Författaren Stig Claesson , mera känd som SLAS, är död. Leve hans minne och hans lysande författarskap. Har just läst hans år 1998 utkomna bok ”Vad man ser och hedrar.” Det finns mycket i den som anknyter till nutid och jag kanske får anledning att återkomma till boken mer än en gång.

Men just nu är det en sak som särskilt slår mig. Och det är Slas fullödiga vidsynthet och hans effektiva sågning av alla slags fördomar.

Här ett exempel ur ovannämnda bok: ”Det kan kanske tyckas en smula märkligt att tala om nyårslöften en tidig majdag. Men om tio dagar är det muslimernas nyårsafton. Jag är lika mycket muslim som jag är protestant. Jag tror jag är lite jude också och att jag har finskt blod.
Det skulle ge mig som muslim en ledig fredag, som jude en ledig lördag, som protestant en ledig söndag, och sen som bakfull finne en ledig måndag, en så kallad blå måndag.
Svenskarna har blivit rädda för muslimer.
När det blev aktuellt att bygga en moské på Södermalm fick jag besök av en boxare vars namn jag inte avslöjar. Han talade på fullt allvar om för mig att vi måste sätta stopp för moskébygget eftersom muslimer sysslade med ritualmord och andra hemskheter.
När jag sa att han ta mig fan inte var klok förstod han mig inte.
Nisse Ramm och även Harry Persson (berömda svenska boxare – min anm,) hade nog accepterat vilken religion som helst hos sina motståndare bara de fick slå ut honom med en knock så att han på klassiskt vis föll framlänges och blev liggande till tio.
De flesta boxarämnen som tränar i våra boxningsklubbar är invandrade muslimer.”

Så långt den oförglömlige SLAS.
Även jag accepterar vilken religion och vilken etnisk härkomst som helst hos människor.
Alla människor är lika mycket värda.

Och med denna logik följer förstås också att grekisk-ortodoxa serber är lika mycket värda som muslimska kosovoalbaner – eller hur?