TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 


Då det fortfarande krävs utfrågning à la östmodell för att komma in på Anders Nilssons hemsida (tänk så mycket enklare det är på s-info) väljer jag att fortsätta skattedebatten här.
Jag gör det därför att den är principiellt viktig och att det måste finnas en tydlig skiljelinje mellan socialdemokratin och borgerligheten i denna fråga.
Nilsson inleder sin senaste betraktelse (”Här handlar det inte alls om Expressens journalisters politiska agenda….”) med att myndigt slå fast att frågan om skatterna inte handlar om beslut om skattehöjning eller inte i fullmäktige. Får jag då stillsamt påminna om att det var Erik Laakso som förde fram denna aspekt – att socialdemokrater i nuvarande ekonomiska situation aldrig får höja skatten, ty det bara gynnar moderaternas politiska strategi.

 

Jag gjorde sedan ett tappert försök att vidga debatten och konstaterade att skattehöjningar självfallet inte i socialdemokratisk tappning får vara något självändamål. Det måste vara upp till varje kommun att självständigt avgöra om skatten ska höjas för att klara välfärden eller att nedskärningar av personal inom välfärdens hårda kärnor är att föredra. För en sann socialdemokrat torde valet vara ganska enkelt. Men uppenbarligen inte för Nilsson och Laakso.

 

I sitt ovan åberopade inlägg gör Nilsson sedan ett försök att skapa en motsättning mellan statens roll och det s k gemensamma. Men eftersom staten är alla svenska medborgares egendom så är den också en del av det gemensamma.
Därefter gör sig Nilsson skyldig till en rejäl felbedömning. Han påstår utan något som helst underlag att ”vi” – vilket väl ska vara socialdemokratin - ”sedan 70-talet envetet beträtt förstatligandets väg.” Detta är rena rappakaljan. För det första har förstatligande aldrig haft någon framträdande roll i den svenska socialdemokratins politik. Här har t ex det oftast borgerligt styrda Frankrike haft ”ledartröjan.” För det andra har det sedan slutet av 70-talet genomförts en omfattande avreglering och privatisering av det gemensamma i vårt land, och detta tyvärr också till stor del med socialdemokratins goda minne och aktiva medverkan.

 

Och resultatet av denna avregleringskarusell som snurrare med ökad styrka under borgerligt styre är nu mycket påtagligt. Sedan 1960 har antalet personer över 80 år tredubblats. Fram till 1980 ökade resurserna i takt med de stigande behoven; efter 1980 har behoven stigit snabbare än resurserna. Under 1990-talets åtstramning drogs snaran åt ytterligare. Behovet av omsorg har sedan dess ökat ännu mer utan att resurserna följt med. Neddragningar har skett bl a på akutsjukhusen, där antalet sängplatser liksom vårdtiderna minskat dramatiskt.
(Källa: ”Etik och socialtjänst” (red. Ulla Pettersson Gothia 2009 – och däri bl a uppsatsen ”Äldreomsorgens dramatiska utveckling – om dilemman och målkonflikter.” Slutsatserna sammanfattade av PC Jersild i DN den 30 maj (”Omsorgens kris.”)
Att mot denna bakgrund tala om att ”skatteuttaget börjar bli kontraproduktivt”, vittnar antingen om en närmast aningslös verklighetsuppfattning hos Nilsson, eller så anser han att egenavgifterna ska öka på skatternas bekostnad inom välfärdssektorn. En klart borgerlig uppfattning i så fall.

 

Ett av Nilssons problem är att när han väl fått upp ångan så sågas praktiskt taget allt som andas socialdemokrati. För honom är det åtminstone enligt den nämnda drapan inget problem att litauer och polacker sviker kollektivavtalen och sänker lönerna, eller att vi omger oss med ett försvarligt antal skattesmitare vars icke föraktliga undandragande av skatt skjuter över bördan på hederliga skattebetalare.

 

Anders Nilsson ställer lite längre ner i texten sedan frågan om det ”är så smart med ett förstatligat välfärdssystem och om verkligen skatterna är det mest effektiva medlet.” Efter denna nya utflykt på ett både ideologiskt och ekonomiskt gungfly borde det vara hög tid för Nilsson att tala om vad han menar med förstatligat välfärdssystem resp, vilken finansieringsform som är effektivare än en solidarisk sådan genom skatterna. Eftersom det välfärdssystem Nilsson kritiserar till stora delar är ett solidariskt försäkringssystem så måste väl alternativet i hans föreställningsvärld vara någon form av övergång till privata försäkringssystem tillämpliga vid arbetslöshet, sjukdom etc. Eller så förlitar sig Nilsson på att välgörenhet ska lösa finansieringsproblemen.

 

Anders Nilsson påstår också utan någon som helst analys att ”vi socialdemokrater aldrig törs ta den ideologiska debatten om skatterna.” Hur okunnig får man vara?. Läser han inte vår utmärkta idétidskrift ”Tiden”. Där pågår ständigt en ideologisk debatt om bl a skatternas roll i sammanhanget.

 

Slutklämmen i nämnda Nilssonartikel har förvisso inte med skatterna att göra men förtjänar ändå en kort kommentar. Med hänvisning till AMF och Riva del Sole påstås vi socialdemokrater vara en härskande klass. Medan Expressens rena lögner och veritabla förföljelsekampanjer enligt Nilsson är något som folk ”skiter i…”
Ja, så kan det gå när den säkerhetsventil som borde utlösas när indignationen släpps loss på omdömets bekostnad inte är inkopplad.



Eftersom du gör en så stor sak av det så vill jag bara upplysa dig om att registrera sig för deltagande på den bloggportal som jag använder är inte mera invecklat än att registrera sig på s-info, när det väl är gjort en gång så är det enklare att delta i debatten än här. Detta upplyser jag bara om för att det är trevligt när man kan ta debatter där den initieras. Men för min del så fungerar det lika bra med ditt val.

Sakfrågan. Några fakta. Det nuvarande systemet är ditt verk. I 27 år satt du i riksdagen och fattade beslut om allt det som du tar upp. Du är inte helt opartisk i saken även om din senkommna kritik av ditt eget verk kan upplevas som lätt hycklande.

Eftersom du fastslår att en diskussion om offentlig sektor och gemensamt ägande är det samma som statligt ägande och förvaltande så är ju diskussionen per din definition avslutad. Är det det du vill ha så gärna för mig, det finns nämligen fullt av människor som verkligen tar framtidens välfärd på väldigt stort allvar och inte nöjer sig med den för egen skull väl tilltagna och säkrade pensionen.

För övrigt är ju ditt inlägg såpass oseriöst att det inte är värt att ta på allvar. Som vanligt ett hopkok av spekulation, felläsning, okunnighet, överlägsenhet och ett stort mått av självhävdelse på gränsen till dumhet. Den planhalvan spelar du själv på. Med akuratess.


Bengt Silfverstrand: Sakfrågan. Jag är en av de socialdemokratiska riksdagsledamtöter som i demokratisk ordning och med stöd av ett antal partikongresser bär ett delansvar för den förda politiken.

Gemensamt ägande och stat är inte samma sak men staten är liksom kommunerna och landstingen/regionerna en del av detta gemensamma ägande.

Om det är oseriöst att hävda att behoven inom den offentliga sektorns kärna - omsorgssektorn - ökat samtidigt som resurserna minskat, så kritiserar du därmed också de vetenskapliga undersökningar jag hänvisat till i mitt inlägg.

Detta på tal om trovärdighet.

När du sedan blandar in min pension i sammanhanget så är det så lågt, så kommentarer härtill är överflödiga.

Orkar du inte med en seriös diskussion? Kan du inte ens ge en antydan till hur du vill lösa dilemmat ökade behov/minskade resurser. Ska vi klara den nödvändiga utjämningen genom våra skatter, elle ska var och en betala mer själv?

Bara det, att du tror att du inte betalar det själv när du betalar över skattsedeln, säger ju allt!


Bengt Silfverstrand: Då har du antingen läst slarvigt eller totalt missupfattat saken. När jag talar om gemensam finansiering över skattsedeln som det både rättvisaste och mest effektiva sättet att finansiera välfärden så innebär gemensam i sammanhanget givetvis att det är individer i samverkan som betalar kalaset. Och ju fler som är med och betalar desto mindre blir belastningen på var och en.

Men nu Anders Nilsson är det väl ändå hög tid för dig att besvara den i sammanhanget relevanta frågan: Ska de ökade behov som föreligger inom sjukvård, äldreomsorg o.dyl framöver betalas gemensamt via skattsedeln eller ska egenfinansieringen genom avgifter öka?

Jag gillar kvantmekaniken som modell när man resonerar om samhället. Den viktigaste läxan består i att styra enskilda partiklar är så kostsamt att det är energimässigt ohållbart men att det sällan är nödvändigt för att uppnå önskat resultat.

Kunde vi studera enskilda elektroner i en elektrisk ledning skulle vi se att vissa elektroner går åt fel håll efter krockar med atomer eller andra elektroner. Genom att lägga en elektrisk spänning över ledningen har vi påverkat sannolikheten att en elektron vid ett givet tillfälle rör sig i förväntad riktning. Vi får en ström eftersom majoriteten rör sig åt förväntat håll.

Jag hävdar att samhället fungerar på samma sätt: genom lagar och regler kan vi påverka den allmänna riktningen samhället färdas i även om vi inte detaljstyr varje individ.

Du hävdar att sannolikheten att människor framgångsrikt driver företag är oberoende av skattenivå. Oavsett om skatten är 30%, 75% eller 102% så ger det ingen förändring av resultatet. Det är naturligtvis rent nonsens.

(s) prioriterar dagens bidrag framför barn och barnbarns inkomster. Eftersom samma prioriteringar gällt i 40 år är det naturligt att Sverige inte längre innehar en tätplats bland de rikaste länderna.


Bengt Silfverstrand: Kvalificerat struntprakt från början till slut. Och vad gäller socialdemokratin så gäller arbete framför bidrag. Det är ju borgerligheten som för en politik som innebär att av arbetslöshet och sjukdom utslagna individer nödgas utnyttja socialbidragen.

Socialdemokraternas politiska linje innebär att man vill upprätthålla människors förmåga att försörja sig själva genom eget arbete och när så inte är möjligt genom en nivå på de socialförsäkringssystemen som gör det möjligt att upprätthålla efterfrågan och därmed också sysselsättningen i ett helhetsperspektiv.

Att skära ner inom välfärdssektorerna och därmed öka arbetslösheten där innebär minskad efterfrågan och ökat bidragstagande.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar.

FÖRNAMN

EFTERNAMN

E-POSTADRESS (valfritt, publiceras ej)

WEBBADRESS (valfritt)


KOMMENTAR PÅ INLÄGGET




Regler för kommentarer

I den här bloggen eftersträvar vi en öppen debatt och välkomnar kommentarer. Men vi vill att tonen där vi tilltalar varandra är artig och att det som lyfts fram hör till ämnet för det inlägg som kommenteras.

Kommentarer som bryter mot följande punkter tas bort:
  • ej undertecknade med förnamn och efternamn
  • kränker andra personer eller utmålar dem som brottsliga
  • är rasistiska, homofobiska, sexistiska eller diskriminerande
  • innebär brott mot tystnadsplikten
  • uppmanar till brott eller annat som bryter mot lagen
Observera även att kommentarer med länkar till webbsidor innehållande något av ovanstående, inte är tillåtet, såvida det inte är av stor vikt i sammanhanget.

Din kommentar kan även bli borttaget om:
  • du använder hundratals utropstecken eller nonsensord
  • vi misstänker att skribenten inte använder sitt eget namn
Ägaren till respektive hemsida har dock rätt att, utöver dessa regler, själv avgöra vilka kommentarer som skall finnas i bloggen. Upprepade brott mot dessa regler kan innebära att du spärras från att kommentera i bloggen på hemsidan.

När en kommentar görs loggas IP-adress samt tidpunkten när kommentaren gjordes, vilket gör det möjligt att ta reda på från vilken dator kommentaren härstammar ifrån. Alla kommentarer som bryter mot svensk lag rapporteras till polis och Internetleverantör, vilket kan medföra fängelse och/eller böter samt att Internetleverantören stänger ner Internetuppkopplingen för personen som gjort kommentaren.


Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM