I början av 90-talet besökte jag en familj vars lille ettårige pojke fått skallen ”kluven” sedan den bil han satt i blivit påpackad av en lastbil, vars chaufför talade i mobiltelefon. Jag väckte därefter en riksdagsmotion med krav på att telefonering under bilkörning endast skulle få ske med s k handsfree-utrustning. Motionen väcktes med ständigt nya forskningsrön som grund flera år och senast den 28 september 2000, och för varje år blev avslagsmotiveringarna från trafikutskottet alltmer krystade. En förklaring i sammanhanget var naturligtvis att Vägverket inte ansåg en skärpt hållning mot mobiltelefonering under bilfärd motiverad.

Men nu har Vägverket, under galgen måste man väl tillägga, tänkt om.Verket har gjort en utredning och föreslår äntligen att det bara ska vara tillåtet att tala i telefon under bilkörning med s k handsfree-utrustning. Bakgrunden till förslagEt är den s k Wienkonventionen som säger att alla länder ska införa förbud mot handhållen mobil vid samtal under färd. De flesta EU-länder, inklusive de nordiska länderna har redan infört ett sådant förbud.

Sverige är med andra ord sämst i klassen när det gäller denna viktiga fråga om trafiksäkerheten.
När man sedan får höra infrastrukturminister Åsa Torstenssons kommentar att regeringen minsann inte tänker följa Vägverkets förslag, med motiveringen att det inte finns någon forskning som stöder förslaget, så tar man sig för pannan. Hur okunnig får ett statsråd, som bär det högsta ansvaret för trafiksäkerheten på våra vägar, vara.
Ty sanningen är att det finns både ett gediget forskningsunderlag och väl beprövad erfarenhet som visar att samtal med handhållen telefon under bilkörning utgör en mycket allvarlig trafikfara. Vägverkets egen utredning visar att reaktionstiden ökar med 40% vid mobilprat i handhållen telefon. En genomgående tendens i de forskningsrapporter som lagts fram i frågan under de senaste åren är att tre moment – inknappning av telefonnummer, att hålla i telefonluren samt att dela sin uppmärksamhet mellan flera uppgifter - har en mer eller mindre negativ påverkan på förarens förmåga att köra på ett trafiksäkert sätt.

I en studie av Redelmeier och Tibshirani påvisas att risken för en kollision är fyra gånger högre när föraren talar i mobiltelefonen, jämfört med när föraren inte använder mobiltelefonen.
Även ett stort antal polisrapporter talar entydigt för att det är förenat med betydande trafikrisker att tala i handhållen mobiltelefon under bilfärd. På polishåll talas det idag till och med om att telefonering i bil blivit en ren ”landsvägsplåga.”

Mot den här bakgrunden är det rent skrämmande att landet har en för trafiksäkerheten ansvarig minister, som inte tycks ha en aning om vilken växande landsvägsplåga mobiltelefonerande bilister håller på att bli, och som inte ens vet att det numera finns ett mycket gediget forskningsunderlag för ett ställningstagande i den riktning som Vägverket nu föreslår – HANDSFREE-UTRUSTNING SKA VARA OBLIGATORISK VID MOBILTELEFONERING UNDER BILKÖRNING.