Trodde ni att det var ute med klasskamp? Att jämlikhet och solidaritet i dagens Sverige är landvinningar som gjort fortsatt klasskamp överflödig? Glöm det! I det yttersta av dessa dagar har vi fått två mycket slående bevis på att klasskampen fortfarande är högaktuell. Fast med omvända förtecken.

Scenario 1
Anna Ekström var för inte så många år sedan socialdemokratisk statssekreterare. Som sådan var hon i högsta grad delansvarig för den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken. Som flera andra använde hon en tung tjänst inom arbetarrörelsen som språngbräda till organisationer, som milt uttryckt, definitivt inte går socialdemokratins och arbetarrörelsens ärenden. Ekström ”tog värvning” hos akademikerförbundet SACO där hon snabbt kommit i rampljuset och nu inte försummar något tillfälle att plädera för en av förbundets käpphästar – avskaffandet av värnskatten.

Också hennes senaste utspel har klar klasskampskaraktär. Anna Ekström går nämligen till storms mot LO:s kvinnopotter. Högre löner för undersköterskor och skolmåltidsbiträden minskar utrymmet för kommunanställda akademiker fruktar Ekström. Slutsatsen av hennes resonemang blir att lågavlönade kommunanställda ska betala de välutbildades löneökningar. Ekström har uppenbarligen inte tänkt tanken att högavlönade privatanställda, män borde vara med och betala för rimligare löner i kommuner och landsting. Var solidaritet något som Anna Ekström lämnade kvar i regeringskansliet, då hon lämnade posten som statssekreterare.

Scenario 2
Svenskt Näringslivs chefsideolog Janerik Larsson är en annan som i dagarna gjort sig till tolk för den nya klasskampen. Sjuka, arbetslösa och förtidspensionerade ska sättas på plats. Börsspekulanter, kupongklippare och bonussnyltare går däremot fria. Det nya ekonomiska frälset befinner sig i Larssons frizon. Åt den som redan har ska mer vara givet. Men från den som intet eller litet har ska tas också ur det lilla som finns kvar. Så ser den ut. DEN NYA KLASSKAMPEN!