TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 


Jag tillhörde dem som på ett tidigt stadium spårade tydliga partipolitiska bevekelsegrunder bakom granskningen av den s k flodvågskatastrofen. Efter att läst Lars Danielssons egen skildring av skeendet vid jultiden 2004 ”I skuggan av makten”, och utifrån den bild av skeendet jag tidigare skaffat mig så kan jag bara, om än tragiskt nog, konstatera att det som borde vara huvudintresset nämligen att skapa underlag för en katastrofberedskap som skulle göra oss bättre skickade att hantera liknande oförutsedda händelser i framtiden hamnade i skuggan av en exempellös förföljelse av en enda person, statssekreteraren Lars Danielsson.

 

När denne dessutom råkade vara Göran Perssons närmaste medarbetare, så borde det inte vara svårt att räkna ut vilket yttersta syfte mediadrevet hade. Det var Persson som skulle till schavotten.

Nu skriver Danielsson inte enbart om flodvågskatastrofen, Nej, större delen av den utomordentligt välskrivna boken består av insikts- och inlevelsefulla skildringar av hans arbete inom utrikesförvaltningen och senare som statssekreterare i Statsrådsberedningen och närmast ansvarig för EU, utrikes- och säkerhetspolitiska frågor.

Och det som imponerar mest när man kommer in på avsnittet kom tsunamin och Katastrofkommissionens granskningsarbete är att Danielsson,trots den rena lynchstämning som främst Aftonbladet men också andra media piskade upp mot honom, lyckats hålla bitterheten på ett visst avstånd.

Lars Danielsson försöker inte på något sätt komma undan sitt ansvar för hanteringen av katastrofen där han på mycket goda grunder konstaterar att ”vi inte tillräckligt snabbt förstod omfattningen för svenskar av vad som skedde…… Trögheten i inledningsskedet av hanteringen av katastrofen hade inte ett dugg med Göran Perssons aktiviteter – eller eventuell brist på sådana – att göra. Som katastrofkommissionen har visat berodde den på en kombination där platsen och tidpunkten för katastrofen och en viss tröghet i delar av utrikesförvaltningen.”

Det bör i sammanhanget påpekas att Katastrofkommissionen i sin första rapport knappast alls berörde Lars Danielssons roll i sammanhanget. Man slog klart fast att det var UD som hade det operativa ansvaret och att det var i utrikesförvaltningens hantering av insatserna som bristerna förelåg. Och rent patetisk blir fortsättningen när Lena Mellin, av alla journalister, först utnämnde Lars Danielsson till något av hjälte i sammanhanget

Den uppfattningen reviderade dock, som bekant tidningen senare när man på löpsedlar utnämnde Danielsson till lögnare och tidningens chefredaktör Anders Gerdin på nyhetsplats skrev att man skulle förfölja Danielsson tills sanningen kom fram. Definitionen av vad som var sanning förbehöll sig givetvis Aftonbladet att stå för.

Först ett drygt år efter det katastrofen inträffat började hela historien att fokusera kring Lars Danielsson. Och det som låg honom i fatet var att hans uppgifter om telefonsamtal till kabinettsekreterare Hans Dahlgren på UD inte stämde med dennes uppgifter. Danielssons svävande på målet kan man naturligtvis förhålla sig kritisk till. Men det viktiga är ju ytterst vad hans minneslucka i detta fall hade för betydelse liksom var han befann sig på annandagen den 26 december.

 

Kommissionen konstaterar att var han då befann sig inte hade någon betydelse för ansvarsfrågan. Danielsson hävdar själv, liksom hans hustru och en vakt på Rosenbad att han verkligen befunnit sig på Rosenbad vid den aktuella tidpunkten, men han säger samtidigt att allt det han gjorde i Rosenbad i förhållande till flodvågskatastrofen skulle han lika gärna kunna ha gjort hemifrån.

Slutsats: Var Danielsson befann sig vid det aktuella tillfället och hans eventuella kontakter med Hans Dahlgren hade inte någon som helst relevans på regeringens hantering av insatserna i ärendet överhuvudtaget.
Vad som är allvarligt, och tyvärr i stor utsträckning förbisett av media är att det läckte som ett såll från kommissionens arbete..
Kommissionens ordförande Johan

Hirschfeldt och hans medarbetare hade att hantera ett material som från integritetssynpunkt måste betraktas som det mest känsliga man kan tänka sig.. Någon eller några med tillgång till denna information ansåg det förenligt med sitt eller sina syften att selektivt och regelbundet läcka innehåll ur detta material till media..

 

Att en kommission som förväntas att med oväld granska en allvarlig katastrof och reda ut ansvarsförhållandena inte kan hålla tätt med uppgifter, som lösryckta ur sitt sammanhang är ägnade att ge en ofullständig och till och med skev bild av vad som faktiskt förekommit devalverar naturligtvis högst påtagligt värdet av vad den har att rapportera. Andra delen av kommissionens arbete kan därför på flera punkter närmast betecknas som katastrofalt. Seriöst är det under alla omständigheter inte.
En person som bär det yttersta ansvaret för att Lars Danielssons allmänt omvittnade kompetens i allmänhet och hans eminenta kunskaper på EU-området i synnerhet inte tas till vara av den borgerliga regeringen är utrikesminister Carl Bildt.
Om Carl Bildt skriver Lars Danielsson träffande: ”Flera personer som arbetat med eller på andra sätt kunnat följa Carl Bildt på nära håll har sagt mig att han efter regeringsskiftet har tre ”blinda fläckar” – sina aktieoptioner, Expressens ledarsida och Lars Danielsson."

De blinda fläckarna i hela den tragiska historia delar han därmed med en kommission som när allt kom omkring tyvärr visade sig inte kunna leva upp till den opartiskhet som svenska folket hade rätt att kräva. Lars Danielssons försummelser i sammanhanget framstår därmed som betydligt mindre allvarliga än medias, Carl Bildts och vissa kommissionsledamöters förföljelsemani.



Bengt, du verkar vilja få det hela till att Danielsson fungerat på ett tillfredsställande sätt på tsunamidagen. NU (efter alla förhör är över) erkänner DANIELSSON själv att han inte fungerade som han borde ha gjort. Han höll i stället på med "personliga saker på jobbet", när flera tusen svenskar behövde hjälp och kommunikation! Detta har han aldrig tidigare yppat, eftersom han arbetat hårt med operation mörkläggning.
I en artikel om en intervju med Danielsson i SvD den 7/9 skriver man:

"Därtill kommer ett element som han [Danielsson] vill nämna helt kort. Han använder just ordet ”element”, säger att annandagsmorgonen 2004 fanns det saker av rent privat karaktär som påverkade hans möjligheter att engagera sig i vad som hände.

Vad är det du talar om, att du var i en personlig kris?

– Jag vill inte använda ordet kris. Men det fanns personliga förhållanden som inte alls har med det här att göra – och definitivt inte med beskyllningarna att jag skulle ha haft ett förhållande med en kvinnlig medarbetare, vilket är ren och skär lögn.

Samtidigt visste jag att det fanns en organisation som hade det operativa ansvaret och som skulle slå larm om ** jag nu inte hade alla känselspröt ute utan höll på med personliga saker på jobbet**. Skulle ansvaret ha gått över till mig är jag övertygad om att jag skulle varit så professionell att jag kunnat sortera bort mina privata bekymmer.

Kan du tydligare förklara hur det egentligen var?

- Nej, jag har redan sagt för mycket."

Inte för mycket, Lars, men för sent!!

Läs själv på:
http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_17034409.asp


Bengt Silfverstrand: Du blandar ihop äpplen och päron, en inte ovanlig egenskap hos alla dem som deltog i det sanslösa och omänskliga drevet mot Lars Danielsson.

Nej, Lars Danielsson lika lite som de huvudansvariga på UD fungerade tillfredsställande på "tsunamidagen". Och detta har heller aldrig påstått. Vad jag angripit är sättet att kritisera ofullkomligheter i ett läge där en hel värld blev tagna på sängen av en oförutsägbar naturkatastrof.

Men inte ens den lealösa och läckande katastrofkommissionen har påstått att Danielssons kontakter, eller brist på sådana med UD, eller hans vistelse på annandagen hade någon som helst betydelse för bristerna i det operativa ansvaret för krishanteringen.
Bengt, du har som många andra i vårt parti, glömt bort en viktig sak. Lars Danielsson ljög för flera instanser om sina förehavanden. Tom JO (du kan ju inte säga att det är en partisk instans som "läckte" som du kallar det) påpekade att Danielsson försvårade utredningen.

Danielssons lögner skadade vårt parti och ett envist försvar av honom (av den typ du bedriver) fortsätter att skada oss. Onekligen bidrog den dåliga tsunamihanteringen och det fega agerandet under förhören till valförlusten (säkert ett par procentenheter). Hade Danielsson haft "känselspröten" ute på tidigt på söndagsmorgonen hade han ringt Göran som tryckt på knappen och satt igång katastrofhanteringen. Men Danielsson hade annat för sig. Likaså Göran som visste mycket lite fram till kl 10 på måndagen.
Ibland måste vi idka självkritik inom partiet. Det är en styrka när vi vågar göra det. Vi skall inte skylla på KU, det är patetiskt och gör att vi tappar trovärdighet.


Bengt Silfverstrand: Något envist försvar för Lars Danielsson har inte förekommit från min sida. Precis som de flesta andra har jag konstaterat att det förekom försummelser från regeringens sida i allmänhet och från det operativt ansvariga departementet under det första dygnet efter det tsunamikatastrofen var ett faktum. Inget av det inträffade har dock med var Lars Danielsson eller Göran Persson befann sig på annandagen att göra, vilket också framgår av Katastrofkommissionens rapport.

Vad jag, och dessbättre också flera andra (statsvetarprofessorn Olof Petersson, författaren och samhällsdebattören P O Enquist m fl) reagerat mot är den exemellösa personförföljelse mot Lars Danielsson och hans familj som blev följden av den olyckliga politiseringen av katastrofkommissionens arbete.

Att det sedan är värt att notera och kraftfullt reagera mot att det i en kommissionen som förväntas bestå av personer med särskilt stor oväld och trovärdighet läcker som ett såll borde väl ändå vara en självklarhet.

Självkritik ja, men inte instämmande i vargtjutarkören.
Ur kommissionens rapport:

"Sverige togs under söndagen den 26 december inga kontakter med utlandet. Statsminister Göran Persson har uppgett att med den information han hade på annandagen framstod katastrofen för svensk del framför allt som en biståndsfråga, varför han inte kontaktade någon europeisk regeringschef för att höra efter hur man uppfattade situationen."
...
"Utrikesminister Freivalds har uppgett att hon inte hade några kontakter med utlandet under söndagen. Hon minns inte om hon hade några kontakter med utlandet under måndagen."
...
"Statsminister Persson var informerad av Danielsson men hade såvitt kommissionen kunnat utröna inte uppdaterats under dagen."
...
"Tyskland och Italien skickade som tidigare nämnts iväg sina insatsstyrkor och anmälde sin ankomst när man var i luften. För att tjäna värdefull tid hade man kunnat inleda en insatsoperation och underrättat den thailändska administrationen om att man var på väg, i stället för att invänta en formell förfrågan."
...
"Sammanfattningsvis är det enligt kommissionens uppfattning statsminister Göran Persson som har det övergripande ansvaret för Regeringskansliets tillkortakommanden i hanteringen av tsunamins konsekvenser."
-----------------------------------------------------------------

Visst spelade det roll var Lars och Göran var och vad de gjorde på söndagen. Om Lars hade informerat Göran på söndagen, hade det sett helt annorlunda ut. Givetvis bär Göran det formella ansvaret eftersom han förlitade sig på en man som inte hade "känselspröten ute".

Men viktigt i sammanhanget är att Lars under en lång tid i den efterföljande analysen ville ge sken av att han haft kontakt med UD (Dahlgren - vilket ju förnekas av vittensmål och telefonlistor), hade informerat Göran och hade läget under kontroll på söndagen. Det stämmer ju inte. Där brister Lars omdöme, och det har skadat oss.

Du klagar på katastrofkommissionen. Vi tillsatte ju själva kommissionen med personer som vi har stort förtroende för. Jag förstår inte på vilket sätt du kan klandra dem för ett utmärkt arbete. Hade vi istället haft Borgare i kommissionen så hade det kunnat bli mycket värre.



Bengt Silfverstrand: Nu har du riktigt ordentligt kört fast i sidospåret. Om de delar som rör faktisk kritik mot senfärdigt regeringsagerande under tsunamikrisen råder det knappast några delade meningar.

Vad jag m fl reagerat mot är den rena personförföljelsen mot Lars Danielsson, en personförföljelse som tog så groteska uttryck att han fick förses med livvakter. Den andra kritikpunkten gäller läckorna från katastrofkommissionen, läckor som fick en sådan omfattning att kommissionens ordförande Johan Hirschfeldt tvingades uppmana ledamöterna att besinna sitt ansvar, vilket dock inte hjälpte.

Glöm heller inte bort att anklagelserna innehöll rena fantasiprodukter som att Lars Danielsson skulle ha tillbringat annandagen hos en älskarinna (hans närmaste medarbetare Helen Eduards) vilket det inte fanns några som helst belägg för. Och att katastrofkommissionens läckor spann på samma tema.
Nej Bengt, jag har inte kört fast i ett sidospår! Jag kommenterar bara det faktum att du i ditt huvudinlägg skriver följande bisarra påstående:
"Var Danielsson befann sig vid det aktuella tillfället och hans eventuella kontakter med Hans Dahlgren hade inte någon som helst relevans på regeringens hantering av insatserna i ärendet överhuvudtaget"

Visst spelade det roll var han var och vad han gjorde. Det står utom allt tvivel. Lars ville inte berätta vad som egentligen hänt (förrän nu i SvD). Hans eviga dribblande med sanningen under 2005-2006 kostande oss viktiga röster för drygt ett år sedan. Du vill lägga skulden på katastrofkommissionen för att journalister intresserade sig för Lars förehavanden. Konstigt. Det var knappast katastrofkommissionens fel att Lars gav oklara besked och därmed intresserade "drevet".


Bengt Silfverstrand: Inte ens den i andra avseenden mycket bestämda Katastrofkommissionen lägger för sina bedömning någon avgörande vikt vid Lars Danielssons vistelseplats på annandagen.

Inte heller kan man göra några tvärsäkra slutsatser om affärens betydelse för valutgången. Att tala om flera procent i ett val där flera andra frågor (jobben, det långa maktinnehavet etc.) fanns i stöpsleven är givetvis en grov överdrift.

Sist och slutligen är det ganska fantastiskt att någon som kallar sig socialdemokrat kan försvara en personlig förföljelsekampanj som nästa helt saknar motstycke och som trots allt fördömts av flera omdömesgilla granskare på såväl statsvetarsian som från journalistiskt håll.
Låt oss försöka hålla diskussionen på en högre nivå Bengt. Åter igen blandar du ihop allmän kritik mot enskilda journalister med din personliga kritik den viktiga arbetet som Katastrofkommissionen utförde.

Dessutom kritiserar du mina åsikter och rätt att vara socialdemokrat pga att jag tycker katastofkommissionen gjorde ett utmärkt arbete. Vilka som kommer ha viktiga roller inom partiet i framtiden kommer Mona att besluta och jag anar att det kommer gallras i leden bland betongsossar. Vi måste modernisera och inte ha folk som på ett auktoritärt sätt bestämmer över andra vad som är "tillåtet" att tycka som sosse. Då går det som i förra valet igen.

Tillbaka till katastrofkommissionen. Den bjuder på intressant läsning som du delvis kanske missat:

"Kommissionen har ett allmänt intryck av att Danielsson inte var särskilt inrikkatastrofen."

"Danielsson hade såvitt kan bedömas ingen kontakt med UD under hela dagen utan nöjde sig med indirekt rapportering via massmedia. Han utnyttjade inte möjligheten att aktivt söka information om läget i Regeringskansliet, till exempel genom att instruera förvaltningschefen Gunnar Holmgren att söka infor- mation från UD:s konsulära jour eller från växeln, trots att dessa båda enheter hade information från drabbade av stor potentiell vikt även för den rent politiska bedömningen av behovet av åtgärder från regeringens sida. Det fanns information om den svenska anknytningen i katastrofen både inom Regeringskansliet och i massmedia. Om dessa möjligheter hade utnyttjats, hade Danielsson bättre kunnat fullgöra sin uppgift att informera statsministern.
....
"Danielssons uppgifter som statssekreterare i Statsrådsberedningen innefattade den aktuella dagen att han var jourhavande beslutsfattare, det vill säga rollen som exekutiv hög tjänsteman inom Statsrådsberedingen och därmed inom Regeringskansliet. Hans konkreta
huvuduppgifter var att hålla sig själv informerad för att kunna informera statsministern, att vid behov avgöra vilket departement som skulle ha en ledande roll vid händelser som berör flera departement och att göra en bedömning av om det kunde bli aktuellt att kalla till ett regeringssammanträde. I ljuset av den information som har framkommit efter publiceringen av kommissionens
föregående rapport framstår Danielssons insatser som otillräckliga. För detta måste han kritiseras."

En djuplodande och rättvis utredning måste vi lyssna på. Det var ju "vår" katastrofkommission! Vi kan inte tillsätta kommissioner och sedan ignorera deras slutsatser om de inte är "bekväma". Varsågod att kritisera journalister som varit för hårda mot Danielsson, men lämna kommissionen och andra socialdemokrater i fred, Bengt.


Bengt Silfverstrand: Vad som är högt och lågt i diskussionen om tsunamin överlåter jag med varm hand till läsarna att bedöma. Jag kritiserar ingenting annat än överdrifterna och de rena personförföljelserna i tsunamikrisens spår.

De slitna fraserna om betongsossar andra floskler att förtiga har ju inget med sakfrågan att göra. Att du beretts ett så generöst utrymme och behövt så många ord för att försvara en sjuk sak. nämligen just personförföljelsen mot Lars Danielsson faller tillbaka på dig själv.

Jag är väl insatt i katastrofkommissionens arbete och har defintivt inte underkänt dess slutsatser. Det är ingalunda bara enskilda journalister som idkat ohemul personförföljelse mot Lars Danielsson. Det är ett koppel av tidningar med Aftonbladet i spetsen. De har gått över alla gränser för vad som bör vara tillåtet även när det gäller personer i framskjuten ställning.

Att kommissionen sedan skulle stå ovanför all kritik är ju rent barockt. När det bevisligen framgått att den läckte som ett såll. Och som socialdemokrat får också du finna dig i kritik, när du inte har ett ord till kritik mot personliga vendettor och lösmynthet från kommisskionsmedlemmar.

Härmed sätts punkt för denna debatt. Välkommen tillbaka, men försök inte att spela Prinsessan på ärten. Det är en roll som passar dig sällsynt illa.


Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!



Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM