TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 


Leif Haglund tycker i sin senaste blogg att Mona blivit orättvist behandlad, en uppfattning som jag till hundra procent delar. Sen gör han en utvikning, gillar inte vänsterpartiets politik, föredrar den nuvarande kursen åt mitten och slutar sin betraktelse:
” Jag är nämligen inte övertygad om att den bästa vägen att skapa välstånd ligger i mer socialism.” Vad menar egentligen Leif? Hur definierar han egentligen socialism?

 

Jag kom osökt att tänka på Olof Palmes inlägg i partiledardebatten i TV den 17 september 1982 – tryckt i boken ”Olof Palme – en levande vilja.” under rubriken ”Därför är jag socialist.” Några utdrag:

 

”Jag är demokratisk socialist med stolthet och med glädje. Jag blev det när jag for omkring i Indien och såg den fruktansvärda fattigdomen fast en del var oerhört rika, när jag for runt och såg en på sätt och vis ännu mer förnedrande fattigdom i Förenta Staterna, när jag som ungd kom öga mot öga med kommunismens ofrihet och förtryck och människoförföljelse i kommuniststaterna. När jag kom till nazisternas koncentrationsläger och såg dödslistorna på socialdemokrater och fackföreningsmän …..”

 

och så kommer en fortsättning som vore Olof Palme mitt ibland oss i det vi i de yttersta av dessa dagar upplever: ”Jag bestyrks i min övertygelse när jag i vårt eget land ser orättvisorna öka, arbetslösheten tillta, spekulation och fiffel gripa omkring sig.”

 

Och så här slutar han inlägget:
”Visst är jag demokratisk socialist; som Branting när han genomförde rösträtten; som Erlander när han byggde ut den sociala tryggheten och ATP. Det handlar om solidaritet och omtanke människor emellan.”

 

I min föreställningsvärld handlar socialism om att välja gemensamma lösningar när egen kraft ej hjälpa kan. Utvecklingen har ju under de senaste decennierna gått åt andra hållet. Mera av egoism. Mindre av solidaritet och gemenskap.
Och vad vi just nu upplever med finanskris och borgerliga regeringars snabba utryckningar för att socialisera bankförluster visar väl ändå på något av ett systemfel. När banker och finansinstitut skodde sig på det gemensammas bekostnad genom att bevilja sig generösa bonusar och fallskärmsavtal, då var det praktiskt taget tyst i det borgerliga lägret. I efterklokhetens namn tvingas man erkänna att dessa omotiverade gåvor var feltänkta. Vad b-alliansen genom sitt nyss framlagda krispaket i själva verket gör är en dygd av nödvändigheten.

 

Utvecklingen visar väl ändå, bäste Leif Haglund, och andra som till äventyrs fruktar den demokratiska socialismen, att vad vi definitivt inte behöver mer av är
-fler marknadslösningar
-privatiseringar-
-avregleringar
-bonusar
-fallskärmar
-börsnoterade vårdbolag – typ Attendo Care

 

Jag bestyrks i min övertygelse……..

 

 

P.s. Socialdemokraterna vann valet – ett av våra bästa – 1982. Trots den demokratiska socialismen? Eller tack vare den? D.s.



Vi vann trots löntagarfonskampanjerna...


Bengt Silfverstrand: Just precis, "det största socialiseringshot som vårt land utsatts för i modern tid.....
Jag finner det genomgående hos vänstersympatisörer att de har en ovilja mot att tala om vad de egentligen tycker och tänker.

Palme skulle alltså definiera socialism som: "I min föreställningsvärld handlar socialism om att välja gemensamma lösningar när egen kraft ej hjälpa kan." Detta är ju en sak gemensam för alla politiska ideologier. I ett demokratiskt system är det majoriteten som bestämmer, detta torde vi alla vara överens om.

Palme reste på 60 talet i Indien och blev bestört över fattigdomen. Vi vet ju att idag, snart 50 år senare, har Indien gjort stora framsteg i att öka och förbättra den stora massans levnadsförhållanden. Det har inte varit socialism utan ett arbete på att genomföra en marknadsekonomi som givit resultatet. Jag förväntar mig att bli motsagd på den punkten och återigen utan att någon definierar socialism. Indien har förbättrat för landsbygdens folk genom att ta bort privilegier för jordägare och kapitalister och i stället införa kapitalism som ekonomiskt system.

Jag är inte någon USA-kännare men jag har varit några gånger där. Jag har aldrig varit i Indien. Men hur Palme kan uppleva fattigdomen som mer förnedrande i USA än i Indien är en gåta. För egen del har jag i New Orleans, Miami, Los Angeles och San Francisco, Cleveland, Chicago och New York aldrig upplevt fattigdomen.

Vad är det i socialismen som är så bra när alla socialistiska länder uppenbart lever mycket mycket sämre än alla de länder som har anammat det kapitalistiska systemet?

(Jag har många gånger på dessa bloggsidor definierat det kapitalistiska systemet, jag gör det gärna igen. Om någon inte tror på mig hänvisar jag till Wikipedia och alla andra uppslagsböcker som finns, även Marxistisk uppslagsbok från 1960-talet.)




Bengt Silfverstrand: Du tycks ha fått det mesta i begreppet socialism om bakfoten. Nej solidaritet och gemensamma lösningar är sannerligen inte något som är blocköverskridande. Först när kapitalism, marknadsfundamentalism och skär egoism hotar hela samhällsbygget rycker borgerligheten ut och då - hören och häpnen - med socialistiaksa lösningar.

Även om utvecklingen i Indien sedan Palmes resor lett till minskat fattigdom - skam vore det väl annars - så finns de djupa klyftorna kvar.

Och vad gäller Europa så presenterar OECD just nu en utredning som visar att de ekonomiska klyftorna ökat bland medlemsländerna.

Det du kallar för de socialistiska länderna har ingenting med demokratiska socialism att göra. Tänk att du inte kände till något så elementärt.

Demokratisk socialism när den är som bäst är den nordiska välfärdsmodell, som också nu i krisens dagar, visar sig överlägsen alla andra samhällsmodeller.
Tack vare den! Den demokratiska socialismen alltså!

Jag tycker synd om den som inte upplevt/sett fattigdom i USA. synd, för då måste personen i fråga vara halvt blind eller så har man inte besökt annat än välbeställda medelklassområden.


Bengt Silfverstrand: Just precis. Världens rikaste land USA är ett land som inte kan försörja sina fattigaste medborgare. Skrämmande!
Jag tycker att vi ska utmönstra begreppet ”socialism” ur s-partiets ideologi och program. Ordet socialism stöter bort folk. Det för tankarna till förtryckarstater som Sovjetunionen, Kina, Cuba, Nordkorea, Östtyskland, m.fl. Det finns ingen anledning att ha kvar begreppet. Vi kan bygga ett bra samhälle utan den marxistiska verktygslådan.

S-partiet borde under Olof Palmes tid som partiordförande ha tagit steget fullt ut och tvättat bort socialiststämpeln. Han nöjde sig med ett halvt steg och kallade den socialdemokratiska politiken för ”den blå-gula socialismen” och ”demokratisk socialism”. Denna svenska form av socialism ligger långt ifrån den socialism som Karl Marx avsåg och som Vänsterpartiet vill se mer av i Sverige.

Du nämner Hjalmar Branting som socialismens förkämpe. Det tror jag inte han själv ansåg sig vara. Det var ju Branting som 1917 uteslöt partiets vänsterflygel för att kunna utveckla partiet i en annan riktning än den marxistisk-socialistiska.

Ska socialdemokraterna kunna återta sin tidigare position som ett parti där majoriteten av medborgarna känner sig hemma, då ska man inte komma dragande med gammal skåpmat från tiden före 1917.



Bengt Silfverstrand: Men bäste Leif. Nog borde väl du med din intellektuella kapacitet känna till grundelementen i en ideologi som bygger på demokratisk socialism. Olof Palme vågade definiera begreppet utifrån praktisk socialdemokratisk politik. Hela den nordiska välfärdsmodellen med en stark offentlig sektor är beviset för att socialistiska lösningar går att förena med demokrati och pluralism.

Jämförelserna med öststaterna är ju sådant antikverat tankegods som borgerliga politruker brukar föra fram. När du lyfter fram ett antal statshandelsländer i sammanhanget så har ju dessa inte ett dugg med demokratisk socialism att göra. Socialism är för det första inte synomymt med statligt ägande och för det andra går demokratisk socialism av naturliga skäl bara att genomföra i demokratier.

Nej, lika lite som vi ska använda borgerlighetens antikverade språkbruk och missbruk av begreppet socialism ska vi givetvis använda skåpmat från 1917.

Olof Palmes definition av socialism, använd i en valrörelse som ledde till en stor socialdemokratisk framgång duger bra.
Bengt, min vän,

Du och Olof Palme tillskriver socialismen allt gott som ägt rum i Sverige under de senaste 100 åren. Det gör inte jag. Det Sverige som givit medborgarna ett välstånd som blivit ett föredöme för andra länder är inte ett resultat av att man tillämpat Karl Marx statsbyggnadskonst. Det har istället skett genom att våra arbetarföreträdare använt sig av en egen svensk folkhemsmodell präglad av solidaritet och sunt förnuft. Modellen benämns "socialdemokrati". Det är den vi ska föra fram, inte skrämma bort väljarna med socialism. Folk vet hur det gått i länder där man tillämpat socialismen och sådant samhälle vill man inte ha.

Jag vill påminna om att införandet av rösträtten inte enbart var vårt partis förtjänst. Kampen fördes gemensamt med Liberalerna och dessa tror jag inte var några anhängare av socialismen.





Bengt Silfverstrand: Nej, den svenska socialdemokratin har förvisso inte tillämpat mycket av Karl Marx "statsbyggnadskonst." Och det är kanske därför den svenska demokratiska socialismen lyckats så väl.

Och på tal om liberalerna och rösträtten så var det ju på den tiden då liberalerna var vänsterliberala och inte "sov i samma säng" som högern.
Leif Haglund skrev:
"Jag tycker att vi ska utmönstra begreppet ”socialism” ur s-partiets ideologi och program."

Vår ideologi är den demokratiska socialismen och således antar vi en ny ideologi om vi kastar den demokratiska socialismen över borda. Då borde man kanske snarare överväga att byta parti om man inte ansluter sig till den socialdemokratiska ideologin. Då innebär det att socialdemokratin fram till den dagen man tar bort vår idoelogi är ett helt annat parti. Att de partiledare som vi har haft inte varit våra partiledare, tex. Brandting, Per-Albin Hansson, Tage Erlander, Olof Palme, Ingvar Karlsson mfl. Eller framträdande socialdemokrater som Ernst Wigforss ( gillesocialismen), Nils Karleby (funktionssocialismen) m.fl. Sedan skulle jag vilja fråga dig, vilken idoelogi skall vi anama? Liberalismen (socialliberalism, nattväktarstatsliberalism eller anarkokapitalism) eller konservatismen (Socialliberalism eller liberalkonservatism) ? Socialdemokrati är ingen ideologi, utan begrepp.

”Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde. Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål.” (Partiprogram för Socialdemokraterna)

Leif Haglund skrev:
"Ordet socialism stöter bort folk."

Jaså, konstigt för vi har ju dominerat modern svensk inrikespolitik så fullständigt trots att vi har dels titulerat oss som dels enbart som socialister och senare som demokratiska socialister, alt. reformistiska socialister. Att vi är det enda parti som under de här beteckningarna av vår ideologi erhållit 50 procent av väljarstödet två gånger (1940 och 1968). Att vi dessutom attraherar stora delar av folk för politik om man skall tro opinionsundersökningarna trots att vi definierar oss som demokratiska socialismen.

Leif Haglund skrev:
"Det för tankarna till förtryckarstater som Sovjetunionen, Kina, Cuba, Nordkorea, Östtyskland, m.fl. Det finns ingen anledning att ha kvar begreppet."

Den demokratiska socialismen för inte tankarna till de av dig uppräknade namnen.

Leif Haglund skrev:
"Vi kan bygga ett bra samhälle utan den marxistiska verktygslådan."

Viktiga verktyg som Marx formulerat (med bla. inspiration från Hegel) som bla. historiematerialismen är något som är nödvändigt för att vi socialdemokrater skall förstå vår samtid och formulera morgondagens politik ur ett socialdemokratiska perspektiv, det slår partiprogrammet fast:

"I konflikten mellan kapital och arbete företräder socialdemokratin alltid arbetets intressen. Socialdemokratin är och förblir ett antikapitalistiskt parti, som alltid byggt motkrafter mot kapitalets anspråk på makt över ekonomi och samhälle." (Partiprogram för Socialdemokraterna)

Sedan behöver vi inte svälja alla teorier och tankar som Marx formulerade, vi är ju ändå revisionister.

Leif Haglund skrev:
"S-partiet borde under Olof Palmes tid som partiordförande ha tagit steget fullt ut och tvättat bort socialiststämpeln. Han nöjde sig med ett halvt steg och kallade den socialdemokratiska politiken för ”den blå-gula socialismen” och ”demokratisk socialism”."

Struntprat, Palme var socialist han skrev till och med ett välkänd och mycket vackert försvarstal över varför han var socialist, men där han betonade vår idériktning inom socialismen nämligen den demokratiska socialismen:

"Fälldin har nu tjatat på mig att jag ska tala om varför jag är socialist. Och jag är demokratisk socialist - med stolthet och med glädje. [...] Visst, Fälldin och Ullsten, är jag demokratisk socialist; som Branting när han genomförde rösträtten; som Per Albin när han bekämpade arbetslösheten på 30-talet och talade om folkhemmet; som Erlander när han byggde ut den sociala tryggheten och ATP. För det handlar om solidaritet och omtanke människor emellan. Och vad är egentligen Fälldin?"

Vad är egentligen Leif Haglund?

Eller varför inte citera Erlander:

“Innan moderatledaren Gösta Bohman håller ett nytt tal för att prisa Per Albinismen bör han gå igenom Per Albins 1 maj-tal 1930. Där talas det om allmänanda och nationell enighet men udden är riktad mot det ekonomiska fåtalsvälde som han kallade ekonomisk diktatur. Vidhåller moderatledaren sin anslutning till Per Albin Hanssons ideologi även sedan han läst talet får vi räkna Gösta Bohman som en av socialismens landvinningar. Per Albins folkhemsideologi, som så många s k radikala hånade som småborgerlig och idyllisk romantik, utgör ju - som Sten Johansson utvecklat i tidskriften Tidens första häfte 1969 - en frän kritik av den fia marknadshushållningen. [...] Man kunde kompromissa med borgerligheten, men man fick inte uppge sin principiella åskådning. Tvärtom var fastheten hos den ideologiska övertygelsen en förutsättning för kompromisser med andra meningsriktningar, Sådana var möjliga, om man inom sig hade en säker kompass som angav marschriktningen. En sådan var för Per Albin Hansson hans socialistiska övertygelse.” (“Tage Erlanders memoarer - Sjuttiotal)

Leif Haglund skrev:
"Denna svenska form av socialism ligger långt ifrån den socialism som Karl Marx avsåg och som Vänsterpartiet vill se mer av i Sverige."

Demokratiseringen av samhället och klasssamhällets avskaffande är något som socialdemokratin skrivit in i sitt partiprogram och som man länge pläderat för, låter igen Palme tala:

“Samtidigt har Socialdemokratin alltid betraktat demokratin som något mer än formella rättigheter. Vi har betraktat den som en väg att förverkliga människors önskningar, genomföra sociala framsteg, omdana samhället. Så här sa Per-Albin Hansson: Först ska vi befästa den politiska demokratin, därefter ska vi förankra den sociala demokratin och den sociala välfärden, sedan är tiden inne att gripa sig an med den ekonomiska demokratin. Wigforss har ju ständigt hävdat att man inte när man en gång accepterat demokratins principer kan dra en gräns för demokratin. Den som öppet godtagit den demokratiska likvärdighetsprincipen, kan inte sedan efter sitt behag avgränsa dess tillämpning till vissa livsområden.”

Leif Haglund skrev:
"Du nämner Hjalmar Branting som socialismens förkämpe. Det tror jag inte han själv ansåg sig vara. Det var ju Branting som 1917 uteslöt partiets vänsterflygel för att kunna utveckla partiet i en annan riktning än den marxistisk-socialistiska."

Striden stod inte kring socialism och ingen socialism, då har du fått saker och ting i bakfoten. Handlade mer om kring försvarspolitiken och huruvida socialdemokratin skall tillförskansa sig den politiska makten genom revolution eller med reformism.

Leif Haglund skrev:
"Ska socialdemokraterna kunna återta sin tidigare position som ett parti där majoriteten av medborgarna känner sig hemma, då ska man inte komma dragande med gammal skåpmat från tiden före 1917."

Du saknar kunskap om socialdemokratin och dessa historia då kanske du inte skall tala om gammal skåpmat.



Bengt Silfverstrand: En mycket uttömmande och slagkraftig belysning av vad demokratisk socialism verkligen är och innebär.
Leif Haglund
"Det har istället skett genom att våra arbetarföreträdare använt sig av en egen svensk folkhemsmodell präglad av solidaritet och sunt förnuft. "

Då låter vi Per-Albin Hansson tala, citerar hans folkhemstal:

“Det svenska samhället är ännu icke det goda medborgarhemmet. Här råder visserligen en formell likhet, likheten i politiska rättigheter, men socialt består ännu klassamhället och ekonomiskt råder fåtalets diktatur. [...] Skall det svenska samhället bli det goda medborgarhemmet måste klasskillnaden avlägsnas, den sociala omsorgen utvecklas, en ekonomisk utjämning ske, de anställda beredas andel även i den ekonomiska förvaltningen, demokratin genomföras även socialt och ekonomiskt.” [...] Det politiskt fullmyndiga folket kommer icke i längden att finna sig i, att de viktigaste medlen för produktion av dess livsbetingelser, för bevarandet och ökandet av välståndet, ligger i händerna på några få kapitalister, som ofta för att tillgodose sitt vinstbegär åsidosätta hänsynen till både produktionens och andra allmänna intressen. Det är väl för landet, om medborgarna i god tid tänka sig in i de uppgifter, som vi här kunna komma att ställas inför.”


Bengt Silfverstrand: Ytterligare en viktig upplysning till alla historielö(s)a.
Svar till Martin Tunström.

Tror du verkligen att begreppet ”socialism” attraherar dagens väljare? Jag betvivlar detta. Väljarna är inte särskilt intresserade av ideologiska etiketter. De är mer angelägna av att partiet för en politik som ger dem ett bra liv.

Liberalism, konservatism, socialism är politiska idéer som skapades på 1700- och 1800-talet då samhället såg helt annorlunda ut än vad det gör idag. Ideologierna finns kvar men är numera mera att betrakta som partidekorationer. De fyller ingen funktion längre. Du tycker annorlunda. Du vill medvetandegöra de socialistiska tankegångarna i varje sann socialdemokrat. Det vill jag avråda ifrån eftersom folk förknippar socialism med kommunistiskt elitstyre, något som socialdemokraterna i Sverige alltid tagit avstånd ifrån. Det var för att markera detta som man i partiets program på 1970-talet betonade att vårt parti stod för en annan form av socialism än den kommunistiska, den demokratiska socialismen. Tiden är nu mogen att helt utmönstra begreppet socialism ut partiprogrammet.

Att socialdemokraterna lyckades få 50,2 procent i riksdagsvalet 1968 berodde inte på att partiet hyllade socialismen. Det var på grund av Tage Erlander. Han var landsfadern och blev mot slutet av sin politiska bana mycket omtyckt av medborgarna. 1940-års valresultat hade sin grund i hotet från nazismen. Folket slöt upp kring den sittande statsministern Per-Albin Hansson. Jag har svårt att tänka mig att dagens höga opinionssiffror beror på att medborgarna önskar sig socialism. Våra sympatisörer förknippar överhuvudtaget inte vårt parti med socialism utan med rättvisa och solidaritet. Det är dessa honnörsord vi ska föra fram, inte förlegat tankegods som socialism.

Du uppger att i konflikten mellan kapital och arbete företräder socialdemokratin alltid arbetets intressen. Sanningshalten i det påståendet får vi snart veta när den socialdemokratiska riksdagsgruppen ska rösta om Lissabonfördraget.

Det är helt riktigt att uteslutningen av partiets vänsterflygel 1917 berodde på oenig om huruvida partiet skulle tillskansa sig makten genom revolution eller med reformism. Man frågar sig varifrån partiets vänsterflygel med ungdomsförbundet som drivande kraft fått sina revolutionära idéer? Svaret är Karl Marx och hans socialistiska samhällssystem. Tack och lov hade Hjalmar Branting och partimajoriteten klokheten att gå en annan väg för att bygga folkhemmet - den socialdemokratiska vägen!



Bengt Silfverstrand: I vilken mån begreppet socialism attrahetar dagens ungdom - eller andra väljargrupper - är givetvis avhängigt vilket innehåll vi ger begreppet. Demokratisk socialism i socialdemokratisk tappning är lätt att identifiera. Och Martin Tunström har ju gett en mycket tydlig belysning av begreppet.
Leif Haglund skrev:
”Tror du verkligen att begreppet ”socialism” attraherar dagens väljare?”

Nej, det har jag inte sagt, har inte talat om att använda vår ideologi som någon slags ”onliners” eller slagord i valet. Vår ideologi är något som skall ligga som grund för våra strävanden på det sakpolitiska planet, när vi formulerar morgondagens politik. När vi för en ideologisk debatt i Tiden, på arbetarkommunens möten eller på partikongressen.

Leif Haglund skrev:
”Väljarna är inte särskilt intresserade av ideologiska etiketter.”

Väljarna är intresserad av att det skall finnas olika alternativ svensk inrikespolitik. Hur ofta hör man inte hur folk beklagar sig över att ”alla partier är så lika”. Då är det viktigt att det finns partier som har sin grund i olika ideologier så som socialism, konservatism och liberalism.

Leif Haglund skrev:
”De är mer angelägna av att partiet för en politik som ger dem ett bra liv.”

Människor har olika definitioner av vad ett bra liv är. En del menar att inflytandet för att tillförskansa sig ett gott liv skall ligga på ett plan som ligger närmast liberalismen (köksbordsfrågor) och en del menar att det skall ligga närmast den demokratiska socialismen. (dvs. demokratisering av t.ex. välfärden så som sjukvård, skola, omsorg mm.)

Leif Haglund skrev:
”Liberalism, konservatism, socialism är politiska idéer som skapades på 1700- och 1800-talet då samhället såg helt annorlunda ut än vad det gör idag.”

Samhällen förändras, men det innebär inte att grundläggande strukturerar har försvunnits, ta t.ex. konflikten mellan arbete och kapital. Idag har vi fortfarande en väldig ekonomisk maktkoncentration, Den rikaste procenten i det svenska samhället äger 40 procent av de samlade förmögenheterna. Fortfarande utgör ideologierna en grund för många människor i de politiska partierna för att förändra samhället i en viss riktning.

Leif Haglund skrev:
”Ideologierna finns kvar men är numera mera att betrakta som partidekorationer.”

Inte alls, Moderaterna driver en politik som grundar sig i de ideologiska strävanden som de har, t.ex. har man avskaffat en rad skatter och sänkt skatterna på mer än 100 miljarder svenska kronor. Man har sänkt ersättningarna på en rad områden. Det har sin grund att människor skall bestämma mer över sin egen ekonomi. Nu är visserligen näringslivets tankesmedja Timbro inget parti, men de har till skillnad från dig - sedan Sture Eskilsson i slutet av 60-talet på SAF:s ”samhällskontraktet” formulerade vikten av ideologisk krigsföring - förstått vikten av ideologisk skolning av morgondagens politiker:

http://www.youtube.com/watch?v=ACq61UIAgcY&sdig=1

Socialdemokratin har snarare förlorat på att inte debattera ideologier och framhäva sin egen.

Leif Haglund skrev:
“Det vill jag avråda ifrån eftersom folk förknippar socialism med kommunistiskt elitstyre, något som socialdemokraterna i Sverige alltid tagit avstånd ifrån. ”

Socialdemokraterna i Sverige har alltid tagit avstånd från de kommunistiska staterna samtidigt som man poängterat att man är demokratiska socialister. Folk väljer inte bort Socialdemokraterna därför att vi definierar oss i vårt partiprogram som demokratiska socialister. Skulle det bli en fråga när väljarna kommer fram och vill debattera ideologi så är det något vi lugnt kan förklara vad vi avser med demokratisk socialism. Snarare finns det människor som tycker vi har svikit vår ideologi.

Leif Haglund skrev:
“Att socialdemokraterna lyckades få 50,2 procent i riksdagsvalet 1968 berodde inte på att partiet hyllade socialismen. Det var på grund av Tage Erlander. Han var landsfadern och blev mot slutet av sin politiska bana mycket omtyckt av medborgarna. 1940-års valresultat hade sin grund i hotet från nazismen. ”

Du ser uppenbart inte min poäng. Socialdemokratin har under stora delar av 1900-talet haft förmågan att samla stora delar av svenska folket bakom sig, även trots det att vi har kallat oss socialister eller demokratiska socialister. Folk har sett att vi Socialdemokrater inte förespråkar någon sovjetisk modell. Ingen seriös bedömare, statsvetare, politisk kommentator eller väljare tror att socialdemokratin skulle vilja införa en sovjetisk statsapparat i det svenska samhället trots att vi i vårt partiprogram talar om att vi ansluter oss till den socialistiska ideologin, där vår idéinriktning där är den demokratiska socialismen alt. reformistiska socialismen. Jag har bara sett tokiga kommentarer från allahanda rättshaverister på den bruna kanten i den svenska bloggosfären om att vi skulle vara kommunister, men det då har de mer tagit avstamp ifrån att s-bloggare förespråkar kollektiva nyttigheter på det realpolitiska planet. Trots de antisocialistiska slagorden vid ATP-omröstningen och vid valet 1982 så vann socialdemokratin.

Leif Haglund skrev:
“Jag har svårt att tänka mig att dagens höga opinionssiffror beror på att medborgarna önskar sig socialism.”

Det talar också för att folk inte skulle ta avstånd från oss därför vi definierar oss som demokratiska socialister i vårt partiprogram.

Leif Haglund skrev:
“Våra sympatisörer förknippar överhuvudtaget inte vårt parti med socialism utan med rättvisa och solidaritet. Det är dessa honnörsord vi ska föra fram, inte förlegat tankegods som socialism.”

Rättvisa och solidaritet är slagord vi har kört med de senaste hundra åren så skall väl också ses som förlegat tankegods? Sedan måste man ta avstamp i en viss ideologiska riktning för att tala om vad rättvisa och solidaritet är. Vår ideologi är ett instrument för att förklara vår värld.

Leif Haglund skrev:
“Sanningshalten i det påståendet får vi snart veta när den socialdemokratiska riksdagsgruppen ska rösta om Lissabonfördraget.”

Den socialdemokratiska riksdagsgruppen skriver nog inte på Lissabonsfördraget därför man vill avskaffa fackets makt utan därför man vill arbeta på ett annat sätt för att försäkra sig om facket makt. Sedan kan du, jag och Bengt kritisera dem, men det är en annan sak. Jag tror inte riksdagsgruppen vill avskaffa fackets makt.

Leif Haglund skrev:
“Svaret är Karl Marx och hans socialistiska samhällssystem. Tack och lov hade Hjalmar Branting och partimajoriteten klokheten att gå en annan väg för att bygga folkhemmet - den socialdemokratiska vägen! ”

Ja, det finns olika idéinriktningar inom socialismen. Tur nog valde Branting och många andra socialdemokrater den reformiska socialismen som de propagerade med stolthet för. Det som du nu vill kassera. Sedan vill citera (det socialdemokratiska) folkhemmets fader:

“Det svenska samhället är ännu icke det goda medborgarhemmet. Här råder visserligen en formell likhet, likheten i politiska rättigheter, men socialt består ännu klassamhället och ekonomiskt råder fåtalets diktatur. [...] Skall det svenska samhället bli det goda medborgarhemmet måste klasskillnaden avlägsnas, den sociala omsorgen utvecklas, en ekonomisk utjämning ske, de anställda beredas andel även i den ekonomiska förvaltningen, demokratin genomföras även socialt och ekonomiskt.” [...] Det politiskt fullmyndiga folket kommer icke i längden att finna sig i, att de viktigaste medlen för produktion av dess livsbetingelser, för bevarandet och ökandet av välståndet, ligger i händerna på några få kapitalister, som ofta för att tillgodose sitt vinstbegär åsidosätta hänsynen till både produktionens och andra allmänna intressen. Det är väl för landet, om medborgarna i god tid tänka sig in i de uppgifter, som vi här kunna komma att ställas inför.”
- Per Albin Hanssons folhemstal.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar.

FÖRNAMN

EFTERNAMN

E-POSTADRESS (valfritt, publiceras ej)

WEBBADRESS (valfritt)


KOMMENTAR PÅ INLÄGGET




Regler för kommentarer

I den här bloggen eftersträvar vi en öppen debatt och välkomnar kommentarer. Men vi vill att tonen där vi tilltalar varandra är artig och att det som lyfts fram hör till ämnet för det inlägg som kommenteras.

Kommentarer som bryter mot följande punkter tas bort:
  • ej undertecknade med förnamn och efternamn
  • kränker andra personer eller utmålar dem som brottsliga
  • är rasistiska, homofobiska, sexistiska eller diskriminerande
  • innebär brott mot tystnadsplikten
  • uppmanar till brott eller annat som bryter mot lagen
Observera även att kommentarer med länkar till webbsidor innehållande något av ovanstående, inte är tillåtet, såvida det inte är av stor vikt i sammanhanget.

Din kommentar kan även bli borttaget om:
  • du använder hundratals utropstecken eller nonsensord
  • vi misstänker att skribenten inte använder sitt eget namn
Ägaren till respektive hemsida har dock rätt att, utöver dessa regler, själv avgöra vilka kommentarer som skall finnas i bloggen. Upprepade brott mot dessa regler kan innebära att du spärras från att kommentera i bloggen på hemsidan.

När en kommentar görs loggas IP-adress samt tidpunkten när kommentaren gjordes, vilket gör det möjligt att ta reda på från vilken dator kommentaren härstammar ifrån. Alla kommentarer som bryter mot svensk lag rapporteras till polis och Internetleverantör, vilket kan medföra fängelse och/eller böter samt att Internetleverantören stänger ner Internetuppkopplingen för personen som gjort kommentaren.


Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM