TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 


”Vänstern slutade skicka hyllningstelegram till Östeuropa, inte för att ni kom på bättre tankar, utan för att adressaterna upphörde.” På den nivån landade folkpartiledaren Jan Björklund i onsdagens allmänpolitiska debatt i riksdagen. Genom att försöka frammana icke existerande kommunistspöken mitt på ljusa dagen kom Björklund därmed att framstå som en Joseph McCarthy – osalig i åminnelse – åtminstone i light-version.

 

Joseph McCarthy (1908-57), amerikansk senator (rep.) från 1947 höll våren 1950 en rad tal där han anklagade regeringen för att vara kommunistinfiltrerad. Han lyckades aldrig få fram tillstymmelse till bevis, men genom det spända utrikespolitiska läget i det kalla krigets skugga vann hans kampanj genklang bland politiker och media. Hans grundlösa beskyllningar bidrog till att många oförvitliga ämbetsmän tvingades lämna administrationen även under partikollegan Eisenhowers presidenttid. En senatsundersökning 1954 TV-sändes och väckte enorm uppmärksamhet, då den avslöjade McCarthys brutala metoder och samma år antog senaten med stor majoritet en fördömanderesolution mot honom. Senare forskning har visat att M:s folkliga stöd var långt mindre än vad samtida bedömare trodde.

 

Att Jan Björklund och folkpartiet skulle ha större folkliga sympatier för sin kamp mot kommunistiska vålnader är inte särskilt troligt. Och i sakfrågan torde folkpartiet med sitt krav på svensk NATO-anslutning och sin ensidiga uppslutning kring Israels brutala anfallskrig i Gaza befinna sig längre från Sveriges utrikespolitiska ”mainstream” än vänsterpartiet.



I denna blogg finner man märkligt nog större stöd för Lars Ohlys utrikespolitik än för, säg, Urban Ahlins, Pär Nuders eller Göran Perssons dito. En sak är säker: Persson hade inte stått och hållit tal inför vajande Hizbollah-fanor. Det är inte utan att man saknar honom, konstaterar jag något förvånat.

Annars var väl skillnaden mellan McCarthy och Björklund att den senare pekade ut en person som var och är allt annat än oförvitlig.

Lars Ohly deklarerade på åttiotalet att rapporterna om fasorna på Berlinmurens östra sida var "borgerliga myter". Han meddelade att demokratin aldrig får sättas över klasskampen. Han lämnade inte den obrottsligt regimtrogna Svensk-kubanska föreningen förrän medierna uppmärksammade hans medlemskap. Han stöder öppet den alltmer despotiske Chavez i Venezuela. Han anser att Israeliska ministrar på besök i Sverige ska arresteras, ett krav som han inte framfört om något enda annat lands ledare.

Han vill väl knappast införa någon diktatur över natten, men han är helt blind för demokratiska principer utomlands, vilket hans långa CV visar.

Vad som sedan är mainstream eller ej är mindre intressant. Huvudsaken är att Sverige har gått åt rätt håll. I decennier var vi avklippta från världens huvudstäder, men desto flitigare besökare i Harare, Havanna och andra diktaturcentra. Måtte vi aldrig hamna i samma moraliska lågkonjunktur igen.


Bengt Silfverstrand: -Det är synd om människorna, sa Strindberg. Och särskilt synd är det om dem som är försedda med både skygglappar och öronproppar. Johan Ingerö tillhör uppenbarligen den senare kategorin.

Bara några korta reflektioner till den rappakalja som Ingerö nu senast presterar. Ingen s-ledare av de uppräknade har någonsin försvarat olagliga ockupationer och bosättningar på främmande territorium. Ingen s-ledare har heller försvarat bombningar av FN-hjälpkontor och sjukhus.

FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon riktar skarp kritik mot de senaste israeliska illdåden i Gaza. Och det är exakt på den kritiklinjen jag och en förkrossande majoritet av det socialdemokratiska partiet befinner sig.
Johan Ingerös stöd för förfalskaren Bushs angreppskrig mot Irak och Olmerts massakrer av palestinier i Gaza gör att man inte kan ta denne bombhögerman på allvar i några diskussioner om hur Sveriges utrikespolitik skall föras.
Jan "McCarthy" Björklund har fått en sann förkämpe denne Ingerö!

Bengt Nilsson, sosse
BS,

Nej, ingen av dem har försvarat olagliga ockupationer eller bosättningar på ockuperad mark. Det påstod jag inte heller. Vad jag påstod var att de inte skulle ha hållit tal inför en samling gaphalsar med Hizbollah-fanor eller hakat på extremvänsterns krav på bojkott.

Därmed skiljer de sig från dig. Du vill ju stoppa en tennismatch mellan Sverige och Israel. Men den kommande handbollsmatchen mellan Sverige och Kuba har du väl inga problem med, kan jag tro.

Dock är det positivt att du inte framhärdar i din uppfattning att Lars Ohly skulle stå för någon slags utrikespolitisk rimlighet.

Och ja, det är onekligen synd om människorna.


Bengt Silfverstrand: Ingen socialdemokrat i ansvarsställning har någonsin tagit parti för extremister på någondera sidan. Lika felaktigt är påståendet att det bara är extrema grupper till vänster som kräver bojkott. När Israel nu går så långt som att bomba sjukhus och FN-anläggningar, något som fått även FN:s generalsekreteare att ta till osedvanligt skarpa fördömanden, ja då framstår en bojkott mot t ex tennismatchen mellan Israel och Sverige som en tämligen måttfull åtgärd. Inte desto mindre bör en sådan bojkott äga rum, vilket Mikael Wiehe uttrycksfullt ger sitt stöd åt i dagens Sydsvenska Dagbladet.

Vad beträffar Lars Ohly så har han påbörjat anpassning även i utrikespolitiken. Och det kommer mera åt rätt håll från det hållet.
Vi har det senaste dygnet fått höra de mest fasansfulla rapporter om helvetet i Gaza. Det är ockupationsmaktens straff för att ockupanterna trots 41 års ockupation inte låter sig kuvas. En av de allvarligaste kritikerna av de ofattbara grymheterna är FN-chefen.

Omvärldens oförmåga att rädda de tusentals civila offren varav de flesta är kvinnor och barn gör hela vår värld mer osäker inför framtiden. Det kostar inget att bryta mot folkrätt och mänskliga rättigheter om man inte tillhör förlorare.




Bengt Silfverstrand: Instämmer. Och därför måste nu både tonen skärpas och konkreta sanktionsåtgärder mot Israels kränkningar av folkrätt och mänskliga rättigheter vidtagas.
Poängen är att Mona Sahlin avkräver alliansen ett löfte om att inte samarbete med de påstådda nazisterna i SD. Samtidigt går det tydligen bra att bjuda in kommunister i regeringen. Den stämpeln står Lars Ohly själv för, vilket raserar din liknelse med McCarthy.

Tidigare s-ledare höll alltid kommunisterna borta från makten. Varför det? Min gissning är att era nya kompisars ideologi har en minst sagt blodig historia. Kanske kan vi vara överens om att, räknat i antalet offer, så "vinner" kommunismen kampen över nazismen med bred marginal?

En eloge till Mona Sahlin som i alla fall försökte hålla fanan högt.


Bengt Silfverstrand: Ja stackars Henrik Vallgren som inte har hunnit längre än till 50-talets jakt på kommunistspöken.
Dagens vänsterparti har inte det minsta att göra med den förflutenhetens samhälle du befinner dig i.

Socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister har under en längre tid samarbetat och det samarbetat har fungerat lika väl som motsvarigheten på den borgerliga sidan, där det fortfarande finns krafter som vill knyta oss närmare en stormakt som beter sig på samma sätt som Sovjetunionen när det begav sig.

Gå in i din kammare läs på och reflektera och välkommen tillbaka när du kvalificerat dig för en seriös debatt i ämnet.
"en stormakt som beter sig på samma sätt som Sovjetunionen när det begav sig."

Sovjetunionen annekterade ett stort antal länder, genomförde tvångsomflyttningar, genomförde utrensningar, höll folk i koncentrationsläger, tillät inga fria medier, tillät ingen opposition, svälte folk till döds, höll sig med slavarbetare, tillät inga fria fackföreningar etc, etc.

Därför undrar jag naturligtvis vilken stormakt som avses.


Bengt Silfverstrand: Om jag inte missminner mig så är detta Sovjetvälde av hitlerianska mått upplöst, muren har fallit och många av de tidigare statshandelsländerna är numera demokratier, om än i flera fall bräckliga sådana.

USA:s antidemokratiska framfart och stöd till diktaturer (ett flertal exempel finns i Sydamerika), Guantanamfångläger, Irakkrik m m har däremot ännu inte upphört.
Du skrev "en stormakt som beter sig på samma sätt som Sovjetunionen när det begav sig." Du syftade alltså på den sovjetunions som fanns. Där skedde samtliga de illdåd som jag räknade upp, plus många fler.

Min fråga kvarstår: vilken stormakt av i dag beter sig som Sovjetunionen "när det begav sig"? Kolla gärna upp antalet mördade, ihjälsvultna och fänglsade människor i Sovjet innan du svarar.


Bengt Silfverstrand: Sovjetunionens illdåd framstår som uppenbara och värda allt förakt. Men nu handlade det om den andra stormakten - USA, där exemplen på kränkningar av folkrätt och mänskliga rättigheter kan mångfaldigas. Och här handlar det inte att räkna antalet offer utan att se till vad som faktiskt hänt - t ex i Sydamerika, i Irak, Afria m m.
Inget av detta rättfärdigar ett så uppenbart absurt påstående som att USA skulle bete sig som Sovjetunionen när det begav sig. Det är helt enkelt ett hysteriskt överord, och knappast något som jag tror att någon nu aktiv socialdemokratisk utrikespolitiker skulle ställa upp på.

Göran Persson skrev i sina memoarer så här om de vänsterröster som tidigt kritiserade USA:s krig mot terrorismen:

"Jag skulle säga att det handlar om den gamla klassiska pacifismen. De har inte gjort upp med det som är den stora insikten efter andra världskriget, att demokratier har rätt att försvara sig. Demokratin har rätt att försvara sig, och jag vill säga att demokratin har en skyldighet att försvara sig. För om inte demokratin försvarar sig mot dem som vill förgöra demokratin, vad blir då kvar av demokratin? Den är ju allt för oss, och det är andra världskrigets erfarenheter. Det tycker jag att de missar i sin argumentation.

Jag kan förstå om en präst talar om kärleksbudskapet, jag kan förstå det moraliska förpliktigandet i detta, jag kan också förstå att detta egentligen är rätt på många sätt. Men det fungerar inte som politisk praktik, för medan man vänder andra kinden till så hugger de huvudet av dig. Hade det varit så att det handlat om människor som imponeras av att man vänder andra kinden till, ja då hade det kanske fungerat. Men förtryckarens, diktatorns karaktär är inte precis sådan att han utmärks av någon djupare moral eller etik. Så nej, demokratin måste kunna försvara sig, annars går den under."

(Sid 309)


Bengt Silfverstrand: Vad jag åsyftar när det gäller USA:s framfart som självpåtagen världspolis kan i korthet sammanfattas genom hänvisningar till följande:

Pinochets statskupp i Chile, Haiti, Sudan, Nicaragua, El Salvador, Panama, Grenada, Irak, Mellanöstern. Ridå!


Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!



Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM