I en motion till riksdagen i oktober 2000 skrev vi bl.a. ”att det för den allmänna tilltron till rättsväsendet finns anledning att hålla ett särskilt vaksamt öga på advokaten som fri företagare i den offentliga rättens tjänst.” Efter att ta tagit del av och medverkat i ”Kalla Faktas” granskningsprogram (14/9) om hur enskilda människor många gånger
står rättslösa på grund av advokaters mer eller mindre grova försummelser och misstag, så är vi övertygade om att det behövs flera särskilt vaksamma ögon.

Vår uppfattning stärks ytterligare när vi får höra hur ledande företrädare för advokatkåren – såväl samfundets sekreterare som disciplinnämdens förre ordförande - självtillräckligt och okritiskt hävdar att advokatkåren inte får misstänkas för ens en tillstymmelse till vänskapskorruption. ”Vi deltar inte i beslut som rör personer vi har någon form av relationer till”, sa Claes Peyron, ordf. i disciplinnämnden fram till den 13 juni i år – till ”Kalla fakta.” Men sanningen är att även ledamöter av disciplinämnden har varit föremål för anmälningar. Eftersom det då föreligger en uppenbar jävssituation vore den logiska konsekvensen att samtliga advokater lämnade rummet vid sådana tillfällen, vilket naturligtvis aldrig skett.

Samfundets hänvisar till att JK har ett yttersta tillsynsansvar och tycker att nuvarande system fungerar väl. Men förre JK, Hans Regner, ansåg inte det gick att göra en vettig granskning av disciplinnämndens arbete, eftersom JK bara får ta del av besluten och inte kan begära kompletteringar av utredningarna.

Sveriges Advokatsamfund ”sitter på två stolar.” Dels utövar samfundet verksamhet av offentligrättslig karaktär och dels har man att ta tillvara advokaternas allmänna yrkesintressen.
I den disciplinnämnd med elva ledamöter, som granskar advokaters rättsvårdande verksamhet, är åtta advokater och medlemmar av samfundet. ”Kalla faktas” undersökning visar att flera advokater som medverkat i oetiska förfaranden inte uteslutits utan på sin höjd fått en varning eller erinran. Risken för att rättssystemets aktörer skyddar varandra när felaktigheter upptäcks är påtaglig. Bara misstanken att så skulle vara fallet riskerar att ifrågasätta Sverige som rättsstat.

I våra grannländer Norge och Danmark är ansvarsmedvetandet gentemot advokatkunden betydligt större än i Sverige. En missnöjd klient i Norge kan vända sig till sju regionala disciplinråd och därefter till en centralt, offentligt tillsatt nämnd med två kundrepresentanter och två advokater under ledning av en neutral domare. I Danmark består tillsynsnämnden av ett ordföranderåd med tre domare samt sex kundrepresentanter och nio advokater. Denna balans har uppenbarligen reducerat problemet med den inte helt ovanliga vänskapskorruptionen. Omkring 40 procent av anmälningarna till den danska tillsynsnämnden leder till påföljd. Det är mer än fyra gånger vanligare att advokater prickas i Danmark än i Sverige.

I vårt land är det vidare ytterst ovanligt att advokater utesluts ur samfundet på grund av misskötsel. Enligt Kalla Faktas granskning hade hela 33 advokater prickats tre gånger eller mer.
Att det behövs en klar skärpning av regelverket när det gäller advokatverksamhet torde stå utom alla tvivel.

Det borde vara lika självklart att advokater inte ska granska sig själva som att läkarna saknar representation i den Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd som har att pröva frågor om disciplinansvar för bl a läkare. En liknande nämnd som utövar tillsyn av revisorer har också en majoritet av samhällsrepresentanter.

Det mest optimala vore att en helt fristående nämnd får uppdraget att granska advokaternas verksamhet. Det minsta man kan begära är åtminstone att antalet samhälls/kundföreträdare i nämnden förstärks enligt dansk modell och att nämnden får en helt opartisk ordförande.
Lika viktigt är att offentlighetsprincipen tillämpas på den disciplinära verksamheten och att anmälaren får samma rätt att överklaga disciplinnämndens beslut som idag tillkommer JK och den berörde advokaten. Därutöver anser vi att bestämmelsen om god advokatsed måste kompletteras med en regel av samma innebörd som den vilken idag gäller för revisorer, dvs skyldighet att lämna upplysning om gällande lagstiftning, att avråda klienten från att begå handlingar som strider mot lagens anda, samt att anmäla om ekonomisk brottslighet eller annat oegentligt förfarande föreligger hos klienten ifråga.

Om detta kommer det nu att väckas en motion i Sveriges Riksdag.

Bengt Silfverstrand (s)               Anders Karlsson (s)
Riksdagsledamot 1976-2002        Riksdagsledamot
                                             Ordförande i försvarsutskottet