Den demografiska utvecklingen, d v s att vi lever längre och att allt fler ”äldre-äldre” kräver
ökade resurser, används nu med allt större eftertryck av b-alliansen och dess doakör i media
som argument för att med ökad otrygghet i socialförsäkringssystemet tvinga arbetslösa och sjuka ut på arbetsmarknaden.

Det handlar som det så vackert heter om att den enskilde individen måste ta ett större eget ansvar.
Medan svångremmen blir den sjukes, helt eller delvis arbetslöses och lågavlönades lott i den borgerliga egennyttans nya Sverige, gäller motsatsen för dem som redan lever på samhällets solsida.

Ty parallellt med svångremspolitiken, som förvisso än så länge avvisas även av de flesta socialdemokrater – bloggvärldens socialdemokrater-light inte undantagna – så jämnas nu vägen för införandet av s k gräddfiler även i vårdsystemet. Att sådana gräddfiler redan finns inom skolans värld i form av mer eller mindre skabrösa skattesubventioner till ”friskolande” aktiebolag är väl allom bekant.

Jag har naturligtvis inte täckning för att påstå att partiet nu börjar svaja också i sin inställning till gräddfiler inom sjukvården men efter att ha läst fd statssekreteraren Per Borgs inlägg i senaste numret av Tiden (nr. 4) under rubriken ”S behöver en ny politisk strategi”, så finns det anledning att höja ett varningens finger. Som ett inslag i vad Borg kallar för ideologisk förnyelse formulerar han sig så här: ”Den politiska uppgiften blir inte främst att försvåra för några – hindra gräddfiler – utan att garantera alla medborgare våd med acceptabel tillgänglighet och kvalitet.” ”På kort sikt”, skriver han vidare, ”kan vård och omsorg behöva prioriteras, så att trängande behov tillgodoses först. Men på lång sikt finns inget godtagbart motiv för att medborgarna inte skulle få tillgång till alla de vårdtjänster de vill betala för.”

För att få rätt perspektiv på Borgs förslag till ”ideologisk förnyelse” av sjukvården ska här nämnas att han i andra sammanhang hävdat att den demografiska utvecklingen på sikt kommer att tvinga oss att i större utsträckning avgiftsfinansiera idag skattefinansierade verksamheter också inom vårdsektorn. Acceptabel sjukvård för de många – toppsjukvård för de som kan betala för sig. Så lyder det Borgska mantrat. Jag kommer då osökt att tänka på de klassiska Orwellska orden i ”Djurfarmen.” ”Alla djur är lika – men en del djur är mer lika än andra.” Så omformuleras andra klassiska ord, fällda av Gustav Möller: ”Endast det bästa är gott nog åt folket” – till ”Det bästa endast för en del av folket.”

Kan detta vara den nya s-strategin? Vad säger herrar Laakso, Morian, Lundberg och europaparlamentarikern Jan Andersson för att nämna några som flitigt om än ofta i allmänna och svepande ordalag pläderat för förnyelse av s-politiken?
Även alla andra är självfallet välkomna med synpunkter. Vargen är ännu inte här….. men han lurar kanske bakom hörnet……