En del EU-parlamentariker har uppenbarligen låtit sig charmas av arbetsmarknadsminister Littorins välpolerade yta i allmänhet och hans lena, fackföreningsvänliga uttalanden i samband med EG-domstolens utslag i den s k Vaxholms/Lavaldomen i synnerhet.

Det kan förvisso låta som ljuv musik att höra Littorins och regeringens offentliga deklarationer om att man minsann ska slå vakt om de svenska kollektivavtalen. Men en borgerlig regering kan mycket väl arbeta för den svenska kollektivavtalsmodellen, samtidigt som man är beredd att inskränka konflikträtten.

Och att b-alliansen ytterst är ute efter att försvaga den svenska fackföreningsrörelsen visar inte minst angreppen mot a-kassan och de kraftigt höjda avgifterna till denna som fått hundtratusentals människor att lämna densamma.

EG-domstolens utslag är bara ytterligare ett exempel på att domstolarnas makt över politiken och folkstyret ökar.
Därför måste fackföreningsrörelsen inta en mycket bestämd hållning och inte ge sig in på några förhandlingar med regeringen om inskränkningar i konflikträtten. I stället måste man sätta en hård press på regeringen att bekänna färg i frågan och snarast återkomma med sin tolkning av och inställning till domen.

Vår grundläggande självbestämmanderätt måste gå före EG-domstolens syn på kollektivavtal och konflikträtt.
När det sedan gäller socialdemokratins hantering av ”mjukisminister” Littorin så torde samma metod som den Thomas Östros med framgång tillämpade då han ryckte ”Rödluvemasken” av Anders Borg i debatten i ”Agenda” nyligen kunna användas i fallet Littorin.