Vi var många som märkte det redan inför EU-valspurten på Konsul Olssons plats i Helsingborg och kanske ännu tydligare vid det rödgröna mötet på samma plats i förra veckan.
Mona Sahlin är tillbaka med både den visionära slagkraft och den retoriska offensiv som en gång gjorde henne till en självklar partiledarkandidat efter Ingvar Carlsson.

Och nu gäller det att hålla ångan uppe, inte inlåta sig på någon borgfred med den alliansregering som nu gör allt för att sola sig i glansen av ordförandeskapet i EU. Vi som tittade på ”invigningen” av EU-ordförandetskapet igår kan nog konstatera att glittret dominerade över det materiella innehållet, som var synnerligen klent.

I vanlig stil försöker så  "svenska Pravda" – Dagens nyheter – tona ner betydelsen av Monas Almedalstal. Hon får svårt att hävda sig mot Fredrik Reinfeldt när han nu kan utnyttja EU-ordförandeskapet för att stärka sin profil som statsman, hävdar DN-krönikören, Henrik Brors. Visserligen är konkurrensen hård, men denne Brors intar nog ledartröjan när det gäller politiskt kameraderei på borgarsidan.

Sant är förstås att det blir en tuff utmaning för Mona Sahlin, socialdemokraterna, ja hela den röd-gröna alliansen att matcha en borgerlighet som under det närmaste halvåret kommer att få en massiv medial uppbackning, oavsett vad de olika mer eller mindre färgglada utspelspaketen i EU-frågan faktiskt kommer att innehålla.
Men de senaste veckornas rödgröna lagspel och Mona Sahlins återuppväckta kamplust och lysande självförtroende inger goda förhoppningar om att b-alliansen och Reinfeldt kan bli en kort parentes i svensk politisk historia.