I söndags avverkade vi sista föreställningen av Kullateaterns revy ”Vändstekt.” Det har varit en fantastisk upplevelse. Det gäller både publikens gensvar och den gemenskap vi upplevt i ensemblen. När jag tackade ja till att leverera några texter till revyn hade jag inte en tanke på att också bli en av skådespelarna. Men så här med lite perspektiv, så ångrar jag inte en sekund att jag ställde upp. Visst var det en utmaning, men när allt kommer omkring så är avståndet mellan den politiska scenen och revyscenen inte milsvitt.....

I den mån jag har humor så är den sannolikt sprungen en hel del från min morfar, fiskare till professionen och som beledsagade sina turer med fiskkärran i trakterna kring Tågaborg och Pålsjö i Helsingborg med att sjunga en del av tidens evergreens. Ja, hans livsglädje var så stor att han till och med orkade roa den sjukvårdspersonal, som rullade in honom på bår till en canceroperation på Helsingborgs lasarett med att sjunga ”Jag aldrig i min da’ har åkt så fort o. bra….”

                                    ***********

I Kullarevyn ”Vändstekt” agerar jag också fiskare, utstyrd i min nu 80-årige morbrors, också han tidigare yrkesfiskare, galonställ i sketchen ”Inga fördomar”. Vi inleder med en av morbror Hans fiskehistorier. Min medbroder – spelad av John Isberg, sjungande och skådespelande bonde från Stenestad i Svalövs kommun börjar sålunda:
-Du kan tro att häromdan så drog jag upp en torsk på hela 28 kilo.
Jag: - Ha, ha, de’ var’ väl ingenting att skryta med. I fredags så håvade jag upp en stallykta som va tänd!
John: Ah, nu tar du väl ändå i en hel del?
Jag: Ja, kör i vind för de’. Men om du drar av 20 kilo på torsken, så ska jag släcka ljuset på stallyktan….
                            ***************
Förra torsdagen var jag inbjuden till ett PRO-möte i Helsingborg för att tala i ämnet: ”Lokalrevyns möjligheter och uttryckssätt”. Inbjudan kom från föreningens nyvalde ordförande som sett ”Vändstekt” i Höganäs på premiären. Jag berättade då hur några av revytexterna kommit till.

Ett exempel. En kristdemokratisk riksdagsledamot efterlyste via e-post en svart rock, som han påstod sig ha blivit av med vid riksdagsledamöternas årliga besök hos Ingenjörsvetenskapsadakemin (IVA). Bara timmarna innan detta meddelande hade jag läst en stort uppslagen artikel i Sydsvenska Dagbladet med rubriken: ”Kristdemokratisk riksdagsman och präst drog av för begagnad frack.”
Det knäppte till och efter en stund så besvarade jag e-postmeddelandet med att säga att jag inte kände till något om den svarta rocken. Däremot kunde jag berätta om en svart frack tillhörande en av hans partibröder:

"Svarta frack, bättre begagnad
Blott en rynka nere vid sätet.
Svarta frack, på rea inhandlad.
Buren stolt inför majestätet
Men när den svarta fracken drogs av
Från skatten av Skåneprelaten,
Blev det helt plötsligt ett väckelsefall,
För skattmasen och så för staten.
Var finns sensmoralen,
Att inte få avdrag för frack
Och för kostnad i valen.
Frid över staten
Förbarme er över den folkvalde Skåneprelaten".

En annan kuplett heter ”Tack Martin Timell” i vilken vi är två hemmasnickare som klantar till det för sig. Jag erinrade mig inför repetitionerna att jag både för barn och barnbarn sjungit barnvisan ”Fem smutsiga små fingrar, på en smutsig liten hand.
Så går det nästan alltid när man lekt med den i sand….” Inspirerad av denna barnvisa knåpades följande ihop till ”Martin Timell”-inslaget:

”Fem blodbelagda fingrar
På en händig stackars påg
Så går det nästan alltid
När man lekt med Martins såg.
Varför ska hustrun sörja
Över denna synd ibland.
De’ finns de’ som värre e’
Än en tumme mitt i en hand.”

Spännvidden i revyn är stor. Det gäller såväl ämnesval som ensemblens och publikens ålderssammansättning. De yngsta aktörerna är 13 år och den äldsta 80. Vårt barnbarn David var yngst i publiken, 5,5 år gammal. Även om han givetvis inte förstod särskilt mycket av texterna, så hade han hjärtligt roligt åt framförande och kostymeringar.

När jag i numret ”Väldigt hetero” (där jag och Kjell Åke Persson uppträder i balettkjolar) tappar kjolen helt oavsiktligt, utbryter ett veritabelt skrattjubel hos publiken. Efter föreställningen frågar David: -Morfar, var det meningen att du skulle tappa kjolen. –Nej, svarar jag helt ärligt.
David: Men, morfar, det blev ju mycket roligare så… Och det tyckte även publiken i övrigt.

Nåväl, Det roliga är över för den här gången. Men förhoppningsvis blir det en ny revy i Höganäs nästa år.

Stopp förresten. Riktigt slut är inte årets föreställning.
Som ett Post Scriptum meddelar Helsingborgs Dagblad idag att Höganäs kommunledning (hela arbetsutskottet plus två tjänstemän i ledande ställning) i går 31 mars kallat till presskonferens för att presentera en ”Nyhet”. Nyheten bestod i att man hittat en gammal tre kilometer lång gruvgång som skulle bli en tunnel genom vilken man kunde leda trafiken..

Det hela visade sig naturligtvis vara en bluff, ett misslyckat försök till aprilskämt som avslöjades. I HD-artikeln under rubriken ”Politikernas skämt kom av sig.” skriver bl a tidningens chefredaktör Lars Johansson: ”Det är i och för sig trevligt att politiker och tjänstemän i Höganäs har humor. Men det som vid en första anblick kan tyckas vara ett oskyldigt aprilskämt har en allvarligare sida. Om vi hade gått på Höganässkämtet hade det skadat vår trovärdighet och därmed allmänhetens förtroende för oss , säger han.”
Justitiekanslern har i ett annat fall, där polisen planterade en falsk nyhet i en tidning, uttalat att företrädare för myndigheter inte medvetet får ljuga för medier.”

I Kullarevyn ”Vändstekt” ironiserar vi över det moderata kommunalrådet Peter Kovacs (m)
nästan maniska invigningsvurm – ”alltifrån kostigar till höga hus.” För en tid sedan invigde han halva Köpmansgatan ” (ja det är faktiskt sant.)
Den 1 april 2008 överträffar verkligheten i Höganäs till och med revydikten…..