Greger Hatt, tidigare nära medarbetare till den socialdemokratiska partiledningen har gjort det. Gått över från socialdemokraterna till moderaterna. I ett inlägg i Svenska Dagbladet, of all papers, den 26 oktober får vi läsa om den hjärteskärande ”bekännelsen.”

"Det som var otänkbart för mig under 20 års s-medlemskap kändes rätt 2006: att rösta på moderaterna. Det är svårt att förbli partimedlem när man så hjärtligt föredrar Anders Borg framför Pär Nuder”, skriver Greger Hatt bl a.
Den droppe som fick Hatt att ta sin hatt och gå över till fienden var, hören och häpnen, ”när Göran Persson hånlog i partiledardebatten och sa ”pensionärsskatten”, då Fredrik Reinfeldt?”

Hatt meddelar att det tog en stund innan han kopplade och begrep att det var Alliansens förslag till förvärvsavdrag han menade. ”Att skrämma äldre väljare med ett faktiskt hot blev för mig en förlorad politisk heder”, kverulerar Hatt vidare.
Vad är detta för kvalificerat nonsens? Förvärvsavdraget är ju bara en vacker omskrivning av en skattesänkning som enbart gäller förvärvsarbetande, och därför i ett slag förändrar relationerna mellan förvärvsarbetande och pensionärer till de senares nackdel. Om en förmån begränsar sig till en viss grupp och därmed diskriminerar en annan grupp, i det här fallet pensionärerna, så är det helt relevant och rimligt att kalla denna för pensionärsskatt eftersom den just relaterar till skattesituationen för de berörda grupperna – löntagare kontra pensionärer.

Mot bakgrunden av att Greger Hatt gynnats och götts av socialdemokratin och sedan under ytterst krystade motiveringar hoppat över till (m)otståndarsidan så är hans avhopp ingenting mer eller mindre än rena förräderiet. Än värre blir avhoppet när Hatt stöder tankar, idéer och rent konkreta politiska ”reformer” som han tidigare som bl a talskrivare tagit avstånd från och starkt kritiserat. Han är nu plötsligt positiv till sänkta ersättningsnivåer i trygghetssystemen och kallar socialdemokratins kritik mot de ökade klyftorna och utförsäljningen av skattebetalarnas egendom för illasinnad och orättvis.

Att låta redan utsatta grupper vara med och betala för stora inkomst- och förmögenhetsöverföringar till redan välbeställda grupper i det svenska samhället kallar Greger Hatt med ett nyspråk, som vore det hämtat från Orwells klassiker ”Djurfarmen” och ”1984” för ”anständig humanism.”

Greger Hatts politiska prostitution ger en intressant relief till bl a Roger Jönssons utmärkta blogg ”Med blåsossar in i dimman.” Ty steget från Hatts förakt för dagens socialdemokrati till talet om ”trygghetsnarkomani”, ”hembygdsromantik och fåfäng längtan efter en svunnen pilsnerfilmtid”, framfört av personer, som fortfarande säger att de är socialdemokrater, är inte alltför långt. Och de som främst gynnas av denna högerpopulistiska samhällskritik är givetvis borgerligheten vars flaggskepp den blå tankesmedjan ”Timbro” utnämnt högersossen Jonas Morian till sin favorit, par preferance!

Mot all denna nyliberala rappakalja kontrasterar på ett närmast lysande sätt Kajsa Borgnäs’ (ordförande för Socialdemokratiska Studentförbundet) artikel ”Jämlikheten är vår stora uppgift” i nyligen utkomna numret (5/07) av ”Tiden.” Borgnäs väl underbyggda ståndpunkt är att ”Vi socialdemokrater måste våga stå för att det är maktojämlikhet, inte utanförskapet, som är den mest relevanta konfliktanalysen av samhället idag. Det handlar både om att få in folk i arbete och om att fördela makten i ”innanföskapet”. Arbetslösheten är ett av flera problem. Makt och inkomstfördelning ett annat, det senare, något som inte tycks bekymra
vare sig moderatnyfrälsta s-avhoppare eller deras ”bröder i anden” inom det s-parti där de fortfarande tycks vara medlemmar i.

”Låt oss vara tydliga i detta; jämlikhetsarbete kräver resursomfördelande reformer, antidiskrimineringsarbete definierat kring identitetspolitiska frågor bygger framför allt på lagstiftning och upplysningsarbete. Antidiskriminering är dessutom en del av jämlikhetsarbetet men det senare är ett långt mer ambitiöst politiskt mål”, skriver Borgnäs vidare och drar i sin summering följande glasklara och synnerligen relevanta slutsats: ”Om socialdemokratin tycker att det även i framtiden är viktigt med ett omfördelande försäkringssystem och en gemensam skola för alla måste satsningar göras som gör dessa relevanta för medelklassen. Då räcker det inte med att återta 80-procentnivån i a-kassan om taket är så lågt att 55 procent av arbetstagarna inte täcks av den.”

Slutsatsen knyter nära an till Roger Jönssons konstaterande i bloggen ”Med blåsossar in i dimman” att "väljarna vill ha en röd socialdemokratisk politik som binder  ihop medelklassens och arbetarklassens liv och intressen.”