TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 


Has’t du mir gesehen (ung.Har du sett på maken!) som tysken sa. Undertecknad, Reza Javid - blogg.s-info.se/javid - m fl gör ett tappert försök att diskutera om den vårdidé som marknadsförs av privata vårdföretag, företag som drivs efter vinstmaximeringsprincipen och ofta ägs av riskkapitalbolag med alla konsekvenser detta innebär för själva kärnverksamheten, är förenlig med socialdemokrati. Jag tar konkreta exempel som utgångspunkt för mitt resonemang, exempel som mycket tydligt visar att det lindrigt uttryckt, är något som inte står rätt till i den privat drivna vårdvärlden.

 

Lotta Hördin uttrycker farhågorna så här på ledarplats i dagens Helsingborgs Dagblad:
Nu löper finansmarknaderna amok i spåren av en total avreglering.Tappa inte kontrollen över de skattedrivna friskolorna eller, i framtiden, vården, som väntas gå samma avreglerande väg.” Bara ett litet tillägg. Den vägen är som bekant redan beträdd.

 

När riskkapitalägda Attendo Care fick entreprenad på Höganäs nya vårdboende ”Sälgen” fick jag signaler från personer som arbetat i detta företag om att allt inte stod rätt till med detta företags verksamheter. Jag undersökte saken närmare och fann skrämmande interiörer. Här ytterligare ett exempel på hur det gått till i detta företag. En sjuksköterska på av Attendo Care drivna Bellevuegården i Malmö (arbetade där 2003-2005) beskrev dåvarande platschefens ledarskap som diktatoriskt- Alla avvikelserapporter från personalen kastades konsekvent i papperskorgen. Praktiskt taget alla klagomål avvisades och föranledde i regel inga åtgärder. Nödvändiga läkemedel fanns ofta inte tillgängliga, blöjbyten försummades etc. Personalen bevakades med stämpelklocka. Vid fem minuters försening blev det en kvarts löneavdrag o,s,v.

 

När en flitig och i bloggvärlden mycket uppmärksammad socialdemokrat som Jonas Morian tar anställning på en så strategisk post som informationschefens i ett skandalomsusat vårdbolag som Attendo Care, så är detta i rimlighetens namn inte att ta anställning i vilket privat företag som helst. Och är det någon som inbillar sig att Attendo Care inte har några som helst syften med en sådan enrollering?
Vad händer då efter att Morians engagemang hos Attendo Care blir känt och blir föremål för debatt?

 

Jo, gråter(s)kor beställs och i mer eller mindre svavelosande inlägg blossar en närmast akademisk debatt upp om vad som är höger eller vänster inom socialdemokratin. Bara en kort kommentar till den seminarieövningen. Att låta sig bedåras och anställas av ett företag som Attendo Care är definitivt inte vänster.

 

Sedan några korta kommentarer till gråter(s)korna. Att jag medvetet använder en feminin form får inte tolkas som någon sidvördnad. Nej, jag har här en mycket stark auktoritet att hänga upp mitt resonemang på. Den legendariske konstvetaren och samhällsdebattören Aron Borelius sa en gång att det finns kärringar av båda könen. Och visst hade han rätt.

 

Gråterska no. 1 – Anders Nilsson ondgör sig över att s-infoinlägg som belyser en socialdemokrats engagemang i ett vårdbolag omsusat av skandaler och med en vårdidé som utsatts för mycket stark kritik bl a i det socialdemokratiska rådslagsarbete som nyligen redovisats. Särskilt upprörd är han över att sådana inlägg kommer i topp på www.s-bloggars lista över mest lästa inlägg. Bloggsnask är hans beteckning på dessa inlägg.
Inlägget föranleder ingen annan kommentar än en fråga: Börjar Anders Nilsson sin dag med att äta taggtråd?

 

Gråterska no. 2 – Erik Laakso går vilse i den ideologiska snårskogen, sluddrar om ”elitister som kallar sig mer vänster och bättre sossar än andra” men förtiger nogsamt kärnfrågan: Är Attendo Care:s och med detta företag jämförbara vårdbolags vårdidéer och praktiska verksamhetsformer förenliga med en socialdemokratisk vårdfilosofi? Kommentarer till Attendo Cares dokumenterade vårdfadäser lyser också helt med sin frånvaro. ”Irrelevant och destruktiv tramsdebatt”, kallar titanen och överdomaren Laakso en sådan diskussion.
En fattig syndande ”s-publikan” böjer vördsamt på huvudet och säger. Förlåt: Linda Rosling och Blondinbella de’ e’ grejor d’e………..

 

Gråterska no. 3 – Jonas Morian himself. Han har deklarerat att han inte kan diskutera Attendo Cares verksamhet eller vårdidé på bloggsidorna, eftersom han blivit t f informationschef i det riskkapitalägda vårdbolaget (sic!). Men eftersom det kliade i fingrarna tog han sig ändå in i debatten genom att glida in på spåret ”höger-vänster”. Carl Tham får duga som föremål för Morians rallarsvingar. ”Vänsterromantik och fåniga etiketter” kallar Morian sin drapa, där Carl Tham etiketteras (sic!) som fördetting. Thams genomgående tema är enligt Morian ”att det var bättre förr- Ju förr desto bättre.”

 

Men här gör Morian en verklig logisk kullerbytta. Ty vad Tham kritiserar är den girighetsfilosofi som i en avreglerad och alltmer lössläppt marknadsekonomis kölvatten lett fram till dagens finanspolitiska kollaps. Tham befinner sig alltså i allra högsta grad i nutid, medan Morian uppenbarligen har tappat både tids- och rumsbegreppen och inte heller han orkar ta en debatt om marknadens utbredning på politikens och demokratins bekostnad.

 

”Det avgörande är balans. Där demokratin kommit till korta har vi haft en känsla av att friare marknader kan kompletteras med det som behövs. Men gång på gång har vi sett att marknadsmekanismer och diktatur – eller oligarki eller frihetsfientlig demokrati – går hand i hand.” (David Ropthkopf – i ”Superclass” (Leopolds förlag).



Jag noterar intresserat att Silfverstrand inte vågar närma sig den heta listan som bara han besitter. Vilka fler företag ska sossar akta sig för att ta tjänst i? Skandia? McDonalds? Coca-Cola? OMX? Handelsbanken? Nisses städtjänst? Shell? Täby kommun? Tallink? Hilton Hotels? Ladbrokes?
Berätta, det är olidligt spännande.

Att Attendo Care är på listan har vi förstått med all tydlighet.
En tilläggsfråga skulle nog passa in också, tycker kanske herr överdomare kring rätt och fel sorts socialdemokrati att lagen om A-kassorna ska anpassas så att Socialdemokrater inte ska tvingas söka jobb i de företag som finns på Silfverstrands lista?

En annan fråga som stillsamt infinner sig, men i en helt annan fråga, är ju vilken kvinnosyn som representeras när högvördiga herrar politiker glatt benämner folk "Kärringar" men det är säkert en förklaring likt ovan efterfrågade som vi får vänta länge på.


Bengt Silfverstrand: Ditt försöka att få mig att "lista" ett antal privata "bovar" är ett stickspår, som jag inte tänker gå in på. Vi ska generellt sätt inte akta oss för några av de uppräknade företagen.
Självfallet gäller inga begränsningsregler för "sossar" att ta anställning i privata företag. Men om man lierar sig med ett företag, vars "affärsidé" inte stämmer överens med den grundläggande inställning socialdemokratin har till vårdbolag (se bl.a. rådslaget och partistyrelsens utvärdering) så får man finna sig i att engagemanget blir föremål för debatt och att "gråterskorna" diskuterar sakfrågan.

Resonemanget om "rätt" eller "fel" sorts socialdemokrater och A-kassan är fullständigt irrelevant i sammnhanget. Det handlar om vårdidéer, vårdfilosofi och hur överskott som genereras i skattefinansierade verksamheter ska användas. Vad jag med stor tydlighet visat är att ett av flera vårdbolag använder personalen som "dragspel" för att kunna dela ut vinster till ägarna. Ägare som har sina djupaste rötter i riskkapitalbolag med säte i s k skatteparadis.

Vad gäller begreppet "kärringar" så konstaterade jag bara att salig Aron Borelius var klärvoajant....
Du är möjligen medveten om att den amerikanska marknaden är mer reglerad än den svenska, bland annat för att ditt parti - med vad jag förmodar var stöd från din egen röstknapp - sett till så att den senare avreglerats kraftigt?


Bengt Silfverstrand: Ja, jag är fullt medveten om detta och har i olika sammanhang uttalt min kritik mot de avregleringar som ägde rum under socialdemokratiskt styre. Min syn på dessa överensstämmer för övrigt i allt väsentligt med vad Carl Tham framförde på DN-debatt häromdagen.

Vad sedan gäller min röstknapp så är din okunnighet om hur det går till i en riksdagsgrupp förvånande. Inte minst mot bakgrund på den stora upplysthet i samhällsfrågor som du anser dig besitta.

I en riksdagsgrupp är man precis som i ett fotbollselva en spelare i ett lag. Jag tillhör inte den kategori människor/politiker som i populistiskt syfte strävar efter rubriker, därför att jag röstat mot min riksdagsgrupp.

FRA-debatten är bara ett skrämmande exempel på denna typ av populism.
Återigen slirar du på sanningen, Bengt.

Du skriver att jag "har deklarerat" att jag "inte kan diskutera Attendo Cares verksamhet eller vårdidé på bloggsidorna, eftersom han blivit t f informationschef i det riskkapitalägda vårdbolaget".

Detta är inte sant.

Vad jag skrivit, upprepade gånger, i bloggkommentarer och i mejl till dig är följande:

Jag har själv <i>valt</i>, för länge sedan, att hålla isär mitt bloggande från mitt yrkesliv. Jag bloggade inte om mitt jobb på Forum för levande historia, Svensk Turism eller Riksteatern. Och jag kommer inte att blogga om Attendo Care. Detta för att det aldrig ska råda någon tvekan om i vilken egenskap jag bloggar; det gör jag av eget engagemang - inte för att jag får betalt för det.

Det här är en avgränsning jag helt och hållet har valt själv och är inte på något sätt resultatet av påtryckningar från någon arbetsgivare.

Jag är beredd att fortsätta diskutera mitt yrkesval, Attendo Care och entreprenaddriven vård och omsorg. Men jag vill inte göra det i bloggform, av ovan angivna skäl. Men vem som helst är välkommen att kontakta mig på jonas.morian@attendo.se så kan vi resonera vidare.


Bengt Silfverstrand: Att inte diskutera innehållet och filosofin i Attendo Cares skandalomsusade verksamhet skiljer sig i praktiken inte från att vilja hålla isär sitt bloggande från sitt yrkesliv.

Det predikament du här lyfter fram bevisar bara att du försöker sitta på två stolar utan att vilja diskutera vad detta innebär för din trovärdighet.

Du får därför finna dig i att ditt tjänande av en vårdform och ett företag som strider mot grundläggande socialdemokratisk samhällssyn blir föremål för en offentlig debatt här på bloggsidorna.
Nä, att du skulle ta bladet från munnen var förstås för mycket begärt.


Bengt Silfverstrand: Varför det? Jag har varit mycket tydlig i frågan om skattemedel ska användas för att göda bolag där överskotten i stället för att återgå till vården förs över till riskkapitalbolag med säte i skatteparadis. Riskkapital som nu också drar på sig räntekostnader som ytterst kommer att drabba de företag de basar över och därmed hämma kärnverksamheterna.

Här svävar du fortfarande på målet.
Jag har faktiskt jobbat lite med Attendo Care och mitt intryck var att de ställde sig undrande över varför socialdemokratin var så negativa till ett företag som kunde ge mer vård för pengarna.

Ett av viktigaste skälen att privata entreprenörer tagits in i vården är ju att de kunnat effektivisera och förbilliga utförandet. Att kostnadsjakten gått för långt ibland är den negativa sidan av detta. Ett utslag av systemfel, när kostnadsjakten och vinstintresset går före patienterna.

Men hur är det med offentlig vård? Misslyckas inte den också, på grund av ett annat systemfel, nämligen att patienten hamnar i underläge när det inte finns några alternativ, när vårdapparaten gått i stå?

Jag har själv jobbat i vården och vet att det i ett vanligt sketet landsting också kan uppkomma problem.

Och min fråga är således: Kan en god sosse jobba i en kommun som inte levererar en godtagbar kunskapsnivå i skolan? Eller i ett landsting där patienterna inte får vård när de behöver, eller personalen behandlas som rekryter i landsstormen?


Bengt Silfverstrand: Det är ingalunda bevisat att Attendo Care eller andra privata aktörer generellt ger mer vård för pengarna än offentligt driven verksamhet.

Självfallet finns det enskilda exempel på att privata aktörer gör högkvalitativa vårdinsatser, men ofta beror den s k kostnadseffektiviteten på att det privata företaget i fråga trimmar personalkostnaderna och gör det till den milda grad att det går ut över både personal och paitenter.

Attendo Care är inte det enda exempel på där snålheten med personaldimensionering bedrar den vårdande visheten.

Det är bra att du också nu erkänner att kostnadsjakten ibland gått för långt. Men denna kostnadsjakt kommer ju alltid att vara ett problem, eftersom personalkostnaden - nyckelfaktorn för vårdkvaliten - är den allt avgörande kostnadsbiten.

Vem har påstått något annat än att det finns brister inom den offentliga vården. Men skillnaden är ju uppenbar. I den offentliga verksamheten råder full insyn och ve den politiker som inte lyssnar på klagomål från anhöriga, personal och i förekommande fall från de gamla människor som är i psykiskt och fysiskt stånd att klara.

Jag har själv under min tid som kommunpolitiker vid flera tillfällen reagerat på larmsignaler från vårdboenden och vårdhem och glädjande nog också kunnat konstatera att kvalitetsförbättrande åtgärder tid efter annan vidtagits.

Det finns ingen anledning att privatisera vård och omsorg bara för att system- eller andra fel uppstår inom den offentligt drivna vårdapparaten.
Att åtgärda problemen direkt är både effektivare och billigare.

Självfallet kan en god sosse jobba i en kommun som inte levererar god kunskapsnivå i skolan. Det viktiga och avgörande är ju om han försöker göra något åt problemen. Förhållandet är precis detsamma inom vården.

Jag har själv en dotter som jobbar inom den offentliga vården i Helsingborg. Hon trivs trots slitet bra med sitt jobb och både hon och hennes arbetskamrater har mål i mun när de gäller att påtala brister och se till att de blir avhjälpta.
Då tar vi det en gång till.

Jag är inte det minsta okunnig om hur det går till i riksdagsgrupperna. Jag är medveten om att det finns mängder av fegisar som anser att deras - och ofta även väljarnas - åsikter upphör att vara relevanta i samma sekund som partiet har antagit en majoritetslinje.

För min del har jag vissa begränsningar för vad jag kan tänkas ställa upp på i ett partis namn, och därför är jag inte längre medlem i något sådant. Huruvida jag ens röstar (i riksdagsvalet) om två år är en helt öppen fråga.

Men jag vidhåller att det är direkt parodiskt att driva en blogg i syfte att angripa det sätt på vilket man själv röstade under en väldigt lång period - i synnerhet om man hela tiden sticker under stol med hur man själv har röstat.

Om du följde partilinjen mellan 1980 och 2000, vilket jag förmodar, så har du de facto röstat som en Reagan-revolutionär (förutom på ett fåtal områden som exempelvis skatter, arbetsmarknad och bostäder)samtidigt som du anser dig tillhöra socialdemokratins vänsterfalang. Då handlar det inte om att låta bli "populistiska försök att få rubriker" utan om en närmast total ryggradslöshet.

I vilken utsträckning det skulle vara ett exempel på "högre svansföring inom socialdemokratin" torde vara uppenbart.


Bengt Silfverstrand: Vad är detta för nonsens? Hur tror det skulle se ut om politiker som t ex inte gillar vissa inslag i ett partis ekonomiska politik plötsligt skulle hoppa upp och rösta mot förslaget i kammaren? Sådana hot förelåg de facto under den olycksaliga tid då regeringen Bildt styrde landet (från Ny demokratis sida) och konsekvenserna för folkhushållet blev ekonomiskt sätt också förödande.

Politik är ett lagarbete där får man precis som i andra lagsammanhang ibland finna sig i att man inte gillar allt vad det egna partiet kommer fram till. Men efter debatten och besluten på riksdagsgruppen, så får man förbanne mig rätta sig efter de beslut som tagits i demokratisk ordning.

Jag har under de år jag tillhörde riksdagen vid ett antal tillfällen haft en annan uppfattning än min riksdagsgrupp och tagit hårda debatter där.
Vid några tillfällen har jag också antingen avstått från att rösta eller röstat mot majoritetslinjen. Jag har emellertid aldrig varit så korkad så att jag i principiella frågor, då s-regeringen skulle lida allvarlig skada, gått på tvären.

Och jag avslöjar ingen hemlighet om jag säger att de folkpartistiska avvikarna i FRA-frågan bara agerade för gallerierna. De visste att regeringen skulle tåla en eller annan avvikare och det var med partiets goda minne de röstade mot regeringslinjen. Den typen av populism imponerar åtsminstone inte på mig.
Glömde en sak:

Min poäng var dock inte hur du har röstat utan snarare det faktum att krisen knappast kan skyllas på en marknadsekonomi som fått härja fritt. Detta då den den amerikanska marknaden som bekant är mer reglerad än den svenska.


Bengt Silfverstrand: Jo, krisen kan precis som David Rothkopf, Paul Krugman och ett stort antal andra internationella ekonomer och samhällsvetare de facto skyllas på att marknadsekonomin blivit blind och girig. Island är ett paradexempel. Nyliberaler Europa runt har jublande hänvisat till Island som ett nytt marknadsliberalt paradis på jorden.

Nu ser vi vad detta jubel var värt. Förvisso är den amerikanska marknaden något mer reglerad än de flesta europeiska. Men regleringarna har uppenbarligen inte varit tillräckliga för att förhindra börskrascher och spruckna spekulationsbubblor.
Bengt! Med all tillbörlig respekt, men du missade en nog s k gråter(s)ka, dvs undertecknad. Jag skrev dock mitt inlägg, som senare kommenterades av de som du listar, baserat på mina egna erfarenheter. Jag hade faktiskt inte en aning om att du och din vapenbroder Reza för en kamp mot Jonas Morians nya jobb. Å andra sidan är jag inte en frekvent bloggosfärresenär.

Och du. Allvarligt talat. Att ens andas att detta skulle vara beställt är både befängt och oförskämt, och jag tycker faktiskt att du borde veta bättre än så. Men misstänkliggörande är å andra sidan ett väl använt retoriskt grepp. Och är det något du har så är det väl rutin.

Läs gärna mitt ursprungliga inlägg på http://bimpa.blogspot.com




Bengt Silfverstrand: Jimmy,
Nej, jag missade dig faktiskt inte. Men jag tyckte att ditt resonemang var alltför allmänt för att bemöta. Dessutom kan jag dela vissa delar av din argumentering.

Jag för ingen kamp mot Jonas Morians nya jobb. Men om en socialdemokrat gång efter annan uppträder som försvarare och pläderare (källa bl.a.: Timbroberömmet) för en politik som knappast kan kallas för genuint socialdemokratisk och sedan tar jobb som gisslan hos en av den privata vårdsfärens värsta syndare, då har frågan onekligen ett principiellt intresse. Och då måste man ha rätt att reagera.

Jag har sannerligen inte ens antytt att det skulle röra sig om någon beställning. Men eftersom jag då jag från ett lokalt perspektiv fann anledning att närmare granska Attendo Cares verksamhet kan jag nu konstatera att företaget för att putsa upp sitt mycket skamfilade rykte gör ett "visst kap" då man lyckats engagera en medlem i s-partiet för sina syften.

Det handlar som framgår av min faktaredovisning sannerligen inte om något misstänkliggörande.
Jo, jag delar till viss del din uppfattning att man måste välja sina strider och att man inte kan frondera varje gång ens parti intar en linje som man inte gillar.

Det jag reagerar på är att du, om man utgår från var du skriver här, ligger så oerhört långt från de linjer som ditt parti intagit i riksdagen sedan åttiotalet. Det handlar inte om "vissa detaljer" utan om den svenska ekonomins fundament, fundament som Mona Sahlin nu åberopar när hon exkluderar vänsterpartiet från "oppositionsalliansen", om uttrycket tillåts.

Självständig riksbank, partiellt privatiserade och individualiserade pensioner, överskotts- och inflationsmål samt två mycket omfattande skattereformer är ju inte "detaljer". Det handlar de facto om en helt annan politik - och en helt annan socialdemokrati - än det som fördes och fanns när du satte dig i plenissalen för första gången på sjuttiotalet.

Det måste vi ju ändå kunna enas om.

Kan du inte berätta om något tillfälle då du röstat emot partilinjen när SAP varit i regeringsställning? Jag är nyfiken på vilka frågor som fått dig att frångå din annars starka princip om att följa det fattade beslutet.


Bengt Silfverstrand: I vilka riksdagsomröstningar jag till äventyrs skulle ha avvikit från partilinjen är fullständigt ointressant och "egen forskning" för att utröna detta är inte mödan värd.

Den utveckling du beskriver angående avregleringar, privatiseringar etc. är delvis betingad av utvecklingen på det globala planet men också till en del självförvållad. Och det är just på den senare punkten jag och många socialdemokrater idag är mer eller mindre kritiska.

Resultatet av överdriven tro på marknaden och dess självläkande krafter är mot bakgrund av vad vi nu upplever på denna marknad närmast övertydligt.
Ditt inlägg:
"Jo, gråter(s)kor beställs och i mer eller mindre svavelosande inlägg blossar en närmast akademisk debatt upp om vad som är höger eller vänster inom socialdemokratin."

Ditt svar till mig:
"Jag har sannerligen inte ens antytt att det skulle röra sig om någon beställning."

Ridå.


Bengt Silfverstrand: Ja så kan man ju alltid föra en debatt för att undvika kärnfrågan. Möjligen kunde jag ha satt det där med "beställning" inom citationstecken eftersom det givetvis var ironiskt menat.

Men nog är det en händelse som ser ut som en tanke att berörda herrar känner ett så starkt behov av att "borsta varandra på ryggen" varje gång marknadsfundamentalismen ifrågasätts och någon av dess förkunnare kritiseras.

Och när det gäller kärnfrågan - marknadsfundamentalismens härjningar på vårdområdet - är du fortfarande svaret skyldig.
Erik hakade upp sig på ordet kärringar. Jag hakar upp mig på gråterskor. Det är också en syn på könsrollerna. Ett negativt epitet ska sättas på en man - då tar man till ett feminint ord. Snyggt!




Bengt Silfverstrand: Nu har du nog missuppfattat saken Nathalie. Genom att citera Aron Borelius uttalande om att "det finns kärringar av båda könen", så har jag klart markerat att det ingalunda rör sig om någon "könsdiskriminering". Beteckningen gråterskor har för övrigt bibliskt ursprung.

Men för att inte tvista vidare om detta föreslår jag en språklig nyskapelse. Vi kan väl kalla det
Gråtareskor?
Okej, du kan alltså inte från en 27-årig riksdagskarriär redovisa ett tillfälle då du öppet trotsat partilinjen. Konsekvensen är att du i två årtionden röstade fram ekonomiska strukturer som du motsätter dig och dessutom hävdar orsakar globala finanskriser (vilket förvisso inte är fallet).

Med detta utrett måste den grundläggande frågan ställas: hur i hela fridens namn kan du utmåla Jonas Morian som en som svikit några ideal??


Bengt Silfverstrand: Nu får du skärpa dig om du fortfarande vill debattera här. Hur jag agerat i riksdagsgruppen har inte ett dyft med denna debatt och dess kärnfråga att göra. Elementära fakta i sammanhanget är att propositioner m m diskuteras i riksdagsgrupperna. Därefter tas i demokratisk ordning ett gruppbeslut, som ledamöterna självfallet respekterar-

Jag har heller aldrig påstått att Jonas Morian svikit några ideal. Hans ideal har mig veterligt hela tiden legat mera åt det borgerliga hållet än åt s-håll. När han nu engagerar sig i ett riskkapitalägt vårdbolag,vars verksamhet är kantad av skandaler så bekräftar han ju bara vilken politik han föredrar.
Här var det många skor som trängs .... den del gråterskor, en del skor med ö(m)ma tår ....

Nej, jag tycker väl inte det skall finnas något yrkesförbund (vilket väl inte någon förutom vissa kioskägare föreslagit) utan för den skull kunna tycka att vissa steg kanske är mer eller mindra omdömesfulla.
I vissa lägen kan ju ens trovärdighet i vissa frågor halka på sned.
Men vem är jag att döma - det finns det ju så många andra som håller fördömandets fana högt med invektiv som "föredettingar", "högvördiga herrar politiker"etc. etc.

Även om jämförelsen haltar något och texten nedan handlar om hjältedöd och inte arbete kan man kanske hämta lite ideologisk kompassriktning i följande text av Hoola Bandoola;

"... Dom förtvivlade säger att döden är lika för alla,
men det är väl sannare att säga att man kan dö på samma sätt som man har levt.
Och att dö för förtjänst, det väger lätt som en fjäder,
men att dö för sitt folk, det väger tungt som en sten.."

Skör om er alla därute

Lennart
Och in kommer Lennart!

Men jag kan nog bara konstatera att man ska akta sig noga för att paddla kanot uppför Görslövsån för där kan man nog möta banjospelare som jämför arbetarhjältar som dör för sitt folk med riksdagsmän som alltid röstat för brödfödans skull. Det klingar falskt och den politiska inaveln på Kullen är lika förödande farligt som någonsin Den sista färdens isolerade bönder.

Det märks inte minst på det inympade könsperpektivet där det feminina är svagt, klent och ynkligt, hos en LO-Lennart såväl som hos en Riksdags-Bengt.

Mvh Laakso


Bengt Silfverstrand: En del är ute och cyklar. Andra föredrar att paddla. Smaken är som dansken säger forskellelig.
Bara en vänlig påminnelse om att sakfrågan handlade om socialdemokratins inställning till riskkapitalägda skandalomsusade vårdbolag.
Sorry, den gubben går inte. Kan du inte ens erkänna att du gick över gränsen, tänker jag inte slösa energi på dig.


Bengt Silfverstrand: När mina barn och barnbarn blir lite för mycket i "gasen" (läs: upprymda)brukar brukar jag rekommendera dem ett glas mjölk. Det brukar hjälpa. Jag har mycket tydligt redogjort för vad jag menade "beställda gråterskor". Om du inte gillar förklaringen så skyll dig själv. Och vad beträffar energin så har jag aldrig krävt att bli delaktig av din.
Kompas(s) är bra!

Att helt förlita sig till GPS som enbart visar riktning efter a(m)erikanska satelliter leder ofta fel.

Saliga äro de korkade för de skola flyta när floden kommer, så om de gäller Görslövsån som Tämnarån.

Efter sedvanlig rundgång kommer så BS tillbaka till sakfrågan, det är bra. Bättre sent än aldrig. :)

I valrörelsen 2006 efterlyste S mer av riskkapital men här kan man få för sig att du Bengt är emot riskkapitalister, stämmer det?
Ägarna till Attendo Care (IK investment partners) har just gått in som investerare i ett tyskt företag som forskar och producerar på förnyelsebar energi, är det också av ondo?
Enligt Attendo Cares årsredovisning betalar företaget skatt helt enligt regelverket här i Sverige och så vitt jag har kunnat se har inte skatteverket haft några synpunkter på Attendo Cares skatteinbetalningar. Har du andra uppgifter som motsäger detta?
De skandaler som Attendo Care varit inblandade i är främst boendet på Lidingö samt en vårdskandal i Uppsala. Vilka fler refererar du till? De har cirka 10000 anställda i landet.
I en jämförelse om Lex Maria-anmälningar verkar det som om tyngdpunkten även procentuellt är massiv till landstingens nackdel. Om det nu är riskkapitalets och företagandets villkor som är orsaken till vanvård hos Attendo Care, vad är orsaken hos landstingen?


Bengt Silfverstrand: Nej, jag är inte emot riskkapitalister. Tvärtom. Bristen på riskkapital är ju en mycket viktig orsak till att många småföretag har svårt för att både överleva och växa.

Inte heller den lösrycktabit om investering och forskning i förnyelsebar energi är något att tvista om.

Sen slår du in öppna dörrar. Det är väl självklart att ett i Sverige baserat företag ska betala skatt i Sverige. Den intressanta frågan är ju hur mycket skatt i förhållande till vinsten som levereras in till vår gemensamma statskassa.

Jag har i min redovisning av Attendo Cares framfart i vissa kommuner varit mycket tydlig och källorna för mina uppgifter är klart redovisade. Om ett företag gör upprepade överträdelser i Lidingö, klantar till det i Uppsala och gör bort sig i Malmö så är det inga obetydliga förseelser det handlar om.

Jämförelsen med landstingen haltar också den ordentligt. Trots försök att med skattepengar privatisera vården så drivs fortfarande lejonparten av våra vårdboenden i offentlig regi. Detta innebär givetvis att man med statistik enligt Mark Twainmetoden (det finns tre sorters lögn - lögn, förbannad lögn och statistik) kan hitta fler försummelser och förseelser på landstingssidan rent statistiskt.

Det jag, rådslagen och också partiledningen är ställer sig skeptiska till är att skattefinansierad vård drivs av företag som har vinstmaximering som övergripande mål. Det är av principiellt samma skäl vi anser att åtminstone akutsjukhusen ska drivas i offentlig regi och vi motsätter oss utförsäljning till privata intressen.

Självfallet respekterar jag att även medlemmar i det socialdemokratiska partiet, som du tydligen fortfarande är, har en annan uppfattning. Bara dom inte kallar det socialdemokrati.
Bra Bengt, vi är nog mer överens än du tror så du är nog också Socialdemokrat. ;)

Du skriver i ditt inlägg: "..vårdidé som marknadsförs av privata vårdföretag, företag som drivs efter vinstmaximeringsprincipen och ofta ägs av riskkapitalbolag med alla konsekvenser detta innebär för själva kärnverksamheten, är förenlig med socialdemokrati."

Där får i alla fall jag intrycket att du är kritisk till riskkapitalbolag men eftersom du nu istället säger att riskkapital är bra så förstår jag att du inte riktigt har så mycket emot riskkapitalbolag som först uttryckts.

Riskkapitalbolag tar hem vinster genom sitt aktieägande och då genom aktieutdelningar och i ett senare skede, genom försäljning. Båda dessa företeelser skattas i landet där aktierna är registrerade, vinsten efter skatt är fri att hantera som man önskar. Är vi överens om den beskrivningen?
Skatten i förhållande till vinsten regleras i lag och hanteras av godkända revisorer med ansvarsutkrävande av styrelse, ägare och VD, var i Attendo Cares årsredovisning eller i meddelanden från skattemyndigheten påvisas att så inte skett enligt god bokföringssed?

Då jag förmodar att svaren på dessa frågor inte leder till bevisföring att oegentligheter påvisats kanske vi kan lämna Attendo Care, de är ett företag som bedriver en verksamhet som är laglig i Sverige och som sköts enligt de regleringar vi har. Gott så.

De missförhållanden som framkommit har framkommit. Det i sig pekar på att transparansen trots allt fungerar, självsanering fungerar och bolaget måste göra allt som står i deras makt för att förbättra sådant som inte fungerat bra. Annars kan de inte tjäna några pengar och det vore förödande för hela företagsidén. Det tyder på att det möjligen kan vara så att Attendo Care är ett riktigt hyggligt fungerande företag, tvärt emot exempelvis många av de lycksökande städ- och serviceföretag som huserer runt om i våra kommuner städandes kommunhus både här och var. Tyvärr kommer sällan deras oegentligheter fram eftersom folk inte dör eller vanvårdas när de brister i sina åtaganden.

Förresten, du skriver ofta "företag med vinstmaximering", ogillar du vår aktiebolagslag som kräver att företagen levererar vinst till sina ägare? Har du motionerat om en förändring där? Hur ska alternativen se ut?

Jag delar naturligtvis skepsisen till vård, skola och omsorg som drivs med skattemedel även om jag inte är hårdnackad motståndare. Min skepsis består i att företag alltid riskerar att gå i konkurs eller säljas till mer oseriösa ägare. Exempelvis därför är just akutsjukvård oerhört avgörande för ett bevarande i offentlig regi så inte medborgarna riskerar att hamna i en utsatt situation.
Men när det gäller delar av, grenar i, den offentliga omsorgen så har det på många områden visat sig bli bättre för såväl personal, brukare och skattebetalare med privat drift. Det tycker inte jag är dåligt, jag anser till och med att det är socialdemokrati och det är en socialdemokrati som praktiseras i många kommuner med socialdemokratisk regim.


Bengt Silfverstrand: Ja, jag är socialdemokrat. Men frågan är i princip densamma som den som den lille pojken ställde till sin förströdde far om olika fåglar -och denne varje gång svarade, "det är en bofink".
"Pappa får en bofink se ut ur som helst?"

Du försöker nu komma undan kärnfrågan genom att problematisera över alla gränser.

Min inställning är kristallklar. Risskapital är av betydelse för privat företagsamhet. Men vård och omsorg bör enligt min och sannolikt en majoritet av socialdemokraters uppfattning ska hållas utanför den privata vinstsfären.

Eftersom personalkostnaden är den allt annat överskuggande kostnaden i t ex äldreomsorgen så kan vinster i regel endast åstadkommas genom att pressa personalkostnaderna. Marginalerna är här synnerligen snäva. Och i de exempel jag studerat, både beträffande Attendo Care och de olika vårdföretags verksamhet i Helsingborg som blev avpolleterade under det tidigare s-styret, visar det sig att det var vårdkvaliteten som fick stryka på foten när man "sparade" på personalen.

Ja, jag ogillar att vinst som skapas i vårdverksamhet av vad slag det vara må delas ut till aktiägare. Det borde vara självklart at överskotten gick tillbaka till verksamheten i kvalitetsförbättrande syfte.

Alternativen är förstärkning av den offentliga vården och personalkooperativ eller dyl. som komplement.

Generellt sett har inte alls privat drift visat sig bättre för såväl personal, brukare och skattebetalare. Självfallet finns det flera exempel på att enskilda privata vårdboenden visat sig hålla hög kvalitet. Lika självklart är det att enskilda offentliga vårdhem är undermåliga. Skillnaden är då att i de senare fallet kan ansvariga politiker omgående ingripa och rätta till problemen.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar.

FÖRNAMN

EFTERNAMN

E-POSTADRESS (valfritt, publiceras ej)

WEBBADRESS (valfritt)


KOMMENTAR PÅ INLÄGGET




Regler för kommentarer

I den här bloggen eftersträvar vi en öppen debatt och välkomnar kommentarer. Men vi vill att tonen där vi tilltalar varandra är artig och att det som lyfts fram hör till ämnet för det inlägg som kommenteras.

Kommentarer som bryter mot följande punkter tas bort:
  • ej undertecknade med förnamn och efternamn
  • kränker andra personer eller utmålar dem som brottsliga
  • är rasistiska, homofobiska, sexistiska eller diskriminerande
  • innebär brott mot tystnadsplikten
  • uppmanar till brott eller annat som bryter mot lagen
Observera även att kommentarer med länkar till webbsidor innehållande något av ovanstående, inte är tillåtet, såvida det inte är av stor vikt i sammanhanget.

Din kommentar kan även bli borttaget om:
  • du använder hundratals utropstecken eller nonsensord
  • vi misstänker att skribenten inte använder sitt eget namn
Ägaren till respektive hemsida har dock rätt att, utöver dessa regler, själv avgöra vilka kommentarer som skall finnas i bloggen. Upprepade brott mot dessa regler kan innebära att du spärras från att kommentera i bloggen på hemsidan.

När en kommentar görs loggas IP-adress samt tidpunkten när kommentaren gjordes, vilket gör det möjligt att ta reda på från vilken dator kommentaren härstammar ifrån. Alla kommentarer som bryter mot svensk lag rapporteras till polis och Internetleverantör, vilket kan medföra fängelse och/eller böter samt att Internetleverantören stänger ner Internetuppkopplingen för personen som gjort kommentaren.


Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM