Det var synnerligen välgörande att höra Mona Sahlin gå på offensiven i debatten mot Fredrik Reinfeldt i gårdagens ”Agenda” Lika välgörande var det att höra Helle Kleins kommentarer i ”eftersitsen” med DN:s politiske redaktör Niklas Ekdahl. Frapperande var också hur defensiva för att inte säga rent passiva de båda kärnkraftsförespråkarna var i sammanhanget.

Alliansregeringen med flera kärnkraftskramare säger sig vilja förespråka en bred uppgörelse om energipolitiken. Men hur ska en sådan uppgörelse egentligen realistiskt se ut? B-alliansen öppnar upp för ny kärnkraft på de platser där kärnkraftsaggregat redan finns. -Tio bjudet, säger en regering som redan bundit upp sig för kärnkraftsutveckling. Ska då Mona och samarbetspartierna svara – stopp och belägg – Vi säger fem….
De flesta inser nog hur orimlig en bred energiuppgörelse ser ut i nuläget. B-alliansen har bjudit med armbågen och det finns ingen anledning för samarbetspartierna på vänsterkanten att inlåta sig på en köpslagan om kärnkraften.

I synnerhet inte då de sakliga förutsättningarna för ett fullföljande av en ny energipolitik är synnerligen goda.
• Det cyniskt och oförnuftigt att lämpa över ansvaret för radioaktivt avfall på kommande generationer.

• Tillgången till mer kärnkraft minskar ofelbart motivationen att både spara energi och utveckla alternativa energikällor.

• Vi har elöverskott i Sverige. Men problemet är att marknaden inte fungerar. Dansk eller tysk kolkraft tycks alltid sätta priset på marginalen. Oavsett tillgång. Sverige blir alltså nettoexportör av el när produktionen i vatten- och kärnkraftverken motsvarar genomsnittsproduktionen. Ökningen sker bl a genom effektökningar inom kärnkraftverken men även genom många investeringar i nya anläggningar i andra energikällor, som sker runt om i landet. Vindkraftsproduktionen väntas näst intill fördubblas utifrån nivån år 2007 och vara 2,7 TVh år 2009.

• När användningen av förnybar energi ökar i Europa behövs nya elnät med modern teknik. Tack vare statligt stöd via energimyndigheten kunde ABB och Vattenfall för tio år sedan testa teknik för att använda högspänd likström för att ansluta vindkraftverk till elnätet. ABB sålde 2007 sådana anläggningar för över fyra miljarder. Mycket tillverkas i Sverige och ger sysselsättning här. Vindkraftsutbyggnaden har en mycket stor potential och ger viktiga bidrag till sysselsättningen i Sverige. Den har också stora möjligheter att snabbt och till låga kostnader bidra till att nå våra energipolitiska mål.

Med andra ord så står och faller inte Sverige med kärnkraften, varför vi inte har någon anledning att lyssna på kärnkraftslobbyns förrädiska locktoner resp. hot om brist på el.