Björn Andersson i Oxelösund vill veta ”vart vårt parti står och vilka visioner vårat parti och våran ledare har.” Han skriver vidare:” Somliga påstår att vi kunde lika gärna ha en åsna till partiledare och ändå ro hem ett val. Jag tror inte att det är möjligt längre.” Det tror inte jag heller. Men i övrigt tyder Björns inlägg på en viss lomhördhet inför vad (s) och Mona faktiskt gör.

Självfallet måste både socialdemokratin och vår partiledare Mona Sahlin förhålla sig till den borgerliga klasspolitiken och så småningom formulera ett heltäckande alternativ. Men ingen vettig människa, och allra minst vi socialdemokrater, har anledning att begära att vi ska ha standardalternativ till varje borgerligt detaljförslag.

Höjningarna av skatten på bensin, öl tobak m m har vi socialdemokrater ingen anledning att tjafsa om. Slopandet av förmögenhetsskatten har vi redan avvisat, samtidigt som vi klart och tydligt tagit ställning för en fastighetskatt. Och vad gäller inkomstskatten arbetar nu en grupp inom partiet och fackföreningsrörelsen med att ta fram ett mera genomarbetat skattepaket.

På utbildningsområdet har partiet gått emot slopandet av arbetslivserfarenhet som behörighet till högre studier. Vi har också gjort tydliga markeringar inom stora delar av utbildningsområdet efter det rådslagsarbete som genomförts. I betygsfrågan tycker jag det är betydligt angelägnare att gå emot att betygsliknande omdömen införs redan i årskurs 1 än att hänga upp sig på om betyg ska sättas från 6:e, 7:e eller 8:e årskursen.

I själva verket har socialdemokraterna med andra ord på väsentliga politikområden klart och tydligt redovisat alternativ till b-alliansens klasspolitik. Mona Sahlin har också i tal och debattartiklar, senast i Aftonbladet på julafton och i DN för några dagar sedan markerat klara socialdemokratiska positioner.
Att vi inte redan ett år efter valet har en färdig (s)-politik på alla områden, må väl ändå vara oss förlåtet och egentligen lika självklart som att Rom inte byggdes på en dag….