Arbetsförmedlingens chef Bo Bylund får sparken. Samtidigt tillsätter b-alliansen Margareta Winberg som ny ordförande för Svenska spel.
-Titta vi har minsann inget emot socialdemokrater, är den ”knivskarpa logik” finansminister Anders Borg levererar i sammanhanget. Arbetsmarknadsminister Littorin dolde sig bakom ett pressmeddelande.

Försöket att kompensera att Bylund fick silkessnöret med en ordförandepost för Winberg är sällsynt obegåvat även från att komma från en av de mest misslyckade regeringar Sverige haft. Posten som chef för ett statligt verk som har en strategisk roll att spela i arbetsmarknadspolitiken är naturligtvis betydligt tyngre än Winbergs ordförandepost.

Men detta läggspel som snarare är att likna vid ett taskspel är inte det värsta. Nej, det som får Bylunds politiska avsättning att kasta ett både löjets och tragikens skimmer över b-alliansen är
att han får sparken då han helt lojalt mot sittande regering genomfört en stor omorganisation av hela verksamheten.
Givetvis måste det vara en regering obetaget att omge sig med de personer som man anser ha största möjliga kompetens och fallenhet för att genomföra dess intentioner. Men då ska personförändringarna på de ledande posterna ske inför de aviserade och förestående förändringarna av verksamheten. Nu låter man först Bylund göra grovjobbet. Sen sparkar man honom. En så halsbrytande logisk kullerbytta får man nog leta efter.

Före valet lovade b-alliansen att förändra utnämningspolitiken och göra den ”mindre politisk.” Vad vi hittills sett på den vägen är raka motsatsen, och till politiska tillsättningar
kan med Bylunds entledigande nu också fogas en sällsynt iögonfallande politisk avsättning.