EU-parlamentariker Jan Anderssons ömma tår, eller kanske känsliga rygg, har åter exponerats inför en större publik. I borgerliga Helsingborgs Dagblad vill Jan Andersson under stora åthävor ställa nuvarande s-ledningen i Helsingborg till ansvar för allvarliga försumligheter i samband med kommunens tidigare finansiella placeringspolicy (Se bloggen ”EU-parlamentariker Jan Andersson söker nytt jobb.)
Det är i Helsingborg med omnejd ett känt faktum att Andersson länge varit missnöjd med denna socialdemokratiska ledning och mot den bakgrunden anmält sitt intresse av att efterträda nuvarande ordföranden i Helsingborgs a-kommun, Ann Arleklo. Och när hans mandat till Europaparlamentet utgår nästa år trappar Andersson, som framgår av nämnda artikel, upp sitt intresse för att komma till de socialdemokratiska köttgrytorna i Helsingborg.
Jag instämmer med andra ord i nuvarande kommunalrådet Tomas Nordströms (s) uppfattning i frågan.

Men vad gäller både rätten och skyldigheten att rikta kritik för själva hanteringen av finanspolitiken i Helsingborgs kommun, så har jag klart och tydligt instämt i Jan Anderssons uppfattning. Det är först när det i efterklokhetens namn kommer till krav på personoffer, som jag reagerar mot Jan Anderssons vid det här laget väl kända fallenhet för politisk opportunism.

Men i ödmjukhetens namn kan man kanske förklara Anderssons opportunistiska agerande med att vi befinner oss i rötmånaden. Hur som helst så rekommenderas han att i hängmatta eller vid de just nu inbjudande badstränder som Helsingborg med omnejd kan erbjuda att läsa HC Andersens berömda berättelse om ”Prinsessan på ärten.”