Ja, herre du milde vad även begåvade personer kan släppa fältet fritt för allehanda spekulationer kring socialdemokratins ras i väljaropinionen. Får man så här i påsken och det ställföreträdande lidandets tid mana till en stunds eftertanke och ge en del lästips som förhoppningsvis kan bredda perspektivet göra debatten i bästa fall lite mer meningsfull och substantiell.

Den ökande ojämlikheten
Alla som inbillar sig att det stora raset i den senaste väljarundersökningen har något som helst koppling till att socialdemokratin skulle framstå som alltför socialistisk och att utjämningen i det svenska samhället gått för långt rekommenderas ta del av SCB:s nya statistik, som visar att skillnaden i inkomst mellan rika och fattiga är den största på trettio år i Sverige. Jämsides med detta kan man lämpligen studera Richard Wilkinsons och Kate Pickets undersökning ”The spirit level: Why more equal societies almost always do better”. Dessa forskare har för första gången lagt samman internationell statistic om inkomstfördelning med internationell statistic gällande hälsa och sociala problem. De har funnit att sambandet är kristallklart.

I länder med stora inkomstklyftor är psykisk ohälsa, drog- och alkoholmissbruk, fetma och mord mer frekvent förekommande. ”De rika lider av skräck för den brottslighet som följer i ojämlikhetens spår, de fattiga ser på sig själva med skam och de rika med bitterhet. Den förväntade livslängden är kortare och barnens utbildningsresultat blir sämre. Samhällen där inkomsterna är relativt lika har däremot låga nivåer av stress och höga nivåer av tillit. (Citat ur ledare i dagens Aftonbladet.

Det socialdemokratiska alternativet
En del bloggare klagar på att socialdemokraterna bara gnäller på borgarna och inte redovisar några egna alternativ. Detta är den borgerliga huvudlinjen av kritiken, en kritik som rekommenderar Mona Sahlin att ”göra en Blair”. Att borgerliga media förespråkar sådana ”omfamningar till döds” är förutsägbart. Problematiskt blir det när socialdemokrater rekommenderar högervridning av politiken. Den typen av vilsegångna socialdemokrater kan lämpligen ta del av Björn Elmbrants ledare i ”Dagens Arena – ”Uppdrag samhällskritik”.

Här framskymtar en konstruktiv kritik av helt annat slag än den som kommer från personer som bara älter utfallet i opinionsundersökningar och gräver ner sig i gråt och tandagnisslan över desamma. Så här skriver Elmbrant bl.a.:
”För ett år sedan, när alla kunde se att en stor ekonomisk kris var på väg, borde Mona Sahlin ha sammankallat en grupp progressiva ekonomer och akademiker för att begripa hur långt rörelsen anpassat till bonusprinsar och börsspekulanter. Men icke."
Ingen i partiledningen tycks följa den internationella debatten, få läser regelbundet Paul Krugman, Joseph Stieglitz eller Martin Wolf. I stället har Mona Sahlin valt som sin närmaste medarbetare Stefan Sern, som var försäljningsgeneral när svenska folket skulle luras att köpa den Telia-aktie man redan ägde.”

Handen på hjärtat vilka av de s-bloggare som nu jämrar sig över opinionsraset och kräver mindre socialism i termer av jämlikhet har t ex läst Paul Krugmans aktuella bok: ”Krisen orsaker, verkan, åtgärder?”
När och om ni domedag(s)profetor berikat era kunskaper med ovannämnda alster rekommenderas ni följande publikationer:
”Efter Arbetet” – den socialdemokratiska veckotidning som sedan några månader tillbaka utkommer i Skåne, men som det sannolikt kan prenumereras på också i andra delar av landet.
I det just utkomna numret kan man bl.a,. läsa Göran Greiders utmärkta analys ”En port slås upp i muren” – om kapitalet, krisen och
reformismens renässans.  Och till er som efterlyser en idédebatt finns mycket att hämta i ”Tiden”. På nätet hittar ni den
På http://www.arbetarrorelsenstankesmedja.se. Lika spänstiga idéburna artiklar finns i SSU:s ”Tvärdrag” vars senaste nummer är ett temanummer om ”Offentlig sektor.” Webb: http://www.tvardrag.se

Ett embryo till ett mera sammanhållet socialdemokratiskt alternativ finner man i rådslagsmaterialet. Slutgiltigt kan partiet dock av demokratiska skäl givetvis inte presentera ett fullgånget alternativ förrän partikongressen lagt fast detta i höst. Under tiden är det fullt tillfredsställande om partiet mera offensivt skjuter skarpt på tidens orättvisor i form av den borgerliga alliansregeringens icke-politik och självklart då också redovisar sina egna alternativ.