Frågan om vilka former en rödgrön samverkan ska ta sig framöver har genom en enkät bland ordförandena i de socialdemokratiska a-kommunerna åter aktualiserats. Ca- två tredjedelar av de tillfrågade (av de två tredjedelar som valde att svara) förordar en koalitionsregering med miljöpartiet och vänsterpartiet efter valet 2010.

Min egen bedömning är att undersökningen i och för sig är representativ. Medlemsopinionen avspeglas sannolikt ganska väl av s-ordförandenas uttalanden. Vad som ändå här bör påpekas är att entusiasmen inför rödgrön koalitionsregering sannolikt är mindre bland partiets kommun- och landstings-regionpolitiker. Detta beror på att erfarenheterna av ett sådant samarbete ute i kommunerna, och även i en del landsting/regioner är synnerligen blandade.

Det gäller i synnerhet inställningen till miljöpartiet, vars politiska linje på regional-och kommunnivå uppvisar ett synnerligen stort vankelmod. Som exempel kan nämnas region Skåne där miljöpartiet under förra mandatperioden samverkade med socialdemokraterna och vänsterpartiet i regeringsställning.

Efter valet bytte miljöpartiet fot och samverkar nu med den borgerliga alliansen, vilket bland annat innebär att man gått med på såväl omfattande privatiseringar av den offentliga vården som synnerligen omfattande personalnedskärningar.

Nu tycker jag givetvis inte att lokal- och regional hållningslöshet från miljöpartiets sida ska vara den enda utslagsgivande faktorn för samarbete på riksplanet. I riksdagen har samarbetet fungerat väl, både under den tid fram till 2002, som jag själv kan överblicka, och därefter.

Ändå finns det anledning att helt instämma i Mona Sahlins uttalande om enkäten. Hon säger mycket klokt att det är för tidigt att redan nu ta ställning till formerna för samverkan mellan de nuvarande oppositionspartierna inför nästa mandatperiod.

Vi har gott om tid att såväl inom partiet som tillsammans med samarbetspartierna diskutera samverkansfrågan och då inte minst avkräva miljöpartiet och vänsterpartiet klargöranden om deras inställning till den Europeiska Union, som förvisso inte i alla avseenden är någon höjdare men som vi nu och framöver är en omistlig del av. Och vad gäller miljöpartiet så måste detta parti strama upp sin närmast lealösa hållning i inställningen till privatisering av vård och omsorg i allmänhet och till anarkin på friskoleområdet i synnerhet.

Summa summarum: Det finns ingen ko på koalitionsisen…..