TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 


För en stund sedan (tisdag 7 oktober kl. 16) lyssnade jag på en intervju med den amerikanske professorn och författaren David Rothkopf, som nu står i rampljuset för sin uppmärksammade bok ”Superclass” – hur den globala makteliten styr världen.
Det är en händelse som ser ut som en tanke att den boken kommit ut i så nära anslutning till den ekonomiska kris som enligt en del bedömare är den värsta på 75 år.

 

I intervjun, gjort i det norska ”soffprogrammet” Grosvold – överlägset det mesta som förekommer i den vägen i vårt eget land - konstaterade Rothkopf bl.a. :
”Först vägrar den ekonomiska eliten all form av granskning och än mindre av styrning men när sedan det finansiella systemet brakar ihop så ber man den förkättrade staten om miljardinsatser för att rädda vad som räddas kan av deras ekonomiska tillkortakommanden.”
Tydligare kan det inte uttryckas.

 

Världens ekonomiska elit har med de flesta regeringars goda minne och medverkan sedan 80-talet åstadkommit en gigantisk privatisering av förmögenheter. När bubblan sedan spricker ska den stat – läs dess skattebetalare - komma till undsättning och socialisera deras lika gigantiska förluster. Vinster privatiseras men förluster socialiseras. Ty per definition är vad vi nu upplever av hastigt hopsnickrade bankakuter världen runt ingenting annat än socialiseringar.
De mest heltäckande exemplen på sådana socialiseringar utanför den amerikanska brandkårsutryckningen för att rädda de sjunkande bankskeppen är Tyskland och Island.

 

När jag för ca. två år sedan besökte Island och på en middag i Reykjavik samtalade med politiker från olika partier var budskapet från högerregeringens företrädare att de s k marknadsreformerna, avregleringar och privatiseringar var till gagn för alla människor.
Lågmälda, men ack så försiktiga invändningar kom från vänsteroppositionen, men eftersom alla kurvor pekade uppåt, var det ingen som bekymrade sig särskilt mycket om framtiden.

 

Nu ser vi resultatet. Island är det land i Europa som tycks ha drabbats hårdast av ”kedje-brevs-ekonomin” – och håller på att gå i konkurs. Den marknadsliberala regeringen sammanträder och utlovar totalt övertagande d v s socialisering av alla de av girighet förorsakade förlusterna.

 

I Sverige träder allvarsamma företrädare för b-alliansregeringen fram i rampljuset och försäkrar att läget är under kontroll. Nu skyller den finansminister – Anders Borg – som är arkitekten bakom en politik som inneburit att mycket får mer – allt ifrån gigantiska sänkningar av fastighets- och förmögenhetsskatt till inkomstskattesänkningar som främst gynnar höginkomsttagare på girighet. Girighet är ett ord som inte fanns i Borgs föreställningsvärd så sent som för en vecka sedan.
Och hur kan allt vara under kontroll när riksbanken först tvingades pytsa ut 40 miljarder i banksystemet och igår auktionerade ut ytterligare 100 miljarder till bankerna.

 

I dagarna kan vi i dagspressen läsa helsidesannonser från den s k ”4:e oktoberrörelsen”, en näringslivssponsrad organisation som på sin tid förfasade sig över att en del av företagens vinster skulle avsättas i s k löntagarfonder att använda för offensiva investeringar i näringslivet. Ramaskrin uppstod bland dessa direktörsrevolutionärer för något som möjligen kunde kallas löntagarinflytande i light-version men knappast socialisering.
När riksbanker och stater nu går in med gigantiska miljardinsatser i de finansiella systemets kärnverksamheter är det ingen som nämner ordet socialisering. Nu talas det i stället om att vi alla måste ta vårt ansvar.

 

Det största hotet mot demokratin säger Rothkopf är att vi inte har starka globala organ. Nej, det ska gudarna veta och EU:ländernas ledare tycks hittills inte ha kunnat enas om ett samlat grepp och en gemensam kraftfull ekonomisk insats för att bjuda marknadskrafterna stången.

 

”Världsekonomin svajar, börserna är i kris, arbetslösheten ökar, räntorna liksom inflationen stiger. Vad behövs det mer för att ifrågasätta ett ekonomiskt system?” frågar Lotta Gröning i dagens Aftonbladet. Nej, det kan man verkligen fråga sig…..



Jag har väntat på att det logiska steget från finanskriskritik, via moralisk upprördhet, dunkla antydningar om att staten skulle gjort allt bättre, till slut skulle landa i löntagarfonder.

Att du Bengt skulle vara först (såvitt jag kunnat se) är inte så förvånande. Det som hedrar dig är att du därmed också sätter ned foten i något konkret alternativ till det moralisk-religiösa gnället om "girighet" och liknande som andra presterat, som klagat på kakan men inte vågat baka en egen.

Sen tycker jag du har fel. Men det är lättare att diskutera med någon som inte bara sjunger med änglakörer.
Tack för omdömet. Nej, jag tror sannerligen inte att staten skulle ha gjort allting bättre. Och att jag "blandade in" löntagarfonderna var i det här sammanhanget bara som en jämförelse mellan de ramaskrin som föranledde dess genomförande från näringslivs- och kapitalägarhåll och den tystnad som nu råder från det hållet.

Jag var själv mycket engagerad i löntagarfondsdebatten och höll då det begav sig många föredrag inför olika slags publik. Pedagogiskt gick det väl nästan överallt när man ställde frågan konkret: Är det inte rimligt att en del av företagens förädligsvärde/överskott avsätts för investeringar och att löntagarparten får inflytande över fondernas användning. Få reagerade mot en sådan argumentering, och det var till och med så att näringslivsgiganten Erland Waldenström och självaste folkpartiet under viss tid kunde tänka sig lösningar av det slaget.

Sen bestämde sig näringslivet som bekant att göra löntagarfonderna och kopplingen till socialisering till huvudfiende. Och då var det kört.

Min huvudkritik mot löntagarfonderna var och är att de var alltför tandlösa och i ännu högre grad arbetarrörelsens svaga agerande i sammanhanget.

Att sedan avregleringarna av kapital- och kreditmarknaderna gått för långt är väl ändå de senaste veckornas händelser ett gott bevis för.

Det tycker ju till och med liberaler som Paul Krugman och David Rothkopf för att nu ta några aktuella exempel.
OK, jag tolkade dig som att du faktiskt ville skaka liv i det gamla trollet, men läste nog för slarvigt.
Då är vi alltså tillbaka på ruta 2.
Rutan 1 var acceptansen av marknadsekonomin och förkastandet av planekonomi.
Ruta 2 är kritiken mot finanskrisen och argument för någon slags reglering.
Men vad? Vem som helst kan klaga över det elände som nu serveras. Men vem kan göra något bättre?
Om inte ruta 3 är löntagarfonder eller liknande (som jag inte tror på) så undrar jag om vi inte till slut landar i ett allmänt populistiskt gnällande över girighet - och sedan en upprensning i finansträsket så att allt kan rulla på igen, inte som vanligt, men nästan som vanligt.


Bengt Silfverstrand: Nej, jag vill inte skaka liv i gamla troll. Däremot vill jag - även om jag vet att det är svårt - försöka få igång en debatt som fångar upp de frågor som t ex David Rothkopf väcker i sin bok "Superclass".

Hur ska politiken kunna flytta fram sina positioner på bekostnad av en alltför vid marknadssfär?
I det perspektivet borde ökat medborgar/löntagarinflytande över kapitalbildningen inte vara förbjuden mark.

Detta har såvitt jag förstår inget med populistiskt gnällande över girighet att göra.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar.

FÖRNAMN

EFTERNAMN

E-POSTADRESS (valfritt, publiceras ej)

WEBBADRESS (valfritt)


KOMMENTAR PÅ INLÄGGET




Regler för kommentarer

I den här bloggen eftersträvar vi en öppen debatt och välkomnar kommentarer. Men vi vill att tonen där vi tilltalar varandra är artig och att det som lyfts fram hör till ämnet för det inlägg som kommenteras.

Kommentarer som bryter mot följande punkter tas bort:
  • ej undertecknade med förnamn och efternamn
  • kränker andra personer eller utmålar dem som brottsliga
  • är rasistiska, homofobiska, sexistiska eller diskriminerande
  • innebär brott mot tystnadsplikten
  • uppmanar till brott eller annat som bryter mot lagen
Observera även att kommentarer med länkar till webbsidor innehållande något av ovanstående, inte är tillåtet, såvida det inte är av stor vikt i sammanhanget.

Din kommentar kan även bli borttaget om:
  • du använder hundratals utropstecken eller nonsensord
  • vi misstänker att skribenten inte använder sitt eget namn
Ägaren till respektive hemsida har dock rätt att, utöver dessa regler, själv avgöra vilka kommentarer som skall finnas i bloggen. Upprepade brott mot dessa regler kan innebära att du spärras från att kommentera i bloggen på hemsidan.

När en kommentar görs loggas IP-adress samt tidpunkten när kommentaren gjordes, vilket gör det möjligt att ta reda på från vilken dator kommentaren härstammar ifrån. Alla kommentarer som bryter mot svensk lag rapporteras till polis och Internetleverantör, vilket kan medföra fängelse och/eller böter samt att Internetleverantören stänger ner Internetuppkopplingen för personen som gjort kommentaren.


Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM