”Tyngsta s-distriktet angriper Sahlin” (AB 10/1) – ”S-distrikt dömer ut Sahlins budgetpolitik”(DN 11/1) – ”Svajigt för Sahlin” (ledare i Helsingborgs Dagblad 11/1.)
Ja, här bara några axplock av rubriker i nyhetsartiklar/ledare som kommenterar det skånska s--distriktets krav på att luckra upp de strama budgetreglerna och åtminstone tillfälligt lyfta på utgiftstaket.

Att media tar tillfället i akt och hakar på kampanjen och smutskastningen av Mona Sahlin är i och för sig inte förvånande men inte desto mindre sakligt sett fullständigt barockt. Ty fakta i målet är följande:

Skånes socialdemokratiska partidistrikt står enhälligt bakom valet av Mona Sahlin till partiordförande. Jag ingick själv i den styrelse som fattade beslutet. Det skånska partidistriktets kritik mot de alltför rigorösa budgetreglerna är ett inslag i det rådslagsarbete som pågår inför höstens partikongress. Och det vore väl synnerligen märkligt om socialdemokrater i ett rådslagsarbete inte skulle få ge uttryck för sina uppfattningar. Uppfattningar som dessutom är synnerligen välgrundade och tar sin utgångspunkt i att ett utgiftstak som ligger fast under en treårsperiod utgör en allvarlig hämsko för välbehövliga investeringar i en period av ekonomisk nedgång och stigande arbetslöshet.

Nu råkar det dessutom vara så att det långtifrån är bara vänsterpartiet och delar av socialdemokratin som kritiserar de alltför strama budgetreglerna. Tung kritik mot den alltför stelbenta budgetpolitiken kommer också från Nobelpristagaren i ekonomi – Paul Krugman och ledande svenska nationalekonomer som Lars Calmfors och Assar Lindbeck.

Å ena sidan framställs socialdemokratin som alltför monolitisk och i avsaknad av förmåga till en frisk intern debatt. När sedan den debatten kommer till stånd och till och med ett helt partidistrikt vågar framföra egna uppfattningar utan att först fråga partiledningen, ja då heter det att man angriper Mona Sahlin.
O heliga enfald!