I lördags höll Skånes socialdemokrater sin årliga distriktskongress på Sundspärlan i Helsingborg. Det skånska partidistriktet är sannolikt ett av de livaktigaste i landet. 350 ombud med stor spännvidd i såväl ålder som kön behandlade 147 motioner. Här får inte minst unga socialdemokrater, ännu inte tyngda av förtroendeposter i kommun, region och riksdag, möjlighet till ett fritt och ofta spänstigt meningsutbyte. De livligaste debatterna den här gången gällde kärnkraften, juridik kontra politik inom EU, utbildningsfrågor och den eviga republikfrågan.

Med den här kongressen lämnar jag efter 37 år distriktsstyrelsen. Jag kan då med samma perspektiv bakåt som då jag lämnade riksdagen 2002 konstatera att det inte var bättre förr!
Det var sålunda en i de flesta avseenden både mera upplyst och mera kompetent distriktsstyrelse jag nu lämnar än den jag 1971 inträdde i. Jämställdheten är väl utvecklad, åldersspännvidden större och diskussionerna friare och mera ifrågasättande än då ”jag började.”

Efter att i mycket varma ordalag ha blivit avtackad av vår ordförande Helène Fritzon kände jag mig manad att med nedanstående ord tacka för mig:

”När dåvarande handelsministern Gunnar Lange i tidigt 70-tal lämnade den socialdemokratiska regeringen sa han vid den regeringslunch som skulle bli hans sista, och råkade infalla på en skärtorsdag: ”Jag känner mig som Jesus inför sista måltiden.” Olof Palme replikerade blixtsnabbt: ”Det må så vara, men bara du inte återuppstår på söndag……

Jag känner mig kanske varken direkt som Lange eller Jesus, och jag tänker inte pensionera mig från politiken. Många sannolikt till glädje, andra lika sannolikt till mindre glädje.
Kostym och arenor kommer till en del att skifta men inombords kommer det alltid att klappa ett levande, ja t o m ett med en mekanisk klaff förstärkt socialdemokratiskt hjärta.
Gott kamratskap och stimulerande diskussioner har präglat arbetet i distriktsstyrelsen och det har bara blivit bättre med åren. Jag lovar också att precis som hittills hålla mina vänner i den socialdemokratiska riksdagsgruppen varma med frågor och beställningar av politiskt underlag även i fortsättningen.

”Politik som teater” heter en läsvärd och stimulerande bok av litteraturprofessorn Ingvar Holm. Och steget är förvisso inte alltid så långt mellan den politiska scenen och teaterns tiljor. Jag har under den här vårvintern haft förmånen att pröva teatern i light-variant, nämligen i Kullarevyn ”Vändstekt.” Och det kan bli fler ”vändstekta” revyägg framöver.

Vi ses igen kamrater, på de politiska barrikaderna, och för att citera August Strindberg – med ett tillägg av eventuellt – ”Vi ses i min kommande pjäs…..”