De socialdemokratiska ledamöterna i utredningen med Morgan Johansson i spetsen har naturligtvis fog för sitt konstaterande att grundlagsfrågor måste hanteras på ett annat sätt än de politiska dagsfrågorna. ”Förändringar när det gäller demokratins grundläggande spelregler ska göras endast om det finns ett brett politiskt stöd. På det sättet tar partierna i Sverige ansvar för stabilitet och långsiktighet för det svenska demokratiska systemet."
Till detta ska ändå sägas att arbetet fram till kompromissprodukten sannerligen inte varit friktionsfritt. Socialdemokraterna i utredningen har fått kämpa hårt för att stoppa borgerliga försök att kraftigt försvaga den politiska/demokratiska makten och förhindra införandet av en författningsdomstol. Det blir nu ingen sådan, inget slopande av spärren i personvalet och det blev inga skilda valdagar. Det kommunala självstyret stärks, vilket naturligtvis kan diskuteras.
Ändå finns det anledning att hissa den varningsflagg för en avlövning av politiken på juridikens bekostnad som Håkan A. Bengtsson i Dagens Arena gör i sin dagsledare.
Borgerligheten hade helst velat se en författningsdomstol som skulle överpröva politiska beslut, men någon sådan domstol ingår inte i förslaget. I stället blev partierna överens om att omformulera domstolars lagprövningsrätt, genom att ersätta det s k uppenbarhetsrekvisitet med en hän visning till folksuveränitetsprincipen. Det medför inte en utökning av domstolars lagprövningsrätt, men är ett förtydligande av hur domstolar ska gå till väga om de ställs inför uppgiften att avgöra om de ska döma efter en lag eller en grundlag i ett enskilt fall. Samtidigt stärks lagrådets granskande funktion när det gäller att bedöma ett lagförslags grundlagsenlighet.
”Vi tar några små steg mot mer av juridifiering av politiken. EU-medlemskapet har redan inkorporerat mer juridiska element i den politiska processen- Vilket efterspelet till den så kallade Laval-domen tydligt illustrerar. Frågan är om politiken eller juridiken ska ha sista ordet. Om politiken omgärdas av en juridisk överprövning försvagas folkstyrelsen. Rättsystemet ska skydda individerna, inte avlöva poltitiken”, Dagens Arena och det illustrerar på ett tydligt sätt också socialdemokratins dilemma.
För oss socialdemokrater borde det vara en självklarhet att politiken och inte juridiken ska ha sista ordet och att vi måste vara beredda att ta strid för folkstyret.
2008-12-18, 08:00 Permalink
Andra bloggar om: Politik Socialdemokraterna Juridik Grundlag Författningsdomstol Lagrådet Domstolar Per unckel Morgan johansson Folkstyre Demokrati 
Jag trodde det var folket som styrde i en demokrati.
Bengt Silfverstrand: Det trodde jag också, men demokratin och folkstyret kan som bekant urholkas om jurister ges rätt att överpröva politiska beslut.
Konstitutionsdomstolar överprövar inte politiska beslut. Däremot kan de pröva om ett politiskt beslut står i strid med grundlagen - som ju som bekant också är ett resultat av politiska beslut.
Det handlar alltså om att se till att politikerna följer de regler och lagar som de själv sätter upp. Det är väl bra att någon gör det, när politikerna själva har så mycket annat att göra. För övrigt betyder inte folkstyre att folkmajoriteten får bestämma över precis allting, vilket inte heller något riksdagsparti hävdar. Förstår man inte dessa ganska enkla begrepp så är det möjligen lite svårt att följa grundlagsdebatten. Bengt Silfverstrand: Konstitutionsdomsolar är lika lite värderingsfria som alla andra samhälleliga organ och i praktiken kan självfallet en juridisk tolkning innebära en överprövning av ett i en folkvald riksdag fattat beslut. Lagprövning sker via ett lagråd, ett lagråd som genom förslag i grundlagsberedningen nu får vidgad lagprövningsrätt. Detta är fullt tillfyllest. Någon urholkning av politiken genom ytterligare juridiska inskränkningar av densamma behövs inte i ett land med så stabil demokrati som den svenska. Försök sedan undvika återfall i besserwisserstil, typ din sista mening. Jag har de enkla grundlagsbegreppen fullt klart för mig.
Nej, värderingsfria är de självfallet inte. Värderingar finns ju överallt.
Men det är ju inte det saken gäller. Du skriver att konstitutionsdomstolar "överprövar politiska beslut", i obestämd form pluralis. Det betyder på ren svenska att de kan överpröva vilket beslut som helst, exempelvis om de inte gillarnivån på inkomstskatten eller 110-begränsningen på motorvägarna. Men så är det alltså inte. Däremot kan de, om grundlagen stipulerar en viss sak, pröva om ett annat beslut är förenligt med grundlagen. Det är deras enda, men mycket viktiga, uppgift. Ditt motargument är av typen: "det är spelarna som ska göra mål så därför behöver vi inga domare". Sveriges avsaknad av maktdelning innebär i praktiken att alla maktens ägg ligger i samma korg. Det är mycket ovanligt i demokratier. Lagrådet ger jag inte mycket för. Det kan avge rekommendationer, men än sen? Det kan jag också. Politikerna är lika lite bundna av det som av mina åsikter. Dock är det naturligtvis mycket bra att uppenbarhetsrekvisitet försvinner. Därmed vädras det värsta av sjuttiotalsluften ut ur grundlagen. Bengt Silfverstrand: Ja, en författningsdomstols domar kan som alla erfarenheter visa komma i konflikt med folksuveräniteten genom att förhindra att denna kommer till uttryck. Vi har redan en grundlag som fungerar väl och något ytterligare inskränkining av den politiska/demokratiska makten behövs sannerligen inte.
Jag håller förvisso inte med om den socialdemokratiska åsikten i frågan, men jag kan inse det rationalitet. Jag är dock inte så säker på att ett borttagande av uppenbarhetsrekvisitet inte leder till någon förändrad rättspraxis (se min mera utförliga argumentation på http://jheidbrink.wordpress.com/2008/12/18/ingen-onskedrom-men-en-hygglig-kompromiss/; jag ber om ursäkt för hänvisningen, men jag kan och vill inte upprepa argumenten här).
Det är riktigt att ett politiskt beslut med den valda metoden inte i sig kommer att kunna överprövas, men i de fall som politiska beslut går emot de spelregler som politiken faktiskt själv satt för verksamheten, kommer större utrymme att finnas att i ett enskilt fall bortse från den omtvistade lagen. I mera graverande fall kan detta leder till att ett politiskt beslut de facto inte tillämpas. Med tanke på att politiken har makt över spelreglerna, är det väl bara riktigt att det finns någon som kompetent kan övervaka att politiken själv håller sig till de satta reglerna? Om domstolarna skulle gå emot politiken, kan ju den senare alltid ändra spelreglerna, men det får i så fall ske innan det omtvistade beslutet fattas. Jag förstår inte riktigt varför socialdemokraterna så starkt värjer sig emot denna tanke. Slutligen skulle jag vilja veta hur socialdemokraterna ställer sig till politikens immunitet inte bara för riksdagen, utan också för regeringen: är det verkligen lämpligt att också låta regeringens förordningar omfattas av uppbarhets- eller snart folksuveränitetsprincipen? Är det inte rätt, rimligt och viktigt att även riksdagen i så fall har juridiska (inte bara politiska) medel att övervaka regeringens beteende? Stärker inte detta den demokratiska minoriteten?
Ingerö:
Att Sverige saknar maktdelning av Montesquieus modell är helt korrekt. Och det är ju precis den saken som gör att demokratin i Sverige (trots allt) står mycket starkare än i de flesta andra västländer. Sveriges författning bygger på folksuveränitetsprincipen. Vilket innebär att all offentlig makt utgår från folket. Inte en tredjedel av makten hos folket, inte halva makten hos folket, utan just ALL makt hos folket. Och demokrati betyder just folkmakt (vilket hr Ingerö naturligtvis känner till). Varje form av maktdelning är en inskränkning av folksuveränitetens princip och därmed också en inskränkning av demokratin. Vilket naturligtvis är själva poängen. Ända sedan den allmänna rösträtten infördes (av den kämpande arbetarrörelsen samt vissa liberaler) så har högermän av Ingerös kaliber gapat om pöbelvälde och majoritetsdiktatur. Nu när det inte längre är politiskt opportunt att verka för en inskränkning av den allmänna rösträtten så får högern hitta andra sätt att inskränka majoritetsstyret på. Exempelvis maktdelning.
Simon
Varför skall vi överhuvudtaget ha en grundlag, den sätter ju gränser för folkmakten såsom du definierar den? Sveriges folkvalda kan ju idag inte stifta vilka lagar som helst, tack vare den där förbaskade grundlagen. Bengt Silfverstrand: Vi har redan en grundlag och den har fungerat synnerligen väl. Politiken behöver inga ytterligare inskränkningar och överlämnande av makt till juridiken.
Om vi använder oss av EG-domstolen som exempel så har den att bl.a. granska förenligheten med Eu-rätten av olika medlemsinstansers beslut. EU-rätten är en ofromlig figur som grundar sig på fördraget (fördragen) och sedan skaffar sig visst tolkningsmaterial i direktiv och sekundärrätt. Men själva grundtexten fördraget är en löslig text som kan jämföras med kapitelrubriker i en vanlig bok medan själva innehållet mellan rubrikerna saknas. Detta utfylls av domstolen själv med något slags förnuftsresonemang grundat på rent juridiskt tänkande. Att detta inte är värderingsfritt är fullständigt självklart. Just nu förefaller det snarare vara rent marknadsliberala tongångar som gäller. Ddet är också ganska naturligt att jurister som rekryteras huvudsakligen från högborgerliga sammanhang är benägna att rent "obejektivt" och "värderingsfritt" tolka rättens innehåll till förmån för de besuttna i samhället.
Ett tydligt exempel på detta är just Lavalmålet. Där har domstolen trots att det inte föresvävade lagstiftaren alls tolkat utstationeringsdirektivet inte bara som ett golv utan även somn ett tak. Att det också skulle anses vara ett tak är en ren fantasi från domstolsjuristernas sida. Särskilt märkligt är utslaget eftersom det lämnar öppet för den diskriminering av utländsk arbetskraft från annat medlemsland som är förbjuden enligt både Nice- och Lissabonfördraget. Resonemanget i domen tyder på ett rent Milton Friedmansk resonemang till arbetsgivarens och kapitalisternas förmån helt i avsaknad av det social perspektiv som påstås vara ledstjärna för europarätten. Eftersom jag är själv är jurist och suttit med i olika sammanhang vid överläggningar så framstår det för mig som helt klart att värderingar är grunden för de flesta domslut. Jovisst finns en strävan till en förutsägbar linje och anknytning till den text som är föremål för tolkningen men själva tolkningsproceduren rår domaren själv över och den orddräkt tolkningen kläds i är ofta en skicklig neutral styling av en ren värderingsstomme. Det är inte förutan som riktigt fina domare leker maskerad med blåa eller röda mantlar, krås och gärna också yviga peruker för att ge ytterligare sken av den objektivitet som inte finns. Ju skickligare en jurist är desto svårare är det att se bakom orddraperingen. Därför är juristeriet inget föredra eftersom de bestämmande värderingarna då inte diskuteras utan de kvasiresonemang som de kläs i. Detta är för mig det främsta skälet till att författningsdomstolar och juristers överhöghet över de politiska instanserna är av ondo. Visst kan det gå fel också i politiken men då är värderingarna uppenbara och kan diskuteras.
Grundlagsdomstol innebär inte att jurister bestämmer över politiker.
Alla lagar skrivs och tas bort av de folkvalda. Även grundlagarna. Skillnaden mellan grundlag och vanlig lag är bara tid: de lagar som reglerar själva demokratins grunder ska vara trögare att ändra på. Så att inte snabba nycker kan upphäva demokratin. Det ska vara ett val emellan, så att folket kan få säga sitt först. Att se till att lagarna FÖLJS är juristernas uppgift. Politiker ska inte kunna gripa in i enskilda fall och styra och ställa. Det är slälva innebörden i att "Land ska med lag byggas". Politiker stiftar lagar, jurister uttolkar dem. Det märkliga med Sverige är nu att vi inte har några jurister som ska se till att just grundlagarna följs. Grundlagarna begränsar redan idag lagstiftarnas möjligheter att stifta lagar. Det är hela tanken med dem. Jag tycker det är otryggt med ett land där ingen juridisk instans vakar över att grundlagarna följs. Att en domstol förkastar en lag från riksdagen för att den är oförenlig med grundlagen är inget demokratiskt problem. Tvärtom. Om folket inte håller med grundlagen, så kan folket genom sina valda ombud ÄNDRA på grundlagen. Och om folket håller med grundlagen är det väl bra om den upprätthålls? Bengt Silfverstrand: En grundlagsdomstol innebär de facto att domstolen kan överpröva politiska beslut och därmed göra dem ogiltiga. Att tolka en lag innebär, som praktiken visar, nämligen långt ifrån alltid att tolkningarna blir värderingsfria. Praktiken visar också att en domstol kan spela en politisk roll. Så skedde när Svea Hovrätt underkände den socialdemokratiska skattepolitiken i slutet av 40-talet. Förvisso har så flagranta elefantinhopp från jurister i politiken aldrig senare förekommit. Men om vi får en författningsdomsol så kan vi vara förvissade om att en sådan domstol också kan komma att ha synpunkter på skattepolitik m m. Självfallet ska det finnas tillsyn över att grundlagarna följs. Det sker på tre sätt, 1. Genom lagrådsprövning 2. Genom medias granskning 3. Och att folk i allmänna val underkänner den regering som bryter mot grundlagen.
Men de tre sätt du föreslår: lagrådsprövning, media och allmänna val, ger ett obefintligt skydd för den individ som hotas att dömas för brott mot en grundlagsvidrig vanlig lag.
Lagstiftarens brott begås ju redan när den grundlagsvidriga lagen klubbas igenom i kammaren. Men individen jag talade om kommer ju då att felaktigt dömas i enlighet med den felaktiga lagen och kan inte hävda sin rätt, eftersom det inte finns någon rättslig instans att vända sig till. Det är ju grundlagens huvudsakliga syfte: se till att lagstiftarna inte kan köra över individens rättighetskatalog. När man är dömd för att man utnyttjat en grundlagsbefäst rättighet, så är lagrådet (som missade till att börja med), mediauppmärksamhet, och de allmänna valen (upp till 4 år bort), en väldigt klen tröst. Inget av dessa kommer att kunna hjälpa. Särskilt inte som lagstiftarna uttryckligen inte ska lägga sig i rättstillämpningen i det enskilda fallet.
Jag tycker Silfverstrand inte inser att ALLA lagar skall tillämpas, även grundlagarna. Dessa grundlagars enda funktion är att bromsa upp -fördröja- riksdagens maktutövning i vissa känsliga hänseenden. Skulle viss ny lag strida emot grundlagen, krävs att riksdagen tar en omväg och först ändrar grundlagen och sedan lagen. Detta måste ju också få ett praktiskt genomslag, och det är det som författningsdomstolen skall tillse. Om man inte tycker att grundlagen skall tillämpas så är det hederligast att avveckla grundlagskonstruktionen. Att ha den kvar, men förhindra dessa tillämpning är hyckleri. Grundlagarna är riksdagens egen självbindning av lagstiftningsprocessen, som kan jämföras med andra krångliga procedurregler, men just denna är ett rättskydd. Det därför är en logisk inkonsekvens i systemet - eller i vart fall svaghet - utan författningsdomstol - det är ingen fråga om minskad folksuveräntitet utan bara om tempot i proceduren när det gäller införandet av nya lagar rörande synnerligen viktiga grundfunktioner i rättssamhället.
Självfallet ska grundlagarna tillämpas. Men för detta behövs ingen författningsdomstol. Det räcker med lagrådsgranskning i förekommande fall.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |
Bengt Silfverstrand
 Valkrets: Höganäs, Skåne Adress: Näckrosvägen 9 260 40 Viken Mobil: 076-211 7481 Visa mina kontaktuppgifter
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av Göran Johansson - 18 december 08:49, 2008 
Bengt Silfverstrand, Näckrosvägen 9, 260 40 Viken, Mobil: 076-211 7481, Skicka e-post till mig
Copyright © 2013 Bengt Silfverstrand, www.s-info.se
0,19238
