Under mina riksdagsår har jag kunnat följa Göran Perssons karriär både som riksdagsledamot, skolminister, finansminister, statsminister och i partistyrelsen hans insats som partiordförande.
Mina huvudintryck är positiva. Göran Perssons handlingskraft i hans olika roller var viktig och i flera avseende nödvändig i den situation landet under 90-talet befann sig i. Göran Perssons agerande efter hans avgång från partiledar- och statsministerposten lämnar dock en hel del övrigt att önska. Mitt, och sannolikt många socialdemokraters, förtroende för honom har mer eller mindre kraftigt devalverats. I mitt fall väger dock de positiva sidorna fortfarande över.

Och när Göran Persson på den kommunalekonomiska mässan – Kommek – häromdagen sade sitt hjärtas mening om tilltänkta storregioner och bl a konstaterade att denna fråga är iskall i de djupa medborgarleden så har han alldeles rätt.
Jag råkar dessutom veta att Göran Perssons inställning till nya storregioner hela tiden varit synnerligen negativ. Hans och flera andra statsråds tveksamheter var också anledning till att Region Skåne inte blev permanentad utan fick fortsätta att verka på försök.

Precis som Göran Persson hävdade så är det mycket viktigare att se över hela kommunorganisationen och fokusera på statens roll i förhållande till de lokala nivåerna.
Lotta Hördin skriver klokt om detta i Helsingborgs Dagblad den 23 augusti: ”När Sveriges förvaltningskarta ska ritas om måste man se på samtliga nivåer, och ta ett helhetsgrepp. På sina håll behöver kommuner bli större, eller åtminstone samarbeta mer. Så även här i Nordvästskåne. Det är kanske dags för staten att ta ett ansvar för gymnasie- och vuxenutbildningen, så som det blev i Danmark. Eller att staten tar över ansvaret för de stora universitetssjukhusen, ja kanske ännu mer av sjukvården. Den nära vården och omsorgen samt grundskolan ligger däremot bra på ett kommunalt plan.
Vården är ett område där stora regioner som den i Skåne, inte visat sig särskilt effektiva. Tvärtom. Det sjösätts det ena projektet efter det andra.: Skånsk livskraft, Vårdval Skåne osv. Men vårdköerna växer, tillgängligheten inom primärvården är lika dålig som tidigare, läkare och sjuksköterskor flyr från regionen och tar sig till bemanningsföretagen.”

Låt mig avslutningsvis citera ur min egen blogg: ”Spola tanken på storregioner.”, där jag bl a skrev: ”I stället för att gapa över större ”jaktmarker” för byråkrater och politiker på regionplanet borde vi kasta blickarna mot Norge, där staten tar ansvaret för de stora sjukhusen. En motsvarande reform i Sverige torde ha betydligt större förutsättningar att vinna folkflertalets sympatier än storregioner. Primärvården kan med fördel överlåtas fullt ut på kommunerna,. Medan staten tar det fulla ansvaret för organisation och finansiering av akut- och specialistsjukvården."

Den av elefansjuka präglade mellannivån – regioner/landsting – kan vi med fördel undvara.