för inte minst den livliga turisttrafiken  i området och fyrmästaren har genom sin närvaro kunnat både förhindra mänskliga tragedier i samband med småbåtsolyckor, bergsklättring o.dyl resp varna sjöräddning, sjukvården och polisen när mer eller mindre allvarliga tillbud redan varit ett faktum.
Nu fylls funktionen på ett positivt sätt genom närvaron av personal i det naturrum som av Naturvårdsverket nyligen inrättats uppe vid fyrplatsen.

Området har i den fysiska riksplaneringen betecknats som naturvårdsobjekt av riksintresse och ingår som ett av elva områden i Sverige, vilka av ”Nordiska arbetsgruppen för skydd av naturtyper och biotyper” ansetts vara oersättliga dokument i nordisk natur. Hela området – d v s både västra och östra delen – uppfyller därför väl kraven på att området av samma skäl som t ex delar av Söderåsen och Stenshuvud, för att ta några skånska exempel, borde avsättas som nationalpark. Då hade heller aldrig problemen med inträdesavgifter och nu senast övervakningskameror varit aktuella.

Ett avgörande skäl för att nationalparksidén hittills inte kunna realiseras är de mångåriga personalunioner som funnits mellan länsstyrelsen i Skåne län (tidigare Malmöhus län) å ena sidan och styrelserna för AB Kullabergs Natur och Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen å den andra sidan. Det är med andra ord särintressen som ytterst förklarar de problem med avgifter till området och integritetskränkande övervakningskameror i sammanhanget.
Kullaberg är det enda av Sveriges 28 nationalparker och 2 700 naturreservat där inträdet är avgiftsbelagt.

Behandlingen av avgiftsfrågan och den planerade uppsättningen av tre övervakningskameror är från länsstyrelsens sida närmast skamlös och ett synnerligen allvarligt ingrepp i allmänhetens tillträde till området. Att länsstyrelsen i Halland ger sin motsvarighet i Skåne län tillstånd att sätta upp dessa kameror vid infarten till västra Kullaberg kan ur både rättslig och demokratisk synpunkt starkt ifrågasättas. För funktionshindrade utgör avgiftsbeläggningen vid infarten också ett klart diskriminerande inslag, eftersom personer mer funktionshinder av olika slag inte har någon alternativ möjlighet att ta sig in i området än genom något slag av fordon.

Jag har mot den här bakgrunden i en interpellation ställt frågor till kommunstyrelsens ordförande Peter Kovacs (m) vilka initiativ kommunledningen tänker ta för att förhindra det integritetskränkande ingreppet genom uppsättning av övervakningskameror resp. för att göra området avgiftsfritt.