De senaste två decennierna har kantats av beslut som tydligt inneburit en inskränkning av demokratin FOLKSTYRET. Det tydligaste exemplet på att makt och inflytande förskjutits från folkvalda organ till experter är Riksbankens numera självständiga ställning. Riksbankens suveränitet över penningpolitiken innebär också ett indirekt inflytande över den ekonomiska politiken i stort och snävar därmed in regeringens och riksdagens handlingsutrymme i finanspolitiken.

Även om jag inte tillhör dem som förespråkar ett utträde ur EU, så innebär medlemskapet i sig att makt och inflytande flyttats från medlemsländernas nationella parlament till EU-parlamentet, och till EU-kommissionen – det senare i praktiken ett tjänstemannastyre.

Den tredje, om än mera begränsade inskränkningen av folkstyret, är tillkomsten av Riksrevisionen, som övertagit både tidigare Riksrevisionsverkets och det rent parlamentariska organet Riksdagens Revisorers befogenheter.

Och omedelbart om hörnet lurar nu en ännu allvarligare inskränkning av det demokratiska folkstyret, om det nu blir verklighet. I den pågående grundlagsutredningens arbete ingår nämligen att pröva frågan om införandet av en s k FÖRFATTNINGSDOMSTOL, ett rent juridiskt organ med befogenhet att överpröva av riksdagen fattade beslut.
Advokatsamfundets generalsekreterare, som sitter i en expertgrupp under utredningen, är en varm förespråkare av en författningsdomstol. I ett uttalande i Sveriges Radio den 29 december motiverar hon sitt ställningstagande till förmån för införandet av en sådan domstol med händelser i vår omvärld. ”Man kan konstatera att i de länder där det varit krig, där man just har upplevt att rättssäkerheten inte har iakttagits, i alla de länder har man infört en författningsdomstol. Därför att det är ju inte så att demokratin i sig är en garant för att man upprätthåller rättssäkerheten, väldigt många stora grymheter i historien har ju skett i demokratins namn.”

Att försöka applicera förhållanden i Irak, bräckliga demokratier i Afrika m fl oroshärdar med situationen i en av världens mest stabila demokratier är ju ganska fantastiskt, eller hur. Och uttalandet i sig och det lätta förakt för demokratin som genomsyrar detsamma torde vara ett tillräckligt skäl för att säga ett rungande nej till införandet av en författningsdomstol i Sverige.

En författningsdomstol, där en grupp höga jurister ges fullmakt att ingripa mot lagar som de folkvalda politikerna vill genomdriva, är åtminstone något som socialdemokratin med kraft måste motarbeta. Och sker detta, så faller av allt att döma frågan, eftersom en så genomgripande förändring av grundlagen torde kräva en total enighet över den politiska blockgränsen.