Så har b-alliansen efter våndor och konvulsioner förlöst regionfrågan. Åtminstone för tillfället. Resultatet blev det väntade. En halvmesyr. Skåne och Västra Götabland får fortsätta som hittills. Halland och Gotland tillkommer. Resten får vänta. Men tack och lov så får de befintliga regionerna inga nya ansvarsområden. Och väl är det, ty eländet med nuvarande regionförsök torde framstå i all sin klarhet utom för den krets av politiker och byråkrater som ser regioner som en arena för inbördes beundran. Ty om något saknar politisk förankring i vårt land så är det att vi ska ha tre politiska nivåer. Gå ut och fråga folk vad de tycker om hittills gjorda insatser ute i regioner och landsting.

Misslyckandet på sjukvårdens område räcker egentligen som åskådningsexempel. Eller för att citera dagens ledare i Helsingborgs Dagblad. ”Just nu dignar sjukvården under en arbetsbelastning som dagligen resulterar i rapporter om överbeläggningar och köer. Tågen dras alltjämt med förseningar och inställda turer. De två stora områden som Region Skåne ansvarar för; sjukvården och kollektivtrafiken, har de senaste åren kantats av en mängd problem.” Ja, det är nog det minst man kan säga.
Som realist måst man naturligtvis inse att det är svårt att rucka på en princip knäsatt av det mycket starka ”Region/Landstingspartiet” som uppenbarligen inte känner några partigränser och som innebär att vi också i fortsättningen ska ha tre politiska nivåer.

Ändå måste vi som månar om bästa möjliga utbyte för skattebetalarnas pengar slåss för principen att välfärdstjänster som sjukvård m m inte ska vara beroende av bostadsort. Om kostnaderna och resurserna ska fördelas rättvist, och alla ska få tillgång till sjukvård av bästa möjliga kvalitet och spetskompetens, ja då torde det vara nödvändigt att den nationella nivån – staten – tar över en större del av ansvaret för denna sjukvård.

Frågan varför Sverige med starka kommuner ska ha en mellannivå är hittills obesvarad. Men kanske lyder svaret. Därför att vi har ett stort och växande antal politiker, administratörer och konsulter som investerat både pengar och prestige i projektet. Dock utan att fråga folket vad de tycker i sammanhanget.