Så har det skett vad sannolikt en bred majoritet av socialdemokratins , miljöpartiets och vänsterpartiets väljare både hoppats och krävt, nämligen att de tre partierna skulle samla sig till ett gemensamt initiativ syftande till att skapa en plattform för en röd-grön trepartiregering efter 2010 års val.

Söndagens gemensamma utspel är inte minst en viktig politisk strategisk och taktisk seger för Mona Sahlin. Hon gjorde ett förhastat taktiskt missgrepp genom att först bara inlemma miljöpartiet i ett tilltänkt regeringssamarbete men svalde snabbt prestigen och tog nya initiativ för att skapa den nödvändiga bredare bas som är en förutsättning för att kasta b-alliansregeringen ur sadeln.

Självfallet återstår många och i vissa stycken säkert sega förhandlingar för att skapa den tydliga vänsterplattform som krävs för att övertyga tillräckligt många väljare att satsa röd-grönt i valet 2010. Men mot bakgrund av att partierna i praktisk politik kunnat ena sig om femton ekonomisk-politiska uppgörelser kring statsbudgeten, så kan de återstående hindren inte anses som alltför svårforcerade.

Vad gäller grundpelarna – att minska de ekonomiska klyftorna i det svenska samhället, satsa på framtidsinriktade investeringar som ger nya jobb och minskad klimatpåverkan så är skillnaderna mellan de tre partierna minimala.

Så om mainstream inom den röd-gröna alliansen torde vara mycket nöjd med den nu träffade politiska uppgörelsen så är grinigheten och grämelsen på den borgerliga kanten desto mer påtaglig.
Huvudscenariot tycks vara att skrämma med ett för länge sedan dött och begravet kommunistspöke. ”Ohly alliansens bäste valarbetare”, skränar fp-ledaren Jan Björklund. "Sahlin fick ge sig för Ohly", lyder rubriken i borgerliga Helsingborgs Dagblad.

Till grämelsens söner och döttrar i light-variant kan inlemmas de socialdemokrater som på dessa sidor idisslat faran för att ta med vänsterpartiet i en röd-grön koalition och som inte kunde förutse de reaktioner ett sådant utelämnande skulle ge upphov till i de djupa s-leden.
Visst kommer vi att få höra ältandet om kommunistfaran, miljöpartiets förslag om bensinskattehöjningar, skattehöjningar för sjukvårdspersonal m m. Men det finns ett mycket effektivt motdrag mot den typen av demagogi, nämligen som både Mona Sahlin och Lars Ohly så klart uttryckte det i TV 4:as morgonsoffa för en stund sedan. Vi ska börja med vad vi vill göra för att åter få Sverige på fötter, ta itu med orättvisorna etc. – och först därefter redovisa vad ett sådant reformprogram för framtiden kräver i form av ekonomiska uppoffringar för medborgare och skattebetalare.
Konstigare är det inte.